Tusen år gammal är den. Kvilleeken eller Rumskullaeken som den nog är mest känd som. Rumskulla är socknen och ligger ca. två mil nordväst om Vimmerby.
I många år har jag velat se den här eken och nu äntligen fick jag vistas en stund under det här mycket gamla  trädet och det kändes som en kultplats på något sätt. Den höga ådern gör att man själv kände sig som ett obetydligt ögonblick i historien.
Tänk, att när trädet började gro ur det där ekollonet en gång, då hade kristendomen just börjat få fäste i vårt land men fortfarande fanns den gamla asatron kvar bland folket. Vikingar plundrade byar och städer i Europa, staden Visby grundades och det restes runstenar runt om i landet. Inte undra på att det kändes stort och vördnadsfullt att vara där och få lägga en hand på stammen.

På 1930-talet gjordes en noggrann utredning av trädet och det fastslogs att åldern var 950 år och har alltså nu passerat 1000-årsdagen. Omkretsen i brösthöjd är nästan 14 meter och kraftiga spännband av järn håller ihop trädet för att på så vis förlänga åldern på den här vännen.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att eken växer i 300 år och dör i 300 år. Kvilleeken har förlängt sin dödsperiod kan man säga. Jag vet inte hur länge den orkar leva och visst faller den sönder mer och mer, men nog kommer den att grönska i hundra år till...minst! På 1700-talet använde man det redan då ihåliga trädet som redskapsbod och att man 1967 använde trädet i filmen ´´Jag är nyfiken gul´´ och spelade in sexscener...är en helt annan historia.

Jag tror nog att det här är det vackraste träd jag någonsin sett...

Stockholms första strandgata och paradstråk, Strandvägen anlades på 1860-talet och lindalléerna började planterades i slutet av 1870-talet. Beslutet att börja plantera gatuträd och alléer i Stockholm kom efter influenser från Paris som på 1860-talet utförde stora förändringar i gatunätet. Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dog många lindar efter Strandvägen på grund av gasläckor och ersattes då av nya träd. Där de palatsliknande husen nu står efter Strandvägen låg tidigare trädgårdar.

 

 

På 1880-talet anlades flera allégator i Stockholm, som Karlavägen, Valhallavägen, Narvavägen, Ringsvägen och Birger Jarlsgatan. I början av 1900-talet byggdes också Odengatan och Sveavägen ut och där träd planterades efter gatorna. Planteringen av lindalléerna på Valhallavägens sista sträcka mot Gärdet utfördes i samband med byggandet av bostadsområdet Gärdet på 1930-talet.

Karlavägen 1901.Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Karlavägen på 1960-talet. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Allmänna gränd på Djurgården 1895. På höger sida Gröna Lund som invigdes 1883. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

Stockholms första gatuträd
Karlbergsvägen hade redan under 1700-talet en ståtlig allé som började vid Norrtullsagatan och stäckte sig fram till Karlsbergs slott. Den försvann då Karlbergsvägen breddades och nya hus byggdes längs gatan i slutet av 1800-talet. Även Norrtullsgatan hade en tidig allé som ersattes med nya träd 1850-talet. Även de träden ersattes 1905 mellan Odengatan och Norrtull då 71 lindar och 67 lönnar planterades.

Stadens trädskolor
Då nu stadens gator skulle smyckas med gatuträd och alléer behövdes ett stort antal träd och det besämdes att träden skulle drivas upp i trädskolor i staden. Även i de nya stadsparkerna  behövdes många träd. 1877 tillkom Stockholms första trädskola vid f.d. Gyllenborgska trädgården på Döbelsgatan 44. Här fanns då plantskola, växthus och drivbänkar som användes för att driva upp växter till Stockholms stad.

 

Så här skriver Bertil Asker i sin bok Stockholms parker:

Gyllenborgska trädgården hade under frihetstiden (1718-1772) varit en stor och vacker lustgård med blomsterparterrer, alléer och klippta häckar men kom efter den gyllenborgska epoken i odlingens tjänst och disponerades under slutet av 1700-talet och en stor del av 1800-talet omväxlande av handelsträdgårdsmästare och tobaksodlare, tills slutligen stadens reservträdgårdar och trädskola installerades på platsen.

F.d. Gyllenborgska trädgården på Döbelsgatan 44 på 1880-talet. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

1886 fanns sex växthus vid Döbelsgatan och här övervintrade 70 000 växter och till sommaren drog man upp 220 000 plantor som planterades ut i stadens parker mm. Det tillkom under den här perioden flera nya parker i huvudstaden. På 1890-talet drogs Odengatan fram här och trädgården flyttade till Götgatan 109-111 som då var en avlägsen plats långt ut på Södermalm.

På 1930-talet skulle järnvägsspår dras inom trädgårdsområdet vid Götgatan och trädgårdsdriften flyttades  den här gången ut till Haga år 1937. 100 000 kvadratmeter mark arrenderades av ståthållarämbetet på Haga slott. Några år senare flyttades även perennaodlingarna från Bohusgatan till Linvävartopet i Haga.
Haga trädgård privatiserades 1991 då Fjärilhuset Haga Trädgård AB köpte mark och växthus av Stockholms stad.

Trädskolan och trädgården i Enskede som startade 1911 drevs parallellt med Götgatans/Hagas trädgård. Uppdrivningen av växter upphörde 1961 i Enskede. Året innan levererade trädskolan 82 000 träd och buskar.
Enskede trädgård fortsatte sin verksamhet och sålde bl.a. halvfabrikat av träd.


Götgatan 109-111 år 1896. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Götgatan 109-111 år 1896. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

Slutet
1979 flyttade trädskolan ut från Enskede till Riddersvik i Hässelby som nu tog hand om uppdrivningen av träd till staden. 2008 lades dock trädskolan i Riddersvik ned då de styrande i staden ansåg att det var billigare att köpa träd utifrån än att bedriva egen växtodling. En epok är slut - i 140 år drev Stockholms stad upp egna träd och andra växter. Nu beställs växter  till staden via dator och växterna kommer från andra platser i landet,  men troligen  mestadels från andra länder. En mycket tråkig utveckling. 

1946 gjordes en inventering av stadens gatu- och alléträd som visade att linden var vanligast med 4 639 träd, 1948 björkar och 1931 lönnar.

Trädskolan i Riddersvik 2007 (min bild)

Trädvård
När stadens alla gatuträd nått sin naturliga höjd visade det sig att träden på många håll skymde ljuset in till fastigheterna utefter gatorna. I slutet av 1950-talet började den stora hamlingen av Stockholms lindar under stora protester från stockholmarna som älskade sina träd. Men trädkronorna föll och hela stadens utseende förändrades. Ljus kom in i lägenheter och kontor men trädens naturliga utseende var förstörda för alltid.


Hamlade lindar på Strandvägen. 1950-talet.

Bertil Asker som skrivit den fantastiskt intressanta boken Stockholms parker som är källan till det här inlägget - skriver att träden inte tog skada av hamlingen och att träden bildade nya kronor och att allmänhetens protester då svalnade. Jag har min bestämda uppfattning om att hamlade träd tappar sitt naturliga växtsätt och jag gläds åt att man nu fått fram lindar med en lägre och mindre omfångsrik krona, Tilia cordata ´Rancho´ som planterats när man bytte ut de gamla lindarna i Kungsträdgården år 2004. Träden var vid planteringen 5 meter höga och hade ett stamomfång på 30 cm. 285 stycken nya lindar planterades på platsen.
Idag är många av lindalléerna, som t.ex. vid Strandvägen, på Norrmalmstorg och utanför stadshuset - arkadbeskurna, dvs. kronorna har fyrkantig form. På så vis krävs inga stora ingrepp och trädens höjd bestäms.


Arkadbeskärning vid S:t Pauli kyrkogatan i Malmö, se mer här. Skötsel av den här typen av träd är mycket kostsamt då de måste formbeskäras varje år.

Källor:
Stockholms parker av Bertil Asker 1986.
Bilder bl.a. från Stockholms stadsmuseum och från boken Stockholms parker
Wikipedia

Det blev alltså dags för en kronstabilisering (förakra stammar och grenar) vilket är en metod man länge använt på gamla träd som riskerar att spricka eller falla. Materialet man anväder och tekniken utvecklas dock hela tiden. På 1970-talet utförde jag själv några stabiliseringar och då använde man stålband eller vajrar som man fäste i stammen med bultar...vilket är helt förkastligt idag.

Jacksons trädvård använder bl.a. material från ett tyskt företag som heter Cobra. Den statiska stabiliseringen som fästes några meter ovanför sprickan klarar ett tryck av 8 ton. Den dynamiska stabiliseringen som sitter högre upp i kronan har fästs med ett specialrep  som inte är helt spänt och som även har ryckdämpare , kronan ska kunna röra sig någon med vinden. 

Att göra en kraftig avlastningsbeskärning eller att helt enkelt sänka kronan, kändes inte aktuellt ännu. I parken har vi inga hamlade eller hårt beskurna träd. Jag tror att den här stabiliseringen som utförts kommer att förlänga den här vackra lindens liv betydligt men jag kommer givietvis att hålla uppsikt över trädet och se om det sker några förändingar. Om trädet visar tecken på att trots stabiliseringen, spricka upp så måste man ersätta trädet mot ett nytt.
Jacksons trädvård gjorde ett mycket bra jobb och när de ändå var uppe i trädet så sågade de bort en hel del torra grenar och tog även bort de grenar i första grenverket som växte in mot terassen och ner mot marken.
Ägaren av Jacksons trädvård...heter Michael Jackson! Först när jag trodde att det var han själv som skulle utföra arbetet så såg jag redan en färdig rubrik till det här inlägget - Michael Jackson uppträder igen. Nu kom Neil i stället...men hans efternamn var inte Young.

Lindallén, bild från 1930-talet.

Jag läser i Engsholms förvaltningsrapporter att under sista veckan i maj år 1915 planterade man lindar i slottsparken och med all säkerhet  planterades vår allé vid det tillfället, den där majdagen 1915, året innan det nya slottet stod färdigt. När jag hade läst om planteringen av lindarna gick jag jag ut i den nu snart hundraåriga allén, tittade upp i de höga trädkronorna och det kändes plötsligt väldigt speciellt.

Jag tyckte mig se männen där de arbetade med att gräva alla planteringsgroparna för parklindarna som kommit från Tyskland och träden som väntade på att få sin plats i slottsparken. Avståndet mellan träden i allén var 9 meter.
Det finns idag 77 st. parklindar i vår slottspark, inklusive allén och jag tror att de flesta av dessa planterades under den här tiden och skulle då snart vara 100 år gamla. Med all säkerhet hade lindarna fraktats hit med båt.

Då i månadsskiftet maj-juni som är den vackraste tiden här ute hördes säkert liknande fågelkonserter som jag själv lyssnar på under försommaren men då hörde man inte det svaga bruset från E4:an långt där borta mot Järna.
Människorna som vistades här på Engsholm den där försommaren 1915 njöt säker lika mycket som vi gör idag av den vackraste årstiden. Tyvärr hade de inte någon sommarsemester att se fram mot, det var hårt arbete som gällde men jag tror nog ändå att livet var lite enklare för dessa människor under den här tiden på året än det var under vinterhalvåret.

Under samma vecka som lindarna planterades så står det i boken att potatislandet har gödslats och man har plöjt trädan. Vidare har man kört tegel och virke till slottsbygget.
Man har även arbetat med slöjd- och smidesarbeten och dikat på ägorna.

Jag har kommit över en trädgårdsbok från 1966 och jag ser hur mycket som har förändrats i vår syn på trädgård sedan dess.
På ett ställe i boken som heter Trivselträdgården och som skrevs av Gösta Engstedt står det om hur man ´´lagar´´ träd.

Fortfarande idag använder man på många håll, både professionellt och privat, gamla och felaktiga trädvårdsmetoder i parker och trädgårdar och jag hoppas och tror att man i dagens trädgårdsutbildningar ser trädvård som något mycket viktigt.
______________________________________________________________________________________

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har man hittat granar som slår de tidigare rekorden vad gäller riktigt gamla träd. Old Rasmus i Härjedalen och Old Tjikko i Dalarna är granarna som blivit döpta efter förskaren Lisa Öbergs hundar och som genom kol14-metoden har fått sin ålder fastställd.

9 500 år gamla ska dessa granar vara...alltså de började sitt liv när en del av inlandsisen fortfarande låg över Sverige. Lisa Öberg hittade granarna tillsammans med en annan forskare och fyndplatsen är hemlig.
Det som gjort träden så gamla är att granens grenar tyngts ner av snö och att grenarna rotar sig i marken omkring och på så vis klonat sig.
Nu gäller det att hålla ´´souvenirjägare´´ borta från denna magiska växt. De finns tydligen de som vill göra te av barren eller ta med en kvist hem. Flera New Age-rörelser har hört av sig och en kvinna vill komma och lyssna på livets brus i trädet och en amerikansk åldringsforskare ville göra en antirynkkräm av delar av växten.

Det finns några regler inom Feng Shui som jag kan ta till mig och när jag läste att bonsaiträd var dålig Feng Shui på grund av att de symboliserar hinder i utvecklingen för oss själva och vår verksamhet, så tycker jag att det låter som en klok tanke .
Det där med stympade träd har jag tagit upp många gånger och här har man helt och hållet tagit makten över växten.  Man beskär rotsystem, grenverk och bladverk vid omplantering och det är en ganska komplicerad skötsel vad gäller  beskärning, jord, bevattning och gödsling.
Visst kan väl de små bonsaiträden vara vackra men för min del är ett träd något stort, ståtligt, mäktigt och långlivat. Ett bonsaiträd kan i och för sig bli flera hundra år gammalt (flera tusen år läste jag på ett ställe) men det blir ett långt stympat liv.
Nu pratar vi om träd, hårt beskurna buskar som buxbom mm. är något helt annat.

Om man nu ändå har ett bonsaiträd hemma ska man tydligen placera det åt norr där det orsakar minst skada. De bör heller inte stå i ett hörn.....ok nu börjar det kanske bli flummigt men jag köper absolut funderingen om att något som stympas och kontrolleras hela tiden symboliserar hinder i utvecklingen.

Om någon som läser det här har bonsaiträd hemma så vill jag gärna höra era åsikter...

Foto Leif Kullman

För några år sedan hittades i Dalarna vad man tror är världens äldsta träd. Ser man den här gamla granen på plats där på Falufjället så finns där inte något jätteträd utan en krypande granruska och en stam som reser sig några meter över marken. Det här trädet ska nog mer betraktas som en gammal organism än ett gammalt träd.
Man har räknat ut en ålder på 9 500 år och granen ´´blev till´´ 4500 år innan t.ex. Gizapyramiden i Egypten byggdes.
_______________________________________________________________________________________

- Mycket talar för att granen är den art som tydligast kommer att ge oss ledtrådar om klimatförändringar, säger Leif Kullman
(Ur SVD 16 april 2008)

Nu har man beskurit den här etappens lindar. De nya lindalléerna kommer på plats i fem etapper i parken och nu är det bara lindarna närmast slottet som ska bytas ut. Man började det här jättejobbet 1997 då de första lindarna föll och år 2014 ska alla nya lindar kommit på plats.

Den komplicerade beskärningen för att få rätt höjd mm. fortsätter och bilderna visar hur man beskär på ett sätt som är helt annorlunda än då man släpper upp en lind normalt. Då har trädet en genomgående stam och man bygger stadiga krongrenar med uppbyggnadsbeskärning. De här träden är i stället beskurna i en kandelaberform och förklaringen fick jag i ett mail förra året av slottsarkitekten Lena Löfgren-Uppsäll. Se tidigare inlägg här. Jag kommer att fortsätta följa lindarnas etablering i parken. Det är kejsarlind Tilia x europaea ´Pallida´ som har planterats i Drottninghoms slottspark.

Nej jag tänker inte börja ojja mig igen över att trädens kronor i Stockholm inte får växa ut på ett naturligt sätt. Man måste nog lära  sig att skilja på naturens träd och stadens träd. Visst tycker jag och kommer alltid att tycka att träd borde få möjlighet att utvecklas på det sätt som är tänkt av naturen, men jag förstår också att man ibland kanske måste välja mellan att antingen ha kraftigt tuktade träd eller inga träd alls eftersom det är trångt inne i städer.
Det viktiga är att beskärningen utförs proffesionellt i så fall. Nu vet jag att man letar nya träd för gatumiljö i delar av Kina som har ungefär samma klimat som vi i Sverige för att dels variera trädbeståndet och dels hitta träd som inte blir så höga och vida.


Det tinns ett träd som kallas för Kinesträd (Koelreuteria paniculata) som är härdig i zon 2 och visas i tidsskriften Trädbladet och där man menar att det borde provas i Sverige. Den skulle klara varma och torra gatumiljöer och den har en sen gul blomning, märklig fruktsättning och vackra höstfärger.

Nu lämnar jag byggnadsfotograferingar och koncentrerar mig på vad den här bloggen egentligen ska handla om, nämnligen trädgård, natur och vandringar på vackra platser.

Dagens låt

Ni som hängt med ett tag kanske minns att vårt Magnolia kobus blev ringbarkat av harar förra året. Se här och  här.
Jag gjorde då en bryggymp genom att ta bark från en gren bygga över ringbarkningen och som man kan se på högra bilden så har det lyckats.

Jag har studerat trädet från första knopparna i våras men har inte vågat tro att det lyckats förrän hela säsongen gått. Det är egentligen mycket märkligt att trädet inte dog eftersom det stod ringbarkat ganska länge innan jag gjorde ympen.
Den japanska magnolian har grönskat fint hela sommaren men den har inte haft så stor tillväxt i år. Jag är glad att trädet klarat sig och till nästa säsong blir nog tillväxten normal. Jag hade fördelen att vintern som var blev mild.

Tänkte att jag skulle hitta en tecknad bild eller så på bryggymp och googlade. Då frågade Google om jag menade ryggympa....!

I Trädbladet nr.2-2008 finns en artikel om ny sort av skogslind Tilia cordata som har fått sortnamnet ´Linn´.
Linn är ett äldre svenskt ord för lind och kom till användning bland annat när Carl von Linnés far tog sig namnet Linnaeus efter en stor skogslind vid Jonsbodagården i Småland.

Man undrar om det behövs fler lindsorter men den här linden ska tydligen inte bli så stor och kan jämföras med den redan etablerade sorten ´Rancho´ (som bl.a. nu finns i Kungsträdgården här i Stockholm). Linn ska få samma mått, 10-12 meter höga och 4-5 meter breda men Linns krona ska tydligen bli mer äggformad och har mindre tendens att bilda genomgående stam. Träd som inte blir så stora efterfrågas säkert på många håll nu. Det finns ju många platser där alltså storväxta träd planterats och följden blir att de ständigt måste beskäras för att reducera kronan.

Bladen är ljust gröna och huvudnerverna på undersidan är håriga medan de hos arten är kala.  Härdigheten är zon 1-4.

Läs mer om lindar här.

Ni som pluggar trädgård...Ronja, Funder grönt eller Anna....har ni någon aning? Eller kan ni fråga någon lärare? Skulle bli glad om problemet löstes...

Hittade bilden till vänster när jag Googlade på Salix fragilis ´Bullata´ och visst är det likadana träd som vid mässans parkering. Bollpil är det svenska namnet. Problemet ser ut att vara löst!

Jag försöker besöka Drottningholms slottspark en gång i månaden för att följa arbetet med lindalléerna som ska bytas ut..
I januari besökte jag parken och skrev detta inlägg då. Här förklarade Lena Löfgren-Uppsäll hur den ganska avancerade beskärningen av de nyplanterade lindarna går till. Idag blev jag lite förvånad över att lindarna med de många skotten i kronan inte blivit beskurna i vinter.....måste skriva till Lena igen och fråga. Jag har ju följt det här arbetet genom alla år och är nyfiken hur arbetet utförs. Vet inte om jag är jobbig.....men jag är ju genuint intresserad!

Bilden ovan med beskärningssåret på en ny lind är jag lite tveksam till, man har sågat lite för nära stammen tycker jag (som är petig vad gäller beskärning). Det är viktigt att lämna grenkragen så att såret kan valla igen på ett bra sätt. Här har man även väntat för länge med att avlägsna grenen och då fått detta stora sår. Såret kommer alldeles säkert att valla igen fint ändå men risken ökar alltid för svampingrepp mm. då beskärningssåren är stora och öppna länge. Jag antar att det är proffs som jobbar med parkens lindar och jag känner ju inte till hur just den här grenen avlägsnades, grenen kan ju ha brutits av.

Lindalléer och lindar i gamla slottsparker är något som intresserar mig mycket, en av anledningarna är att det fortfarande finns träd från 1600-talet kvar på flera platser och ofta är det dokumenterat när träden planterades.
Det vanligaste gatuträdet i Stockholm och i många andra städer i Sverige är lind och då främst parklind. Anledningen till att den används så ofta är att lindar är härdiga, har lång livstid, är oftast friska och tål beskärning. På 1800-talet då det blev vanligt med träd efter gatorna i städerna så var lind och alm de vanligaste träden. Eftersom parklinden blir ett stort träd (kan bli 25-30 meter högt i Sverige) så har nu en sort av skogslind (Tilia cordata) tagits fram som heter ´Rancho´ och som endast blir 10-12 meter hög. Rancho har också den fördelen att den är helt fri från bladlusangrepp som orsakar honungsdagg. Lindens rotsystem är litet och når under optimala betingelser endast ca 1,0-1,3 meter djupt (Träd i bebyggelse)

Honungsdagg utsöndras av bladlössen som äter stora mängder av trädets sav och tillgodgör sig endast små mängder socker ur saven medan resten rinner rakt igenom lössen. Honungsdaggen är alltså ren sockerlösning som inte gör någon större skada men kan vara obehagligt klibbig när den faller ner i stora mängder. Man bör alltså inte plantera lindar vid parkeringsplatser eller uteplatser. I honungsdaggen växer en mögelsvamp som färgar bladens undersida svarta. Angreppen av bladlöss är vanligast i stadsmiljö där träden är instängda utan naturliga vindar och där värmen i trädkronorna blir för hög.
Det sägs att lindens blommor innehåller något narkotiskt ämne som lockar till sig enorma mängder bin och som ibland gör dem rejält höga och de kan ligga i drivor svagt surrande under träden...!
Det finns 45 arter av lindsläktet men det är bara skogslinden (Tilia cordata) och bohuslinden (Tilia platyphyllos) som är vildväxande i Sverige.
_______________________________________________________________________________________
Tilia cordata - Skogslind
Skogslinden är vildväxande över nästan hela Europa och finns upp till Ångermanland i Sverige. I Sverige kan skogslinden bli 25 meter hög men längre ner i Europa finns träd som är över 40 meter höga. Höjdtillväxten avslutas vid 150-180 års ålder men trädet kan bli över 800 år gammalt. 1968 uppmättes den grövsta skogslinden i Lindhult vid Boo i Närke som då var 8,09 i omkrets (boken Träd och buskar av Ingmar Holmåsen). Landets högsta skogslind fanns 1974 i Stjärnsunds slottspark och var då 29 meter hög. Det enklaste sättet att skilja skogslind från parklind är att jämföra undersidan av bladen där skogslinden har bruna små tofsar i nervvinklarna medan parklinden har ljust gula tofsar. Skogslinden har även en mer oregelbunden och rundad krona. Vid Mälaren är skogslinden helt det dominerande värdträdet för misteln. Linden är sällsynt på Gotland men vid Alvena lindaräng dominerar skogslinden bland trädbeståndet. Skogslinden blommar i juli (senast av alla våra vilda träd). Skogslinden på bilden är från slottsparken och den mäter 4,30 i omkrets (i brösthöjd).

Sorter av Tilia cordata
´Erecta´ - blir 18-20 meter högt och får en regelbunden pyramidformig krona. Bladen är 3-6 cm. och sitter kvar länge på hösten. Den här sorten används mycket i Tyskland och Holland men är ännu inte så känd i Sverige men vid Rörstrandsgatan 20 i Stockholm finns några exemplar. Erecta är vindtåligt och klarar även salta vindar.

´Greenspire´ - växer kraftigt även som ungt träd. Det blir ca. 20 meter högt och 10 meter brett. I Sveige har den funnits i 15-20 år. Bladen blir 7-10 cem breda, lite läderartade och mörkgröna på ovansidan. I USA är den den vanligaste linden i städer.

´Rancho´ - blir endast 10-12 meter högt och 5-6 meter brett. Grenarna växer nästan rakt ut från stammen i kronans nedre del. Bladen är 5-8 cm breda och mörkgröna. En stor fördel men Rancho är att de är fira från bladlusangrepp vilket är ett problem i stadsmiljö både vad gäller öviga skogslindar och parklindar. De planterades i Kungsträdgården i Stockholm då parkens gamla lindar togs bort. De nya lindarna var 5 meter höga då de planterades.

´Swedish Upright´ - moderträdet ska ha upptäckts i Sverige 1906 och drevs senare upp i Boston, USA. Stefan Mattson hittade trädet i en plantskola i England och tog trädet till Enköping. Sorten blir inte hög, ca. 10 meter och 3-4 meter brett.
_______________________________________________________________________________________

Tilia x europaea - Parklind
Parklind anses vara en hybrid mellan skogslind och bohuslind och kommer troligen från Holland och har funnits i Sverige sedan 1600-talet. Parklinden är den absolut vanligaste linden som används till gatuträd bl.a. på grund av att den har en ganska symmetrisk krona och att den inte får lika bred krona som skogslinden. Parklinden är även mycket vanlig i slottsparker och som alléträd. Några av de äldsta parklindarna i Stockholm finns på Molitors malmgård i Tantolunden och är från 1600-talet.
Det pågår forskning vid Alnarps lantbruksuniversitet om de olika sorterna och klanerna av parklindar.

På många lindar och ofta då på parklindar finns ofta knölar på stammens nedre del.

Sorter av Tilia x europaea
Kungslind, ´Koningslinde´ -
Det sägs att de flesta lindar som säljs under namnet ´Pallida´ idag kommer från den här klonen. Lindar som 1945 kom från holländska plantskolor med namnet ´Pallida´ var egentligen ´Koningslinde´.
´Koningslinde´ blir 20-25 meter hög och 12-15 meter bred. Kronan är smalt pyramidformig som ung och blir sedan mer rundad. Bladen är större än hos den vanliga parklindens (´Zwarte Linde´), ovansidan är något glänsande och undersidan en aning gulaktig, bladskaftet rödaktigt och höstfärgen gulbrun. Ett mycket intressant examensarbete inom landskapsingenjörprogrammet av Birgitta Jonsson finns här.

Kejsarlind, ´Pallida´
Den här klonen är känd från tidigt 1600-tal och ett av de äldsta träden av ´Pallida´ finns i Svartsjö slottspark och kallas Drottning Kristinas lind (bilden ovan) som lär vara planterad 1630 och är 970 cm i omkrets. Den här sorten av parklind har ganska smal krona med korta lite hängade sidogrenar. ´Pallida´ har planterats i Drottningholms slottspark nu när alla lindarna där byts ut, de nya lindar som kommer att stå närmast slottet är dock sticklingar från parkens gamla skogslindar. Den vanliga skogslinden var helt dominerande i slottsparken tidigare. Pallida är härdig i zon 1-5.

(Vanlig) parklind, ´Zwarte Linde´ -
Klonen av den här parklinden planterades i svenska parker under 1600-talet och har troligen holländskt ursprung. Den har importerats till Sverige under 1900-talet men då med namnet Tilia x europeana men nu bör sortnamnet ´Zwarte Linde´ användas för att man inte ska blanda ihop den med de ovanstående sorterna. De blir 20-25 meter höga och stammen är cylindrisk och har inte så stora kallusknölar vid nedre delen av stammen. Grenar och skott är påfallande mörka under vintern och på sensommaren vrids bladskaften och visar undersidan av bladet. Bladen på den här sorten angrips kraftigt av bladlöss. ´Zwarte Linde´ brukar ofta knuthamlas eller arkadklippas på grund av sin grenbyggnad som är nästan horisontell.
_______________________________________________________________________________________

Lindens rötter
Linden kännetecknas av ett osymmetriskt, ofta ensidigt utvecklat rotsystem, som upptar en liten, men mycket intensivt genomrotad jordvolym.
I ungdomen utvecklas en pålrot, som är lika kraftig som ekens. Den tillbakabildas tidigt och ersätts av hjärtrötter, som är korta och snabbt förgrenar sig.

Källor:
Nordeuropas träd av Alan Mitchell
Träd i Stockholm.
Stadsträd från A-Z av Rune Bengtsson
Europas träd av Bob Press.
Träd i bebyggelse av Eivor Bucht & Ragnhild Widgren

Drottningholms lindar
.

Förra veckan gick jag i Drottningholmsparken och blev förvånad över hur man beskurit de nya lindarna i parken. Normalt bygger man upp en lind med genomgående stam gör att få ett naturligt utseende på trädet. Här har man beskurit trädkronorna i någon slags korgform. Den här öppna kronan gör att det bildas massor av årsskott och jag undrar vad tanken med denna beskärning är. Vill man stoppa höjdtillväxten och hålla trädet ? Det gör ju att man varje år måste beskära alla nya skott som bildas..

Det kanske är lite fel tid att prata om att plantera äppelträd nu....men jag upptäckte något idag som kan vara värt att veta.
Som regel är ett äppelträd två år gammalt när man köpter det i butik...från det att man ympat på sorten på grundstammen. Den vanligaste grundstammen är fortfarande A2 som funnits länge och som är härdig långt upp i vårt land. Problemet är att äppelträdet blir storväxt och som inte passar i små trädgårdar. Idag finns flera andra grundstammar som är mer svagväxande och som då också sätter frukt tidigare, problemet här är att de grundstammarna inte är lika härdiga som A2.

Jag minns när jag gick på trädgårdsskola en gång i tiden och då vi fick ympa på en sort (tror att jag valde Aroma) på en grundstam (ett spö) för att sedan plantera trädet och följa det under första säsongen, det var intressant att se utveckligen från början.

Min upptäckt idag
För några år sedan planterade jag tre stycken äppelträd åt en bekant och de valde att köpa träd som var storvuxna, jag minns inte men antingen så var de 4 eller 6 år gamla. De som är 4 år kostar idag 1200:- och de som är 6 år kostar 1800:-
Ett vanligt träd som som man köper i plantskolan är två år och kostar runt 300:-
Efter vad jag har sett så vinner man ingenting på att köpa de äldre träden. Det som hände när jag planterade de stora träden var att de växte bra men att det tar mycket lång tid innan de ger frukt trots att jag byggt upp träden med rätt beskärning och de står i bra jord som inte kvävegödslats för att fortare utveckla fruktved.
Jag tror att det är mycket bättre att ett äppelträd får etablera sig tidigt i sitt liv på den plats trädet ska ha. Men finns det någon som har en annan erfarenhet av att plantera storvuxna fruktträd så vill jag gärna veta det.
Vid plantering så välj en solig och vindskyddad plats. Det är viktigt att hålla öppen jord kring trädet de första fem åren för att inte gräset ska ta det mesta av vatten och näring. Men ingen kvävegödsling om inte trädet visar en brist på det framöver. Marken måste vara väl dränerad då äppleträd inte tycker om att ha rötterna i för vattensjuk mark som orsakar syrebrist. Det är även viktigt att binda trädet i två eller tre kraftiga störar så att trädet växer rakt.