Vad bloggar jag om?
Nu blommar taken vid strandhuset. Det här taket lade vi 1999. Den sedum som växer här är gul fetknopp, vit fetknopp, Kaukasiskt fetblad, Mongoliskt fetblad och kantig fetknopp.
Vad bloggar då jag om? En syrenhäck sågas ner, lejongap som börjat blomma, en hare som ätit rosenknoppar, varför den ena nepetan ska vara bättre än en annan.
Hm....kanske att jag borde ta upp viktigare trädgårdsfrågor som berör all användning av kemikalier i form av bekämpningsmedel mot ohyra, ogräs mm. Eller varför växtbutikerna hävdar att man MÅSTE köpa mängder av konstgödsel, kalk mm för att våra växter ska trivas.....ett försäljningstrick som de flesta går på. Men jag vet inte om jag är rätt person att ta upp de här frågorna.....jag fortsätter nog att försöka förmedla det vackra i trädgårdar och parker. Hur var det nu.......jo.....nu är jag helt färdig med syrenhäcken som tagits ner.....och jag såg ganska många harar i parken idag.
Trädgårdsskötsel
Med det här vill jag säga att om någon skulle ´´bryta´´ sig in i min park mitt i sommaren så skulle man upptäcka att den kritiska trädgårdsspanaren/slottsträdgårdsmästaren inte själv har en pedantiskt skött park just nu när verksamheten ligger nere i juli. Mitt mål nu är att trädgården ska vara i så perfekt skick som möjligt när jag går på två veckors semester.....om tre veckor.
När däremot verksamheten är igång så försöker jag att ha parken så fin som möjligt och med daglig finputs. Nu väntar en del tyngre uppgifter som att slå utmarkerna med trimmer, den eviga rensningen av planteringar och i trädgårdslandet mm.
Det ena behöver inte utesluta det andra, tycker jag! Själv odlar jag utan bekämpningsmedel och gifter och skulle gärna läsa mer om det också. Visst behöver vi fundera över och diskutera hur odling mm. påverkar miljön.
I hear you, det är svårt att hålla sig till det man tänkt skriva om från början men det är å andra sidan ganska skönt att hålla sig till vår nisch, annars skulle man ju vara tvungen att hänga med i blogg-världen jämt och ständigt.
Är det inte lika viktigt att glädja sina medmänniskor och ge dem en njutning för ögat som att diskutera politik? Det tycker i alla fall jag. Uppskattar din blogg precis som den är!
Personligen tycker jag att den här typen av bloggar likväl fyller sin plats i bloggvärlden... Det blir tomt utan dig om du skulle sluta skriva om det du gör idag!
Äh, jag tycker det är bra mycket roligare att få läsa att du sett harar än att prata om "viktiga" saker.
Här är det mest slit och bara lite trädgårdsromantik. Därför är den här bloggen bra som den är. Men.....det bästa ogräsmedlet är väl ändå att plantera tätt och att se till att ge växterna mycket mums mums. Jag tog över en perennrabatt förra året med meterhögt ogräs, både på rot och frö, och med ynkliga förtvinade perenner. Ett år efter och mycket mums mums och ett par omgångar rensning rensning, så finns inte ett ogräs, bara enormt frodiga blommor. Det är aldrig för sent.
Annars har vi provat pelargonsyra på hårdgjorda ytor. Pelargonsyra låter ju mysigt, men tillverkaren har döpt det till TOP GUN! Det luktade inte lika illa tyckte jag, men de gravt ättiksberoende i parkkåren här, tyckte inte att kicken blev lika bra.
Karin A: Jag försöker i det längsta att inte använda några som helst gifter...med undantag för att hålla ogräs borta från alla vägar och gångar...det skulle behöva anställas en till annars för att sköta det.
Joppe: Jo...jag nischar vidare.
Immix, Ronja, Matildas fikarum: Jag kör vidare så här.
Parkarbtaren: Jag har inga täta bestånd av ogräs någonstans...har täta perennplanteringar även jag. Men i den mycket stora slänten i soligt läge måste man hålla efter ogräs tidigt så att de inte hinner etablera sig. Det är inget tungt arbete i sig men det kräver ständigt plockande. Det är lättare i halvskuggiga eller skuggiga planteringar där man kan använda mer storbladiga växter som Hosta t.ex.
Jag tycker att du gör helt rätt i att försöka förmedla det vackra i trädgårdar och parker. Kanske kan man säga att du på så vis ställer dig i raden av alla skönhetsivrare, som likt Dostojevskij menar att det är skönheten som är vår räddning i en alltmer sönderfallande värld? Skönhetens blotta existens, vare sig vi finner den i musiken, littteraturen, konsten eller i en blomma, öppnar ju möjligheter för själens överlevnad. Frågan är bara hur man fångar dagens övermätta publik? Kanske ställa skönheten i kontrast mot fulheten? Använda sig av tricket skönheten och odjuret? För ingenting kan väl höja skönhetens glans såsom fulheten? Tja, det här blev nog lite väl filosofiskt denna gång.
Den som vill ha lite mer konkreta tips på vad jag som invidid kan göra för en mer hållbar framtid kan ju annars läsa Johan Tells relativt nyutkomna bok: 100 sätt att rädda världen.
Vi betackar oss från politik och samhällsproblem...Här vill vi njuta av vackra bilder, underfundig text och en "okemikalisk" trädgårdsmästares bästa tips!!! Dessutom vävs här in en del musik och det fyndiga jordspråket! Vad mer behöver vi!?!
Trolda - Godnatt du Trädgårdsmästare med STIL....=D
Thomas H: Jag fortsätter att förmedla det vackra. Jag får bli mer samhällskritisk i nästa liv. Jag har nu ställt Finsk yoga mot honungsrosen.
Du måste börja blogga Thomas H....eller gör du det?
Boken 100 sätt att rädda världen fick min syster i födelsedagspresent.
Trolda: Tack Trolda. Men jag hoppas att alla förstår att jag inte sticker huvudet i sanden och flyr problem...bara det att jag inte är rätt man att ta strid. För mig är bloggen en plats att samla bilder och trädgårdsupplevelser.
Den sköna honungsrosen växer av egen kraft när det gäller popularitet ? alla tycks gilla den
? ungefär som musik av Mozart. Ställd mot misären i öster ? finsk yoga och gruvfyllo ? är succén given för esteter och övriga men jag undrar vad de ryska gruvarbetarna, som druckit allt annat än färskpressad morotsjuice, har att säga om honungsrosen? Där duger nog inga doftslingor av honung för att flyga högt över stan.
Blogga själv? Njaee, jag har så försvinnande litet att säga. Jag har fullt sjå med att få ihop till en och annan kommentar här på bloggen.
Thomas H: Du har nog mycket att säga...gillar det du skriver i kommentarerna...så det är bara att starta upp en blogg. Du kan ju beskriva livet där ute på slätten. Skulle vara mycket intressant.
Jag ser att det förekommer många frågetecken i mina kommentarer och kanske är det symtomatiskt? Ursprungstextens bindestreck och citationstecken förvandlas automatiskt i det elektroniska nätverket till frågetecken! Ja, varför inte? Det finns ju så många frågor att fundera över. Det är väl ok.
Tack för de vänliga orden, våra förra kommentarer gick om varandra. Slätten ja och allt vad därtill hör. Det kunde vara en tråd att nysta i men detta nystan är så fullt av komplicerade trådar så jag tror att jag avstår från den uppgiften. Sitter faktiskt sedan en tid i Paris och försöker få distans till vad jag nämnde. Återvänder dock snart, jag längtar till Stockholms kajer och friska vatten. Där trivs jag bäst.
Thomas H: Hm...jag förstår..hela livet är fyllt av komplicerade trådar vare sig man befinner sig på slätter, i Stockholm eller i Paris. Tall Ship Race kommer till stan den 27 och då får du väl se till att vara hemma. Ha det gott i Paris så länge.
