Vägen till Engsholms slott leder genom Sörmlands mjuka och bördiga landskap. Mörkö där slottet är beläget domineras av jordbruksmark och skog, men med områden av ängar och hagmarker som tillsammans med öns stränder skapar en omväxlande och vacker natur. I äldre tider var Mörkö uppdelad i sex mindre öar. Den nordligaste ön hette  Dåderö, vilken i några äldre källor även kallats för Simonsö. På nordöstra delen av  Dåderö vid Järnafjärden ligger Engsholms slott. 

Innan man når fram till Engsholms slott, passeras grannslottet Hörningsholm som stolt och mäktigt höjer sig på klippan över viken, där det haft sin plats i olika skepnader sedan 1400-talet. Det  rokokoslott man idag ser, utan tinnar och torn, uppfördes i mitten av 1700-talet efter ritningar av Carl Hårleman - den kända arkitekten som skapat flera slott och kända byggnader runt om i landet. Vid  Hörningsholm fanns på 1600-talet en stor barockpark, vilken man än idag kan se spår av bland annat i form av de långa tuktade lindalléerna. 

Vägen slingrar sig fram genom jordbrukslandskapet för att tills slut leda in i den över hundra år gamla lindallé, som fått växa vild och vacker utan några större mänskliga ingrepp och som bildat en naturens katedral på väg upp mot Engsholm. Slottet är beläget på historisk mark som genom åren har bebotts av många intressanta och spännande personer i den svenska historien. De tidigast kända ägarna till  Engsholm är enligt urkunderna från 1300-talet, Magnus Ladulås´ söner, hertigarna Erik och Valdemar, bröder till Kung Birger. En av medeltidens mest spännande och grymma händelser utspelade sig sju mil härifrån under Nyköpings gästabud år 1317 då hertigarna fängslades i Nyköpingshus av deras bror Birger, vilket ledde till att de året därpå dog i fängelsehålan. 

 

 

Redan på 1600-talet fanns här en park med dammar omgärdade av bland annat vackra ekar. Några mäktiga ekar finns ännu kvar, men dammarna har för länge sedan försvunnit. Nedanför slottets  förrådslada, där dessa dammar en gång fanns, ligger marken idag i träda och bara väntar på att återfå sin forna glans med dammar, broar och promenadstigar.

Inne i den nuvarande slottsparken finns även vissa spår från en äldre park i form av några månghundraåriga lindar som kantar vägen ner mot hotellet, men den största delen av det man ser av slottsparken idag är anlagt i samband med, och efter det att slottet stod klart 1916. Då planterades många vackra prydnadsträd och som vid så många andra slo tt och herrgårdar skulle det även här finnas en blodbok i parken. I Engsholms slottspark är den rödbladiga  boken placerad bakom slottet mot skogen, där gullvivor och förgätmigej växer i ängsmark under trädets grenar. Övriga träd som planterades var några vanliga bokar, lindar, pelaraspar, cypresser, tysklönn, avenbok, syrenträd och en ståtlig pyramidek som idag är 20-25 meter hög. Bland de vilda träden i slottsparken märks mest ek, ask, skogslönn och björk.

Idag jobbar vi med att utöka antalet arter i trädbeståndet och har bland annat planterat ett manchuriskt valnötsträd Juglans mandshurica,  ett dubbelblommande fågelbärsträd Prunus avium ’Plena’ och ett bergskörsbär i buskform  Prunus sargentii.  

På ett vykort från 1940-talet kan man se att den stora gräsytan framför slottet då var en stor lummig och vacker fruktträdgård. Där fanns även ordnade gångar och lågt klippta häckar. De två runda buxbomplanteringarna som än idag finns kvar på stora gräsytan nedanför borggården är rester av en anläggning där andra lågt klippta häckar, växte i större formationer. 

 

Vårt lands berömda konstnär Bruno Liljefors som mest var känd för sina natur- och djurmotiv, ofta i dramatiska situationer, har bott på  Engsholm vid två tillfällen, 1896-1898 och 1901-1903. Han målade och lät sig inspireras av djur- och fågellivet här på Mörkö. Bruno Liljefors blev så förtjust i trakten att han senare köpte en egen gård på fastlandet på andra sidan  Ulvsundet, där han lät uppföra sitt berömda Wig-Wam. I dag ligger det huset i  Antroprosofernas park i Ytterjärna. På  Engsholm föddes hans dotter Blanka och när hon avled 1992 i Uppsala kunde man läsa i hennes nekrolog:

Den 13 juli 1896 steg Birger Mörner, Albert Engström och Verner von Heidenstam i land på Bruno Liljefors brygga vid Ängsholmens vackra 1700-talsherrgård - Adelsfanans gamla boställe - på  Mörkön i Södermanland. Konstnären hade flyttat dit med sin unga hustru Signe i april och de tre författarna kom och överraskade. Bruno Liljefors kom emot dem med orden: ´´Ni kom precis, för en timma sedan fick jag en flicka med långt svart hår´´. Flickan fick i dopet namnet Blanka efter Edfeldts tavla ´´Drottning Blanka´´ som fru Liljefors då beundrade.

Vid uppförandet av Engsholms slott 1916 byggdes samtidigt en trädgårdsmästarbostad, rättarbostäder, några arbetarbostäder och även ett palmhus eller det som vi idag kallar orangeri och som numer ligger just utanför Engsholms slotts ägor. Palmhuset byggdes i tegel och smyckades med en vacker tempelgavel och kolonner och har i många år fått förfalla. Det är dock ett vackert förfall med byggnaden omfamnat av ett vilt vildvin.

 Men så kom då räddningen för Palmhuset!

2017 flyttade familjen Nathaniel från Stockholm in i trädgårdsmästarbostaden och lät renovera byggnaden på ett mycket fint sätt och även palmhuset/orangeriet kommer att renoveras framöver. TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´  har filmat här under sommaren och programmet sändes på SVT den 12 december 2017.

 I TV-programmet tog historikern Christopher O´Regan reda på vem som var den första trädgårdsmästaren på Engsholm, när slottet och trädgården var nytt 1916. Han hette Karl Vilhelm Andersson från Lund och var född 1886, alltså 30 år gammal när han började sitt arbete i trädgården. Karl Vilhelm stannade inte så länge på Engsholm, eftersom ägaren och han som lät bygga slottet som sin privatbostad, Philip Wersén gick i konkurs då hans tyska aktier blev värdelösa efter första världskriget.

1923 började trädgårdsmästare Algot Aremark på Engsholm och i TV programmet fanns hans son Rune med och berättade om sin barndom här i trädgårdsmästarbostaden. Vi träffade Rune som är över 90 år, en kort stund när han kom till filminspelningen. Han fick smaka på ett päron från ett av träden som finns kvar från hans barndom och han berättade i programmet att det var ett Esperens Herre! 

På sydsidan av palmhuset byggdes växthusen ut tvärställt från byggnaden och i boken ´´Svenska trädgårdar på 1930-talet´´ kan man läsa:

Engsholms Trädgård omfattar 7 tld. 4 växthus och 200 bänkfönster  äro uppförda. 

På friland odlas alla sorters köksväxter, 360 fruktträd samt jordgubbar, hallon och vinbär. 

Under glas odlas 3 000 kg. tomater, 500 kg. gurkor och 200 kg. meloner samt vindruvor och persikor; 2 000 chrysanthemer och 100  cyclamen. 

I rörelsen sysselsättas 3 biträden; för driften 1 bil; bränslekostnaden uppgår till 450 kr. och produkterna avsättas i parti.

Vid detta tillfälle arrenderades trädgården av  trädgårdsmästare Valter Jansson, född 1893 i Uppsala, som kom till Engsholm med sin hustru Daga 1934 och de lär ha levererat frukt och grönsaker bland annat till NK i Stockholm. Hela 360 fruktträd fanns då på markerna och man kan förställa sig vilken praktfull syn det  det måste ha varit när alla dessa träd blommade i maj månad och vilka mängder av frukt som skördades på hösten. Idag finns endast några av fruktträden kvar. I bokens beskrivning här ovan kan man läsa att en bil ingick i driften. Det var Valters hustru Daga som hade körkort och som körde ut frukt och grönsaker till Stockholm.

I TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ finns Valter och Dagas barnbarn Margareta med och berättar om sin farmor och farfar.

Tomater som var en stor och viktig del av det som drevs upp i växthusen, började odlas i Sverige i början av 1900-talet, men det var först efter andra världskriget som det stora genombrottet kom, då tomater började bli allt vanligare i svenska hem. I Sverige låg då små handelsträdgårdar tätt och det vanligt att man drev upp mellan 2000-4000 kg tomater per år, så Engsholms 3000 kg per år, var en normalskörd.