Ostindienfararen Götheborg är på besök i Norrtälje och jag passade på att ta en dag ledigt för att se det vackra fartyget och samtidigt hälsa på syskon och mor i min gamla hemstad. Det var feststämning i Roslagens huvudstad, utomhusserveringar hade riggats i hela hamnområdet och musik spelades från en scen. Ingen brydde sig om de dramatiska molnen som ibland gav ifrån sig en regnskur.
Det är vid sådana här tillfällen man får lite längtan tillbaka hit till min barndoms stad och jag kan bli lite avundsjuk på de som klarar av att bo i en trivsam småstad utan att hela tiden längta bort.
Eftersom kön till att besöka skeppet var alldeles för lång för mig så gick vi i stället omkring i hamnområdet och såg Götheborg från utsidan.

Det var lagom skönt sommarväder på Millesgården idag. I pionträdgården blommade klätterrosor och andra vackra blommor. Kaffet och mackan var också lagom gott. Hela anläggningen var lite lagom idag, ingen pedantskötsel direkt så här i semestertider. Nog skulle man kunna hålla trädgården lite fräschare just i dessa tider då vi ska visa upp Stockholm och dess kändaste platser för turisterna. Men en fantastisk plats är det här högt uppe på Lidingö.

Nu är vi inne i högsommaren med den frodiga och lite mörkare grönskan även om solen lyser fram en ljusare grönska här i Tyresö slottspark idag. Fåglarna tystnar allt mer, nu hörs mest ungarna som provar sina ´´röster´´. Men koltrasten flöjtar på utanför mitt fönster hela nätterna fortfarande och trots min usla nattsömn vet jag att jag kommer att sakna den nattsången när den tystnar.

Sakta vandrade jag genom parken och som de flesta säger går sommaren så fort att man inte hinner med att göra allt som man planerat. Jag tröstar mig med att vi snart är inne i favoritmånaden augusti då jag brukar vara lite ledig och då tillvaron är lite lugnare. Borta är sommarstressen, kvällarna blir mörkare, tystare och varmare. Egentligen ska man uppleva augusti på Gotland och jag har ännu inte bestämt mig helt om det blir västkusten eller om jag åker över en vecka till Gotland. Längtan dit kan nästan göra ont fysiskt.

Liljebaggarna övervintrar i jorden och kommer upp för att para sig på våren....på bilden ovan verkar baggarnas vårkänslor gått över styr eller så är det för att verkligen säkra reproduktionen. De lägger sedan äggen på bladens undersida och när  de vackra baggarna invaderat lijorna måste vi sedan jaga dem varje dag för att liljornas blad inte ska bli perforerade. Både vuxna baggar och larverna äter allt vad de kan av bladen och det finns inget annat att göra än att mörda dem.
Man måste dock vara försiktig eftersom de känner av vibrationer eller ser skuggor som rör sig och för att skydda sig släpper de taget och faller till marken där de vänder den svarta undersidan upp så att de blir svåra att se.

Halvvägs till havet där floden gör en krök
faller en stjärna i den tomma himmelen
Halvvägs till havet har jag mitt hem
och jag önskar att jag kunde göra allt från början igen

Hade otroligt svårt att lyssna på Leif Silberskys sommarprogram idag. Han berättar bl.a. att djuren på alla cirkusar har det mycket bra tillsammans med sina skötare. Skulle de haft en dålig tillvaro skulle de inte lyda så bra....ungefär så sa mästeradvokaten Leif. Har han aldrig hört talas om att jobba under hot och förtryck?

På frågan om det var svårt att försvara bl.a. barnamördare och våldtäktsmän så berättade han att han kände starkt för förövarna eftersom de skulle få sina liv förstörda när de blev dömda. Antar att min ilska är väldigt primitiv och jag  borde läsa psykologi och juridik i många år innan jag skulle förstår hans uttalanden.

Igår besökte jag Enköping som jag brukar göra några gånger om året. Första gången jag upptäckte stadens alla nu välkända parker i slutet av 1990-talet (Drömparken är anlagd 1996) gick jag bara omkring och gapade.....kan man göra så här proffsiga parker i en liten håla som Enköping tänkte jag då, det måste ha kostat hur mycket som helst, men efter vad jag hört så var inte kostnaderna så höga som man kan tro. Drömparken är verkligen något extra för oss som gillar perenner och anläggningen är så i detalj väl anlagd att man inte kan önska något mer.

Men den här gången fick jag inte den där lyckokänslan som jag brukar få när jag kom in i stadens parker. Det finns säkert flera olika anledningar, dels att jag kom i en brytningstid då försommarens perenner blommat färdigt och att nu t.ex. Drömparken väntar på sensommar/höst-blommorna. Men jag tycker ändå att det där fräscha och den perfekta skötseln som man är van vid saknades.
Av erfarenhet vet jag att man inte kan anlägga en perennplantering och sedan låta den vara så för att bara underhålla den. Det krävs att man ständigt jobbar med den, flyttar om och delar växter och kanske byter ut de som inte trivts så bra mot nya bättre sorter. Problemet med att flytta om och byta plats på växterna här är att man då måste ändra i de avancerade och något krångliga växtlistorna som alltid finns att få i  Enköpings parker. Det är självklart en mycket bra service men det tar ganska lång tid att hitta växterna med hjälp av kartorna och växtlistorna. Att skylta alla växter är omöjligt och att ha en stor tavla vid varje plantering stör helhetsintrycket i trädgården så det finns nog ingen bättre lösning än den nuvarnade kartan.


 I andra små parker blev jag riktigt besviken den här gången, Fridegårdsparken hade växt igen och det kändes som att gå in i en stor grön grotta....men det kanske är meningen?  Gustav Adolfs torg med sina sommarblomsplanteringar var ljusår från hur de såg ut för tre-fyra år sedan. Pastor Spaks park som är en rosenträdgård blev jag djupt besviken på men efter att ha varit i antroposofernas rosengård nyligen så blir man väl  kräsen. Grå betongplattor täcker marken här inne bland rosorna och  det förstör det mesta av känslan, jag blev inte imponerad av rosorna heller. Nu känns det som om jag är den enda som kritiserar Enköpings parker men det är faktiskt en förändring som skett, jag har alltid sagt att Enköping är Sveriges bästa parkstad....nu har den halkat ner på listan.
Kan det vara så att parkerna saknar stadsträdgårdsmästare Stefan Mattsson och att hans lärjunge och efterträdare inte har samma känsla och kunskap? Eller kan det vara så att parkförvaltningen inte har samma budget som tidigare? Eller så kan det vara att jag själv just nu är väldigt mätt på trädgårdar och blommor. Den enda gången som jag reagerade idag var när jag kom fram till fälten med stäppsalvian som rinner ner mot ån.  Men som sagt....all denna kritik kanske kommer av att jag fått en överdos av trädgård och växter och behöver avvänjas en aning.

Jag tror att jag vilar bloggen ett tag nu tills jag får nya krafter. Jag kommer att fortsätta mitt arbete i slottsparken med samma intresse och känsla och om jag hittar något att berätta om så blir det väl ett inlägg.....Rockdusttävlingen kan ju vara lite intressant att följa och rosenhäcken, annars är det samma växter och samma arbetsuppgifter hela tiden och det blir lite tjatigt. För att nollställa mig kommer jag troligen att åka till västkustens klippiga stränder om fyra veckor....Lysekil kanske, jag tar gärna emot tips på platser men det ska vara kala klippor...ingen grönska!

Enköping hade besök av äldre män i gamla amerikanska bilar den här lördagen. Staden var full av män som såg ut som en blandning av åldrade Elvisar och Steve med Loyden. Många svarta skinnvästar var det och stora breda polisonger.

Trädgårdsspaning i Drömparken 15 juli 2007

Nya bilder i inlägget om Norrtälje Trädgårdsservice här.

För ett år sedan
För tre år sedan

Elever från Mälardalens trädgårdsmästarutbildning har ritat och anlagt tematrädgårdar i Enköping. De ligger efter åpromenaden en bit från Drömparken. Det är fem små trädgårdar som delats in med växter från olika familjer och det var intressant att se både likheter och skillnader i en och samma botanisk familj.

Det första man lägger märke till är att det ligger en rostig gammal cykel mitt i en plantering hos familjen ranunkelväxter. På något sätt är det lite uppkäftigt och en markering att detta inte är någon strikt trädgård med raka kanter och ordning och reda. Den här busiga trädgården innehåller växter helt i min smak och jag ser att min favorit Clematis ´Huldine´ har använts. Sedan gillade jag besöket hos familjen Lamiaceae - plisterväxter där man bland blå växter placerat en stor spegel centralt för att ge djup. Problemet med stora speglar i trädgården är att man ser sig själv hela tiden......

Eftersom det är rosens dag så bjuder jag på ett hav av rosor. Jag gjorde årets rosenbesök hos Antroposoferna i Järna igår eftermiddag och hamnade i en rosengård som saknar motstycke i vårt land. Visst finns det säkert rosengårdar med ännu fler rosor men jag har i alla fall inte upplevt något liknande. Jag pratade med trädgårdsmästaren som har ansvar för rosengården och han berättade att innan det kraftiga regnet i förrgår var rosorna som vackrast, nu hade mycket slagits av störtskurarna. Jag tror att det var bra att jag inte kom då....vet inte om jag skulle ha klarat det...det är svårt att ta in det jag såg igår. På många håll har jag hört att rosorna drabbats av rost och ovanligt mycket löss i år men här inne var det friskt. Jag skriver namnen på rosorna över bilderna. Damascenarosorna är klara favoriter. Hoppas att inte Rosie ser det här inlägget....Förra årets besök här.

Rosa damascena ´Celsiana´

Jag älskar de där fågelkonserterna i parken om våren men just nu behöver jag total tystnad och klagar inte när fåglarna tystnar allt mer dag för dag. Jag lyssnar varken på radio eller musik på annat sätt. Här i mitt rum är det så tyst att man endast hör suset i öronen.
Här ute i slottsområdet finns lugnet och tystnaden. Visst är det en massa jobb men i mitt rum kan man sova lugnt om natten, inga flygplan som börjar inflygningen just över taket, inga balkongmänniskor som skrålar i natten och koltrastens sång ekar inte mellan hus som i stan utan den sjunger mjukt och vackert där uppe i skogsbacken och det stör inte min nattsömn. Jag sover 4-5 timmar om natten och det räcker bara sömnen är sammanhängade och djup. Den sömnen får jag bara här i slottsparken.
Jag är nästan ensam i parken nu när personalen gått på semester. C finns på kontoret den här veckan och golvläggare kommer att vara här hela sommaren.


Känner att jag börjar längta efter en kal klippa vid havet där det inte växer ett enda  grässtrå.

Jag blir nog tvungen att flytta ut till rummet i slottsparken för att bo där hela sommaren. Nu när nätterna är varma har skrålande människor flyttat ut på sina balkonger där de sitter hela nätterna och där ljudnivån ökar i takt med tiden och spriten. Just nu har de decibeltävling med koltrastens sång som ekar mellan husen och för ett tag sedan avfyrades ett fyrverkeri just här utanför. De här människorna känner inte till orden hänsyn och skulle man ´´roa´´ sig med att lyssna på deras samtal i natten så är det inte ´´Snillen spekulerar´´ kan jag säga. Sånt här folk skulle inte ens ha rösträtt! Snart börjar väl björktrastens ungar vakna också....
Hur fan ska man kunna sova??  Nej jag längtar till vintern så att packet flyttar in igen, då fåglarna flytt och man får sova åtminståne några timmar om natten. Måste nog om igen börja tänka mig ett annat boende.

Jag får väl sätt mig och fortsätta läsa ´´Mig äger ingen´´.

Uppdaterat 7.15
Ännu en natt utan sammanhängande sömn. Nu är det helt tyst i kvarteret. Koltrasten och bruset från stan hörs på håll, ingen människoröst. Balkongmänniskorna sover. De bor i huset bedvid och det är frestande att gå in i deras port med trimmer, lövblås och motorsåg på högsta varv.
Det är en helt fantastisk morgon med klarblå himmel och vattnet som ligger helt stilla här nere.
I tidningen läser jag att det brunnit i en villa i Bromma. En 17-åring vars föräldrar var på semester bjöd in massor av folk och det blev stor fest. Jag hörde när ambulanshelikoptern flög över mitt hus i natt.
Nu åker jag till Djurgården.

Dagens låt
Sömnen med Kent

På mässan Nordiska trädgårdar i våras fick jag första gången reda på  att den här kinesiska trädgården skulle anläggas vid Östasiatiska museet här i Stockholm. Eftersom jag var i Kina förra året och ändå inte riktigt fått klart för mig vad som utmärker just en kinesisk trädgård såg jag fram mot att se den här tillfälligt uppbyggda trädgården som kommer att finnas här till den 14 september. Med stor nyfikenhet klev jag in i trädgården på förmiddagen idag och det första jag tänkte på var inte själva trädgården utan vilket fantastiskt läge den fått med härlig utsikt över Stockholm.

Jag kan säga direkt att den här sortens trädgårdsstil inte intresserar mig det minsta. Visst är det intressant att se olika stilar och jag har sett vackra japanska trädgårdar där sten och vatten dominerar men just den här trädgården bjöd inte på mycket som kommer att stanna kvar i minnet.
För det första så tycker jag att växter har den viktigaste rollen i en trädgård. Visst är vatten och sten spännande inslag men då måste trädgården vara anlagd med stor känsla och i en miljö som är passande. Här inne dominerar lusthuset i dammen med den lilla bron.

Eftersom detta är en tillfälligt uppbyggd trädgård så kan ju inte växterna få tid att växa till och spela den roll de ska eller bör göra i en trädgård. Allt såg självklart nyplanterat och konstgjort ut och inte en enda växt blommade i trädgården, jag vet att det inte är viktigt i en kinesisk trädgård men visst saknade jag något litet som blommade. Om det ska vara vatten i en trädgård så bör det låta vatten på något sätt också, en rinnande bäck eller någon plats där vatten rinner. Här låg dammen platt död på något vis.
Jag saknar också trädgårdsrum eller någon skyddade plats, något som gör en nyfiken med undran vad som döljer sig bakom en häck eller mur. Trädgården var omgärdad av vita murar med runda hål i och det tyckte jag om men mest av den anledningen att jag såg ut mot stan genom ett av hålen.

Så här står det i broschyren: I trädgården finner vi den dualism mellan kosmiska krafter yin och yang som är så central i det kinesiska tänkandet yin representerar den kvinnliga kraften - den mörka kylan, den tomma och suggestiva ytan. Yang representerar den manliga kraften - den värmande solen, den dynamiska materian. I detta tänkande är vatten yin och berg yang. I trädgården finns alltid ett spel mellan dessa krafter. Trädgårdsdammen med sin blänkande yta är yin, de mäktiga trädgårdsklipporna är yang.

I Winnerbäcks sommarprogram pratar han om att han trivs i vemodet,  i musik, film och foto.
Musiken han spelar i programmet passar perfekt då jag vilar på balkongen i det gråmulna Stockholm.
Han tycker om att fotografera och när han skulle köpa sin kamera fick han hjälp av en fotograf som sa att en kamera måste låta bra....när man trycker av ska den låta som en grind som stängs i ett amerikanskt fängelse.

Min förkylning som bröt ut i onsdags i förra veckan vägrar att släppa greppet. Halsontet har släppt men jag känner mig  fortfarande helt orklös och snorig. Jag vräker i mig c-vitaminer och annat som ska vara bra men det vore fint om ni kunde ge mig tips om bra kurer....jag måste bli frisk nu!
Igår hann jag klippa gräs några timmar, en översyn i parken  (kunde konstatera att även romerska salladen nu också grott och det är bara ekbladssalladen som nu inte grott) och en halvtimmas trimmerkörning...sedan tog jag helt slut och återvände hem.

Jag vet att släntens färger är ganska starka nu med den galet blommande lilla flocknävan och jättedaggkåpan men det behövs i sådana här stora planteringar för att ge effekt och kanske t.o.m. väcka intresse även för de som inte är intresserade av trädgård och växter....starka färger brukar funka då!

Den här plantan av tomaten Sungold slutar aldrig att växa. Den står utomhus och vi har haft tomater här i många år men aldrig har en planta växt så galet som denna.


En bra snigelblogg
.

Tidigt den här söndagsmorgonen då det var omöjligt att somna om åkte jag över till Långholmen med kameran. Jag ville se hur det såg ut i Bellmanmuseets trädgård och den här gången undrar jag lite för mig själv var gränsen mellan charm och förfall går. Idag var det som att gå på lina inne i trädgården, jag saknade lite av själen som jag tidigare kände så väl här men det finns säkert en anledning till att trädgården kändes en aning övergiven, jag vet  ju att det inte finns tid till ständig skötsel här.

Jag åkte vidare in till Vasaparken för att återse Sinnens trädgård. Klockan var strax efter sex och Stockholm var en stilla stad. Mötet mellan fingerborgsblomman och honungsrosen var höjdpunkten den här morgonen och jag återvände hem för att äta frukost. Den jobbiga förkylningen som däckat mig i midsommar börjar släppa och jag låter inte längre som Lee Hazlewood. Nu börjar jag också bli nyfiken vad som hänt i min slottspark under de fyra dagarna som jag varit borta. Har den nya rosenhäckens rosor börjat blomma? Har allt grott i trädgårdslandet? Har honungsrosen vid parkeringen börjat blomma?  Tidigt i morgon får jag svaren.

Idag är det exakt tre år sedan jag startade den här bloggen och skrev detta inlägg. Det har varit tre år av ivrigt skrivande och fotograferande till den här dagboken på nätet och bloggandet har blivit en nästan nödvändig rutin.
För mig som inte jobbar vid en dator på dagarna är det en avkoppling att på kvällen fixa med bilder och skriva några rader om dagens händelser i trädgårdar eller var jag nu har varit.


Ibland undrar jag dock hur stor plats den här bloggen har i mitt liv idag då jag flera gånger om dagen ser olika händelser som blogginlägg. Egentligen borde man gå ut och leva sina dagar utan att observera och fotografera för att låta andra ta del av det man sett och gjort, det kanske skulle vara befriande men jag vågar inte prova.
                                             
Nu har sommaren vänt och vi går åt andra hållet.