Rysk blåstjärna - Scilla siberica
Obeservatorielunden 26 april 2013
11 april 2021
Högalidsparken 17 april 2014
Rysk blåstjärna (Scilla siberica) förväxlas ofta med vårstjärnan Scilla forbesii (tidigare Chionodoxa). Om den ryska blåstjärnan tittar i marken så tittar vårstjärnan upp mot oss och har vita fält i blomman..
Den här underbara vårlöken kan användas i rabatter, i stenpartier eller som undervegetation och har inte några stora krav på bra jord. Den bildar liksom vårstjärnan ofta stora blå hav i gräsmattor. När man planterar den i september-oktober så bör planteringsdjupet vara 10-12 cm.
Rysk blåstjärna blir ungefär 20 cm hög och blommar i april-maj. Den här scillan kommer ursprungligen från östra Europa, Kaukasus och nordvästra Iran och kom till Sverige för ca 100 år sedan. Scilla odlas hos oss ofta som trädgårdsväxt men förvildas lätt.
Stockholm finner man stora scillabestånd till exempel i Obeservatorielunden, Eriksbergsparken och Högalidsparken. Se här!
Vårstjärna - Scilla forbesii
Prins Eugens Waldemarsudde 5 april 2014
Kungsholms kyrkogård 11 april 2015
Vårstjärnan som tidigare hade släktnamnet Chinonodoxa, tillhör numer släktet Scilla och det välkomnar jag verkligen eftersom så många kallade både den ryska blåstjärnan (Scilla siberica) och denna skönhet för Scilla.
Hur som helst så är det en fantastisk syn när vårstjärnan sprider sig till stora blomsterhav och verkligen lyser i april. Det är lätt att skilja den från den ryska blåstjärna, som tittar ner i marken och är helt blå, vårstjärnan däremot tittar upp mot oss och har vita fält i blomman. Vårstjärnan har funnits i odling i Sverige sedan 1920-talet.
Den härstammar från steniga bergssluttningar i västra Turkiet och den är inte härdig i hela vårt land.
Höjden är 15-20 cm och blommans storlek är 20-30 mm i diameter. Den trivs bäst på en öppen och solig växtplats men klarar även halvskugga. Den växer ofta i gräsmattor, i lundar eller under träd och buskar.
Bästa tid att plantera löken är under sensommar eller tidig höst med ett planteringsdjup på 6-7cm. Bäst blir det om man planterar i grupper för att de sedan ska sprida sig genom självsådd.
Förökning sker enklast med frö som man samlar in då fröna mognat och sedan sår man ut fröna på växtplatsen som man håller fuktig under säsongen.
Vi har den på flera ställen i slottsparken där den växer tillsammans med rysk blåstjärna (scilla siberica), vårlök och svalört.
Bilden nedan är tagen vid Huvudsta gård.
Porslinshyacint - Puschkinia scilloides
Porslinshyacinten är med ett slitet uttryck här bland mina växtinlägg, en av mina favoriter, i varje fall bland de blommande vårlökarna. De bildar med tiden vackra och ibland täta mattor och den växer vild på steniga ängsmarker i Asien.
Hos oss kan det odlas i hela landet. Blommorna är vita till ljust blå med en mörkare blå mittnerv och den blommar i april-maj, de porslinshyacinter på bilderna blommar just nu i Bergianska trädgården här i Stockholm.
Blommorna blir 10-15 cm höga och de här lökväxterna passar perfekt som undervegetation i planteringar. Den trivs bäst på en solig och varm växtplats och i sandblandad och väldränerad jord. Man sätter löken i september-oktober på ett djup av ca. 10 cm och med 5-10 cm avstånd.
Artnamnet scilloides kommer av det vetenskapliga namnet på släktet blåstjärnor, Scilla, och latinets -oides (liknande), och betyder 'lik en blåstjärna'.
Hos oss kan det odlas i hela landet. Blommorna är vita till ljust blå med en mörkare blå mittnerv och den blommar i april-maj, de porslinshyacinter på bilderna blommar just nu i Bergianska trädgården här i Stockholm.
Blommorna blir 10-15 cm höga och de här lökväxterna passar perfekt som undervegetation i planteringar. Den trivs bäst på en solig och varm växtplats och i sandblandad och väldränerad jord. Man sätter löken i september-oktober på ett djup av ca. 10 cm och med 5-10 cm avstånd.
Artnamnet scilloides kommer av det vetenskapliga namnet på släktet blåstjärnor, Scilla, och latinets -oides (liknande), och betyder 'lik en blåstjärna'.
Likheten med persisk blåstjärna gjrode att jag blandade ihop dessa två vackra vårlökar men nu ska allt vara rätt, se bilden nedan av den persiska blåstjärnan.
17 april 2017 i Bergianska trädgården
Persisk blåstjärna - Scilla mischtschenkoana
Skillnaden är att Puschkinia scilloides, porslinshyacint, har gult pollen och sammanvuxna kalkblad, Scilla mischtschenkoana har blått pollen och fria kalkblad.
Persisk blåstjärna - Scilla mischtschenkoana
Den här persiska blåstjärnan liknar porslinshyacinten och jag lyckades tro att dessa var just porslinshyacinter men kommentaren nedan från Johan gjorde att jag fick ändra mig efter att ha jämfört bilder.
Den här är faktiskt ännu vackrare än porslinshyacinten och den växer vild i Kaukasus och Iran på 3000 meters höjd.
Skillnaden från porslinshyacinten är ståndarnas utseende, den persiska blåstjärnan har blå ståndarknapp och porslinshyacinten har gula. Den är inte så vanlig som porslinshyacinten och jag tycker att blommorna blir lite större.
Den blommar först av alla scillor, i mars-april. Bilderna är från en gård på Gärdet i Stockholm.
Den är härdig i hela vårt land och blir ungefär 10 cm hög och blommorna är 20-25 cm i diameter. Den passar i rabatter, i stenpartier, som undervegetation och i gräsmattor.
Den har inte så stora krav på jord men vill ha väldränerad mark att växa på. Plantering av lökarna sker i september-oktober med ett planteringsdjup på ca 10 cm.
Den här är faktiskt ännu vackrare än porslinshyacinten och den växer vild i Kaukasus och Iran på 3000 meters höjd.
Skillnaden från porslinshyacinten är ståndarnas utseende, den persiska blåstjärnan har blå ståndarknapp och porslinshyacinten har gula. Den är inte så vanlig som porslinshyacinten och jag tycker att blommorna blir lite större.
Den blommar först av alla scillor, i mars-april. Bilderna är från en gård på Gärdet i Stockholm.
Den är härdig i hela vårt land och blir ungefär 10 cm hög och blommorna är 20-25 cm i diameter. Den passar i rabatter, i stenpartier, som undervegetation och i gräsmattor.
Den har inte så stora krav på jord men vill ha väldränerad mark att växa på. Plantering av lökarna sker i september-oktober med ett planteringsdjup på ca 10 cm.
Förökningen kan ske genom delning och med frö. Delning av större bestånd sker på sensommaren. Vid fröförökning sker sådden efter att fröet har mognat. Fröna sås i krukor med sandblandad jord och täcks med 2 mm jord. Fröna behöver stratifieras, dvs en köldbehandling, för att påbörja groningen.
Låt därför krukan stå utomhus, på en skyddad plats, över vintern. På våren tas krukan in och ställs på en ljus plats där temperaturen är 10 °C. Groningen är ojämn och tar 4-26 veckor. Under hela denna period ska såjorden hållas fuktig. När plantorna har växt till sig skolas de ut på växtplatsen.
Kungsängslilja - Fritillaria meleagris
Bild från The English Garden april 2009
Det här måste vara en av de mest älskade lökväxterna på våren. Den ursprungliga arten har mörkt purpurröda blommor med schackbrädemönster i vitt. Blommorna sitter på 20-30 cm höga stjälkar och blommar i maj-juni. De trivs bäst i sol till vandrande skugga i lite torvig humusrik jord. Den tål varken vattensjuk mark eller torka.....lite kinkig med andra ord. Men i lagom fuktig mark på en äng eller vid en damm passar den perfekt. Vi har den i en vanlig plantering där den kommer före funkior. Den vita Fritillaria melagris var. alba kan man plantera bland den vanliga kungsängsliljan och det blir en mycket vacker blandning.
Kungsängsliljan växer vild i Europas tempererade zoner från Frankrike till Kaukasus. Linné planterade den i Linnéträdgården i Uppsala och därifrån spred den sig och finns nu i en stor mängd på Kungsängen söder om staden.
Den bör planteras tidigt på hösten och den förökar sig sedan med sidolökar. De planteras 8-10 cm djupt och innan vintern är det bra att täcka med löv eller kompost som blir ett bra skydd om vintern blir snöfattig. I början av juli kan man ta upp lökarna om man vill plantera om dem, vilken egentligen är onödigt då den kan stå kvar på samma plats under lång tid och bilda stora bestånd.
Kungsängsliljan växer vild i Europas tempererade zoner från Frankrike till Kaukasus. Linné planterade den i Linnéträdgården i Uppsala och därifrån spred den sig och finns nu i en stor mängd på Kungsängen söder om staden.
Den bör planteras tidigt på hösten och den förökar sig sedan med sidolökar. De planteras 8-10 cm djupt och innan vintern är det bra att täcka med löv eller kompost som blir ett bra skydd om vintern blir snöfattig. I början av juli kan man ta upp lökarna om man vill plantera om dem, vilken egentligen är onödigt då den kan stå kvar på samma plats under lång tid och bilda stora bestånd.
Förökning
Förökning kan ske genom delning eller med frö. Delning sker efter avslutad blomning då man gräver upp lökarna och försiktigt lossar de smålökar som har bildats och planterar ut dem på nya växtplatser.
Frösådd sker antingen genom självsådd om växtplatsen är lämplig eller genom att man samlar in frökapslarna efter att de har mognat och slår ut fröna på den plats där man vill att de ska växa.
Några olika sorter av kungsängsliljan
- Afrodite - vit, storblommig och saknar mönster.
- Artemis - purpur-grön. schackrutad.
- Charon - blev purpur, mörkaste blomfärgen.
- Orion - blek purpur, liknar vildarten.
- Pomona - vit och violett, violett schackrutemönster.
- Purple King - vinröd-purpur, mycket mörk.
- Saturnus - ljusrosa, violett, storblommig.
Kirgislök - Allium aflatunense ´Purple Sensation´
Den här vackra löken blommar i månadsskiftet maj/juni och passar utmärkt tillsammans med tulpaner. Hos oss växer de tillsammans med franstulpanen Maja och i den stora perennslänten står de framför pärlbusken ´The Bride´ som blommar samtidigt. Blommorna är lila och blir ca. 12 cm stora. Bästa effekten får man om man massplanterar den och idén att samplantera den med franstulpanen fick jag från Drömparken i Enköping.
År 2000 blev den vald som årets lök av trädgårdsjournalister. Den passar bra till snitt och kan även torkas.
Purple Sensation blir 70-90 cm hög och har man tur så sprider se sig med både sidolökar och med frö. Det sägs att allium ska hålla sorken borta och det kanske stämmer men under vårt bedrövliga sorkår 1999 hjälpte de inte mycket.
Den rena arten finns vildväxande i centrala Asien och den trivs på en varm och solig plats i ganska lätt jord. Man planterar löken under hösten, 10-15 cm djupt och gärna med ett avstånd av ca. 20 cm mellan lökarna.
Det man bör tänka på när man sätter dessa lökar är att placera den lång in i planteringen och att andra växter döljer de nedre delarna av lökarna då bladen gulnar tidigt. Man kan ha höga nävor som t.ex. kungsnäva framför som tidigt bildar kuddar av sitt bladverk.
År 2000 blev den vald som årets lök av trädgårdsjournalister. Den passar bra till snitt och kan även torkas.
Purple Sensation blir 70-90 cm hög och har man tur så sprider se sig med både sidolökar och med frö. Det sägs att allium ska hålla sorken borta och det kanske stämmer men under vårt bedrövliga sorkår 1999 hjälpte de inte mycket.
Den rena arten finns vildväxande i centrala Asien och den trivs på en varm och solig plats i ganska lätt jord. Man planterar löken under hösten, 10-15 cm djupt och gärna med ett avstånd av ca. 20 cm mellan lökarna.
Det man bör tänka på när man sätter dessa lökar är att placera den lång in i planteringen och att andra växter döljer de nedre delarna av lökarna då bladen gulnar tidigt. Man kan ha höga nävor som t.ex. kungsnäva framför som tidigt bildar kuddar av sitt bladverk.
Klotpil - Salix fragilis 'Bullata'
6 oktober 2015
Klotpilarna på bilderna står på parkeringen utanför Stockholmsmässan i Älvsjö, så om ni ska parkera bilden vid mässan, ställ den här då så kan ni samtidigt beundra de här vackra träden. Enligt Svenskt Kulturväxtdatabad SKUD ska nu det riktiga namnet vara Salix euxina 'Bullata' men i handeln kallas den oftast för Salix fragilis 'Bullata'
Salix fragilis ´Bullata´ blir ungefär 7-9 meter höga och klarar sig upp till zon 5. Den har ett mycket tätt växtsätt och hos äldre exemplar kan kronan bli bredare än hög.
Det här fantastiska trädet som växer så här utan att klippas, borde absolut använda mycket mer som gatuträd där marken inte är för torr och där det finns gott om jord att växa i. Klotpilen kallas ibland också för bollpil och är en sort av Salix fragilis, alltså knäckepil som växter utefter Stockholms stränder.
I Stockholmsområdet finns klotpilar på några ställen, bl.a. på Salagatan 20-40 i Bromsten och vid en lekpark i Grimsta.
I Stockholmsområdet finns klotpilar på några ställen, bl.a. på Salagatan 20-40 i Bromsten och vid en lekpark i Grimsta.
Skogslind - Tilia cordata ´Rancho´
Kungsträdgården i Stockholm med operan i bakgrunden
I Kungsträdgården har de gamla lindarna bytts ut 1997. De närmast Hamngatan planterades 2004 och sammanlagt har det planterats 285 st. Tilia cordata ´Rancho´ i parken, dessa träd är uppdrivna i Tyskland
Sortern Rancho skapades i den amerikanska plantskolan Scanlon 1961. Den här sorten blir bara 10-12 meter hög och 5-6 meter bred vilket gör att den passar utmärkt som stadsträd i parker eller som gatuträd.
Kronan växer i pyramidform och grenarna i kronans nedre del utgår med 45 graders vinkel från stammen och högre upp i ungefär 30 graders vinkel.
Bladen är 5-8 cm breda och mörkt gröna och höstfärgen är gul. Rancho blommar rikt när trädet blir gammalt.
En stor fördel med Rancho, förutom att det inte blir så stort är att det inte drabbas av bladlusangrepp som orsakar honungsdagg.
Äldre planteringar av Rancho finns i Malmö och Ystad. Sorten är härdig upp till zon 4.
Skogslind
Tilia cordata eller skogslinden är vildväxande i större delen av Europa och har sin nordligaste gräns i Skuleskogen i Ångermanland. I Sverige kan linden bli 20-25 meter hög men i Polen finns det 40 meter höga skogslindar. Eftersom den frösår sig så varierar utseendet. Ett kännetecken på denna lind är att om man håller undersidan av ett blad mot ljuset ser man att tredje ordningens nerver är nedsänkta i bladskivan.
Skogslinden har kommit till relativt liten användning som planterad i parker och trädgårdar. I äldre alléer har den nästan alltid fått stå tillbaka för parklinden (Tilia x Europaea). Orsaken är bland annat att dess växtsätt varit för tätt, hängande och oregelbundet. Idag finns en tendens att välja skogslind i städer och alléer för att den är ´´inhemsk´´. Resultatet blir oftast nedslående då man får fröförökade träd av mycket ojämnt utseende.
(Ur boken Stadsträd från A-Z)
Kungsträdgården
Här har Rancho planterats i Ericbergs slottspark år 2007, en allé som består av 271 st. träd. (Klicka på bilden)
Källa: Stadsträd från A-Z av Rune Bengtsson
Kejsarlind - Tilia x europaea ´Pallida´
Bild från 2008
Den här parklinden är känd sedan tidigt 1600-tal och det var den här klonen av parklindar som Linné hade som typ när han beskrev alla europeiska lindar i Specie Plantanum från 1753.
De nya lindalléerna i Drottningholms slottspark kommer nästan alla 846 nya lindar vara av sorten ´Pallida´.
Pallida har en ganska smal pyramidformig krona. Sidoskotten är relativt korta och något hängande. Bladen är glänsande gröna på ovansidan och något gulgröna på undersidan, i nervvinklarna finns ljust beiga hårtussar.
En närstående klon till ´Pallida´ kallas Lappen och finns att köpa på marknaden. Lappen är en stor tysk trädplantskola och det är Tilia x europaea ´Pallida´Lappen som planterats i Drottningholms alléer som går nordöst från slottet.
Pallida är härdig upp till zon 5.
Parklindar - För att reda ut den komplicerade historien om sortnamnen för parklind så har jag helt enkelt skrivit av från boken ´´Stadsträd från A-Z´´.
Parklinden anses vara en hybrid mellan skogslind (Tilia cordata) och Bohuslind (Tilia platyphyllos). Hybriden har blivit funnen i naturen på ett fåtal platser i Sverige, Holland och Litauen. Det verkar som om endast holländska träd har tagits i anspråk som moderträd.
I byarna i det gamla Danmark, Holland, Belgien och nordvästra Tyskland (eventuellt också i Sverige) fanns ofta en lind planterad. Under den avgjordes tvister, ingicks äktenskap, genomfördes marknader och avhölls fester. På några få platser i Belgien, Holland och Tyskland finns fortfarande sådana träd kvar.
Man tror att några av dessa kan ha tjänat som moderträd till de parklindar som blev allt vanligare exportvara till övriga västeuropeiska länder, inklusive Sverige, från 1600-talets början och framåt.
Dessa lindar blev under lång tid endast beskrivna som ´´holländsk lind´´. Noggranna studier har visat att det finns åtminstone ett tiotal kloner i planteringar av parklind vid svenska slott, herrgårdar och liknande.
De två parklindar som är viktigast i dagens sortiment representerar var sin av dessa grupper. De är ´Koningslinde´, ´Pallida´ och vanlig parklind ´Zwarte Linde´.
De har hittills i svenska plantskolekataloger kallats Tilia x europaea ´Pallida´ respektive Tilia europaea. Detta kan inte längre accepteras därför att den kejsarlind som nu är i handeln är en klon, utvald i Holland, som skiljer sig från ´´klassisk´´ ´Pallida´.
På svenska föreslås denna lind i fortsättningen kallas kungslind, Tilia x europaea ´Koningslinde´. Även ´´vanlig parklind´´ bör i fortsättningen ges ett sortnamn, nämnligen Tilia x europaea ´Zwarte Linde´ under vilket det saluförs i Holland.
Parklind förökades under 1600- och 1700-talen vegetativt genom avläggning. Sedan dess har okulering på grundstammar av bohuslind blivit dominerande. Än idag förökas dock en del parklindar fortfarande genom avläggning både i Holland och Tyskland.
(Ur boken ´´Stadsträd från A-Z).
Drottningholms lindalléer
De första lindarna planterades i parken 1684 och var parklind från Holland. Röta, svampangrepp, hård beskärning i kombination med dåliga växtplatsförhållanden har försvagat lindarna i parken och 1997 fälldes de första 168 lindarna (jag var där en helg och tittade) och nya växtbäddar gjordes iordning för ny plantering 1998.
1995-96 togs ca. 3000 sticklingar från de nuvarande träden och av dem väntar nu 350 lindar som drivits upp i Alnarp på att planteras närmast slottet i de två sista etapperna. De lindar som hittills har planterats är sorten Tilia x europaea ´Pallida´.
2014 ska alla 846 lindarna vara utbytta. Men om Drottningholm här.
De nya lindalléerna i Drottningholms slottspark kommer nästan alla 846 nya lindar vara av sorten ´Pallida´.
Pallida har en ganska smal pyramidformig krona. Sidoskotten är relativt korta och något hängande. Bladen är glänsande gröna på ovansidan och något gulgröna på undersidan, i nervvinklarna finns ljust beiga hårtussar.
En närstående klon till ´Pallida´ kallas Lappen och finns att köpa på marknaden. Lappen är en stor tysk trädplantskola och det är Tilia x europaea ´Pallida´Lappen som planterats i Drottningholms alléer som går nordöst från slottet.
Pallida är härdig upp till zon 5.
Parklindar - För att reda ut den komplicerade historien om sortnamnen för parklind så har jag helt enkelt skrivit av från boken ´´Stadsträd från A-Z´´.
Parklinden anses vara en hybrid mellan skogslind (Tilia cordata) och Bohuslind (Tilia platyphyllos). Hybriden har blivit funnen i naturen på ett fåtal platser i Sverige, Holland och Litauen. Det verkar som om endast holländska träd har tagits i anspråk som moderträd.
I byarna i det gamla Danmark, Holland, Belgien och nordvästra Tyskland (eventuellt också i Sverige) fanns ofta en lind planterad. Under den avgjordes tvister, ingicks äktenskap, genomfördes marknader och avhölls fester. På några få platser i Belgien, Holland och Tyskland finns fortfarande sådana träd kvar.
Man tror att några av dessa kan ha tjänat som moderträd till de parklindar som blev allt vanligare exportvara till övriga västeuropeiska länder, inklusive Sverige, från 1600-talets början och framåt.
Dessa lindar blev under lång tid endast beskrivna som ´´holländsk lind´´. Noggranna studier har visat att det finns åtminstone ett tiotal kloner i planteringar av parklind vid svenska slott, herrgårdar och liknande.
De två parklindar som är viktigast i dagens sortiment representerar var sin av dessa grupper. De är ´Koningslinde´, ´Pallida´ och vanlig parklind ´Zwarte Linde´.
De har hittills i svenska plantskolekataloger kallats Tilia x europaea ´Pallida´ respektive Tilia europaea. Detta kan inte längre accepteras därför att den kejsarlind som nu är i handeln är en klon, utvald i Holland, som skiljer sig från ´´klassisk´´ ´Pallida´.
På svenska föreslås denna lind i fortsättningen kallas kungslind, Tilia x europaea ´Koningslinde´. Även ´´vanlig parklind´´ bör i fortsättningen ges ett sortnamn, nämnligen Tilia x europaea ´Zwarte Linde´ under vilket det saluförs i Holland.
Parklind förökades under 1600- och 1700-talen vegetativt genom avläggning. Sedan dess har okulering på grundstammar av bohuslind blivit dominerande. Än idag förökas dock en del parklindar fortfarande genom avläggning både i Holland och Tyskland.
(Ur boken ´´Stadsträd från A-Z).
Drottningholms lindalléer
De första lindarna planterades i parken 1684 och var parklind från Holland. Röta, svampangrepp, hård beskärning i kombination med dåliga växtplatsförhållanden har försvagat lindarna i parken och 1997 fälldes de första 168 lindarna (jag var där en helg och tittade) och nya växtbäddar gjordes iordning för ny plantering 1998.
1995-96 togs ca. 3000 sticklingar från de nuvarande träden och av dem väntar nu 350 lindar som drivits upp i Alnarp på att planteras närmast slottet i de två sista etapperna. De lindar som hittills har planterats är sorten Tilia x europaea ´Pallida´.
2014 ska alla 846 lindarna vara utbytta. Men om Drottningholm här.
Beskärning av Drottningholms lindar.
Mer om lindar här.
Gustav II Adolfs lind i Svartsjö slottspark. den är 970 cm i omkrets i brösthöjd. Bild från 2007
Källor:
Stadsträd från A-Z av Rune Bengtsson
Träd i Stockholm
Prunus serrulata ´Kanzan´
Egentligen är de här rosa japanska körsbärsträden lite för mycket rosa för min smak, men trots det så drar de alltid blickarna till sig... även från mig under maj månad då verkligen lyser i trädgårdarna.
De här bilderna är tagna på Brantingsgatan i Stockholm våren 2008.
Tidigare kallades ´Kanzan´ för ´Hizakura´. De blir ungefär 8-12 meter höga och är härdiga i zon 1-3 och är det prydnadskörsbär som klarar vårt klimat bäst. De har en vasformig krona och på våren är bladen till en början bronsfärgade. Bladen är stora, enkelsågade och får en gul till gulorange höstfärg.
Den blommar mycket rikt i maj (lite senare än andra prydnadskörsbär och klarar på så vis frostnätter) med 4-5 cm stora blommor som i knoppstadiet är röd och som utslagen purpurrosa.
Den är inte så noga med markförhållande men platsen bör bör vara solig.
Grundstammen är fågelbärsträd eller surkörsbär vilket gör att den inte blir så gammal. Den rena arten Prunus serrulata växter vild i Japan, Korea och Kina och kan där bli 25 meter hög.
Bilden med bladet här där man ser den långa bladspetsen är tagen av bloggaren Love, literature and gardening.
Register för Dagens växt
.
Geranium gracile
Den här nävan växer vild på Balkan och i Italiens berg. Den finns i Bergianska trädgården här i Stockholm och är oerhört vacker tycker jag....jo jag gillar rosa blommor! Jag vet inte så mycket om den, det är svårt att hitta info men jag letar vidare.
En känd näva som man kan köpa på välsorterade plantskolor med sortnamnet ´Sirak´ har föräldrarna Geranium gracile och Geranium ibericum.
En känd näva som man kan köpa på välsorterade plantskolor med sortnamnet ´Sirak´ har föräldrarna Geranium gracile och Geranium ibericum.
Epåletträd - Pterostyrax hispida
Det här trädet är sällsynt i Sverige, just de här exemplaren lär vara 70 år gamla och finns i Bergianska trädgården i Stockholm och blommar med väldoftande gräddfärgade blommor så sent som i midsommartid. Det klarar alltså zon 2-3 och blir 5-6 meter högt. Trädet får senare spolformade små frukter. Bladen liknar snödroppsträdets (Halesia caroliniana)
Det blommar i tidig ålder och vill ha en solig växtplats. Trädet härstammar från östra Asien.
Epåletträdet ska även finnas i Alnarpsparken och i Norrvikens trädgårdar. Någon som vet om det finns på andra platser?
Man kan köpa epåletträdet på Zetas trädgård i Huddinge.
Det blommar i tidig ålder och vill ha en solig växtplats. Trädet härstammar från östra Asien.
Epåletträdet ska även finnas i Alnarpsparken och i Norrvikens trädgårdar. Någon som vet om det finns på andra platser?
Man kan köpa epåletträdet på Zetas trädgård i Huddinge.
Vitsippa - Anemone nemorosa
Tullgarns slottspark
Om jag måste välja en vild blomma som favorit i vår inhemska flora så blir det nog vitsippan. Det är maj månad, och fåglarnas konserter är som mest intensiva, värmen är på väg och naturen är så vacker att man har svårt att ta in hela härligheten - sommaren väntar.
Blockhusudden
Djurgårdens vitsippsskogar
Lite fakta om vitsippan
Den är vanlig i hela landet förutom i fjälltrakterna.
Vitsippan är en flerårig ört som har en lång krypande jordstam, vilket gör att den breder ut sig och bildar stora bestånd där den trivs. Jordstammarna finns en decimeter under jord och växter varje år. Vitsippans knoppar bildas på hösten och ligger under jorden och väntar tills maj och på den värmande vårsolen.
Trivs på frisk-fuktig, gärna lerig mark i lövskogar, lundar och snår, Artnamnet nemorosa kommer av grekiskans nemos (lund) och syftar på att arten växer i lundar.
Antal kronblad på vitsippan kan variera från sex till nästan fyllda blommor. Vissa år kan parasitsvampar förorsaka svåra angrepp med betydligt sämre blomning som följd.
Om man åt den första vitsippsblomman om våren fick man önska sig något och innan året gått ut skulle önskan blivit uppfylld, enligt gammal folktro. På grund av sin bitterhet och den kraftiga koncentrationen av det frätande giftämnet anemonal har vitsippan använts som hudretningsmedel, bland annat för att ta bort fräknar och solbränna...!?
På medeltiden användes den även till sårbehandling och t.o.m. mot spetälskesår.
Vitsippan är en flerårig ört som har en lång krypande jordstam, vilket gör att den breder ut sig och bildar stora bestånd där den trivs. Jordstammarna finns en decimeter under jord och växter varje år. Vitsippans knoppar bildas på hösten och ligger under jorden och väntar tills maj och på den värmande vårsolen.
Trivs på frisk-fuktig, gärna lerig mark i lövskogar, lundar och snår, Artnamnet nemorosa kommer av grekiskans nemos (lund) och syftar på att arten växer i lundar.
Antal kronblad på vitsippan kan variera från sex till nästan fyllda blommor. Vissa år kan parasitsvampar förorsaka svåra angrepp med betydligt sämre blomning som följd.
Om man åt den första vitsippsblomman om våren fick man önska sig något och innan året gått ut skulle önskan blivit uppfylld, enligt gammal folktro. På grund av sin bitterhet och den kraftiga koncentrationen av det frätande giftämnet anemonal har vitsippan använts som hudretningsmedel, bland annat för att ta bort fräknar och solbränna...!?
På medeltiden användes den även till sårbehandling och t.o.m. mot spetälskesår.
Det har hänt vid något tillfälle att växtens starkt frätande saft har förorsakat förgiftning med dödlig utgång.
Engsholms slott
Liten stefanandra - Stephanandra incisa ´Crispa´
En buske som bara blir en halv meter hög och som har en fantastisk fin höstfärg. Den här busken som är nära släkt med spirea ska man plantera i grupp, passar bra att massplantera i slänter. I vår slottspark finns den på några ställen i vår stora slänt och bjuder på fin orange färg i september. På våren och försommaren har den en ljust grön färg och blommar med ganska oansenliga grönvita blommor.
Den härstammar från Japan och Korea och trivs i sol-halvskugga i lätt jord (fungera bra i vår tyngre jord i slänten också).
Härdig till zon 3.
Den härstammar från Japan och Korea och trivs i sol-halvskugga i lätt jord (fungera bra i vår tyngre jord i slänten också).
Härdig till zon 3.
Vingad benved - Euonymus alatus
Vingad benved är en liten buske som bara blir 1-2 meter hög och växer långsamt. Den vi har i slottsparken planterade jag 1998 samma år som jag började jobba på Engsholms slott och det är en riktig skönhet på hösten då de röda löven lyser i planteringen där grannarna är vidjehortesia, miscanthusgräset ´Kleine Fontäne´ och en trädpion.
Eftersom den har en så ovanligt vacker höstfärg så kan man med fördel ha den som solitär vilket vi har i vår plantering . Vingad benved härstammar från Kina och Japan och är härdig upp till zon 5, trivs i sol-halvskugga i näringsrik mulljord. Busken har kraftiga korklister (vingar) på grenarna och artnamnet alatus betyder just bevingad.
Jag vet att många hade problem med att grenar torkade in på busken och att det skulle vara någon svampsjukdom. Då jag klippte ner min benved så var det för att grenarna var över tio år gamla och behövde föryngras. Att de torkar in efter bara några år tyder ändå kanske på någon sjukdom. Som vanligt behöver de flesta växter en väldränerad jord, skulle vintern bli varm och växten står i blöt jord så lever den farligt.
Eftersom den har en så ovanligt vacker höstfärg så kan man med fördel ha den som solitär vilket vi har i vår plantering . Vingad benved härstammar från Kina och Japan och är härdig upp till zon 5, trivs i sol-halvskugga i näringsrik mulljord. Busken har kraftiga korklister (vingar) på grenarna och artnamnet alatus betyder just bevingad.
Jag vet att många hade problem med att grenar torkade in på busken och att det skulle vara någon svampsjukdom. Då jag klippte ner min benved så var det för att grenarna var över tio år gamla och behövde föryngras. Att de torkar in efter bara några år tyder ändå kanske på någon sjukdom. Som vanligt behöver de flesta växter en väldränerad jord, skulle vintern bli varm och växten står i blöt jord så lever den farligt.
Malus ´Professor Sprenger´
Den här prydnadsapeln är känd och mycket använd i Sverige. Det är ett litet träd med kägelformad krona och trädet blir sällan högre än 3-4 meter högt och lika brett. Det blommar mycket rikt i maj med vita blommor som är rosa i knoppstadiet. Trädet är friskt och trivs bäst i full sol och i näringsrik jord, är härdig upp till zon 5.
På hösten bildas vackra gul-orange frukter som fåglarna älskar. Liksom de flesta prydnadsträd så blommar även den här sorten bara under en kort tid....men då njuter man desto mer av den vackra blomningen. Här hemma i Alvik-Bromma lyser sju stycken av de här träden upp torget i mitten av maj tillsammans med sorten Red Star.
Lite överkurs: Grundstammen är Malus pumila 'Doucin MM111'
Fler bilder av trädet här.
På hösten bildas vackra gul-orange frukter som fåglarna älskar. Liksom de flesta prydnadsträd så blommar även den här sorten bara under en kort tid....men då njuter man desto mer av den vackra blomningen. Här hemma i Alvik-Bromma lyser sju stycken av de här träden upp torget i mitten av maj tillsammans med sorten Red Star.
Lite överkurs: Grundstammen är Malus pumila 'Doucin MM111'
Fler bilder av trädet här.
Malus ´Red Star´
Den här prydnadsapeln finns i min hemmaby Alvik i Bromma där 17 stycken träd blommar otroligt mycket och vackert i mitten av maj. Där finns den tillsammans med Malus ´Professor Sprenger´.
Hur jag än söker så hittar jag inte något info om den här sorten mer än att den antagligen kommer från USA. Jag hittar den inte hos någon plantskola i Sverige men jag tycker absolut att den vore värd att ta in för försäljning, jag har följt trädet i många år och den här prydnadsapeln är både mycket vacker och frisk, den får även fina höstfrukter.
Om någon vet något om det här trädet så hör gärna av er.
Hur jag än söker så hittar jag inte något info om den här sorten mer än att den antagligen kommer från USA. Jag hittar den inte hos någon plantskola i Sverige men jag tycker absolut att den vore värd att ta in för försäljning, jag har följt trädet i många år och den här prydnadsapeln är både mycket vacker och frisk, den får även fina höstfrukter.
Om någon vet något om det här trädet så hör gärna av er.
Raps
Hägg - Prunus padus
Den här enornt stora och vackra häggen finns inte lägre vid Långholmens badplats, den sågades bort för att få fem meter mer badstrand!!! Bilden tagen 10 maj 2015.
Groens malmgård
17 maj 2016 vid Ryssviken/Waldemarsudde
När häggen blommar fylls luften av den starka härliga doften. Den bästa och vackraste tiden på året är mellan hägg och syren. Då blommar de vackraste växterna och högsommaren står för dörren. Att vandra i en lummig lund där häggen blommar i maj-juni är bland det vackraste jag vet och doften är berusande.
Häggen växer som träd eller stor buske och dess rötter ligger ganska ytligt och vidsträckt och växten kan skapa stora snår. Den växer mycket fort upp till 30 år för att sedan växa mer långsamt. Maxålder för en hägg brukar vara ca. 80 år om den inte förökar sig med rotskott och kan på så vis bli mycket gammal.
Centralbadets trädgård
Vissa år drabbas häggen av den besvärliga häggspinnmalen som lindar in hela växten med sin väv och larverna kaläter växten. 2007 var ett besvärlig år i Stockholm. Växten tar dock ingen större skada av angreppet utan bildar nya blad.
Jag tycker absolut att man kan ha hägg i sina trädgårdar men att de kanske inte ska ha en alltför framträdande plats då växten inte utmärker sig så mycket efter blomningen. Men längst bak i trädgården eller i parker är den perfekt.
Barken och den färska veden innehåller amygdalin vilket ger den dess starka lukt och bittra smak, ett effektivt skydd mot bark- och knoppätande djur. På så vis får häggen stå ifred för betande djur och även sork och mullvad vantrivs vid häggens rötter.
Häggen användes förr till slöjdvirke då den är lagom hård och kärnveden är dessutom vacker. Barken användes förr mot reumatism, gikt och frossa. Häggens bär var förr den fattiges körsbär av vilka man gjorde kräm och soppor. Den har även använts till vin och vid brännvinskokning.
Häggen är ganska krävande vad gäller växtplats då den trivs i fuktig mullrik jord och växtplatsen bör vara ganska solig. Eftersom den inte trivs i kalkhaltiga jordar så växer den inte på Gotland och Öland.
Den grövsta kända häggen i Sverige finns i korsningen Dukvägen-Galonvägen i Bromma. 1978 hade den en omkrets av 2 meter och en höjd av 14 meter. Den högsta häggen fanns 1975 i Skräcklan, Vänersborg och var då 16,5 meter hög.
Strindberg tyckte inte om häggen. När han bodde på Djurgården skrev han ´´när häggen sprider sin stank över backarna försvinner jag härifrån´´.
Silverax - Actaea racemosa
Det ståtliga vita silveraxet eller läkesilveraxet som det egentligen heter är en av de vackra höga perenner som trivs i skugga men som också tål en hel del sol. Från och med 1998 har släktet Cimicifuga hamnat i Actaea-släktet (Trolldruvor) då DNA-forskning visar att de hör ihop.
I Engsholms slottspark växer de under ett häggträd dit solen når fram endast några timmar på eftermiddagen. Det tog några år innan de började blomma så fint som de nu gör, så ha lite tålamod.
Silveraxet växer vild i Nordamerika där den trivs på fuktig skogsmark och kom till Europa i början av 1800-talet. Den räknas som halvhärdig hos oss, blir ca. 150-200 cm hög och blommar i augusti-september och doftar inte gott.
Den här perennen ska alltid planteras på våren och vill stå kvar i många år på sin växtplats. Förökas genom delning på våren. I flera böcker kan man läsa att den kan användas som solitär, men det tycker inte jag. Egentligen borde ingen perenn användas som solitär, möjligen plymspirea och pioner då. På en blåsig plats behöver den bindas upp men annars är det en mycket stadig hög perenn.
I samma släkte finns arten Actaea simplex där sorten ´Brunette´ är en mycket vacker med vita blommor och rödbruna blad och den blir upp till 200 cm hög. ´Brunette´ börjar blomma redan i juli och fortsätter in i september. Den här sorten är framtagen av dansken Paul Petersen.
I Engsholms slottspark växer de under ett häggträd dit solen når fram endast några timmar på eftermiddagen. Det tog några år innan de började blomma så fint som de nu gör, så ha lite tålamod.
Silveraxet växer vild i Nordamerika där den trivs på fuktig skogsmark och kom till Europa i början av 1800-talet. Den räknas som halvhärdig hos oss, blir ca. 150-200 cm hög och blommar i augusti-september och doftar inte gott.
Den här perennen ska alltid planteras på våren och vill stå kvar i många år på sin växtplats. Förökas genom delning på våren. I flera böcker kan man läsa att den kan användas som solitär, men det tycker inte jag. Egentligen borde ingen perenn användas som solitär, möjligen plymspirea och pioner då. På en blåsig plats behöver den bindas upp men annars är det en mycket stadig hög perenn.
I samma släkte finns arten Actaea simplex där sorten ´Brunette´ är en mycket vacker med vita blommor och rödbruna blad och den blir upp till 200 cm hög. ´Brunette´ börjar blomma redan i juli och fortsätter in i september. Den här sorten är framtagen av dansken Paul Petersen.
Källor:
Perenner av Björn och Marie Hansson från 2008.
Perennboken av bl.a. Rune Bengtsson från 1989.
Perenner i din trädgård av Lena Månsson från 1998
CD-skivan Perenner och lökväxter.
