Jag fortsätter att välja resmål i Sverige på mitt speciella sätt och idag var det dags igen att slumpmässigt välja en plats att besöka nästa sommar.

Den här gången var det vaktis J som skötte kartboken på fikarasten och jag skulle alltså med slutna ögon dyka ner med pennan någonstans i kartboken som han bläddrade fram och tillbaka.

Förra året hamnade pennspetsen på Gonäs i södra Dalarna och det blev snabbt en snackis bland bl.a. mina Facebookvänner och i augusti i år besökte Ingela och jag denna stilla, lilla ort. Se här.

Idag hamnade min pennspets på Mangskog i Värmland. Det blir ju perfekt då det ligger nära Rottneros som jag så länge tänkt besöka. Österut ligger Arvika som inte lär vara någon direkt vacker stad. Min bror ringde därifrån i somras och han visste inte hur fort han skulle komma därifrån. Stämmer det att staden helt enkelt är ful? Ett nytt Flen?

Under årets besök i Gonäs letade vi efter spännande och intressanta platser att besöka och vi hittade en vacker utsiktsplats, Knaggens nedlagda bilmuseum och en förfallen hockeyrink. Det var i stort sett allt, men roligt hade vi.

I Mangskog verkar det finnas något mer att uppleva. Där finns till skillnad mot Gonäs, en livsmedelsaffär (Lundby Livs Ica) och även en bygghandel (Byggvaror i Mangskog AB). Några FB-vänner har uttryckt att platsen är vacker. Dialekten.

I Gonäs fanns ingen kyrka men här finns Mangskogs kyrka som invigdes 1816. Men det mest intressanta med Mangskog är att Gustaf Fröding vistades i prästgården 1880-1881 och där skrev han bl.a. Det var dans bort i vägen.

Jag är oerhört nyfiken på den här platsen och eftersom jag aldrig varit i Värmland så blir det ett helt nytt resmål. Självklart kommer jag att fotografera den här platsen och göra ett blogginlägg om vistelsen där. Om någon vet några platser i närheten som man inte bör missa så hör av er med en kommentar.

Jag kommer antagligen att resa till Mangskog i den vackraste tiden i juni, före Fotbolls-EM då...

Jag kommer med all säkerhet att vara lika lycklig när jag hänger vid Mangskogs skylt...

De va tjo de va hopp de va hej!

Grattis till 1:a pris (Sekatören) Kristina Bonander med bloggen Ärlig och härligt om trädgård och natur.

Grattis till 2:a pris (Spaden och handluckraren) Kai med bloggen Trädgårdsdrömmar berätta vilka färger du vill ha!

Maila era adresser till mig så kommer Fiskars att skicka priserna till er. Ni var 44 st som kommenterade, bra tycker jag. Nästa helg är det dags för en ny utlottning!

Första advent passerade utan att jag märkte det, men nu i andra advent blir det förutom två tända ljus - utlottning av Fiskars trädgårdsredskap här på bloggen. Jag kommer även att lotta ut grejer under tredje advent och under fjärde advent kanske priserna blir ännu lite finare.

För att vara med i utlottningen vill jag att ni ska prestera något också. Den här gången vill jag att ni berättar vilken trädgårdsbok som ni läser nu, eller vilken ni läste senast, eller vilken ni önskar er i julklapp.

Skriv en kommentar här på bloggen och på söndag kl. 18.00 drar jag två vinnare. Det blir alltså en ren lottdragning av alla kommentarer.

Nästa helg blir det en mycket klurigare uppgift. Lycka till nu kompisar och ha en skön andra advent!

Läs mer om Fiskars trädgårdsprodukter på Fiskars hemsida.

Givetvis har Fiskars även en trädgårdsblogg!

1:a pris Sekatör

2:a pris Något för vårjobben i trädgården - En färgglad handluckrare och en lika färgglad planteringsspade, välj passande färg!

Några ord om de tio perennerna:

• Akleja - En klar favorit på försommaren och är vacker tillsammans med pioner som blommar under samma tid. Klipper man ner den så blommar den om något.
• Nävor - Fortfarande en favorit hos mig. Många arter och sorter blommar mycket länge och det är en perfekt vävarväxt i ängslika planteringar.
• Ormbunkar - Bilden som jag visade var på strutbräken som är mycket vacker och blir ännu vackrare på vår/försommar med kompisar som t.ex. kirgislök. Fantastiska skuggväxter även om just strutbräken även trivs i sol.
• Daglilja - En perenn som har ett oförtjänt dåligt rykte. Många tycker att den är tråkig och det kanske den är om man låter den växa glest instoppad bland andra växter. Men kolla här!
• Solhatt - En poppisväxt just nu och det kommer massor av olika sorter som ofta går i orange och är riktigt vackra. En liten varning bara för vinterhärdigheten. Sorten Magnus har vunnit många priser och sorten har döpts efter Magnus B Nilsson som skapat denna populära perenn. Trädgårdsmästare Magnus fyllde 105 år i går. Grattis!
• Luktpioner - Vad kan man då säga om luktpioner? Det är både underbara och ibland lite för mycket i sin prålighet. Jag gillar bäst de enkla.
• Rutor - Violrutan ´Hewitt´s Double´ är en av de vackraste perenner jag vet.
• Lavendel - Denna underbara perenn/halvbuske. Blommar i juli och doftar så mycket att t.o.m. jag känner doften. Sorten Munstead är en favorit.
• Stjärnflocka - Kommer man nära den här blomman så ser man paradiset...!
• Stockrosor - Blommar mycket länge och där på Breda gatan i Djurgårdsstaden är de fantastiska.

Jag är nyfiken på vilka av dessa perenner ni tycker bäst om? Ni får välja tre st.

Aklejor - Aquileiga

Nävor - Geranium

Ormbunkar

Dagliljor - Hemerocallis

Solhattar - Echinacea

Luktpioner - Paeonia lactiflora Den här enkla sorten heter Flame.

Rutor - Thalictrum

Lavendel - Lavandula

Stjärnflocka - Astrantia

Stockros - Alcea

Apropå träd och skogar. Det borde vara obligatoriskt för hela Sveriges befolkning att ibland vandra ensamma i en gammal urskog. Då kanske vi alla skulle förstå hur viktigt det är att bevara våra äldsta skogar och inte alltid se vår natur som en ekonomisk resurs. Som skogsbruk.

Att vandra ensam under höga gamla träd där marken är täckt av mjuk mossa och utan ljud från andra människor - är både lugnande och stärkande. Tankarna blir klarare och alla små bekymmer försvinner där långt inne i skogen.

Alla som fattar viktiga beslut borde först vistas i en urskog för att förstå helheten och känna naturens kraft.
Här kan vi hitta tystnaden.

Under Dalaresan i somras besökte vi Dan Anderssons Luossa-stuga i Skattlösberg. En vacker väg/stig ledde fram till den lilla stugan där Dan Andersson bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon mellan 1911-1915, alltså när Dan var mellan 23-27 år gammal. Här började han skriva sina berättelser och dikter.

Trakten är vacker och stugan ligger ensam invid skogen. Ett plötsligt regnväder fick oss att fly till bilen men vi hann ändå känna av platsen och lugnet här i Luossa.

Dan Andersson döptes måndagen den 16 april i samband med examen i skolhuset. Han hade tre bröder, Gustaf och Anders, som var tre, respektive fem år äldre, samt Simon som var två år yngre. En syster Anna föddes 1892, men dog ett halvt år senare. Nästa syster som föddes 1899 fick också namnet Anna och var den som tillägnades dikten Till min syster vid sin 18-årsdag.

Andersson växte upp under knappa förhållanden i byn Skattlösberg där fadern, småskolläraren Adolf Andersson och hans fru Augusta Scherp (tidigare lärarinna), arbetade i skolhuset. Byn ligger i de så kallade finnmarkerna i södra Dalarna, dit svedjefinnar flyttade för att bryta bygd. Dan Andersson hade sina anor på faderns sida från dessa finska nybyggare. Modern stammade från valloner.

1893, som femåring lärde han sig att läsa. 1896, vid åtta års ålder, slog han på beting vid en gård i Lövberget, fick en fiol, lärde sig spela själv, och lärde sig också engelska. 1901 blev han blåbandist och medlem i logen Skogsblomman, senare i godtemplarlogen i Flen.

 

Hämtat från Skattlösbergs bygdegilles hemsida:

Luossastugan hålls öppen 1 juni - 31 augusti dagligen mellan klockan 11.00 - 17.00. Guide finns på plats som berättar om Dan Andersson och hans diktning. Från parkeringen i byn är det 800 meter promenadväg till Luossa i starkt kuperad terräng. Första söndagen i augusti arrangeras en gillesfest med Dan Andersson i ord och ton. Dan Anderssonpriset delas då ut av Dan Anderssonsällskapet. En onsdagskväll under sommaren genomförs även en visafton vid Luossastugan.

 

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,

och vid lägerelden hörde de hans sång

Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,

och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Gamla träd väcker känslor och det här inlägget tillägnar jag alla er som kämpade för att TV/Radioeken här i Stockholm skulle få leva vidare. Ni som vaktat och skyddat eken dygnet runt. De flesta jag känner tycker att det blev alldeles för mycket uppmärksamhet kring det här trädet - det finns ju så många andra träd i skogen och framför allt så finns det så mycket viktigare frågor att engagera sig i.

I natt vid tretiden började trädet sågas ner och TV/Radioeken finns nu inte mer.  Se artikeln i DN.

De flesta av oss orkar inte engagera oss på riktigt i det som känns fel där ute i verkligheten. Det är lättare att gnälla hemma i TV-soffan eller i lunchrummet på jobbet. Även om jag inte har varit med er där borta så mycket så tycker jag som ni och jag beundrar er som kämpat.

Här finns mitt tidigare inlägg om träd och byggnader i Stockholm.

Jag tyckte absolut att trädet skulle fått vara kvar som en hårt beskuren levande trädruin, som ett levande minnesmärke för en flera hundra år gammal ek och som en symbol för att stadens människor bryr sig om hur deras närmiljö ser ut. Världsproblemen ska också lösas. Vad är ett gammalt döende träd ställt mot krig, våld och fattigdom. Men jag tror att det är viktigt att man även bryr sig om det som ligger oss nära, det lilla i vardagen. Bilden till vänster tog jag i oktober. TV-eken på Wikipedia.

 

Jag har idag sett stubben (bild med mobilkameran i skumt ljus) efter eken och den såg väl ut ungefär som jag trodde. Men måttbandet med mig mätte jag till att det var ca 30-40 cm frisk ved men mot TV-huset (till vänster i bild) var hela 60 cm frisk ved. Det här trädet kunde med en ordentlig beskärning har levt här i minst 50 år till. Nu väntar jag med spänning på ett uttalande från Stockholms stads trädexpert Björn Embrén som hela tiden sagt att eken är i mycket dåligt skick och utgör en fara.

Björn Embrén säger också innan eken sågade ner till tidningen Östermalmsnytt att ´´så fort vi får klartecken från polisen så tar vi bort den. Jag tror inte att vi kommer att fälla trädet, i stället lyfter vi upp det med rötterna´´. Herregud Björn, har du verkligen sagt det???¨

Den av trafikkontoret anlitade norska arboristen Erik Solfjeld uppskattade trädets ålder till mellan 350-450 år gammalt och det låter rimligt tycker jag också. Men så sägar han ´´trädet är i så dåligt skick att det har max tio år kvar att leva - och då med en överhängande risk för att det rasar´´. Herregud  Erik, har du verkligen sagt det???

De här uppgifterna är skrämmande oseriösa.

 

Bild från DN. Tycker ni att grenarna ser mörkna ut?

Stammarna ligger nu vid Hundudden en bit från Kaknästornet.

Eken på bilden här ovan är inte TV-eken utan Kvilleeken eller Rumskullaeken som den också har kallats genom åren. Sveriges äldsta ek. Den här bjässen är verkligen tusen år gammal och får i stillhet och med värdighet leva tills den dör där i Rumskulla socken i Småland.

Jag hade äran att ensam få vistas tillsammans med den kompisen några timmar under min septemberresa 2010 och det var en mycket stark upplevelse.

Bara ett träd skulle nog många säga, men för mig är det mycket mer än så. Min korta tid här på jorden är inget i jämförelse mot den här gamlingen och man känner sig verkligen liten och obetydlig när man lägger händerna på Kvilleekens stam.

• Nu kommer endast sex inlägg att visas som ´´Senaste inläggen´´ så om man vill se ett äldre inlägg så får man gå till arkivet och välja månad eller till ´´Sök i bloggen´´.

• Från och med nu så kommer också alla bilder att vara i jpeg-format.


• Jag vet fortfarande inte varför de allra flesta bilderna tidigare varit i gif-format.

• Nu blir bildkvaliteten mycket bättre.

Ginkgoträden har flera skönhetsvärden och nu på senhösten är de som allra vackrast när löven (eller barren som det egentligen är) blir gyllengula. Hornsgatan är en av Stockholms mest drabbade gator vad gäller avgaser från biltrafiken men nu har man planterat 175 ginkgoträd utefter den långa gatan på Södermalm. Vegetation fångar upp mycket av de stoft som bildas av fordonstrafiken, alltså både det som kommer från motorerna och det från vägbeläggningen.
Träden är planterade mellan Hornstull och Rosenlundsgatan. Ginkgo är inte bara ett vackert och spännande träd utan också tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat. Sammanlagt planterades sedan 250 Ginkgoträd på Hornsgatan.

Kinesiska tempelträd på Hornsgatan 29 december 2010

Ginkgoträden trivs på Hornsgatan 14 oktober 2011

Andra länkar om Ginkgoträd:

Som ett annat led i möljöförbättringar på Hornsgatan så har man infört förbud mot dubbdäck och jag får alltså inte köra med 307:an här under vinterhalvåret. Skulle jag inte jobba vid slottet där långt ute på landsbygden så skulle jag absolut använda dubbfria däck.

Nu lämnar vi fototävlingen bakom oss och kämpar vidare med mörker och förkylningar. Carpe Diem existerar inte under vinterhalvåret, nu är det i stället längtan som gäller. Tack och lov har kylan inte nått oss ännu och det sägs att vintern ska bli mild. Gillas!

Jag har skrivit den här bloggen i sex och ett halvt år och har oftast många bilder i mina inlägg. På senaste tiden har jag förstått att bloggen är trög att öppna för vissa besökare, bl.a. på grund av alla dessa bilder.

Några har mailat till mig och berättat att de har problem att se bloggen och jag behöver nu på något sätt förändra mina kommande inlägg.

Bilderna i inläggen är ungefär 300-400 kB stora och är väl alldeles för många egentligen. Men jag tror väl inte att ni som har snabb uppkoppling och fräscha datorer har några större problem med Slottsträdgårdsmästaren? Eller?

Rönnsumak - Rhus typhina

Tulpanträdets höstlöv

Encephalartos ferox

Bomull

Banksia ericifolia

Templetonia retusa

Hur gick det med Simon Irvines lövkapell i Göteborgs botaniska trädgård? Bilderna tog jag den 8 augusti och jag undrar om någon har senare bilder? Jag tyckte mycket om det här kapellet men jag skulle velat se när hela bågarna var överväxta.

Den sista bilden är tagen av Simon Irvine 11 november.

Bilderna av dagliljorna är tagna i Göteborgs botaniska trädgård den 8 augusti 2011.

Jag njuter av den här varma hösten och vore det inte för mitt värkande knä så skulle allt vara i det närmaste perfekt.

Idag tog jag mig ut till Skärholmen för att se hur den nya perennparken skulle se ut i november och jag kunde konstatera att den var vacker även nu. De här perennerna kommer att ha ett skönhetsvärde under hela året och mitt nästa besök blir när frosten lagt sig över parken.

Jag fortsatte till Norrmälarstand för att se om pilarna var planterade men de hade ännu inte kommit på plats och jag fortsatte bort till Radioeken för att kolla läget. Där skyddar man och vaktar den gamla eken och jag som trodde att stockholmare slutat bry sig om vad som händer i stan. Det var skönt att se hur man engagerar sig och värnar om ett träd som växt i många hundra år och som kan sågas ner på några timmar. Mer om eken i ett inlägg framöver.

Aconitum carmachaelli - Oktoberstormhatt

Glädjen ger oss vingar.

I glädjens stunder är vår styrka

mer livsbefrämjande

vårt förstånd klarare.

Hälsningar Slottsträdgårdsmästaren/Hasse