Han kom cyklade från Söder ut hit till Blockhusudden och vi satt en stund på altanen i den värmande solen innan vi tog med oss Lexus in i vitsippsskogarna för en skön fotovandring. Per och jag har känt varandra i många år nu och vi träffades först när han började jobba som kock på Engsholms slott. Vi gillar båda att fotovandra och vi skriver också varsin blogg, hans ´´What good am I´´  är lite lik min egen, då även han dokumenterar med bilder det som är vackert i våra drömmars stad.

 

Vitsippsmattorna blir allt tätare och det är få vilda blommor som kan mäta sig med dessa skönheter. Vi gick genom skogen bort mot Manilla och sedan Djurgårdsbrunnskanalen tillbaka, där vi fotade de vårrusiga hägrarna vid Isbladskärret. Våtmarkens vattennivå stiger fortfarande och jag undrade hur mycket vatten det får bli här, innan pumparna drar igång och skickar ut vatten borta vid strandkajen intill Täcka Udden. Vi avslutade med en härlig räkmacka och kaffe uppe vid Thielska galleriets café och satt länge i solen och njöt av tillvaron. Runt Vigelands hemska skulptur ´´Gubbe och flicka´´  lyste vårängarna fantastiskt. Vårlöken dominerade här, men även scilla, violer och nunneört blandade sig i!

 

Senare slumrade jag en stund i solen hemma på altanen och tänkte att jag har det oförskämt bra...

 På kvällen satt Cecilia, Lexus och jag vid Isbladskärret och värmdes av den sena aprilsolen. Nu såg vi också att våtmarkens pumpar var igång för att reglera vattennivån! Pumpen sätts igång manuellt och inte automatiskt vid en viss nivå som jag trodde. I en vecka tid pumpas nu vatten ut i saltsjön.

 

Idag fick jag vackra bilder från min dotter som är i fantastiska Portofini och Cinque Terre i Italien!

 

 

 

 

 

 

 

Påskliljorna börjar blomma först nu vid Rosendals slott denna sena vår och vid Waldemarsudde tog Lexus och jag en vattenpaus på Galleriterrassen. Jag tyckte om narcisserna i orange som fanns i trädgårdens urnor och jag måste fråga trädgårdsmästare Marina vad de heter, möjligen kan det vara 'Sunny Girlfriend' . I år följer jag noggrant vad som händer på Wudden, Rosendals trädgård och Djurgårdsförvaltningens stora områden. Hoppas bara att de inte tröttnar på att jag dyker upp lite då och då med min kamera...och hund!, Jag brukar ju alltid dela ut beröm i dessa vackra trädgårdar!

 

Efter långvandringen hoppade jag på bussen som tog mig in till Kungsträdgården där jag såg körsbärsträden blomma i de två alléerna, men endast den östra var i full blom eftersom den är mer exponerad av solen och våren är ju sen i år! Nästa vecka kommer garanterat bli bästa tiden att se Prunus Acoladen blomma i Kungsan. Jag brukar säga att det här blir lite för rosa för mig, men trots allt så står jag där varje år med min kamera och tycker att det är ett stort ögonblick! På något vis är det starten på den riktiga Stockholmsvåren!

 

Att ta den där perfekta bilden av Accolade-träden som många tävlar om på sociala medier, brydde jag mig inte om, utan sköt några bilder från höften och vandrade i stället vidare mot Gamla Stan där jag tog kaffe och kanelbulle på Under Kastanjen. Men först hälsade jag som vanligt på Järnpojken på Bollhustäppan. Som tur är hittar inte den stora massan av Slottsbackens hetsiga turister in här i gränden vid Finska kyrkan. Däremot hade Järnpojken sällskap av vackra tulpaner i planteringen intill!

 

Jag tänkte att enda nackdelen med att resa söderut på våren, är att tiden vrids tillbaka när man kommer hem. Från full grönska, värme, mängder av blommor och uteserveringar i Italien, till en mer blygsam vår i Stockholm. Men - tålamod PJ!

 

Trädgårdsmästare Marina Rydberg på Waldemarsudde hade visning av parkens träd på kvällen. Cecilia, Adrian och jag var på plats tillsammans med drygt 20 andra intresserade i den lite kyliga kvällen. Vi började vid de stora ekarna och nu fick jag veta att Prins Eugens ek daterats till 470 år, vilket är en ansenlig ålder, men det finns många mycket gamla ekar på Djurgården och säkert några som är äldre än prinsens. Stamomfånget en meter från marken på den här eken är över 9 meter och då kommer jag att tänka på när jag besökte Kvilleeken (Rumskullaeken) i Småland och stod framför den 1000-åriga eken som hålls ihop med stålband och som har ett omfång på över 12 meter. Sedan gick Marina igenom våra vanligaste träd och berättade om deras livsbetingelser. Hon är en bra berättare och vi tyckte att det var en intressant vandring. Tyvärr började det regna, åska och till och med hagla under en period. Några av besökarna droppade då av!

 

 

När vi stod på Galleriterrassen började Marina berätta om den stora asken som står borta mot kvarnen och jag mindes att jag skrev om den märkliga beskärningen för tio år sedan och undrade vad de höll på med. Nu fick jag förklaringen. På en mycket gammal bild, syntes en liten ung ask och det är alltså samma träd som står här än idag. För tio år sedan skadades trädet av hårda vindar som gjorde att stora grenar bröts av. Det fanns då två alternativ för trädgårdsmästaren, antingen att fälla hela trädet, eller beskära det hårt, som en halv-hamling ungefär. Marina valde det andra alternativet och nu förstår jag hennes beslut. Inför gruppen berättade hon att det var en trädgårdsbloggare som skrev och undrade vad som hände på Wudden - hon riktade blicken mot mig och skrattade! Nedanför på sjön såg jag årets första segelbåt som sakta gled in mot stan i regnet.

 

Vi pratade med Marina efteråt och hon berättade att hennes dotter ska gifta sig här på Waldemarsudde i helgen! Ute på Blockhusudden blev det sedan ett varmt bad för att tina upp! 

 

 

 

 

 

Vitsippsmarkerna utanför Rosendals trädgård upp mot Skansen är helt ljuvliga just nu. Här finns de tätaste blomstermattorna på Djurgården, men sipporna ville inte öppna sig helt den här lite kyliga förmiddagen, men trots det så tar den här synen andan ur mig, med de fantastiska blommorna tillsammans det friska nya gräset.

 

 

Vi hälsade på Lexus matte Cecilia om jobbar på Djurgårdsförvaltningen och hon visade oss Rosendalsterrassen där planteringarna nu börjar fyllas av narcisser. Den nya fantastiska hortensia planteringen var nu fylld av den vackra narcissen Ice Follies, vilket var mycket snyggt och effektfullt. Eftersom jag har en Djurgårdsvecka nu så blir det många vandringar på denna fantastiska ö. Nästa vecka ska jag dock nosa rätt på vårtecken i andra delar av huvudstaden!

 

Ett stilla vårregn föll när vi senare på eftermiddagen vandrade runt Parkudden. Efter en stund bröt solen igenom molnen och längs stigarna doftade det fantastiskt från markens flora med vitsippor, vårlök, violer och nunneört. Häggens blad har nu börjat veckla ut sig och de små blomklasarna som väntar på att få gå i blom, syns tydligt. Nu är naturen som ett enda stort mirakel, markerna sjuder av liv och fågelkonserterna blir bara vackrare för var dag som går. Det finns en liten chans att jag i år kan ta till mig det där evigt uttjatade Carpe Diem. Faktiskt. Jag som tidigare varit allergiskt mot det uttrycket, Just nu trivs jag i nästan varje stund!

 

Dagens häftiga upptäckt - vi såg ett par av den vackra fågeln Stenknäck, vid fågelbordet här på Blockhusudden. Tyvärr fick jag inte någon bra bild!