Höbräken - Dennstaedtia punctiloba. Härstammar från Nordamerika och blir ca en meter hög. Namnet kommer av att om man krossar bladen så luktar det färskt hö. Bilderna är tagna den 20 juni i Bergianska trädgården.

Frilandsadiantum - Adiantum pedatum. Den här vackra växten med ljustgrönt bladverk och mörka stjälkar tillhör venushårväxter och blir 50-60 cm hög. De trivs i skugga eller halvskugga i något fuktiga marker. Bilderna är tagna den 20 juni i Bergianska trädgården.

Hösten är inte alls den lugna tid som många säger. Nu blir man ju i stället stressad av att försöka se och ta farväl av trädens grönska, eller färgrikedom som de nu visar upp. Några dagar med minusgrader och nordliga vindar, så är träden nakna med gråbruna stammar och grenar.

Det var vackert på Skansen idag och som vanligt tittade jag inte på de instängda djuren utan koncentrerade mig på trädgårdarna och de vackra miljöerna runt gårdarna. Det duggregnade och temperaturen låg på 5-6 plusgrader och jag mindes en isande dag här uppe 2010.

Förutom skolklasserna och förskolebarnen i illgula västar, så var jag ganska ensam här uppe idag och i trädgårdarna var jag verkligen ensam, det var djuren som lockade barnen.

Några trädgårdsarbetare rörde sig sakta och tysta fram.

Skånegården är min favoritplats på Skansen och här var det grönare än på andra ställen på grund av buxbomen.

Jag gick in i värmen vid café Petissan och tog en kaffe och en kanelbulle. Jag var ensam kund och jag pratade med kvinnan som jobbade på caféet och vi funderade hur vi skulle ta oss igenom vintern...

I rosenträdgården hittade jag Mozart som fortfarande blommade fint.

Utanför Skansen stod som vanligt Kalle och Emma.

Redan de gamla grekerna odlade mangold, denna hysteriskt vackra grönsak som jag blir lika glad åt varje år då VD tillsammans med kockarna väljer den till kökslandet och jag sår sen så gärna och sköter om plantorna med kärlek.
Varje gång då jag kliver in i köksträdgårdslandet så faller blicken på den här grönsaken och när solens strålar träffar bladen, blir det magi. Den är verkligen en lysande stjärna här.

Mangold kallas ibland för romersk kål, spenatbeta, stamspenat, bladbeta eller stjärnmangold. Vad den än kallas så är det min absoluta favoritgrönsak, just för skönhetens skull.

Tydligen så kan man använda den här kompisen i köket också, men jag tänker inte börja rabbla recept här. Jag har varken kunskap eller intresse av det, men den tillhör de växter som jag tycker är vackrast i slottsparken.

I Eriksdalslundens koloniområde står det här trädet, en alm som har blivit nära vän med ett blåregn.

Idag bestämde jag mig! Visserligen längtar jag verkligen till England och till alla de trädgårdar som jag läst om, men den resan får vänta ännu något år. Nu i somras var jag fast besluten om att under nästa sommar åka med Maria och hennes Rosebuds tours för att se ett blommande England tillsammans med ett gäng andra trädgårdsintresserade. Men ju längre tiden gick desto mer fundersam och tveksam blev jag. Nu har jag kommit fram till att jag nog inte är riktigt redo för en gruppresa till England ännu. Men jag vet att jag kommer att bli det - om ett eller två år. 2013 känns som ett Englandsår för mig.

Marias resor är de bästa man kan tänka sig, så välplanerade och Maria är den bästa reseledaren man kan få, hon håller ordning på allt och man kan slappna av fullt ut.

Den resa som jag kommer att göra under våren 2012 blir nog i stället ännu en fotbollsresa med min dotter. Det har blivit en vana att vi varje vår ser Barcelona spela någonstans i Spanien, vi är ju starka Barcafans båda två.
I slutet av mars spelar Barcelona på/mot Mallorca och jag tror att vi kommer att ha fotbollsbiljetter till den matchen då. De här resorna handlar inte bara om fotboll utan också om att möta våren kring Medelhavet. Att fånga det vackra på bild och att hälsa våren välkommen lite innan den når Sverige.

Bilderna är från Drottningholms slottspark med Kina slotts hästkastanjer den 9 oktober 2011.

Att blogga under sommaren är en aning stressigt av olika anledningar. Dels är det som mest att göra i slottsträdgården och dels händer det så mycket i de trädgårdar och parker som jag besöker runt om i landet att man inte hinner skriva om det man upplevt. Inläggen blir lite flyktiga och stressiga och man kastar snabbt ut bilder på bloggen för att visa något bra man sett. Men man hinner eller orkar inte skriva några längre texter eller uttrycka sig på ett någorlunda bra sätt.

Att jag avskyr vinterhalvåret har väl framgått här genom åren, men det finns trots allt en fördel med perioden och det är att man har tid att sammanfatta, reflektera, fundera och analysera. Det är under vintern som man sammanfattar den gångna säsongen i slottsträdgården och man planerar inför den kommande.
Vad blev bra och vad kan bli bättre.
Det är då man grottar ner sig i trädgårdslitteratur och drömmer om den där paradisträdgården.

Jag har alltså hittat en fördel med vintern - utöver det där med att skogarna liknar julkort när snön kommer och att Stockholmsvandringarna blir friska och krispiga. Fler fördelar är att man kan gömma sig inne på caféer i Gamla Stans medeltida källare och dricka varm choklad med vispgrädde. Man kan tända mängder av stearinljus och bädda ner sig under tjocka täcken och se filmer samtidigt som snön faller tungt och vackert utanför fönstret.
Bing Crosby sjunger överkänsligt ur högtalarna när man åker skridskor i Kungsträdgården på kvällarna och man äter middagar i nästet med släkt och vänner. Vintern är ju som en enda lång mysperiod.

Det gäller bara att försöka glömma de sju mil långa resorna till jobbet i mörker på hala och snöiga vägar klockan fem på morgnarna, om 307:an ens startar. Man bör även glömma att man är tvungen att lyssna på varje väderleksrapport eftersom man är snöröjare. Man skottar alltså snö, klyver ved eller röjer sly och fäller träd i iskalla snöstormar. 
Solen visar sig ibland inte på flera veckor och det tar en halvtimma att klä på sig om morgnarna. Att träden står nakna i ett halvår, det måste man också försöka glömma. Man måste även glömma alla förkylningar och att knälederna blir helt stela och värkande i kylan och att man går ännu långsammare än vanligt. Om man kan glömma allt detta - då är det härligt med vinter!

Jag är redo. Ge mig ännu en vinter nu! Det ska funka med varm choklad, stearinljus och losec.

P.S. Grattis Tranströmer!

En vän har hans text målat på en vägg:

Jag hade väntat mig att fånga massor av vackra, spännande och galna grindar där bland alla kollotomter vid Årstaviken. Eftersom fantasin inte verkar ha några gränser vad gäller hus och trädgårdar här så trodde jag att det även gällde grindarna. Men icke! Tydligen måste man följa de strikta regler som verkar gälla här. Ni som är kolonister, vad är det som gäller?

På bilden här ovan ser man hur det ser ut vid de flesta tomter. Bara en öppning i spjälstaketet och lite vit färg.

Nu hittade jag till slut några grindar som stack ut och kanske att de som bor där fått dispens eller så är de rebeller som trotsar reglerna. Jag hoppas på det sistnämnda...

Ett höstlugn vilar nu över koloniområdena vid Årstaviken på Södermalm. Senast jag besökte Tanto och Eriksdalslunden så var här ´´ett liv och ett kiv´´ som Strindberg skrev. Nu fanns här enstaka kolonister som envist pysslade vidare i sina trädgårdar. De rörde sig dock inte lika ivrigt som under vår och försommar.

För mig känns allt som ett långt avslut den här tiden på året. Trädgårdssäsongen är snart över och de flesta skördefester är avklarade. Det är väl bara Ölands skördefest nu i helgen som återstår.

Det blommar ännu mycket i de små trädgårdarna och det väntas ju sommarvärme nu till helgen, men kylan bara väntar på att koppla greppet och släcka allt som är vackert i trädgårdarna.

Det blir säkert ännu något besök här bland lotterna eftersom jag tycker så mycket om att vandra här. Här finns alla möjliga och omöjliga stilar på byggnader och trädgårdar och även om jag inte alls tycker om allt, så älskar jag den fantasi och glädje som utstrålas här.

Tanken med dagens besök var egentligen att fotografera grindar. Jag hade fått för mig att det här skulle finnas mängder av vackra, spännande och galna grindar. Det blev kanske inte riktigt som jag tänkt - mer om det i ett kommande blogginlägg.

Allra högst uppe på berget i Tanto-området ligger den här underbara platsen. Vi smög utanför staketet först och jag ville så gärna komma in på tomten för att fota utsikten. Det visade sig att det här vänliga paret (jag glömde att fråga vad de hette) var på plats och jag frågade om vi fick komma in och ta några bilder. Det gick bra och de berättade att de bott här hela sommaren men att de nu höll på att flytta hem. Under sommaren hade de höns här men de hade redan placerats i en vinterbostad på landet.

De har verkligen en fantastisk utsikt över Årstaviken och att ta morgonkaffet här på berget då solen går upp på sommarmorgnarna måste vara magiskt. Tack för besöket! Jag knackar på i juni nästa år som jag sa...

Ulf Gråbergs lilla barock- eller renässansträdgård är väldigt speciell här bland alla andra kolonilotter. Ulf som jobbar på Zetas trädgård har gjort ett fantastiskt jobb här och visst fastnar man för alla buxbomformer, men jag tycker också mycket om färgtemat bland växterna som går i blå-lila. Synd att jag aldrig träffar på honom här...

Ulfs blogg heter Kolonin i Tanto Norra.

Ständigt dessa nävor och ständigt denna fantastiska Rozanne.

Japan!

Rönnsumak - Rhus typhina.

Bokharabindan som bakgrund.

Jag kan inte låta bli att ta ännu en bild av huset med trädet.

Humle kan ledas vart som helst!

Det blev många trevliga trädgårdsbesök hos vänner i somras och här är några av dem.

Till vänster vinnare 2008 bloggaren Fundera grönt, till höger 2009 års vinnare Prästgårdseva och längst ner 2010 års vinnare Lars Forslin

Av de djur som lever i marken - under jorden, så måste väl daggmasken vara mest känd. Daggmasken är en av våra allra viktigaste nedbrytare i naturen och i trädgårdar och en kompis som förhoppningsvis alltid finns nära intill då man jobbar i jorden.

Jag har gjort en hel del omplanteringar och flyttat runt perenner i vår stora perennslänt och kom då ständigt i kontakt med dessa mästare av jordförbättring. Daggmaskar har haft två viktiga betydelser i mitt liv - fram till tonåren så var de oumbärliga vid mina fiskestunder och idag är jag nästan löjligt försiktig om maskarna, då de gör underverk med trädgårdsjordarna. Lägg till att de är en viktig föda för många fåglar.

Jag minns då jag var barn att min bror plockade daggmaskar efter regnet och när det var mörkt ute och sålde dem till Idrottsmagasinet i Norrtälje som sedan sålde masken vidare till de som fiskade.

Daggmaskarna gör sin stora nytta då de äter växtdelar som de drar ner i sina gångar i jorden, avföringen är den finaste trädgårdsjord man kan tänka sig. Maskarnas gångar gör så att jorden blir lucker och att växternas rötter syresätts. Vid kraftiga regn kryper maskarna upp ovan jord för att inte dränkas i de underjordiska gångarna.

 

Fortplantning

Daggmaskarna är tvåkönade som bildar både ägg och sperma. De parar sig genom att byta sperma med varandra. Säden placeras i ”lagringsfickor” på varandra. Vid äggläggningen avger masken ett slembälte. Masken drar sig baklänges ut ur det och lägger äggen så att de blir befruktade när de passerar förbi spermafickorna. En daggmask kan inte para sig med sig själv. (Wikipedia)

Om man nu måste gräva i jorden och använder en vanlig spade så riskerar man att skada och döda mängder av de maskar som är så viktiga för vår jord. Använd i stället en grävgrep. Det är inte sant att en delad mask blir två maskar, även om båda delarna rör sig en stund efter delningen. 
Börje Remstams bok Min dröm om lustgården handlar om den goda jorden och maskarnas betydelse. Där kan man läsa att minst hälften av en växts rötter tar sig fram i maskgångar där det finns både näring och syre.

Låt bli att höstgräva i jorden - maskarnas gångar blir förstörda och det kan ta mycket lång tid att återställa dessa viktiga gångar.

En jord som innehåller mycket mask är bra på alla sätt, den kan ta emot kraftiga regn eftersom den dränerar i motsats till platser utan mask där jorden är packad och där regnet i stället tar med sig jord i det översta lagret.

Börje är ju som alla vet täckodlarnas konung (här är täckodlarnas prins) och han har visat att under denna täckodling så kryllar det av daggmask.

Var försiktiga om våra bästa vänner i trädgårdarna. Låt dem få leva och göra vår jord till den bästa tänkbara plats för alla de vackra växter som vi planterar...

 

Carl Milles (Millesgården)

´´En berättelse om något vi glömt´´ 2003 av Lena Lervik. Liljeholmskajen. Lena Lervik,är född 1940 i Kristianstad, och är en svensk skulptör.

En bottagen staty på Djurgården

 

 

 

 

 

Den här dagen följde jag vandring nr. 4 i boken ´´Alla dessa stadsvandringar´´. Vandringen heter Praktfulla hus, ambassader och Diplomatstaden. Nu blev det inte så många praktfulla hus som det var tänkt här på bilderna. De föll bort i den sista utrensningen. Jag får helt enkelt göra ett eget inlägg om Diplomatstaden senare.

Skillnaden mellan min Södermalmsvandring dagen innan och Östermalmsvandringen idag var påtaglig och även om man inte delar in samhällsklasser på samma sätt idag som man gjorde förr, så märks det tydligt att Östermalms byggnader andas både rikedom och makt.

Arkitekturen är ganska sträng och tung på vissa håll, men oavsett vilka som bor här eller åt vem man byggt dessa palatsliknande fastigheter, så finns det mängder av vackra fasader att njuta av på Östermalm.

Södermalms fastigheter har oftast en helt annan arkitektur, mer charm och värme. De gamla söderkåkarna på Mariaberget, Åsöberget och i Vita bergen påminner om småstadsidyller. Men på Södermalm finns även riktigt fula kvarter på sina håll. 

Vandring nr. 4 börjar vid Tekniska Högskolan och jag tog tunnelbanan dit den här ganska tidiga söndagsmorgonen. Min kaffeburk var tom hemma så jag köpte kaffe på Pressbyrån och fick balansera med både kaffe, kanelbulle och kamera den första delen av vandringen.

Jag märkte att jag aldrig tidigare varit i Lärkstaden som ligger mellan Engelbrektskyrkan och Valhallavägen och här bor det inga trädgårdsmästare kan jag säga. De flesta byggnaderna har fasader av mörkt tegel och är byggda på 1910-talet i nationalromantisk stil. Med kameran i ena handen och boken i den andra fortsatte jag in i de fina kvarteren...

 

 

Karlavägen är en lång esplanad som går från Birger Jarlsgatan till Oxenstiernsgatan. Många vackra byggnader finns efter gatan och i ett numer rivet hus på nr. 80 bodde August Strindberg i sitt äktenskap med Harriet Bosse.

Här i Engelbrektskyrkan gifte sig min mormor och morfar den 29 december 1922. Då var kyrkan bara åtta år gammal och min mamma föddes tre år efter bröllopet. Det är bokarabinda som klär in muren.

Att hitta nävor i dessa fina kvarter värmde en slottsträdgårdsmästares hjärta.

I Humlegården sitter Carl Wilhelm Scheele, kemisten som bl.a. upptäckte grundämnen som syre, kväve, fluor och klor och som 1775 blev invald i Vetenskapsakademin.

Utefter Karlavägen ligger många vackra fastigheter och vid Östra real ligger populära Tössebageriet.

Fontänen vid Karlaplan var avstängd den här dagen. Här mötte jag upp min dotter som bor i närheten och vi vandrade tillsammans resten av vandring 4.

Tysta gatan är en idyllisk gata en bit från Fältöversten.

Garnisonen är en administrationsbyggnad med en 350 meter lång fasad mot Karlavägen. Byggnandsår 1971.

Här vid Dramatiska institutet och Filmhuset är det skrämmande stelt och kallt.

Sjöfartsmuseet.

Hägrarna brydde sig inte om att det var ett ambassadtak de landat på.

Varning för saxsolot i den här annars underbara låten...

Nya sammanställningen finns som vanligt bland länkarna högst upp i bloggen...eller här.

In i mörkret med långsamma steg. Om 193 dagar är det vårdagjämning. Jag gick från Nockeby till Hässelby idag. Ingen vandring som man kommer att minnas. Väntar in höstens färger. Efter det kommer träden att stå nakna i ett halvår. Funderar om det ska bli någon fototävling i år...

• Heidi Parlmgren - Pioner, gladiolus och hängsälg.
• Carina Bergius - Tagetes.
• Elin Unnes - Ölandstok, berberis och tuja.
• Sara Bratt - Svärdkrissla, hängsälg.
• Peter Englander - Rosenvial (Kungens favoritväxt) och bambu.

• Viveka Ljungström, chefredaktör - Nävor...!?
• Anna G Tufvesson, redaktionschef - Röd solhatt.
• Magnus Hagstedt, webbredaktör - Doftschersmin...!?
• Kia Gustafson, sekreterare - Allium, bollök.
• Sandra Holmes, redigerare - Begonia, Flitig Lisa.
• Anna Lagerman, formgivare - Tagetes.
• Aylin Ågren, formgivare - Mahonia.
• Malin Bergh, redigerare - Tallar.