Site Meter

Vecka 23, 2018 - Monumentet över flodvågskatastrofen

 Invigningen den 5 juni av monumentet över flodvågskatastrofen

 

 

4 juni - måndag

 

Luften känns klarare. Den tropiska värmen har lämnat oss och svalkande vindar sveper in över Blockhusudden. Det blev en vilo- och läsdag ute i solstolen, nu när det är lättare att andas. Den extrema torkan fortsätter och markfloran gulnar allt mer, hundkäxen blommar färdigt och även de stora bestånden av den vackra buskstjärnblomman (Cecilias favorit) vid Isbladskärret. Däremot är det midsommarblomstrens bästa tid nu (min favorit).

 

Ekarna här på Djurgården har i år drabbats av insektsangrepp som gör löven bruna så här mitt i sommaren och det ser riktigt dystert ut. Det är den snedstreckade ekstyltmalens larver som ställer till det för ekarna. Träden klarar sådana här angrepp, men vi får vänta till nästa år på den där djupa, vackra grönskan som är så karaktäristisk för kungliga Djurgården. Nacka har drabbats flera år i rad av den här otrevliga malen och nu verkar det vara Djurgårdens tur.

 

 

5 juni - tisdag

 

Vaknade på natten av att vindarna slet i träden utanför fönstret. Det blev ett snabbt omslag från den stilla kvällen, till nattens vilda vindar. Temperaturen på morgonen, 10 grader och de nordliga friska vindarna gjorde att det kändes kyligt under morgonvandringen med Lexus. Högsta temperatur under dagen, 14 grader, en enorm skillnad mot den galna värme som vi så länge varit bortskämda med.

 

Förberedelserna inför invigningen av monumentet över flodvågskatastrofen är inne i slutfasen. Anläggningen av monumentet har minst sagt varit en besvärlig resa, där de tänkta vildblomstermattorna som skulle täcka ´´vågorna´´ inte grodde. Den danska konstnären Lea Porsager har hämtat inspirationen med vågorna från fysikens gravitationsvågor, pulserande vågor som universum är uppbyggt kring. En vacker och spännande tanke och passande för just det här ändamålet.

 

I sista stund beslutades det att vågorna i anläggningen skulle täckas med färdigt gräs i rullar, för att slippa se de ljusgröna dukarna där fröerna vägrade att gro. Om sedan gräset ska ligga kvar på vågorna, eller om det ska flyttas ner till gångarna efter invigningen, verkar inte vara helt klart ännu. Men om gräset blir kvar så finns risken att blomstermattan som ligger kvar under gräset, blir ett hinder för gräset att rota sig. Eller inte, ingen vet ännu! Jag har varit tveksam till den här anläggningen hela tiden. Att få ängsblommor som kräver mager jord, att trivas i sådana här jordmassor känns som en omöjlighet, om blommorna skulle fått för sig att gro vill säga.

 

Under min morgonvandring såg jag hur det jobbades ivrigt med de sista förberedelserna innan invigningen, då bland andra kungen kommer att finnas på plats. En scen har monterats upp och flera tält finns uppställda. Flodvågskatastrofen inträffade 2004 där cirka 300 000 människor miste livet, varav 543 svenskar, som idag ska hedras av monumentet på Blockhusudden.

 

Studentdag! Grattis och lycka till i framtiden bästa Julia!

 

Ett snabbt besök i Bergianska trädgården, vår egen botaniska trädgård här i Stockholm, även om den ligger i Solna...! Nu har träd och buskar blommat färdigt för i år och det är just nu en mellanperiod vad gäller blomning, innan perenner och sommarblommor fått fart. Några arter av syren blommade fortfarande, enstaka Mose brinnande buske, vissa nävor och några blåeld vid den nya Öland-Gotland platsen, blommade också. Vattenspridare gick på många håll i trädgården.

 

På tomten här på Blockhusudden blommar rosen Stanwell Perpetual som jag planterade så många av på Engsholm. Nu kan jag njuta av den fina och väldoftande pimpinellrosen här på Djurgården i stället. Även Rosa rugosa 'Ritausma' blommar snart. Cecilias övriga rosor växer till sig riktigt bra och mängder av knoppar bara väntar på att gå i blom. De sprutas självklart med Trico Garden på alla rosor, så att rådjuren inte ska få en chans att rensa buskarna på knoppar. Här blommar även aklejor, bland annat en fylld sort som är gudomligt vacker.

 

Det känns oerhört tomt och sorgligt nu när jag läst den sista sidan i Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´. 637 sidor om hans liv på Österlen, räckte inte. Kanske att jag varit nöjdare om jag fått dubbelt så många sidor! Jag vill ju veta hur det kommer att gå med hans begynnande plan att lämna gården på Österlen efter 20 år och vart han kan tänka sig att bosätta sig nästa gång och hur blir det med vänskapen med Sofia, nu efter skilsmässan.

 

På eftermiddagen gick jag bort till monumentets invigning, fotograferade och pratade med några bekanta. Kungen och Statsminister Löfvén höll sina tal och det kändes som en minnesstund mest för de drabbade, så det blev bara ett kort besök. Det här fina monumentet diskuterades så klart och det var gräsets vara eller icke vara på ´´vågorna´´ som det pratades mest om. Ingen vet vad som kommer att hända efter invigningen. Jag tror att gräset får ligga kvar eftersom det ser så vackert ut nu. Tanken är att vågorna inte ska skötas alls, utan växa vilt. Men då tänkte nog konstnären att vilda ängsblommor skulle skapa det vackra vilda. Som jag sagt hela tiden så vill dock ängsblommor ha mager jord. Inte stora vallar av fet jord. Det talas om att plugga in ängsblommor i gräsmattan. Jag avvaktar och ser vad som händer.

 
 
 
Det ena av isbladskärrets vackra pumphus
 
 En av mina favoritrosor, Stanwell Perpetual finns på ett av mina favoritsommarcaféer Blockhusporten
 
 Stanwell Perpetual som jag planterade så många av i Engsholms slottspark, finns nu även i Cecilias trädgård på Blockhusudden.

 

 

6 juni - onsdag

 

Vaknade med öppet fönster och det var kyligt i rummet. Låg och lyssnade på vågorna mot stranden och göken som gol en bit bort mot Parkudden, eller kanske var det ända borta vid Hundudden? Sköna ljud att vakna till.

 

Eftersom jag inte är någon nationalist så har jag aldrig firat nationaldagen på något sätt, tvärtom tänkte jag säga. Men just den här dagen har i stället fått en helt annan betydelse för mig och som verkligen är något att fira. För tre år sedan träffades Cecilia och jag för första gången den 6 juni, då hon skulle överlämna växtlistor över planteringar på Rosendalsterrassen och Rosendals slottsträdgård. Som tack bjöd jag på fika vid Blockhusporten, några hundra meter från hennes hus. Jag är så glad åt det mötet och från den dagen kunde vi inte sluta tänka på varandra!

 

Jag trodde inte att järnnätterna existerade längre, men så läste jag i morse att trädgårdsläraren och odlaren Lars Forslin, hade haft nattfrost på sina odlingar ute på Ekerö. Det var många år sedan jag själv upplevde frost i juni.

 

Torkan börjar bli riktigt svår nu och naturens och trädgårdarnas växter lider. Undrar när vi ska börja använda ordet katastrof? Vad är normalt och vad är avvikande från det normala? Senaste väderleksprognosen visar att det ska komma några millimeter regn nästa vecka. Hoppas verkligen på det!

 

På eftermiddagen gick vi bort till Blockhusportens café och firade våra tre år tillsammans, men tyvärr var prinsessbakelserna slut, sådana som vi åt den där nationaldagen 2015. Det blev en enklare variant av bakverk i år, men det viktiga var att vi fick sitta en stund vid strandserveringen och höra vågorna rulla in just intill oss och framför allt att hålla traditionen vid liv!

 

 

7 juni - torsdag

 

Vaknade 04.15.

05.15 stressade Cecilia och jag iväg till partihallarna i Årsta, där hon skulle fylla några vagnar med sommarblommor, som hon i helgen ska plantera på Söder. Det var kul att vara tillbaka in i morgonstressen hos Skalleberg, där jag också träffade Brita från Nora handelsträdgård i Vagnhärad. Här bland alla hyllor och vagnar, springer folk omkring med sina blommor, för att snabbt fylla bilarna så att de ska slippa den värsta rusningstrafiken in till stan. Vi var klara strax efter 6, så vi slapp både köer och biltullar tillbaka till Djurgården. Pustade ut i lugn och ro med frukost i solen på altanen när jag kom ´´hem´´ till Blockhusudden, där vågorna som vanligt sköljde upp mot stranden och jag kommer aldrig se det som ett normalt inslag i min tillvaro. Det är fortfarande ren och skär lyx!

 

Näktergal, koltrast, bofink och trädgårdssångare skapar den perfekta morgonkonserten när Lexus och jag tog morgonpromenaden inne i skogen. Det måste vara den mest ljuvliga kvartett man kan tänka sig. Göken och skogsduvan stod för de lite mer dämpade bakgrundsrösterna. Känslan av att jag nästan har det för bra kom över mig för en stund, men slog sedan bort tanken och fortsatte njuta fullt ut av tillvaron.

 

Det är omöjligt att inte tänka på den torka som nu råder. Naturen kämpar med sina reserver, men snart måste det börja regna. Tyvärr ser prognoserna ut att ha tappat det lilla regn som igår utlovades tills nästa vecka. Ekarnas gula blad på grund av ekstyltmalens larver, gör att skogen och parkmarkerna ser sjuka ut. Det är ju naturens gång med olika cykler av insektsangrepp, som i sin tur ger mängder av mat till fåglar. Så länge det inte är människans påverkan, är det ju inte så mycket att göra åt. Här på tomten rensade jag släntplanteringen mot garaget och körde sedan igång vattenspridaren. Och ständigt dessa vågor som bryter mot stranden, ljudet som jag aldrig lessnar på och som jag saknar när jag bor i Brommanästet.

 

Idag fick jag en inbjudan till ett boksläpp som äger rum på Strömparterren nästa vecka. Boken som arkitekten och författaren Bengt Edlund skrivit, heter ´´Vårt gröna Stockholm´´ och ges ut av Stockholms stads förlag Stockholmia. Boken presenteras som - Vårt gröna Stockholm är en personlig parkguide och guldgruva till kunskap om Stockholms smultronställen. Här presenteras i text och bild hur stadens och förorternas grönområden vuxit fram och utvecklats genom åren.

 

Det känns väl kanske inte precis som mitt eget koncept med min bok Stockholms gröna rum, som kom ut 2013 och jag har såklart inte ensamrätt att skriva om det gröna i Stockholm, utan välkomnar den här boken, som jag är mycket nyfiken på. Jag ska absolut gå dit nästa vecka och köpa den.

 

Nu har monumentet över flodvågskatastrofen stängslats in igen, för att gräset ska få rota sig i lugn och ro.

 

 
 Vår fina vandrarkompis Lexus
 
 Vildrosornas tid på Djurgården
 
 Jag tycker mycket om den här fyllda aklejan i Cecilias trädgård
 
 Även om jag fixar lite i trädgården, så unnar jag mig även lata stunder - ganska ofta!
 
(null)
 Djurgårdsstrand

 

 

8 juni - fredag

 

01.45 sjöng koltrasten på Blockhusudden i den ljusa sommarnatten och det tog en stund innan jag orkade gå upp och stänga fönstret, för att få ytterligare några timmars sömn. Det lär finnas mellan 1-2 miljoner koltrastar i Sverige och inte förrän in på 1900-talet blev den tidigare så skygga skogsfågeln, en art som började trivas bland människorna inne i städerna. Sveriges nationalfågel sjunger vackrast av alla våra fåglar, men sången har en vemodig klang och passar kanske inte för nedstämda personer.

 

Nu är det vildrosornas tid, men midsommarblomstren som blommade så friskt och vackert i början av veckan, början nu på sina håll tappa kronbladen och göra sig klara att bilda frön för att kunna sprida sin art. Det är bråttom i naturen nu!

 

Djurgårdsveckan är som vanligt skön och det känns som om jag befinner mig långt ute på landsbygden. Här finns knappt någon biltrafik, endast bussen rullar förbi ibland och vandrarna, joggarna och hundarna.

 

Och båttrafiken. Och vågorna!

 

Jag funderar lite kring mitt ´´projekt´´ att skriva dagbok här på bloggen under mitt första år som pensionär. Många tycker nog att det är lite märkligt att hänga ut sina dagar på det här sättet. Men det här gör jag mest för min egen del, även om jag vet att några läser det här. I allt detta flöde i sociala medier, så är det den här bloggen som verkligen betyder något för mig. Här finns arkiv med inlägg 13 år tillbaka och tusentals bilder sparade. Facebook och Instagram är flyktiga platser som jag skulle kunna avsluta när som helst.

 

Trots att det ibland tar emot, ska jag försöka att fortsätta skriva min dagbok fram till nyårsafton! Snart är jag halvvägs!

 

 

9 juni – lördag

 

Idag brydde vi oss inte så mycket om den svåra torkan, utan vi ville verkligen ha sol, värme och svaga vindar. Precis så blev det också, när vännerna Per och Catherine kom till udden för att äta middag ute i trädgården. Nästan som att det var regisserat, gled den fantastiskt vackra Briggen Tre Kronor förbi utanför, just när våra gäster anlände.

 

Cecilia hade gjort en magiskt god bulgursallad med så många ingredienser att jag blir yr bara jag tänker på det och till det blev det lamm-rostbiff som mästerkocken Per grillade. Detta tillsammans blev så gudomligt gott att jag citerar från en bok som jag just nu läser – som en flik av himmelriket nedsänkt på jorden. Trevligt sällskap och gott att både äta dricka gjorde det här till en underbar sommarkväll som jag sparar i mina sommarminnen.

 

Koltrasten sjöng, rosorna blommade och jag somnade till vågorna…

 

 

10 juni - söndag

 

Djurgårdsveckan avslutades med en glass tillsammans med Cecilia, min dotter och hennes syster på Café Blockhusporten!

 

 
Briggen Tre Kronor
 
 Vi hade en härlig kväll tillsammans med vännerna Per och Catherine
 
En ´´grabböl´´ vid grillen! Pers bild - fotograf Catherine
 
Per vid grillen
 
Total fokus Cecilia! Pers bild!
 
 ...om jag gillar Lexus? Jovars! Pers bild!
 
 Blockhusudden
 
 Hur stor får egentligen en kryssare bli?
 
 Vi tar det tråkiga sist - den snedstreckad ekstyltmalen som gjort Djurgårdens eklöv bruna i år. Foto för Mitt i - Hans Ellebo.
  

Kommentarer
Postat av: Per

Fantastiskt härlig och trevlig lördagskväll. Och Cissis sensationellt goda bulgursallad, to die for!

2018-06-10 @ 20:08:37
URL: http://whatgoodami.blogspot.com
Postat av: Hasse Wester

Ja riktigt trevligt var det Per och håller med om bulgursalladen. Bra att ha en mästerkock vid grillen också!

2018-06-10 @ 20:28:22
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Britt

Det är alltid lika trevligt att "titta in" hos dig och se dina vackra bilder och läsa hur du har det i ditt nya liv.
Du ska aldrig tänka på att du har det för bra nu, du är värd detta efter alla åren du jobbat.
Njut av livet...
Grattis till de 3 åren med Cecilia o lille Lexus.
Och givetvis åkte jag in till stan igår och beundrade Tulpanträdet.
Översållat av knoppar och blommor, i alla tre stadierna.
Helt utslagna, knopp som en näckrosblomma som nästan ska till att brista ut helt och rena knoppar.
Nu vill jag ha regn i min trädgård....
Ha de gott


2018-06-10 @ 21:24:30
Postat av: Hasse Wester

Jag blir lite avundsjuk på dig Britt. Har aldrig sett ett tulpanträd i blom. Vi har ett i Bergianska trädgården här i Stockholm men jag har aldrig sett det blomma. Ska nog kolla i veckan som kommer. Tack för att du följer med i min dagbok!

2018-06-10 @ 21:27:33
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Christina GM

Intressant att läsa om detta monument över flodvågskatastrofen! Hur de var tänkt med ängsblommor, som du beskriver från en van yrkesmans erfarenhet o kunskap! Vackert med gräset iaf! Vågformationerna är fina! Trevligt också att följa din dagbok! - om Cecilia, hur ni träffades! Och den fine vandringskompisen Lexus! Plus tipsen om fina cafe’er! Och Alla vackra blommor! (men man blir ju sugen på att veta mer om denna goda bulgursallad! 😋) Tack!

2018-06-11 @ 10:09:58
Postat av: Hasse Wester

Christina GM: Så trevligt att några orkar läsa min dagbok. Ja du...den där fantastiska bulgursalladen är lite hemlig och jag har lovat att inte sprida den...sorry!

2018-06-11 @ 13:18:20
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0