Den här parklinden är känd sedan tidigt 1600-tal och det var den här klonen av parklindar som Linné hade som typ när han beskrev alla europeiska lindar i Specie Plantanum från 1753.
De nya lindalléerna i Drottningholms slottspark kommer nästan alla 846 nya lindar vara av sorten ´Pallida´.
Pallida har en ganska smal pyramidformig krona. Sidoskotten är relativt korta och något hängande. Bladen är glänsande gröna på ovansidan och något gulgröna på undersidan, i nervvinklarna finns ljust beiga hårtussar.

En närstående klon till ´Pallida´ kallas Lappen och finns att köpa på marknaden. Lappen är en stor tysk trädplantskola och det är Tilia x europaea ´Pallida´Lappen som planterats i Drottningholms alléer som går nordöst från slottet.
Pallida är härdig upp till zon 5.

Parklindar - För att reda ut den komplicerade historien om sortnamnen för parklind så har jag helt enkelt skrivit av från boken ´´Stadsträd från A-Z´´.

Parklinden anses vara en hybrid mellan skogslind (Tilia cordata) och Bohuslind (Tilia platyphyllos). Hybriden har blivit funnen i naturen på ett fåtal platser i Sverige, Holland och Litauen. Det verkar som om endast holländska träd har tagits i anspråk som moderträd.

I byarna i det gamla Danmark, Holland, Belgien och nordvästra Tyskland (eventuellt också i Sverige) fanns ofta en lind planterad. Under den avgjordes tvister, ingicks äktenskap, genomfördes marknader och avhölls fester. På några få platser i Belgien, Holland och Tyskland finns fortfarande sådana träd kvar.
Man tror att några av dessa kan ha tjänat som moderträd till de parklindar som blev allt vanligare exportvara till övriga västeuropeiska länder, inklusive Sverige, från 1600-talets början och framåt.

Dessa lindar blev under lång tid endast beskrivna som ´´holländsk lind´´. Noggranna studier har visat att det finns åtminstone ett tiotal kloner i planteringar av parklind vid svenska slott, herrgårdar och liknande.
De två parklindar som är viktigast i dagens sortiment representerar var sin av dessa grupper. De är ´Koningslinde´, ´Pallida´ och vanlig parklind ´Zwarte Linde´.
De har hittills i svenska plantskolekataloger kallats Tilia x europaea ´Pallida´ respektive Tilia europaea. Detta kan inte längre accepteras därför att den kejsarlind som nu är i handeln är en klon, utvald i Holland, som skiljer sig från ´´klassisk´´  ´Pallida´.
På svenska föreslås denna lind i fortsättningen kallas kungslind, Tilia x europaea ´Koningslinde´. Även ´´vanlig parklind´´ bör i fortsättningen ges ett sortnamn, nämnligen Tilia x europaea ´Zwarte Linde´ under vilket det saluförs i Holland.

Parklind förökades under 1600- och 1700-talen vegetativt genom avläggning. Sedan dess har okulering på grundstammar av bohuslind blivit dominerande. Än idag förökas dock en del parklindar fortfarande genom avläggning både i Holland och Tyskland.
(Ur boken ´´Stadsträd från A-Z).


Drottningholms lindalléer
De första lindarna planterades i parken 1684 och var parklind från Holland. Röta, svampangrepp, hård beskärning i kombination med dåliga växtplatsförhållanden har försvagat lindarna i parken och 1997 fälldes de första 168 lindarna (jag var där en helg och tittade) och nya växtbäddar gjordes iordning för ny plantering 1998.
1995-96 togs ca. 3000 sticklingar från de nuvarande träden och av dem väntar nu 350 lindar som drivits upp i Alnarp på att planteras närmast slottet i de två sista etapperna. De lindar som hittills har planterats är sorten Tilia x europaea ´Pallida´.
2014 ska alla 846 lindarna vara utbytta. Men om Drottningholm här.