Jag lämnar över trädgårdsmästarnycklarna till Bruno Pedoux. (fotograf J)

 

 

Så var det bestämt vem som blir ny slottsträdgårdsmästare på Engsholm, nu när jag drar mig tillbaka i december. Han heter Bruno Pedoux och är en trevlig fransman som bott i Sverige i många år. Tidigare har han bland annat jobbat i Stabergs barockträdgård i Dalarna, Mikado Mark & Trädgård och på Millesgården.

 

 

1 april 2018 börjar Bruno med vårjobben i den park där jag vistats och följt  växter och djur under 20 år.

 

 

 

Engsholms på bloggen - klicka här

 

 

 Var är utsiktsbänken?

 

 

 

 

Djurgårdshelger gör gott för min kropp och själ. Just nu när det sker stora förändringar i mitt liv, är det fint att få vistas på stillsamma Blockhusudden för att få balans i tillvaron. Ännu sitter gula och guldfärgade löv kvar på träden som förskönar trädgårdar, parker och natur och när solen lyser på björkar, lindar och ekar, går en reflex till avtryckaren på kameran, även om jag ibland kan bli väldigt trött på höstbilder med färgade löv. 

 

Vi hann med att både sätta lök i trädgården, vandra med Lexus och fika på vårt favoritställe Skroten. Även om vi lämnade Djurgården en stund för en kort vacker södervandring, så var det här en skön Djurgårdshelg i vackra oktober. Nästa år kommer jag att vistas ännu mer här på östra Djurgården.

 

Jo just det, Engsholm har bestämt sig för en ny Slottsträdgårdsmästare, som snart kommer att presenteras här på bloggen. 

 

 

2. Djurgårdsbrunnskanalen

 

 

 

 

Ut i skogen ska vi gå, pjäx och keps och ränsel på - som Povel Ramel sjöng en gång i tiden!

Men vi hade varken pjäxor, keps eller ränsel på, den här lördagen i Bogesunds svampskog.

 

Jag är en stadsvandrare, men älskar även att vandra i skogar. Född i Roslagen är jag van att vistas i naturen, men jag tycker om kontrasten mellan stadens puls och naturens stillhet. Enligt SMHI var regnet på väg, så vi var tidigt ute i Bogesund den här oktobermorgonen. Det var stilla i skogen och vi hade som mål att hitta lite trattkantareller till en middagspaj. Att det är ett fantastiskt svampår fick oss att känna en viss press. Tänk om vi inte skulle hitta någon svamp alls? Att skogen skulle vara dammsugen på trattkantareller, efter alla Facebookinlägg där stora berg av plockade trattisar dagligen visas.

 

Vi lät Lexus nosa på den första kantareller vi hittade och bad honom sedan att söka! Nog satte han iväg med nosen i marken, men jag är osäker på om han förstått att det var svamp han skulle söka efter. Nåväl, Cecilia är en uppmärksam och duktig svampplockare och hittade lite trattkantareller här och där och till slut fick vi ihop en liten vacker korg med paj ingredienser. Själv är jag verkligen ingen svampplockare, eller kännare av svamp, men jag tycker att de är vackra och inriktade mig mest på att fotografera vår fina vistelse i svampskogen. Samtidigt sjöng jag ´´Ut i skogen ska vi gå...´´  

 

Tre trattkantareller hittade jag i varje fall och en hel del andra svampar som fick stå kvar i skogen. Jag hörde att nästan tusen fall av svampförgiftning skett i år, så vi nöjde oss med trattkantarellerna. Tyvärr hittade vi inte en enda Karl Johan, som skulle vara så vanlig i år. Jag antar att de redan är plockade.

 

Vi hittade en fantastisk plats där underbar mossa lagt sig som ett täcke över stora vackra stenar, där åt vi god hembakad sockerkaka och drack te. Lexus fick ett wienerbröd...! Det utlovade regnet kom, men vi fortsatte en stund till att vandra på den mjuka mossbelagda marken, för att fylla vår korg. 

 

Hemma på Djurgården lagade sedan Cecilia till en fantasktisk god paj, där vår svamp fanns med!

 

 

Marina Rydberg, trädgårdsmästare på Waldemarsudde, besöker bänken! 🙂

 

 

 

 

 

 

Jag är inte ironisk i rubriken, utan nu när jag snart slutar jobba ska jag lära mig att tycka om alla årstider, eftersom jag då inte behöver tvinga mig ut i väder som jag inte trivs i. Men oktober är en månad som jag alltid tyckt om. Färgerna och den klara luften, men nu gäller det bara att lära sig tycka om mörkret också! Bilden här ovan är från Humlegården i en allé fram mot Linnéstatyn och Kungliga biblioteket.

 

Den här vackra 1 oktober började dock tidigt på morgonen med en hundpromenad på östra Djurgården, där dimman låg trolsk över Isbladskärret och Djurgårdsbrunnskanalen. Min underbara kompis och jag vandrade i skog och längs stränder och vi njöt av stillheten i den vackra naturen. Jag mådde verkligen gott av lugnet och de vackra färgerna. Lexus var som vanligt mest inresserad av dofterna.

 

Efter vandringen, tog jag mig till Sankt Eriksplan och vandrade inåt stan. Nere vid Norra Bantorget framför Brantingmonumentet, låg 25-30 personer och sov i sovsäckar och plötsligt försvann den vackra morgonkänslan från Djurgården och jag hamnade i verkligheten igen. Efter en hastig vandring runt i parken, tog jag mig över till Norra Latins gård där någon eller några hade haft roligt med fontänen ´´Maskrosbollen´´  och hällt i diskmedel eller något liknande, så att det skummade kraftigt i och runt och i bollen. Jag antar att det var ett busstreck, men det såg ganska roligt ut...!

 

Inne i Centralbadets trädgård grönskade det fortfarande och vi får vänta ett tag till på höstfärgerna där. Jag hittade några vackra nävor utefter gångarna och jag tycker verkligen om de här perennerna, där vissa sorter blommar väldigt länge. Det finns de som inte alls tycker om nävor och en viss f.d. redaktör avskyr hela det här släktet. Själv tycker jag att de är användbara på så många olika sätt, som marktäckare och som vävarväxter i perennplanteringar, plus fördelen att många sorter blommar långt in på hösten. Rozanne är en sort som är helt fantastisk och blommar nog längst av alla perenner som jag känner till, utan att man behöver klippa den på något sätt. 

 

Jag vandrade Brunkebergstunneln bort till Humlegården som sprakade av höstfärger på vissa platser och avslutade min stadsvandring med att handla mat på T-Jarlen. I morgon ska jag ta hand om oktober i min slottspark!