• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Akleja är mest älskad


    Den här stora vetenskapliga undersökningen om vilken perenn växt som är mest populär idag vanns av den sköna aklejan, tätt följd av ormbunke och stjärnflocka. Alla de växter som jag visade är mycket bra och vackra perenner...även om nu dagliljan inte fick en enda röst.

    Några ord om de tio perennerna:
    • Akleja - En klar favorit på försommaren och är vacker tillsammans med pioner som blommar under samma tid. Klipper man ner den så blommar den om något.
    • Nävor - Fortfarande en favorit hos mig. Många arter och sorter blommar mycket länge och det är en perfekt vävarväxt i ängslika planteringar.
    • Ormbunkar - Bilden som jag visade var på strutbräken som är mycket vacker och blir ännu vackrare på vår/försommar med kompisar som t.ex. kirgislök. Fantastiska skuggväxter även om just strutbräken även trivs i sol.
    • Daglilja - En perenn som har ett oförtjänt dåligt rykte. Många tycker att den är tråkig och det kanske den är om man låter den växa glest instoppad bland andra växter. Men kolla här!
    • Solhatt - En poppisväxt just nu och det kommer massor av olika sorter som ofta går i orange och är riktigt vackra. En liten varning bara för vinterhärdigheten. Sorten Magnus har vunnit många priser och sorten har döpts efter Magnus B Nilsson som skapat denna populära perenn. Trädgårdsmästare Magnus fyllde 105 år i går. Grattis!
    • Luktpioner - Vad kan man då säga om luktpioner? Det är både underbara och ibland lite för mycket i sin prålighet. Jag gillar bäst de enkla.
    • Rutor - Violrutan ´Hewitt´s Double´ är en av de vackraste perenner jag vet.
    • Lavendel - Denna underbara perenn/halvbuske. Blommar i juli och doftar så mycket att t.o.m. jag känner doften. Sorten Munstead är en favorit.
    • Stjärnflocka - Kommer man nära den här blomman så ser man paradiset...!
    • Stockrosor - Blommar mycket länge och där på Breda gatan i Djurgårdsstaden är de fantastiska.

    Vilka perenner är vackrast?

    Jag är nyfiken på vilka av dessa perenner ni tycker bäst om? Ni får välja tre st.

    Aklejor - Aquileiga
    Nävor - Geranium
    Ormbunkar
    Dagliljor - Hemerocallis
    Solhattar - Echinacea
    Luktpioner - Paeonia lactiflora Den här enkla sorten heter Flame.
    Rutor - Thalictrum
    Lavendel - Lavandula
    Stjärnflocka - Astrantia
    Stockros - Alcea

    Urskogar

    Apropå träd och skogar. Det borde vara obligatoriskt för hela Sveriges befolkning att ibland vandra ensamma i en gammal urskog. Då kanske vi alla skulle förstå hur viktigt det är att bevara våra äldsta skogar och inte alltid se vår natur som en ekonomisk resurs. Som skogsbruk.
    Att vandra ensam under höga gamla träd där marken är täckt av mjuk mossa och utan ljud från andra människor - är både lugnande och stärkande. Tankarna blir klarare och alla små bekymmer försvinner där långt inne i skogen.

    Alla som fattar viktiga beslut borde först vistas i en urskog för att förstå helheten och känna naturens kraft.
    Här kan vi hitta tystnaden.

    Jag läser i DN:s artikel av Annika Nilsson den 25 oktober om att urskogarna är på väg att försvinna.

    Gammelskogarna i Sverige minskar hela tiden och idag är endast 6% av landets skogar äldre än 140 år. Däremot är 60% av skogen i Sverige är yngre än 60 år. Den biologiska mångfalden är i fara.

    Förra året lyckades Sverige ena FN kring ett nytt avtal inom konventionen om biologisk mångfald i japanska Nagoya. Målet är att 17 % av ett lands yta ska skyddas och att länderna bakom avtalet åtar sig att förbättra statusen för hotade arter. För Sverige rör det sig om drygt 2000 arter.
    I ett modernt skogsbruk blir träden för det mesta knappt 70 år, medan många hotade arter vill ha träd som är äldre än 150 år.


    Omkring tiggarn från Luossa

    Under Dalaresan i somras besökte vi Dan Anderssons Luossa-stuga i Skattlösberg. En vacker väg/stig ledde fram till den lilla stugan där Dan Andersson bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon mellan 1911-1915, alltså när Dan var mellan 23-27 år gammal. Här började han skriva sina berättelser och dikter.
    Trakten är vacker och stugan ligger ensam invid skogen. Ett plötsligt regnväder fick oss att fly till bilen men vi hann ändå känna av platsen och lugnet här i Luossa.


    Wikipedia:

    Dan Andersson döptes måndagen den 16 april i samband med examen i skolhuset. Han hade tre bröder, Gustaf och Anders, som var tre, respektive fem år äldre, samt Simon som var två år yngre. En syster Anna föddes 1892, men dog ett halvt år senare. Nästa syster som föddes 1899 fick också namnet Anna och var den som tillägnades dikten Till min syster vid sin 18-årsdag.

    Andersson växte upp under knappa förhållanden i byn Skattlösberg där fadern, småskolläraren Adolf Andersson och hans fru Augusta Scherp (tidigare lärarinna), arbetade i skolhuset. Byn ligger i de så kallade finnmarkerna i södra Dalarna, dit svedjefinnar flyttade för att bryta bygd. Dan Andersson hade sina anor på faderns sida från dessa finska nybyggare. Modern stammade från valloner.

    1893, som femåring lärde han sig att läsa. 1896, vid åtta års ålder, slog han på beting vid en gård i Lövberget, fick en fiol, lärde sig spela själv, och lärde sig också engelska. 1901 blev han blåbandist och medlem i logen Skogsblomman, senare i godtemplarlogenFlen.

     

    Hämtat från Skattlösbergs bygdegilles hemsida:

    Luossastugan hålls öppen 1 juni - 31 augusti dagligen mellan klockan 11.00 - 17.00. Guide finns på plats som berättar om Dan Andersson och hans diktning. Från parkeringen i byn är det 800 meter promenadväg till Luossa i starkt kuperad terräng. Första söndagen i augusti arrangeras en gillesfest med Dan Andersson i ord och ton. Dan Anderssonpriset delas då ut av Dan Anderssonsällskapet. En onsdagskväll under sommaren genomförs även en visafton vid Luossastugan.

     

    Tiggarn med tom plånbok.

    Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
    och vid lägerelden hörde de hans sång
    Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
    och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

    "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
    det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
    Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
    Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!


    Vårärt - Lathyrus vernus

    Vårärten som tillhör släktet vialväxter växer vild i stora delar av Sverige och trivs bäst på lövängar och i lundar. Den blommar med rödvioletta blommor i maj-början av juni innan bladen är helt utvecklade. Den här fleråriga växten kan man använda i perennplanteringar och blir vacker tillsammans med t.ex. färgätmigej. Jag tror att jag ska skaffa mig lite vårärt till slottsparken.
    Den blir upp till 40 cm hög och vill helst ha något fuktig, näringsrik och mullrik mark.



    Linné skrev 1755: " Kallas i Östergötland kråkärete. Växer här och där i lövskogar, lundar och vid bergrötter samt bland hassel. Under lövsprickningen pryds hassellundarna av denna växts mycket vackra, purpurfärgade blommor. Arten finns ej i England liksom ej heller Orobus niger (=vippärt)"

    Fingertandrot - Cardamine pentaphyllos


    Fingertandroten  växer  vild  i skogar runt Pyrenéerna och Alpernas dalgångar i Sydtyskland och Österrike. Den blommar med violetta blommor under maj-juni (mina bilder är från 12 maj 2011 i Bergianska trädgården i Stockholm) och trivs i något skuggiga lägen under träd mm. Fingertandroten blir 30-40 cm hög och jag skulle verkligen vilja prova den här vackra lundväxten.


    Bara ett träd

    Gamla träd väcker känslor och det här inlägget tillägnar jag alla er som kämpade för att TV/Radioeken här i Stockholm skulle få leva vidare. Ni som vaktat och skyddat eken dygnet runt. De flesta jag känner tycker att det blev alldeles för mycket uppmärksamhet kring det här trädet - det finns ju så många andra träd i skogen och framför allt så finns det så mycket viktigare frågor att engagera sig i.
    I natt vid tretiden började trädet sågas ner och TV/Radioeken finns nu inte mer.  Se artikeln i DN.

    De flesta av oss orkar inte engagera oss på riktigt i det som känns fel där ute i verkligheten. Det är lättare att gnälla hemma i TV-soffan eller i lunchrummet på jobbet. Även om jag inte har varit med er där borta så mycket så tycker jag som ni och jag beundrar er som kämpat.

    Här finns mitt tidigare inlägg om träd och byggnader i Stockholm.

    Jag tyckte absolut att trädet skulle fått vara kvar som en hårt beskuren levande trädruin, som ett levande minnesmärke för en flera hundra år gammal ek och som en symbol för att stadens människor bryr sig om hur deras närmiljö ser ut. Världsproblemen ska också lösas. Vad är ett gammalt döende träd ställt mot krig, våld och fattigdom. Men jag tror att det är viktigt att man även bryr sig om det som ligger oss nära, det lilla i vardagen. Bilden till vänster tog jag i oktober. TV-eken på Wikipedia.
     

    Jag har idag sett stubben (bild med mobilkameran i skumt ljus) efter eken och den såg väl ut ungefär som jag trodde. Men måttbandet med mig mätte jag till att det var ca 30-40 cm frisk ved men mot TV-huset (till vänster i bild) var hela 60 cm frisk ved. Det här trädet kunde med en ordentlig beskärning har levt här i minst 50 år till. Nu väntar jag med spänning på ett uttalande från Stockholms stads trädexpert Björn Embrén som hela tiden sagt att eken är i mycket dåligt skick och utgör en fara.
    Björn Embrén säger också innan eken sågade ner till tidningen Östermalmsnytt att ´´så fort vi får klartecken från polisen så tar vi bort den. Jag tror inte att vi kommer att fälla trädet, i stället lyfter vi upp det med rötterna´´. Herregud Björn, har du verkligen sagt det???¨
    Den av trafikkontoret anlitade norska arboristen Erik Solfjeld uppskattade trädets ålder till mellan 350-450 år gammalt och det låter rimligt tycker jag också. Men så sägar han ´´trädet är i så dåligt skick att det har max tio år kvar att leva - och då med en överhängande risk för att det rasar´´. Herregud  Erik, har du verkligen sagt det???
    De här uppgifterna är skrämmande oseriösa.
     
    Bild från DN. Tycker ni att grenarna ser mörkna ut?

    Stammarna ligger nu vid Hundudden en bit från Kaknästornet.

    Eken på bilden här ovan är inte TV-eken utan Kvilleeken eller Rumskullaeken som den också har kallats genom åren. Sveriges äldsta ek. Den här bjässen är verkligen tusen år gammal och får i stillhet och med värdighet leva tills den dör där i Rumskulla socken i Småland.

    Jag hade äran att ensam få vistas tillsammans med den kompisen några timmar under min septemberresa 2010 och det var en mycket stark upplevelse.
    Bara ett träd skulle nog många säga, men för mig är det mycket mer än så. Min korta tid här på jorden är inget i jämförelse mot den här gamlingen och man känner sig verkligen liten och obetydlig när man lägger händerna på Kvilleekens stam.


    Stockholmsvandringar 2011

    Turist i min egen stad 20 juli

    Bland drakar och nävor på Östermalm
    11 september

    Syrénvandring på Mariaberget
    28 maj

    Into the wild - Södermalm 26 juni

    Kungsholmen runt medsols
    2 juni

    Maria och våren
    12 mars

    Riddarfjärden runt
    20 mars

    Nytt på bloggen



    • Nu har jag byggt om lite på bloggen för att få den lite snabbare och på köpet kommer bilderna att bli bättre.
    • Nu kommer endast sex inlägg att visas som ´´Senaste inläggen´´ så om man vill se ett äldre inlägg så får man gå till arkivet och välja månad eller till ´´Sök i bloggen´´.
    • Från och med nu så kommer också alla bilder att vara i jpeg-format.

    • Jag vet fortfarande inte varför de allra flesta bilderna tidigare varit i gif-format.
    • Nu blir bildkvaliteten mycket bättre.

    Ginkgo och dubbfritt på Hornsgatan


    Ginkgoträden har flera skönhetsvärden och nu på senhösten är de som allra vackrast när löven (eller barren som det egentligen är) blir gyllengula. Hornsgatan är en av Stockholms mest drabbade gator vad gäller avgaser från biltrafiken men nu har man planterat 175 ginkgoträd utefter den långa gatan på Södermalm. Vegetation fångar upp mycket av de stoft som bildas av fordonstrafiken, alltså både det som kommer från motorerna och det från vägbeläggningen.
    Träden är planterade mellan Hornstull och Rosenlundsgatan. Ginkgo är inte bara ett vackert och spännande träd utan också tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat.

    Tidigare inlägg om Hornsgatans Ginkgoträd:
    Kinesiska tempelträd på Hornsgatan 29 december 2010
    Ginkgoträden trivs på Hornsgatan 14 oktober 2011

    Andra länkar om Ginkgoträd
    :
    The Ginkgo pages
    Här finns Ginkgoträd i Sverige

    Som ett annat led i möljöförbättringar på Hornsgatan så har man infört förbud mot dubbdäck och jag får alltså inte köra med 307:an här under vinterhalvåret. Skulle jag inte jobba vid slottet där långt ute på landsbygden så skulle jag absolut använda dubbfria däck.


    Hämtat från Stockholms stads hemsida:

    Dubbdäcken river loss små, hälsofarliga partiklar från asfalten. Partiklarna följer med luften som vi andas och äventyrar hälsan. Med dubbfria däck bidrar du till en renare och friskare Stockholmsluft.

    Den 1 januari 2010 infördes ett dubbdäcksförbud på Hornsgatan. Den minskade dubbdäcksanvändningen har medfört att partikelhalterna PM10 har halverats på Hornsgatan. I innerstaden har de gått ner med cirka 20 procent.

    Det innebär att luften är friskare och att stockholmarna inte löper lika stor risk som tidigare att bli sjuka av partiklar.


    Träd och byggnader i Stockholm

    Jag bläddrar i boken ´´Porträtt av träd´´ med undertiteln ´´I folkkulturens och poesins spegel´´. Man förstår att träd är viktiga för människor och kanske speciellt för oss som bor i stora städer, eller viktiga på ett annat sätt kanske jag ska säga för att inte stöta mig med hela svenska folket som inte bor i städer.

    Kampen om TV/Radioeken fortsätter. Jag vet inte om antalet demonstranter där på Oxenstiernsgatan minskar ju längre tiden går men jag antar att taktiken är att trötta ut motståndet tills trädet ska falla - om det nu ska falla.
    Jag vidhåller att man bör behålla eken som en trädruin, som ett naturhistoriskt minne där utanför TV-Radiohuset. Spårvägen ska ju ändå inte gå mitt i gatan där trädet står. Genom att beskära trädet kraftigt så minimerar man risken att trädet ska falla.
    Eken som troligen är runt 500 år gammal grodde en gång på medeltiden och kanske just under Gustav Vasas tid. Träd är viktiga för människor och kanske speciellt för människor i städer där många har tappat närheten med naturen.

    Jag har hört människor både från landsbygden och från Stockholm som tycker att den här demonstrationen är trams, att det ju finns massor av träd i skogen eller på Djurgården, bara ett stenkast från TV-eken. Att alla de som vaktar eken är mediak...nollåttor som kramar träd i stället för att engagera sig i viktigare problem.
    Jag har under mitt långa trädgårdsliv där trädvård i Stockholm ingått - förstått hur viktigt det är med träd i stan.

    Men egentligen kanske det inte handlar så mycket om just den här eken utan mer om att vi vill vara med att utforma den stad som vi lever i. Ett träd mer eller mindre spelar väl ingen roll kanske, men en femhundra år gammal ek mitt bland bostadshus och som här även intill TV/Radio-byggnader - blir mer värdefullt än en ek bland hundra ekar som växer i naturen.

    Att människor engagerar sig så starkt för TV-eken är väl ett uttryck för att det fortfarande finns de som lämnar TV-sofforna kvällar och t.o.m. nätter för att vakta sitt träd och verkligen bryr sig om vad som händer i stan i stället för att som de flesta gnälla i efterhand.

    Hela Stockholms city våldtogs på 1950-1960-talet. Hela citykärnan med Klarakvarteren revs och mängder av gamla vackra hus byttes mot stora fula betonghus som kom att inrymma parkeringsgarage, banker och varuhus.
    Jag älskar verkligen mitt Stockholm och det allra mesta tycker jag om, men city är idag en plats där jag sällan vistas eftersom jag tycker så illa om den kalla och stela miljön. Jag har många gamla filmer där man får följa rivningarna av Klara och uppbyggnaden av det nya city.  I de gamla svartvita filmerna ser man förvånade och chockade stockholmare som ser hur hela citykärnan grävs upp. Visst fanns det opinion mot detta men egentligen borde väl det ha varit mycket mer tryck och protester mot Hjalmar Mehr och hans stadsplanerare.

    Det här är Klara västra kyrkogata idag och år 1954. Varför lät vi det ske?


    Plötsligt så står ett av det mest idiotiska bygget färdigt där vid centralen i Stockholm och jag kan svära på att den arkitekten som ritade detta gick på starka droger. Jag tror säkert att många tycker att det här är ny och spännande arkitektur och visst kanske det är så - men inte just här! Men det största problemet med Waterfront är egentligen inte att det är fult utan att det har hamnat alldeles för nära Stockholms stadshus. När man står uppe på söders höjder och ser ut över stan så har Waterfront förändrat och förstört hela vyn runt stadshuset. Ingen protesterade när detta byggdes, inte jag heller. Plötsligt stod det bara där.

    När almarna i Kungsträdgården skulle fällas 1971 för att en tunnelbaneuppgång skulle byggas mitt i Kungsträdgården då fick stockholmarna nog. Vi måste helt enkelt säga ifrån när vår stadsmiljö förändras till det sämre.

    Nu är Slussenområdet på väg att förändras och hela det mycket känsliga området kommer troligen att bli förstört för alltid. Jag vet ingen som bor i Stockholm som tycker om det nya ombyggnadsförslaget. Men det kanske är tänkt så att vi människor som bor i staden bara ska betala vår skatt och hålla käften. Jag vet att många som bara tycker att det är roligt att demonstrera hakar på vid tillfällen som nu vid TV-eken och ofta så verkar man välja ut just dessa personer vid intervjuer till TV-nyheter och så skapas en bild av den korkade demonstrerande nollåttan.



    Varning för försköning av Slussens nya utseende. Läs Abba-Bennys viktiga brev till denna Sten Nordin.

    Jag citerar från boken ´´Träd i Stockholm´´:

    Träd har i alla tider fascinerat människan och förr ofta förknippats med myter och magi. Även idag representerar träden stora symbolvärden och vi vet att många är intresserade av träd. Träden borgar för kontinuiteten - det till synes oföränderliga, tryggheten och minnena.
    Träden behövs som motvikt till dagens stressande, ständigt föränderliga miljö. De ingår i sitt naturliga tillstånd i ekosystem där de samverkar med andra växter och djur. Träd har aldrig varit beroende av människan - inte förrän vi tog dem från deras naturliga miljö för att försköna, parker, gator och torg.

    Kämpa på där borta vid eken!



    Har ni problem med Slottsträdgårdsmästaren?


    Kungsträdgården en tidig morgon i april

    Nu lämnar vi fototävlingen bakom oss och kämpar vidare med mörker och förkylningar. Carpe Diem existerar inte under vinterhalvåret, nu är det i stället längtan som gäller. Tack och lov har kylan inte nått oss ännu och det sägs att vintern ska bli mild. Gillas!

    Jag har skrivit den här bloggen i sex och ett halvt år och har oftast många bilder i mina inlägg. På senaste tiden har jag förstått att bloggen är trög att öppna för vissa besökare, bl.a. på grund av alla dessa bilder.
    Några har mailat till mig och berättat att de har problem att se bloggen och jag behöver nu på något sätt förändra mina kommande inlägg.
    Bilderna i inläggen är ungefär 300-400 kB stora och är väl alldeles för många egentligen. Men jag tror väl inte att ni som har snabb uppkoppling och fräscha datorer har några större problem med Slottsträdgårdsmästaren? Eller?

    Jag fick ett mail från en fotograf som menade att jag använde alldeles för tunga bilder och han gjorde om en av bilderna som jag använde i radioeken-inlägget och skickade den till mig.
    - Så här ska bilderna se ut, sa han.
    Men bilden som bara vägde 53 kB (vilket ju är fantastiskt) fyllde bara halva bloggens bredd vilket jag inte alls var nöjd med.



    En annan person mailade och berättade att det tog 79 sekunder att ladda upp förstasidan och då hade han en bredbandhastighet på 10 MB. Vad han hade för dator vet jag inget om. Nu ligger det ju några stora inlägg på förstasidan, som fototävlingen t.ex.
    Själv har jag inte märkt att det skulle vara speciellt svårt att öppna bloggen varken i mina datorer eller i mobilen. Jag kan ju omöjligt anpassa bloggen efter gamla trötta datorer.
    Jag kan förstå att det blir riktigt tungt om man ska öppna en hel månad i bloggens arkiv. Där ligger det ju kanske trettio inlägg och hundratals bilder. Ska man öppna en månad hos Slottsträdgårdsmästaren så kan man gå och brygga kaffe under tiden.

    Men jag ska försöka lära mig att lätta upp bilderna på något sätt utan att de tappar bredd och kvalitet. Jag vill ju inte att man ska lämna Slottsträdgårdsmästaren bara för att han är seg och trög...
    Jag kommer att minska antalet bilder i inläggen framöver och det är väl också så att om man visar alltför många bilder så blir det inte lika intressant som när man bara använder några få väl utvalda. Många fotobloggar visar en enda bild i varje inlägg. Se på Thomas H, där just den bilden han visar blir viktig och intressant. Som att man uppskattar lite godis mer än i stora mängder eller att man njuter mer av endast ett glas vin i stället för...nä, glöm det förresten.

    Efter 2775 blogginlägg så behöver jag nog också förändra och utveckla den här bloggen på något sätt och jag får helt enkelt tänka ut något nytt grepp till nästa trädgårdssäsong

    Eller man kanske skulle ´´blogga´´ på Facebook i stället. Bildvisningen där har ju blivit riktigt bra och det är ju på Facebook som alla hänger. Där finns flödet. Där får man blixtsnabba reaktioner på det man lägger ut och det blir ofta roliga, snabba och livliga diskussioner (av någon anledning speciellt på fredags- och lördagskvällar...). Där skriver man korta texter. Blir det för långt så orkar man inte läsa. Frågan är hur många som orkar läsa det här inlägget?
    Mm, jag är lite kluven till det flyktiga Facebook där allt man lägger ut försvinner i någon megaserver någonstans och där de äger ens bilder. Nä, jag bloggar nog vidare här.

    Jag har nu i varje fall tagit bort Flagcounter och Knuff mm. från bloggen som enligt Carolina på blogg.se trögar ner. Feedjit kommer jag dock att behålla eftersom jag gillar deras Real-Time wiew. Jag har även ändrat antalet inlägg på startsidan från 12 till 10.
    Jag tar tacksamt emot åsikter om ni skulle ha några problem med Slottsträdgårdsmästaren.


    Till något helt annat
    - Stoppa ombyggnaden av Slussen i Stockholm. Renovera i stället. Abba-Benny har för mig varit en obetydlig skäggig dragspelare som gjorde trallvänliga poplåtar en gång, men efter hans öppna brev i DN till finansborgarrådet Sten Nordin - är han min idol!



    Vinnaren i fototävlingen - Novemberbild tema Glädje

    Grattis till Thomas H som med sin vackra bild ´´Äppelfröjd´´ vann årets fototävling. Det blev aldrig någon kamp om förstaplatsen. Det blev däremot en jämn kamp mellan de bilder som tävlade om platserna 2-5.

    Thomas H har en fotoblogg som heter Längs kajen där man kan njuta av många fina bilder.

    Eftersom jag träffat Thomas en gång och vet att han liksom jag tycker om att vandra längs Stockholms stränder med sin kamera, så blir priset i årets tävling – att jag bjuder honom på lunch någonstans i Stockholm i samband med att vi fotovandrar vid passande tid. Antingen en ´´vacker´´ vinterdag eller en ljus vårdag. Stort Grattis igen Thomas!

    Jag vill även tacka alla er andra som deltagit med era härliga novemberbilder och bidrog till att det blev en tävling även i år, trots det svåra temat.

    122 röster kom in till mig via mail!


    1:a plats. Bild nr 15 med 34 röster - Äppelfröjd. Fotograf Thomas H


    2:a plats. Bild nr 16 med 9 röster - Möte med gryningen. Fotograf min dotter!


    2:a plats. Bild nr 3 med 9 röster - Skånemylla=matglädje. Fotograf Eva Kronvall


    4:e plats. Bild nr 14 med 8 röster - Dans över broarna. Fotograf Katarina Ranung


    5:e plats. Bild nr 30 med 6 röster - Tillsammans dubbel glädje. Fotograf Helena Mattsson


    5:e plats. Bild nr. 32 med 6 röster - Novemberljus i grönt. Fotograf Hillevi Liljeström


    5:e plats. Bild nr. 5 med 6 röster - Pullvakt. Fotograf Ingela Åslin


    5:e plats. Bild nr. 10 med 6 röster - Sidensvans. Fotograf Claus Stubbergaard.


    Jag kommer snart att lägga upp bilderna här och börjar då med femteplatsen. Om det inte kommer in någon röst de sista minuterna så kommer det att bli fyra bilder som delar på femteplatsen och det blir även två st. tvåor vilket då innebär att det inte blir någon trea. Precis som när man listar i sport- och musikvärlden...

    Eftersom jag är sjukt rättvis och seriös vad det gäller den här tävlingen så lottar jag visningsordningen för de bilder som fått lika många röster.




    Snart dags att kora vinnaren av novemberbilden 2011

    Söndag kl.18.00 är det färdigröstat i fototävlingen och jag kommer då att presentera de fem bilder som fått flest röster. Strax efter klockan 18.00 börjar jag lägga ut den bild som kommer på femte plats och sedan fram till vinnaren. Priset i tävlingen, förutom äran meddelar jag när vinnaren är korad.
    Det är en hård kamp om platserna just nu och varje röst är viktig för de ca tio bilderna som slåss om att vara med bland de fem som kommer att visas på bloggen. Lycka till nu sista röstdagen ni som deltar i tävlingen!
    Man röstar genom att maila mig och berätta vilken bild man tycker bäst om - slottstradgardsmastaren@gmail.com

    Novemberbilden - Glädje!

    Jag hoppas att alla som besöker bloggen röstar på en bild i tävlingen. 

    Man röstar på EN bild EN gång genom att skicka ett mail till mig på slottstradgardsmastaren@gmail.com
    Lycka till nu alla deltagare och nu gäller det att MÅNGA röstar i tävlingen!

    De som tävlar är anonyma tills jag på söndag presenterar de fem som fått flest röster. Bildens nummer och namn står ÖVER bilden.

    1. Mitt favoritträd är vackrast på hösten

    2.

    3. Skånemylla = matglädje

    4. Bomull på väg

    5. Pullvakt

    6. En glad tilldragelse

    7. Nådasmulor i november

    8. Bönsyrsans vänner

    9. Trädgårdsdammbygget

    10. Sidensvans

    11. Novemberros

    12. Mälarflower

    13. Nära glädje i november

    14. Dans över broarna

    15. Äppelfröjd

    16. Möte med gryningen

    17. Glädjekällan

    18. Ren och skär glädje

    19. Glädje över att ha en mjukvän

    20. Nyponknopp

    21. Trädfest i skymning

    22. Novemberfärg

    23. Jag vill tacka livet

    24. Ljuvlig Frangipani nektar

    25. Lyckliga hundar på grönbete

    26. Tapas med sonen

    27. Novemberglädje

    28. Månglädje

    29. Höstglädje för somliga

    30. Tillsammans dubbel glädje

    31. Så glad att du finns

    32. Novemberljus i grönt

    Novemberbesök i Bergianska

    I morgon kl 18.00 ska bilderna till fototävlingen vara inlämnade och jag kommer att lägga ut de bilder som jag fått in så att man kan börja rösta. Kom igen nu kompisar...se inte för allvarligt på temat GLÄDJE. Glädje kan ju betyda så oändligt mycket! Jag har fått alldeles för få bilder så skicka glädje till mig nu tack!

    Idag gav jag mig ut efter att ha vilat mitt knä i en vecka. Det känns helt ok att ta sig fram igen och på måndag jobbar jag vidare i slottsparken. Jag längtade efter medelhavsklimat och begav mig till Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården. Det blev en fotorunda där inne och kaffe med morotskaka i cafét. 
    Ute i trädgården fanns det fortfarande lite färg på växtligheten och det kändes nästan som vår när jag såg att kejsarolvonet blommade.

    Rönnsumak - Rhus typhina

    Tulpanträdets höstlöv

    Encephalartos ferox

    Bomull

    Banksia ericifolia

    Templetonia retusa




    Simon Irvines lövkapell

    Hur gick det med Simon Irvines lövkapell i Göteborgs botaniska trädgård? Bilderna tog jag den 8 augusti och jag undrar om någon har senare bilder? Jag tyckte mycket om det här kapellet men jag skulle velat se när hela bågarna var överväxta.
    Simon Irvine meddelade att han var nöjd med lövkapellet men att det hade blivit utsatt för vandalism. Någon hade rivit sönder kålhuvuden och man hade också kastat ut pumpor på gatan. Det nya verkar vara trädgårdsvandalism.
    Den sista bilden är tagen av Simon Irvine 11 november.

    Dagliljor i Göteborg

    Bilderna av dagliljorna är tagna i Göteborgs botaniska trädgård den 8 augusti 2011.

    It's Oh So Quiet


    Kampen om TV/Radio-eken

    Uppdatering 25 november: Eken sågades ner med början kl 03.00. 40 poliser på plats och lika många demonstranter. Tråkigt men bra kämpat ni som demonstrerat vid trädet. TV-eken på Wikipedia.
    Läs också mitt inlägg om Träd och byggnade i Stockholm och mitt senaste inlägg Bara ett träd.
    Uppdatering 21 november: Eken står kvar men Oxenstiernsgatan är fortfarande avstängd vilket betyder att arbeten kommer att utföras inom kort men man berättar inte när trädet ska tas ner.
    Uppdatering 20 november: Gatan är tydligen avstängd och det finns risk att eken sågas ner i natt.
    Uppdatering 18 november: Det blir ingen fällning av eken idag.
    Uppdatering 17 november: Eken ska tydligen fällas kl 06.00 fredag 18 november men det ska också bildas en ring runt trädet av protesterande människor.
    Uppdatering 16 november:
    ´´Den månghundraåriga eken på Oxenstiernsgatan kommer att sågas ned inom de närmaste dagarna. ”Skadan är större än vi trodde. Nu ska den ned. Det finns ingen återvändo”, säger trädexperten Björn Embrén efter en undersökning av rotsystemet på onsdagsförmiddagen. Den norske arboristen Erik Solfjeld som anlitats av trafikkontoret hann inte avlämna rapport från sin undersökning innan beslutet fattades. Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (m) har gett trafikkontoret fria händer att fälla eken.´´ Hämtat från Dagens Nyheter

    Att just Ulla Hamilton ger trafikkontoret fria händer att fälla eken, känns verkligen inte seriöst. Men om man nu konstaterat att eken är drabbad att kraftig rotröta så blir den här ekens framtid kort, antingen om man sågar ner den nu eller att den faller ihop. Men jag skulle vilja se ett uttdrag ur analysen av trädet. Den bästa lösningen är att spara trädet hårt beskuren som en trädruin, som ett minne från en gången tid.
    Tack DN för att ni nämner eken som månghundraårig och inte tusenårseken.


    Det har beslutats att den för stockholmarna så välkända TV/Radio-eken ska tas ner. Man har uppskattat ekens ålder till mellan 500-1000 år men man kallar den nu lite slarvigt nu för 1000-årseken. Jag tvivlar på att den skulle vara lika gammal som Kvilleeken i Småland som jag hade den äran att få stå framför förra året. Det var en nästan religiös känsla att se trädet som en gång grodde när vikingar fortfarande härjade i Norden.
    Ingen åldersbestämning har gjorts av TV/Radiokeken men även om den ´´bara´´ skulle vara 500 år gammal så är det en mycket aktningsvärd ålder.

    Trädet är svårt drabbat av svampsjukdomar, man säger att 60% av trädet är dött och man anser att det finns risk för trädet att falla mot gatan. På 1960-talet höjdes marken runt eken då man byggde om gatan vilket gjorde det svårt för trädets rötter att syresättas med markluft och vilket säkert har påskyndat trädets försämring. Stockholms stads trädexpert Björn Embrén anser att trädet är en risk och han vill att man tar ner trädet och bevarar stammarna i Kaknäsområdet för att det rika djurlivet i trädet ska kunna leva vidare.
    Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och vet vilka känslor det väcker när man tar ner eller hårdbeskär träd. Träd har i alla tider betytt mycket för människor och förutom skönhetsvärdet och värdet att det är ett reningsfilter för avgaser så är träd fortfarande förknippat med magi och myter.

    De översta bilderna tog jag den 16 oktober då det hade beslutats att trädet skulle sågas ner i slutet av oktober.
    Min första tanke när jag stod där med min kamera var att det borde väl gå att göra någon åtgärd för att bevara trädet.
    Om det nu är så att det är en risk att trädets grenar skulle falla ner i gatan eller att hela trädet skulle falla, så borde den första självklara åtgärden vara att ta ner de grenar som är torra och om man väljer att bevara trädet (vilket jag absolut tycker) så skulle man kunna reducera kronans grenverk och låta trädet stå kvar som en något stympad historisk trädruin, som säkert kommer att leva i ytterligare hundra år. Man brukar säga att en ek lever i 300 år och dör i 300 år men man kan alldeles säkert i vissa fall lägga på några hundra år. Ekens krona är sedan länge stabiliserad av vajrar.

    Jag är helt emot hård hamling eller stympning av gamla träd i vanliga fall men nu handlar det om att antingen ta bort trädet eller också att reducera höjden på kronan så att man minskar vindfånget och då också risken för de stora grenarna att falla i gatan. Jag har stort förtroende för Björn Embén som trädexpert i Stockholm men i det här fallet så tycker jag att man gör det lite för enkelt för sig. Den här kompisen rör man inte utan motstånd...

    Lill Kinnegård bor här på Oxenstiensgatan och är med i kampen om att bevara eken. Hon har gjort den fina skylten och har även tagit hit ett skrivbord mm. Trädet har vaktats för att inte låta motorsågarna på några timmar fälla den här kompisen.

    Och motstånd blev det!
    Lördagen den 5 november åkte jag bort till eken igen för att se vad som hände runt det gamla trädet. Vid min fotografering den 16 oktober så var vi ganska många som ville ta bilder och för min egen del ville jag ha bilderna som ett minne av en känd ek i Stockholm. Just då hade jag ingen tanke på att man borde trotsa beslutet.

    Nu visade det sig att det finns en hel del kvar av stockholmarnas kampvilja och man tog fram gamla alm-takter här på Oxenstiernsgatan. Man protesterade med ringdans kring trädet då arboristerna skulle börja såga och nu har alltså arbetet skjutits upp tills en ny undersökning av trädet har utförts.
    Det är lätt hänt att man låter känslorna styra i sådana här lägen och att man glömmer att det kan ju vara så att trädet verkligen är en risk och skulle det få stå kvar och att det sedan händer en olycka, då är det Stockholms stads trädexpert som blir ansvarig. Man har också intervjuat protesterande människor här som inte har någon kunskap alls om träd och som gör att den här debatten blir en aning tunn. Nu tillhör jag dem som vill ha kvar trädet och jag har skrivit på protestlistan därför att jag tror på den beskärning som jag nämnde här ovan. Men det som avgör trädets öde är en andra undersökning av trädet nu i veckan.

    Det är Arbor Kunsult AB som utfört undersökningar av trädet under åtta års tid, men nu kommer trädet att undersökas och analyseras ännu en gång av arboristen Erik Solfjell från Oslo. Trädet kommer då att genomlysas men han säger också ´´Det kan räcka med att jag ser eken för att jag ska kunna ge ett utlåtande. Det kanske inte behövs mer än så´´.  Nu i veckan får vi se vad vår norske vän kommer fram till. Undersökningen kommer att ta två dagar och sedan behövs det en vecka att sammanställa resultatet.

    Visst förstår jag att trädet är hårt angripet av svampsjukdomar men jag har sett många träd som har varit i mycket sämre skick och som får leva vidare. Nu är det här ett utsatt läge med bilvägar på bägge sidor om eken och i stadsplanen ser man att en spårväg ska gå här på Oxenstiensgatan och många kopplar då ekens utdömning till det bygget. Men Gabriella Burel som är projektchef för spårväg City hävdar att i planen så ska eken stå kvar och spårvägen dras vid sidan om.
    Det blir en spännande tid fram till ett nytt beslut. Jag åker ofta den här vägen och jag hoppas att jag även i framtiden får se TV/Radioeken här.
    Om ni vill vara med och påverka ekens vara eller inte vara så gå in på Upprop.nu och skriv på.




    Länkar om eken:
    Experterna svarar på frågor om TV-eken 4 november
    Miljöpartiet: TV-eken är ett konstverk 4 november
    Tv-ekens barn 1 november
    MP lyckade inte göra TV-eken till en politisk fråga 28 oktober
    Protesterna står staden dyrt 28 oktober
    Trafikkontoret böjer sig för protesterna 24 oktober
    TV-eken stängslas in 24 oktober
    Massiva protester mot fällningen av tv-eken 24 oktober


    Ni glömmer väl inte fototävlingen?

    Jag vet att det är ett svårt tema. Glädje. Många säger det. Men försök! Nästa lördag är sista dag att skicka bilder.
    Tävlingsregler.

    Skärholmens perennpark i november

    Jag njuter av den här varma hösten och vore det inte för mitt värkande knä så skulle allt vara i det närmaste perfekt.
    Idag tog jag mig ut till Skärholmen för att se hur den nya perennparken skulle se ut i november och jag kunde konstatera att den var vacker även nu. De här perennerna kommer att ha ett skönhetsvärde under hela året och mitt nästa besök blir när frosten lagt sig över parken.

    Jag fortsatte till Norrmälarstand för att se om pilarna var planterade men de hade ännu inte kommit på plats och jag fortsatte bort till Radioeken för att kolla läget. Där skyddar man och vaktar den gamla eken och jag som trodde att stockholmare slutat bry sig om vad som händer i stan. Det var skönt att se hur man engagerar sig och värnar om ett träd som växt i många hundra år och som kan sågas ner på några timmar. Mer om eken i ett inlägg framöver.

    Aconitum carmachaelli - Oktoberstormhatt

    Astrantia ´Roma´ - Stjärnflocka



    Sorkangrepp i trädgården

    Under det första året som jag jobbade i Engsholms slottspark planterade jag mängder av nya växter i samband med att jag gjorde om stora planteringar vid slottets hotell. Vintern mellan 1998 och 1999 kom att bli det värsta sorkåret på 50 år i området och stora delar av det jag planterade året innan blev förstört. Buskar och perenner fick sina rötter uppätna av de glupska sorkarna.
    De stora perennplanteringarna var helt underminerade av sorkgångar. Allt såg fridfullt ut när man jobbade i planteringarna men stod man helt stilla en stund såg man hur sorkarna sprang kors och tvärs i planteringarna. Trots min syn på naturen att allt levande har samma värde så gällde det nu mitt nya jobb som slottsträdgårdsmästare och de små gnagarna hade förstört nästan allt det jag med möda hade planerat och planterat. Jag blev tvungen att förklara krig mot dessa söta marodörer.
    Efter att ha försökt trampa ihop de ytligaste sorkgångarna så trodde jag att sorkarna skulle bli störda och flytta från området. Men så lätt blir man inte av med sorkar, de gjorde nya gångar redan samma dag och min krigföring blev allt grymmare. Jag skaffade karbid som lades i sorkhålen. När vatten tillsattes så bildades den giftiga gasen som skulle ta död på sorken eller i varje fall få dem på flykt. Det rykte och bubblade i alla hålen och det såg helt galet ut. I den stora perennslänten hade jag säkert 25 hål som jag med jämna mellanrum laddade om och jag kände mig som trädgårdarnas Rambo.
    I min trädgårdsdagbok började jag de flesta dagar med att skriva ´´gasade sork´´. Jag som har svårt att döda det minsta småkryp hade plötsligt blivit en massmördare. Eller trodde jag rättare sagt. En och annan sorkstackare fick nog sätta livet till men problemet kvarstod. Nya gångar byggdes och under det här året var det ingen idé att börja komplettera med nya växter.
    När hösten kom provade jag vibrerande sorkstavar som placerades i planteringarna men sorkarna grävde sina gångar bredvid och under stavarna. Få sorter av perennerna klarade sig från sorken men några klarade sig ändå, bl.a. ormöga, skuggröna, astilbe, stäppsalvia, nepeta och jättedaggkåpa.
    Efter vinterns sorkangrepp byttes lyckokänslan som jag första året känt inför slottsparken mot en något dämpad framtidstro och en undran om jag skulle tillåtas att återställa de kraschade planteringarna igen.
    Men självklart kunde jag inte hålla mig från planteringarna utan började återställa, flytta om och dela de växter som klarat sig. Mina växtritningar från året innan fick omarbetas helt och hållet. Sorkangreppen fortsatte hela sommaren men i mindre skala och nästa vår upptäckte jag att Ingmar Bergman-rosorna saknade rötter och även dvärgsyrenerna hade fått rötterna uppätna av sork. Men senare under sommaren upphörde alla sorkproblem och jag kunde på allvar börja återställa alla planteringar igen. Nu hoppas jag att det dröjer ytterligare 50 år innan nästa stora sorkangrepp och då får någon annan slottsträdgårdsmästare ta hand om problemet.
    Vad har ni för erfarenheter av sorkangrepp?
     
    Bild från Wikipedia
     
    Fakta om sork och bekämpning av djuren:
    • Det sägs att vattensorken äter växtens rötter och att åkersorken äter barken.
    • Wikipedia om sork
    • Växter som avskräcker sorken: Kejsarkrona, klocklilja, bondböner, blomstertobak, kirgislök, gräslök och vitlök.
    • Det sägs också att sorken skulle vara känslig mot vibrationer och ljud men det tvivlar jag på. Det fungerade i varje fall inte under det besvärliga åren 1998-1999 i slottsparken.
    • Man kan använda vanliga råttfällor med t.ex. morötter som lockbete.
    • Man kan lägga kolsyreis eller karbid som bildar gas vilket gör att sorken somnar innan den dör.


    Visa glädje!

    Glädjen ger oss vingar.
    I glädjens stunder är vår styrka
    mer livsbefrämjande
    vårt förstånd klarare.
    Abdu´l Bahá
    Äntligen november! Idag börjar fototävlingen och temat är Glädje. Nu är det dags att fånga glädje på bild och jag är hysteriskt nyfiken på era bilder. Bilden behöver inte handla om trädgård.
    Berätta gärna om fototävlingen för vänner, på bloggar och Facebook. Att det ska bli 80 deltagare som förra året tror jag är omöjligt, men ju fler vi blir i glädjetävlingen, desto roligare blir det.

    Lycka till!

    Hälsningar Slottsträdgårdsmästaren/Hasse



    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails