Doftschersminen är en av de allra vackraste prydnadsbuskar med en doft som är bedövande härlig och när schersminerna blommar runt midsommar så regerar de verkligen i trädgårdarna. De blommar i slutet av juni då de flesta prydnadsbuskar blommat färdigt.

De växer vilda i Italien och Kaukasus och är härdiga upp till zon 5 hos oss.

De blir upp till 3 meter höga och är stramt upprättväxande med hängande sidogrenar. Blommorna är enkla och gräddvita och ca. 3 cm stora.

Schersminer trivs i soliga eller halvskuggiga lägen i medeltunga jordar. Passar både som solitär och i grupper eller häckar.

De kan ibland drabbas hårt av bladlöss men brukar annars inte råka ut för andra problem.

Ett stort problem genom åren har varit att det i plantskolor sålts schersminer som inte doftar. En förklaring kan vara att den äkta arten, omedvetet eller ej, ersatts med liknande hybrider som varit lättare att föröka. Nu har det kommit en namnsort som heter ´´Finn´´  och som garanterat doftar.

En annan sort är ´Aureus´ (guldschersmin) som är gulbladig och klarar zon 6.

Att beskära en schersmin kan vara lite besvärligt på grund av växtsättet med de långa ganska kala grenar. Den bör gallras regelbundet för att inte bli kal nedtill men man bör akta sig för en total föryngringsbeskärning ner till marken. Den svarar då mycket starkt med en skog av spöliknande skott. Den enda beskärning man behöver göra är att gallra, ta bort de äldsta grenarna för att spara nyare grenar som kommer från marken. Det är svårt att sänka höjden på schersminer men i vissa fall går det att hålla ner en storväxt buske något men man måste då alltid hitta avledande grenar att beskära över.

 

Bilden är från Johannelunds koloniområde sommaren 2008Bilden är från Johannelunds koloniområde sommaren 2008

 

 

 Kungsträdgårdens körsbärsträd planterade 1998 då Stockholm var kulturhuvudstad.

 

Egentligen är väl de här rosa japanska körsbärsträden lite för mycket rosa för min smak, men stockholmare och människor från hela landet älskar verkligen de här trädens blomning i slutet av april. Och visst tycker jag också om dem - en stund!

Knap Hills körsbär är en hybrid mellan Prunus sargentii (Bergskörsbär) och Prunus subhirtella (Vinterkörsbär) från 1952. Den finns både i buskform och träd som kan bli upp till 6 meter högt. Trädet har sirligt hängande grenar och blommar med enkla till halvfyllda ca. 4 cm stora blommor som hänger ihop 3 st i mycket långa skaft.

Vi har en stor klätterhortensia i parken som växter upp mot ett litet berg. Jag har tänkt att den ska klä in hela berget så att man dels ser den från parkeringen ovanför och även från vår stora slänt där den har sin plats.
Den här klätterväxten är vacker under nästan hela året men självklart har den sin storhetstid under blomningen. Med de speciella lite blanka bladen och de stora blommorna skiljer sig den här klätterväxten från andra klättrande växter. På sommaren är bladen fräscht gröna för att på hösten bli vackert gula.

Klätterhortensian växer vild i Japan, Kina och Korea. Den vill ha lite fuktiga och näringsrika jordar i sol eller skugga men den blir allra vackrast om den får en något halvskuggig plats. Blomningen sker i juni-juli och den blommar på fjolårsveden med stora flata blomställningar
Den kan användas till att klä in husväggar, murar, bergväggar och trädstammar men kan även användas som marktäckare. Den kan bli 10 meter hög och klättar med hjälp av klätterrötter.

Den bör planteras under våren och den växer mycket sakta under de första åren...men ha tålamod, när den väl etablerat sig så blir det bättre fart. Klätterhortensian är brukar aldrig drabbas av några parasitangrepp.

 

Första gången som jag verkligen föll för tovsippan var när jag tittade in på gården till Landstingshuset på Hantverkargatan här i Stockholm, bilden överst är hämtat därifrån. Jag tyckte mycket om blommornas rena vita färg och i massplantering blir det mycket effektfullt. Blommorna är 4-5 cm stora på långa stjälkar.  2006 planterade jag tovsippa i vår stora slänt i slottsparken och jag väntar på att de ska sprida sig så vilt som de tydligen ska göra. Den sprider sig även med frö så om man vill ha spridning så får fröställningarna sitta kvar efter blomningen.

Tovsippan växer vild i Europas centrala delar men även på Öland och Gotland. Den är mycket härdig, blir 30 cm hög och blommar i maj-juni. Jorden bör inte vara för tung och gärna kalkrik. Trivs både i sol och skugga och blir vackrast när solen silas mellan trädens kronor. Inne på Landstingets gård står den i full sol och så gör den även i vår slänt.

Lämpligt planteringsavstån är ca: c/c 30 cm.

Den sprider sig med utlöpare och ska på så vis sprida sig som ett ogräs och jag ser som sagt fram mot att den här vackra sippan ska sprida sig vilt i slänten hos oss och jag ser framför mig hur hela slänten kommer att lysa vitt av den här vackra växten om några år.

Det finns några sortnamn på tovsippan bl.a. ´Elise Fellman´ eller ´Plenifolia´ som är dubbla.

Från CD-romskivan Perenner och lökväxter står det följande om förökning:

Förökning


Register för Dagens växt

Google
.

Den här skönheten har vi haft i parken sedan år 2000 då jag satte 300 lökar. Actaea är en klassisk doftande gammaldags poetnarciss. Jag tycker om de här enkla gammaldags sorterna av pingsliljor och den här lyser verkligen kritvit när den är i full blom.
Narcisser tycker jag i vanliga fall ska växa i lite vildare mark än den gör på den gräsmattan som vi bombat med den här pingsliljan men på något vis tycker jag att den blir hyfsat bra här....trots att de sitter i ´´knippen´´.

Den blir mellan 35-50 cm hög och vill ha väldränerad mark att växa i.  Som de flesta pingstliljor vill Actaea även växa i full sol men klarar en del skugga också. Den har en ganska sen blomning och passar utmärkt som snittblomma.
Jag sökte info via googles översättningstjänst och fick följande fakta ´´ exponering: Full söndag till partiell skugga´´..

Register för Dagens växt
.

 

 

Förökning
Förökning kan ske genom delning, med sticklingar och frö. Äldre exemplar kan delas på sensommaren när blomningen är avslutad. Sticklingar kan man ta på våren innan skotten har bildat blomknopp. För att få stopp på flödet av den vita mjölksaften låter man sticklingarna stå en kort stund i ett glas med ljummet vatten. Sätt sedan sticklingarna i en kruka med sandblandad jord och täck dem med en plastpåse.

Några sortnamn av gulltörel:

• Candy - mörkröda inslag i bladverk och stjälk och blir 60 cm hög.
• Lacy - vitstrimmiga blad och limegul blomma, 50 cm.
• Senior - gul, 50 cm

Källor
Perenner - våra trädgårdsböcker av Marie och Björn Hansson
Perenner i din trädgård av Lena Månsson och Bertil K Johanson
CDrom-skivan Perenner och lökväxter

Maja är en 50 cm hög, mycker vacker blekgul franstulpan från 1903, som blommar sent på våren. Den blommar länge och återkommer år efter år på växtplatsen. I vanliga fall får man ta upp tulpanlökar när de växer på platser där det kommer att vattnas eller där regnet når marken. Den perfekta platsen för tulpaner är på en torr växtplats. Men Maja har en förmåga att klara sig länge på växtplatsen trots att den växer öppet hos oss.

Jag har den tillsammans med kirgislök som jag tycker är en bra granne.

Namnet är hämtat från den grekiska mytologin där Maia var dotter till Atlas (med Zeus) och mor till Hermes.

I en artikle i SvD Kultur i juli nu i år berättar vår kung att han inte tycker om tulpaner.
- De gnisslar, är hans svar när journalisten undrar varför.

Bilderna tagna 11 oktober 2008

Bilder från 5 april 2009


31 maj 2009


31 maj 2009

Register för Dagens växt.
.

Rådhusvin är mycket vanlig som väggklättrare i europa och upp zon 3 här i landet. Det är snabbväxande och har häftskivor med klängen och klättrar i stort sett på alla underlag. Vinet är lövfällande och på hösten får bladen fantastiska scharlakansröda färger. 

Hos oss är den en stor prydnad nu i oktober och vi brukar ta blad för att dekorera med inne i slottet. På vårt slott får den inte växa sig högre än 6-7 meter för att inte klä in hela slottet. Jag beskär det två gånger om året så att vinet får en rak kant. I den kanten har vi också fasadbelysning och av den anledningen är det också viktigt att hålla tillbaka tillväxten.
Rådhusvinet växer lika bra i sol som i skugga och tål storstadsmiljö bra. Den har heller inga större krav på jord utan kan även klara ganska tung lerjord.

Blomningen i juni-juli märker man knappt och frukterna blir blåsvarta och små. Man odlar inte rådhusvin för blomningens eller fruktens skull utan för de vackra bladen.
Man kan plantera vinet både höst och vår men själv tycker jag alltid att vårplantering är bäst eftersom växten har sommaren på sig att etablera sig på platsen. När den börjar växa frå man hjälpa den lite på traven innan den börjar fästa sina häftskivor mot underlaget. För att få den tätare och mer kraftigväxande kan man beskära den när den har etablerat sig. Rådhusvin drabbas sällan av växtsjukdomar.

Engsholms slott

 

.

Vårsköna är en ettårig växt som blir ca.  tre decimeter hög.  Den blommar från maj-juni till september med vita eller ljust rosa blommor. Blommorna bildar senare en rund frökapsel. Den självsår sig vilt så det gäller att placera den på ställen där den kan få breda ut sig som den vill. Under träden i Göteborgs botan är den helt ljuvlig där den bildat stora mattor av de vackra blommorna.

 

 

Den här lilla växten i nävafamiljen kallas Pysslingnäva, Bergnäva eller Skatnäva. Det lär vara en hybrid från Erodium corsicum (Randnäva) och Erodium reichardii. När jag köpt den i somras på Plantagen så kallades den för Föränderlig Skatnäva.

 

Den är purpurrosa (i verkligheten är inte färgen lika hysterisk som på bilderna, man blir nästan illamående vid närbilderna) och blommar från juni till september och den blir blir max 5 cm hög. Pysslingnävan (som jag väljer att kalla den)  vill ha ett soligt läge och sprider sig långsamt. Jag har planterat tre stycken och ska följa den här växten som det inte finns så mycket skrivet om. 

Uppdaterat:
Den överlevde inte vintern hos mig.

 

Jätteverbenan har jag använt i parken i många år nu och den kommer att fortsätta att växa i parken vare sig jag vill eller inte. Den självsår sig nämligen villigt och gror gärna i gruset utanför planteringarna. Men visst vill jag.....vill har massor av jätteverbena i slottsparken. Jag gillar den eftersom den svävar ovanför de flesta andra växter, är stadig och kan kombineras men väldigt många olika växter och färger.

Den härstammar från Argentina och Brasilien, blir en meter hög ungefär och färgen är blåviolett.
Numer behöver jag inte förkultivera den som man gör i februari utan jag litar helt på att den självsår sig ute i parken och jag tar reda på de små plantor som gror i gruset vid planteringarna och flyttar dem vidare dit där de ska växa under sensommar och höst.

Den börjar blomma i juli och blommar till fram till frosten, en av de sista blommorna som ger upp innan vintern tar över.
Där den växer vild i Sydamerika är den en perenn växt men här använder vi den som ettåring. Jag har provat att övervintra den inomhus där det är svalt och ljust. Det gick bra och de flesta av plantorna kunde jag plantera ut på sommaren. Men jag tycker att det är enklare att ta reda på de självsådda små plantorna i gruset.

Jätteverbenan har blivit så populär att det snart inte är ´´fint´´ att odla den. Den syns ju även i kommunens urnor och planteringar och det brukar vara en bra värdemätare på växter....man vill ju inte ha sånt som finns i kommunens simpla blomsterarrangemang. Jag kanske ska tillägga att jag inte bryr mig så mycket om det utan sneglar på planteringar var de än befinner sig för att bli inspirerad och hitta nya idéer till parken om jag så skulle hitta något fint på Rinkeby eller  på en soptipp.

Samma sak håller på att hända med Sommarljuset som också syns överallt ute i stans blomsterurnor. Musik, böcker och film som blir alltför populära är ju inte heller intressant enligt kritiker och de finkulturella (nu kanske jag kom utanför ämnet ´´Dagens växt´´).

Plantera den med 25-35 cm avstånd i soligt och vindskyddat läge (mina verbenor på borggården står dock ganska blåsigt och klarar sig utmärkt där). Jorden bör vara näringsrik och väldränerad. Min favoritgranne till jätteverbenan är vit blomstertobak (Nicotiana alata ´Grandiflora´)

Sådd och förökning
Om man nu ska förkultivera jätteverbenan så krävs lite pyssel för att allt ska funka och jag har ju berättat några gånger om den ´´kupp´´  jag råkade ut för tidigare.
Man sår den inomhus i februari och fröet måste utsättas för växlande temperaturer för sådden. Man kan då lägga fröet i frysen några dagar och ta ut de ett dygn före sådd. Den metod jag använder var dock att bredså dem i en sålåda och sedan placera dem i kylen i en vecka för att sedan ta ut dem och låta dem gro tillsammans med övriga sommarblommor. Den är ganska svår att lyckas med och jag är glad att slippa det här på våren nu när jag får plantor gratis genom självsådden ute.

Den här hybriden kallas på svenska ´´Stor höstanemon´´  och är en korsning mellan Anemone hupehensis var. japonica (fylld höstanemon) och Anemone vitifolia, en gammal korsning som gjordes första gången 1898.  Den blir ganska mycket högre än den vanliga höstanemonen som blir upp till 1 meter hög. Königin Charlotte kan bli 1.50 hög. Det blir den absolut inte hos oss men här står den i skugga hela dagen fram till att eftermiddagssolen når den.
Andra sortnamn från samma korsning är den otroligt vackra vita ´Honorine Jobert´, ´Montrose´, ´Pamida´ och ´Whirlwind´.
Jag skulle absolut vilja prova ´Honorine Jobert´ men de är lite känsligare. Vi får se vad som kommer till parken under nästa år.

Jag har ungefär samma kluvna förhållande till de rosa höstanemonerna som jag har till luktpioner. De gränsar att bli lite för ´´söta´´.  Jag tycker däremot att de runda ludna knopparna är fina.
Fördelen med den här perennen är att de blommar sent, till september och ibland längre. Anemone hupehensis (den vanliga höstanemonen) härstammar från Kina och blommar absolut in i oktober. Höstanemonen är snygg tillsammans med t.ex. prydnadsgräs. Planteringsavstånd c/c 35 cm.

Hararna tycker mycket om de runda knopparna och förra året då jag inte täckte dem hann de aldrig gå i blom. I år fick de nät över sig tills de gått i blom och nu blommar de fint och får vara ifred.

Från CD-skivan Perenner och lökväxter har jag lånat den här texten om förökning:

Förökning

Register för Dagens växt
.

Larurece Flatman är en riktig överlevare. På den plats den sitter hos oss har den ibland försvunnit och jag har trott att den dött och lämnat oss men så dyker den upp igen och blommar som om inget hänt. Nävor har ju en förmåga att bilda plantor bara av en liten rotbit.
Just nu har jag bara två ynkliga små plantor av den men jag ska ta hand om den ordentligt nu och försöka föröka den för jag tycker om den här nävan.

Register för Dagens växt
.

Den här gillar jag, inte så vräkig och färgstark som de flesta sommarblommor men passar utmärkt tillsammans med andra annueller men även i perennplanteringar som vävarväxt. På bilden nedan växter de tillsammans med femtunga på en bro vid Årstaviken. Jag har själv aldrig provat den men jag ska absolut så den nästa vår. Man kan ha den både i urnor, lådor och som rabattväxt och är en bra snittblomma till slottets buketter.

Den växer vild i Nordamerika och blir ca en meter hög. Sommarljuset blommar med sina vita/rosa blommor i juli till september och vill ha ganska lätt och väldränerad jord i vindskyddade lägen.  Den är lättskött och vid plantering i rabatter bör planteringsavståndet vara 40-50 cm.
Man kan välja mellan soreterna ´´The Bride´´ som blir 1 meter hög och ´´Summer Breeze´´ som blir något högre och ska även vara härdigare vilket gör att de kan övervintra utomhus och då bli upp till 1,5 meter hög året därpå.
´Ruby Ruby´ är ljust röd och mycket vacker.

Den här lökväxten hade planterats i mängd i Trädgårdsföreningens nya rosplantering i Göteborg. Här växer den tillsammans med vit rosenstav (Liatris spicata). Det var oerhört vackert och jag vill ännu en gång rakt av kopiera detta och placera i min slottspark....om chefen tillåter vill säga...!  Den ser ut lite som en daglilja tycker jag men blommar mycket rikligare. Den tillhör irisfamiljen och sprider sig med rotknölar. Någon som har denna växt i sin trädgård?




Wikipedia
Bilder på Crocosmia här

Många tycker nog att Bonica 82 är lite för rosa och lite för romantisk och kanske är det så men jag ser massor av fördelar med den här rosen. Första gången jag såg Bonica 82 var i Visby botaniska men där är de nu utbytta mot en snarlik ros som är döpt till Wisby (klicka på bilden till vänster).

Bonicas blommor är halvfyllda och laxrosa men de skiftar senare till en ljusare rosa färg vilket gör att en plantering med Bonica 82 blir vackert skiftande i olika rosa nyanser. Blommorna doftar tyvärr ingenting men blommar oerhört rikligt, bladen är friskt mörkgröna. Det här är en av  få rosor som jag träffat på som inte får några bladsjukdomar alls...inte hos oss i slottsparken i alla fall. I sällsynta fall kan den dock få angrepp av den besvärliga svartfäckssjukan.1999 planterade jag 42 st. i slottsparken och några få har jag fått byta ut, annars verkar de trivas riktigt bra. De får brunnen kogödsel vår och höst och lite Chrysan eller Algomin ett par gånger under växtsäsongen.

Bonica blommar oavbrutet från juni till november, i slottsparken är det den sista rosen som blommar, den kämpar genom kalla nätter och ofta ser man den med lite snö på sig. Tyvärr så jobbar våra rådjur och harar hårt med att äta upp alla knoppar  av Bonica de kommer åt vilket gör att jag stänger in dem under juli månad då verksamheten är stängd hos oss.

Bonica 82 är framtagen av Rosa sempervirens, ´Mlle Marthe Carron´ och ´Picasso´ och den ska inte förväxlas med ´Bonica´ som 1958 kom från samma plats i Frankrike, nämnligen Meilland. 82:an blir 40-70 cm hög och växer ganska buskigt och brett. Den är mycket härdig och klarar sig långt norrut och växer på egen rot vilket gör att den inte är så ömtålig som okulerade rosor. Egentligen skulle jag kunna ta gräsklipparen och klippa ner allt till marken och de skulle växa upp fint igen. Bonica gör sig bäst om man har dem i grupp i planteringar då den skiftande rosa färgen kommer till sin rätt. Om man klipper ner de överblommade grenarna ner till marken så stimulerar man den att växa till sig igen och blomma vidare.
I Lars-Åke Gustavssons rosenbibel ´´Rosor för Nordiska trädgårdar´´  skriver han om beskärning av Bonica 82. ´´Kan beskäras med häcksax och slåttermaskin´´.
Den säljs också som klätterros under namnet ´Climbing Bonica´ och jag provar den i parken i år.

Användarnas ord om Bonica här.

Register för Dagens växt
.

Den här sommarblomman har tydligen gjort dundersucce över hela Europa på senaste tiden enligt artikeln hos Odla.nu. Stjärnöga växer vild i södra Afrika.
Vi provar den i år i slottsparken och jag har planterat den både i två urnor på entrétrappan till slottet och i en plantering på borggården. Tyvärr så fick vi inte med sortnamnet då vi köpte dem i våras. Den ska finnas i 100 olika sorter i alla möjliga och omöjliga färger.

Läser man artikeln så finns det inga nackdelar alls med den här vackra blomman, det ska vara att om man har den i urna så måste det finnas ordentlig plats för rötterna att utvecklas. Tyvärr så har inte våra urnor så stor volym och det krävs då att man vattnar väldigt ofta. De plantor som sitter i rabatten klarar sig bättre.
Eftersom den här växten är så pass ny hade jag inte så stor koll på hur den skulle skötas och hittills har jag bara klippt av de överblommade blommorna men man ska tydligen klippa hela den överblommade blomstängeln enda nere vid jorden.

Det sägs att den inte behöver mycket skötsel och att den ska blomma från maj till frosten kommer på hösten.
Hos oss har den hittills blommat mycket fint men de som sitter i urnorna kräver mycket vatten och att de just nu har en liten paus i blomningen, man ser dock att det hela tiden kommer nya knoppar.

Jag ska börja prova att klippa av de överblommade stänglarna enda ner till jorden för att se vad skillnaden blir om man endast klipper av den överblommade blomman. Jag har upptäckt att varje enskild blomma blommar väldigt kort tid och man får putsa den ofta för att den ska se snygg ut. I urnan sitter de hos oss tillsammans med helichrysum och bacopa.
Först hade jag lite problem med den här färgen men nu tycker jag om den och hela växten ser mycket frisk och fräsch ut med de ganska mörka bladen mot de ljust lila blommorna. För min del får den gärna bo i parken nästa år också men att den då ska få sitta i större urnor.