Jag jobbar på i mitt sista arbetsår och nu är vi snart i mitten av mars redan. Det omtalade slånsnåret vid hotellet, blev mars månads utmaning. Med mitt tre-gånger-opererade-knä, som egentligen inte längre tål att slita i stora ihoptrasslade slånsnår, har vi nu öppnat upp utsikten för gästerna och tagit bort småfåglarnas skydd mot hotande faror. Det är inget att visa på bild, så jag väljer ett foto från en stilla, underbar marsmorgon vid stranden i stället.

 

Eftersom jag inte rent fysiskt klarar av att jobba med buskröjningen hela dagarna, så har jag även börjat att beskära pelargonerna som vinterförvaras i en villa med lagom temperatur i slottsparken. De 250 röda pelargonerna har även i år klarat vintern bra och jag tar nu sticklingar som får bli nya plantor i det röda gänget som ska planteras ut i borggårdens planteringar i slutet av maj. Det är ett betydligt lättare jobb än att kämpa med 2-3 meter högt, taggigt slånbärsris som växt in i varandra. Jag har för vana att alltid spela klassisk musik för pelargonerna och så även idag. Vågar inte byta musikstil.

 

Under natten till den 8 mars kom vintern tillbaka och snödropparna doldes av snödrivor och jag skottade igen. I 47 år har jag handskottat snö. Nästa vinter ska jag bara le åt snön och aldrig någonsin klaga på snöröjning.