På väg ut mot den blå lagunen på Munsö behövde vi en lunchmacka, så vi stannade vid Rosenhill. Visst hade jag hört talas om Rosenhills musteri, men jag visste inget mer om den här platsen. Det var min dotter som ville se den där blå lagunen med det turkosa vattnet och jag tyckte att det var en lagom utflykt ut från stan den här lördagen i början av september då värmen stannat kvar och det kändes som sommar.

Redan då vi klev ur 307:an på parkeringen kändes det här som en väldigt speciell och udda plats. Det visade sig vara ett ställe som gjorde mig både lugn och helt lycklig. Vi hittade ett vackert och välordnat hippiekaos i en lantlig miljö på Ekerö bara några mil utanför Stockholm.

Det var som att vandra tillbaka just till hippie-tiden på 60-talet och det kändes som om både personal och besökare mådde gott här och jag såg mer leenden än jag gjort på mycket länge.
Länge leve långsamheten stod det skrivet på en vägg och nog rörde man sig långsammare och andades lite lugnare här.

Det här blir helt klart en ny favoritplats för mig. Jag vet att jag kommer att återvända hit många gånger, återvända till det här stökiga, lugna och charmiga kaoset. Det var befriande att se hur enkelt man levde och på väg mot musteriet hörde vi på håll musik på hög nivå. Tre unga män tillverkade must av äpplen...till Edith Piafs vackra stämma. Helt underbart!

Här finns mängder av äppelträd som är namnmärkta med vackra skyltar och hit kommer jag att återvända när alla dessa äppelträd blommar nästa  försommar. Det måste vara gudomligt vackert här då!

Vi såg hängmattor bland träden i skogen och visst lockade det att köpa en sådan där skön stor nätmatta. Några mattor var upptagna av sovande/vilande/leende människor och uppe i backen ovanför försäljningen av dessa hängmattor fanns ett hängmatte-hotell.

Här vid Rosenhill finns bland mycket annat en ´´ge & få butik´´  som öppnade 2007 där man helt enkelt byter prylar. Självplock av blommor och grönsaker finns även på den här vackra och spännande platsen och ibland har man även bakluckeloppis här.

Vi avslutade besöket med goda mackor, kaffe och äppelmust under ett äppelträd innan vi återvände till det där verkliga livet.

Maj: lördag-söndag 11-17

Juni-oktober: tisdag-söndag 11-17

Det här sandtaget på Munsö är en populär badplats och det sägs att sjön är 60 meter djup och i vissa ljus är vattnet turkosfärgat.

Jag tittar inte så mycket på Flagcounter men ikväll var jag inne för att se hur många olika länder bloggbesökarna kommer ifrån.

Jag började använda Flagcounter i februari 2009 och sedan dess har jag haft besök från 148 olika länder. Besöksstatistiken visar lite olika beroende på vilket program som räknar. Jag kan se statistik från blogg.se, Feedjit, Flagcounter och Sitemeter och i genomsnitt så har jag den här tiden på året ca. 1200-1500 unika besökare varje dag, i maj och juni är det fler.


Nog om statistik...nästa vecka har jag semester!

 

 

 

 

Får några månader sedan skrev jag med trädgårdsmästare Marina Rydberg på Prins Eugens Waldemarsudde och hon lovade mig att jag skulle få några Lunaria rediviva. Jag hade sett dem i Enköpings drömpark och ville prova dem i slottsparken, men de var helt omöjliga att få tag i. Marina hade som tur var drivit upp ett gäng från frö och var villig att dela med sig.

Vi bestämde att jag skulle komma dit för att hämta plantorna som är tvååringar och som ska blomma först nästa år. Tyvärr har vi inte kunnat ses något i sommar av olika anledningar men idag blev det äntligen dags.

Det blev ett mycket trevligt möte den här vackra sista augustidagen. Marina berättade om hennes jobb som trädgårdsmästare vid den här vackra platsen på Djurgården och när jag senare åkte därifrån tänkte jag att vi började ungefär samtidigt i våra trädgårdar och att vi nog hamnat helt rätt båda två. Marina kom till Waldemarsudde 1996 från Bergianska trädgården och jag kom 1998 till Engsholm från NTS. Hon hörs ibland som trädgårdsexpert på Radio Stockholm där lyssnarna får ringa in och ställa frågor.

Marina kändes helt rätt här på Wudden - som Prins Eugén kallade Waldemarsudde och det rådde en fin stämning bland de som jobbade i trädgården här.
Jag har alltid undrat hur fria händer hon har att välja sommarblommor till parken. Sortimentet skiftar något varje år och ett år hittade jag t.ex. Mignondahliorna här som jag har använt i flera år i min slottspark. Ett annat år blev hel plantering fylld av Salvia splendens. Den chocken har jag nästan kommit över nu.
Här använder man växter från de växtlistor som följt med sedan Prins Eugéns tid och jag ser både fördelar och nackdelar med det.

Fördelen är att man i lugn och ro kan koncentrera sig på att driva upp de växter som funnits här i alla år och att man förvaltar trädgårdshistoria. Man slipper fundera och slita sitt hår för att försöka hitta de växter som skulle tänkas vara rätt i trädgården/parken. Nackdelen är att man missar just det där slitandet i håret - alltså att få skapa något nytt som kanske ingen tidigare gjort.
Men jag är helt säker på att Marina satt sin prägel på Wudden och jag tror nog också att en eller annan nyhet smyger sig in i planteringarna ibland.
Den här platsen är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm, läget med utsikten över Stockholms inlopp i kombination med den vackert terrasserade trädgården är nästan oslagbar. Jag vandrar väldigt ofta förbi här och det är alltid så snyggt och välskött i trädgården.

Med månviolerna i påsen vandrade jag bort mot 307:an. Stort tack Marina för växterna och för ett trevligt möte. Min lediga onsdag bjöd på sol och värme och senare på dagen hamnade jag ute vid Sturehovs slott.

 

 

 

Här har Marina drivit upp den idag ganska ovanliga gyllenlacken.

Rumsmalva - Anisodontea capensis

Påsen är fylld med mina månvioler. I morgon blir det plantering i Drömhörnan. Stort tack Marina!

 

 

 

 

Idag var det meningen att jag skulle ha lyssnat på en föreläsning av den store mästaren Piet Oudolf, han som lyft perennerna till höga höjder inom trädgårdsdesign. Han som skapat Drömparken i Enköping och mycket mer än så, världen över. Jag skulle även ha varit med på visningen av den nya perennparken som han skapat i Skärholmen.

Men just idag blev det mycket viktigare med en ensamvandring längs Brommas stränder. Skulle inte klarat folksamlingar idag.
Jag packade ryggan med kaffe och mackor. Behövde vandra längs stränder. Försöka göra mig redo inför hösten som känns både välkomnande och skrämmande. Skärholmens perennpark kommer jag snart att se ändå.

Jag tänkte visa att Bromma inte bara är en flygplats, Brommaplan och Bromma blocks.
I Bromma finns många vackra platser och man kan vandra längs hela strandlinjen från Traneberg till Hässelby, en sträcka på ca. två mil.

Idag nöjde jag mig med att vandra från Traneberg där jag bor och bort till Nockebybron, ca 8 km. Nästa gång blir det sträckan Nockeby-Hässelby.

Ett åskväder hade träffat Stockholm på morgonen men när jag startade vandringen så var himlen färgad av alla blå/grå nyanser och det var 17 grader varmt.

Jag gick sakta som vanligt och idag hade jag min nya favorit Kurt Vile i öronen.

 

 

Tranebergs strand med Kungsholmen och Fredhäll på andra sidan Essingefjärden.

Konst på vägen.

Stora Sjövillan där det på 1800-talet var brännvinsbränneri.

Små sandstränder finns lite här och där längs vandringsvägen.

Första fikastoppet.

När jag såg det här paret sitta på berget med den vackra utsikten och stirra ner på sina mobiltelefoner så bestämde jag mig för att kraftigt ransonera mitt surfande på mobilen.
Tidigare hade jag passerat en lekpark där en pappa fanns med sina två barn. Han lekte inte med barnen utan stirrade hela tiden ner i sin mobil. Det ser skrämmande ut. Vad håller vi på med? Måste vi veta vad som händer på mail och Facebook - hela tiden? Skärpning nu!

Här på Ålstensgatan finns en allé där man blandat popplar och päronträd. Radhusen byggdes på 1930-talet och i nr. 40 bodde dåvarande stadsminister Per Albin Hansson. Han ville bo och leva i folkhemmet och han tog varje dag 12ans spårvagn in till Kanslihuset.

Ålstensparken.

Det jättelika flyttblocket här vid Ålstensvarvet tros ha gett namn åt Ålsten.

Grönviksvägen är en av Stockholmsområdets gräddigaste villagata. Här finns stora hus som klättrar i branten upp från Mälaren. Att prata priser på de här husen är ingen idé. Det blir för konstigt.

Det här märkliga huset har varit med i flera svenska filmer.

Andra fikastoppet.

När jag kommit fram till Nockeby torg tog jag spårvagnen tillbaka hem. En behövlig, skön och omväxlande vandring så här i slutet av den sista sommarmånaden.


Hemma på balkongen.

Perfekt vandrartakt..

Den bästa av kanaler och sund!

Tystnad och stillhet i slottsparken den här dimmiga morgonen. Det enda som hördes var fartygen som brölade ute på fjärden.

Färgerna blir så milda och mjuka att man önskar att det alltid vore dimma.

Så kom dagen med det skarpare ljuset och Drömhörnan blev lika svår att fotografera som alltid.

På hemvägen stannade jag vid Zetas trädgård för att handla lite växter. Jag har idag utökat Drömhörnan en aning och har nu äntligen köpt vit skogsaster - Aster divaricatus och jag hoppas att den här nya favoriten för alltid kommer att finnas i slottsparken. Vidare åkte ett gäng med nävan Rozanne ner i korgen och jag blev lite förvånad att den nu fått ett sortnamn - ´Gerwat´...tidigare var det ju Rozanne som var sortnamnet. Man blir helt förvirrad av geraniumsläktets namnsättning.

Alla dessa är långblommande perenner:

• Vit skogsaster - blommar från augusti till oktober
• Skönaster - från juli till november
• Rozanne - från juni till oktober

Dimmig musik...

Det finns platser som man för alltid kommer att ha närmast sitt hjärta. På Bornholm fick jag ännu en plats att spara bland de viktigaste och vackraste.

Vi åkte bussen norrut på ön den här regniga fredagen, genom orten Allinge som såg mycket spännande ut, tyvärr hade vi inte tid att stanna där. Vi passerade små byar och stora majsodlingar i ett jordbrukslandskap.

Framme vid Hammershus syntes borgen högt uppe på klippan ut mot havet. Visst kändes det ganska turistigt när vi klev av bussen, där det fanns restaurang och en liten butik mm. Men bortsett från det och att det var flera andra som trotsade regnet den här dagen - så kände jag direkt att det här var en mycket speciell plats.

Regnet föll men vi hade regnkläder på oss då vi gick uppför branten mot borgruinen och snart vidgade sig vyerna och den vidsträckta utsikten blev makalöst vacker.

Det som var så speciellt med den här trakten var att landskapet var både högt och mjukt format. Den frodiga grönskan klättrade upp mot höjderna och gjorde det här till en mycket tilltalande plats att vistas på.

Nu är vi inne i augusti, då naturen börjar mogna och göra sig beredd inför hösten, men jag kan se framför mig hur det ser ut här i maj månad då vegetationen vaknar och blommar.

Tack Per för att du tipsade om den här platsen. Tyvärr fanns det inte mer tid eller ens ork att trotsa regnet, att vandra alla stigar runt om borgen. Nästa gång kommer jag hit i maj månad.

Hammershus är en väl befäst borg, som Lunds ärkebiskopar under medeltiden (från 1100-talet) innehade på Bornholm.

Borgen låg på öns nordvästra udde, nära Hammeren. Under stridigheterna mellan ärkebiskoparna och konungarna intogs Hammershus flera gånger av de senare, till exempel 1259, 1265, 1319 och 1325. År 1521 innehades det av Kristian II, och biskop Jens Andersen Beldenak från Fyn hölls då fången där, men samma år intogs fästningen av lybeckarna.

År 1658 låg en svensk besättning i på Bornholm och guvernören Johan Printzensköld bodde i Hammershus. Men när han blev skjuten tvingades dom att ge sig av. 1660–1661 hölls Corfitz Ulfeldt och hans hustru Leonora Christina fängslade på Hammershus, vilket också senare användes som statsfängelse.

Omkring 1750 revs borgen till en del, och nu återstår endast ruiner. (Wikipedia)

När det regnade som mest på Bornholm åkte vi till Nexö för att se fjärilshuset där 1000 fjärilar vistades inne i den tropiska värmen. Bilderna kommer från både min och min dotters kamera och vi hade en fin stund där inne i värmen där stora fjärilar flög omkring, några  satte sig t.o.m. på kläderna. Vistelsen här inne fick oss att tina upp och tro på sommaren igen...

Den allra största fjärilen var en ganska grotesk kompis som mätte nästan 30 cm mellan vingspetsarna. Lägg märke till vingkanterna som ser ut som ormhuvuden.

Sandstränder har alltid fascinerat mig. När sanden, vattnet och himlen flyter samman.

Sedan jag bestämde mig för att resa till Bornholm så har jag fått flera förslag om vad jag borde se och uppleva på den här danska ön i Östersjön. Problemet var att de två dagar som min dotter och jag var på ön inte räckte till för att se allt man borde sett. Ett annat problem var att regnet föll större delen av tiden, så att välja cykel som färdmedel var bara att glömma. Jag tror inte att det skulle ha varit ett bra alternativ även om vädret varit bättre eftersom det skulle ha tagit alldeles för lång tid att färdas till de olika platserna som skulle besökas.

Nu tog vi bussen dit vi skulle och det funkade väl hyfsat men jag ångrar mig att jag inte tog med 307:an faktiskt. Då skulle vi kunnat se så mycket mer, men det får väl bli nästa gång.

Nu känns det lite fel att bedöma den här ön då vädret bråkade med oss nästan hela tiden, så jag avstår från det. Trots allt så hade vi en mycket fin tid på Bornholm. Vi bodde helt ok på Sverres hotell som ligger just vid hamnen och vi såg några mycket vackra platser (mer om det i senare inlägg).

Själva Rönne där vi bodde är väl ingen stad som man förälskar sig i direkt, men det finns platser där som jag tyckte mycket om, som södra delen av stan, i kvarteren med de små gamla husen som jag visar på bilderna här.

Vi lämnade ön på söndagen och jag kände mig nöjd. Nästan 68 mil från Ystad och hem till Stockholm gick genom ett mulet och halvregnigt Sverige, där en kamera på en stolpe blixtrade ilsket på mig i Skåne, vilket gör att min ekonomi får en törn framöver.

Under en vecka har jag upplevt så många olika miljöer, jag har varit på fest i Kinnekulle, suttit på en fästning en morgon i Varberg, bott på slott och på Grand och även varit på ett spahotell utan att vara iklädd badrock och tofflor. Sedan har vi då sett några platser på Bornholm som jag ska spara i mitt resehjärta.

Hemma i Stockholm vilar jag ut några dagar innan nästa resa tar fart - det stora äventyret som väntar i Gonäs och förhoppningsvis hos  Gubben i stugan!

Sverres hotell

Jag fick en vistelse på Ystads Saltsjöbad av reseföretaget Takeoffer och det är jag mycket tacksam för. Visserligen är jag inte direkt någon spa-människa men här vid havet kan man vila ut på olika sätt i en lugn och skön atmosfär. Platsen verkar ha stark inverkan på folk då det kändes som om man rörde sig väldigt långsamt och avslappnat här.

Tyvärr så regnade det vid vår vistelse så det blev inte så många utomhusbilder som jag tänkt, även om det blev några strandbilder, stranden som börjar direkt när man kliver ut ur hotellet mot havet.

Nu åt vi ingen middag i restaurangen men frukostbuffén var bland det bästa jag varit med om i Sverige. Hade vi inte haft en tid att passa med Bornholmsfärjan så hade vi suttit länge och njutit av allt gott som bjöds.

Så, om ni vill dra er undan från stress och annat elände - åk till Ystads Saltsjöbad och njut av stillheten och av...spa-avdelningen då!

Man satsar på perenner även i Landskrona och här finns tydliga förteckningar över vad som växer i parker och utefter gator.

Nästa övernattning på min Skåneresa blev på Örenäs slott som ligger alldeles utanför Landskrona. Slottet är ungefär lika gammalt som Engsholms slott och stod färdigt 1918. Jag har varit här en gång tidigare och jag fick väl ungefär samma känsla den här gången - att slottet är beläget mycket vackert vid havet ovanför det vackra Ålabodarna, men att själva hotelldelen är ganska tråkig, lite 70-talskänsla i rummen liksom.

Det som störde den här morgonen var att det blåste mycket hårda vindar över Skåne. Det regnade till och från men det var vindarna som gjorde att kamrat Claus och jag fick ställa in den planerade resan över till Ven som ligger utanför Landskrona. Det var synd eftersom jag hade sett fram mot att bl.a. se Tycho Brahes Uranienborg, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Som tur var hade Claus en plan B.
Claus flyttade till Landskrona från Lund för ett halvår sedan och kan faktiskt redan jobba som stadsguide här. Han bjöd på en både kul och spännande vandring och jag fick verkligen veta en hel del om den här stan. Jag visste faktiskt ingenting om Landskrona, mer än att fotbollslaget slog Bajen här för ett tag sedan och att Siw Malmkvist är född här.
Nu fick jag se den vackra bebyggelsen som varierade från stolta palatslika hus till små vackra, låga arbetarbostäder som idag är kulturhus likt de på Södermalm i Stockholm. Tack för den vandringen i hårda vindar, sol och regn! Här har Claus skrivit om vandringen.

 

Som tur var fanns det kondis i Landskrona och vad passar bättre än att gå till Trädgårdsgatans konditori. Här hängde vi en stund över gott kaffe och samtal om livet.

Här har man vågat ordentligt vad gäller arkitektur och att bevara äldre miljöer...man får tycka vad man vill om det här. Jag funderar fortfarande vad jag ska tycka...om det är lite kul eller om det är katastof.

Städerna ligger ju tätt i Skåne och att förflytta sig till Lund krävde inte så mycket av varken 307:an eller av mig själv. Här i stan skulle jag bo finare än fint på Grand Hotel men innan jag checkade in träffade jag en vän från Facebook och bloggen i botan där mängder av perenner i alla färger blommade.
Lena Birgersson från Lund jobbar som frilandsjournalist och fotograf och vi hade en mycket trevlig fikastund i botan. Tack för kaffet Lena!

Visst är det sympatiskt av träd att blomma så här sent på säsongen...som det här katalpaträdet i Lunds botan.

Rummet på Grand. Här i byggnaden har Uffe Lundell spelat in och skrivit låtar och det kändes ju lite speciellt. Utanför hotellet träffade han också sin Fredrika Stjärne på 80-talet.

Sängen...är den hittills skönaste jag legat i...

Dagen efter kom min dotter med tåg från Stockholm till Lund och vi fortsatte de sista dagarna av resan tillsammans. Nu väntade Ystads saltsjöbad och sedan Bornholm. Och regnet fortsatte!

På min resa söderut besökte jag Leif och Christina Fryle och deras spännande och vackra trädgård i Varberg. Det första jag tänkte på när jag kom in i trädgården var att här bor det växtsamlare, eftersom det finns oerhört många olika växter i den här ganska lilla trädgården.

Men Christina som är chefredaktör för Trädgårdsamatören, säger att de egentligen inte är samlare men att de är genuint intresserade av växter. Christina som skriver om växter vill även se hur växter utvecklar sig i olika miljöer och kan ju också på ett lätt sätt fotografera dem i trädgården.

Det andra man tänker på i den här trädgården är att den är anlagd med tanke och kärlek. Bland alla dessa olika växter, där små skyltar berättar om namnen, finns ett lugn och bäckens porlande skapar hemtrevnad. Man trivshär helt enkelt.

Jag föll självklart för den där porlande bäcken och för dammen som ligger invid huset, där sittplatsen har blivit en brygga, eller en liten kaj. Mycket bra! Att det sedan finns en säng utomhus vid dammen...gör ju inte den här platsen sämre.

Det var ett trevligt besök och tack för kaffet Leif och Christina!

Den vita violrutan är mycket vacker!

Min andra natt på resan tillbringade jag i vackra Varberg och det var lika fint som vanligt!

Simon Irvines ´´Lövkapell´´

...och så hittade jag den här kronnävan som jag så länge tänkt skaffa - Geranium oxonianum ´Katherine Adele´

Jag träffade Jesper Lindblad som tidigare jobbade vid Läckö slott.

 

 

 

 

Besöket hos Hannu var planerat sedan länge och jag hade bara träffat honom lite hastigt på några mässor tidigare och även skrivit en hel del på Facebook. Att han är en livsnjutare märker man tydligt då man bläddrar i hans nya bok Sommarkalas som är vacker och innehållsrik och inte bara skriven för matfreaks. Bilderna är oerhört vackra i boken.

Det blev ett riktigt sommarkalas hos Hannu den här augustisöndagen och det kom folk från trakten och från en norrländsk skidort...
Hannu var verkligen den matkung som man anat och hans stora kök är en varm plats att vistas på och inte den vackraste slottssal skulle ha kunnat mäta sig med den här platsen just den här kvällen. Gästerna var trevliga och av någon anledning så tog vinet i mitt glas aldrig slut...

Trädgården är planerad på ett mycket smakfullt sätt och att även Hannu gillade ängslika perennplanteringar märktes snart.
Trots att perennplanteringarna inte har sin bästa tid nu så var det vackert och jag kan se framför mig hur den ser ut i olika perioder under växtsäsongen.
Tack för en fantastisk god middag, för det goda vinet och för en trevlig start på min semester!

Det här är ett mycket välkomnande hem...


...men som vaktas väl!









En av gästerna var Marie Lithén som med sin man Thomas rest ner från Åre. Marie skriver bloggen Lithéns trädgård.


Jag är ju mycket svag för vildvuxna trädgårdar och Hannu visade mig det hus där han hyrde en lägenhet tidigare och den trädgård där han sprang omkring med sin handkamera för att visa TV-publiken i Gröna rum en gång.





Glada men trötta sommarkalaskompisar vid frukostbordet dagen efter kalaset.

Så blev det då äntligen dags att tillsammans med 307:an dra söderut i landet på en veckas roadtrip och en fullplanerad vecka väntade. Under många veckor har det inte kommit en droppe regn i våra trakter men idag då min resa skulle börja så öppnade sig himlen.

Mitt första stopp blev Örebro stadspark. Under mitt paraply vadade jag fram i tygskor på regntunga gräsmattor i den fantastiska blomstergatan mitt i parken. Här byter man färgtema varje år och förra året blev man glad av alla starka färger som lyste upp parken. I år hade man valt att komponera vackert. Och vilka kompositioner det blev!

Det är möjligt att jag är lättflörtad när man öser på med dessa ljuva pastellfärger och i den här mängden. Det är inte bara färgvalet som får mig att falla helt för de här skapelserna - det handlar även om att man byggt upp allting så fantastiskt i höjder och med växternas form. För mig är det här ett mästerverk och det var länge sedan jag såg något så bra.

Ok...jag vet. Trädgårdsdesigners och professionella trädgårdsmänniskor brukar inte tycka om när man skapar sådana här ´´vackra´´ planteringar. Här finns inget som sticker ut eller stör harmonin. Men jag står för att jag älskar årets blomstergata i Örebro stadspark. Berätta gärna helt ärligt vad ni tycker!

Efter besöket i stadsparken blev jag bjuden på kaffe och macka på ett café i Örebro av en bloggföljare vid namn Lars. Det blev en mycket trevlig pratstund. Tack Lars!

Sedan fortsatte färden i regnet ner mot Kinnekulle där det skulle bli fest hos Hannu! Mer om det senare...

Men vänta....nu hände det något här. Fick skaparen av blomstergatan plötsligt en lust att ´´sticka ut´´ en aning...och då tappade man mig kan jag säga. För er som mår dåligt av gräddbakelsebilderna i det här inlägget, kan vila ögonen på bilderna längst ner.

Apropå konstnärligt...här i Örebro sparar man inte på krutet!

Äkta pausmusik.