Läget i pandemin
I över ett år har nu hela världens befolkning levt med Covid-19 och viruset har orsakat sjukdom och död i väldigt stora antal. Här i Sverige befinner vi oss mitt i den tredje vågen och ännu verkar vi inte ha nått peaken. Det sägs att smittspridningen nu kommer att minska på grund av vaccin och att viruset inte trivs lika bra i sommarvärme. Jag hoppas verkligen att vaccinet har den effekt som det är tänkt, så att vi åter får leva lite mer avslappnat, så som vi gjorde förra sommaren.
På en stentrappa vid Penningby slott i Roslagen, satt jag länge idag och njöt av stillheten och vitsippsmattorna omkring mig. Jag funderade över vad det är jag saknat under pandemin och vad jag åter kan göra när detta elände är över. Att trängas på tunnelbana och i bussar saknar jag knappast och jag vet inte om jag någonsin vill vistas så tätt intill människor igen. Handla i butiker saknar jag inte heller utan trivs bra med att beställa det jag behöver på nätet.
Att kunna krama om mina nära och kära är något som jag saknar mycket och självklart saknar jag också att resa både i Sverige och utomlands och då främst till Italien. Jag saknar också att kunna gå ut och äta lunch eller fika på stan och även att besöka konstutställningar, bland annat Fotografiska. Annars har jag klarat mig bra med hjälp av min vänliga och hjälpsamma dotter och att jag har fått ha min fina lilla kompis Lexus så mycket. Om jag inte haft dessa två, så skulle tillvaron varit en helt annan!
Nu hoppas vi på en sommar i frihet och lycka!
Vecka 16, 2021 - April är en kall och nyckfull vän
Det är några år sedan nu som Cecilia fick syn på den sällsynta vitsippsrutan i en av de förvildade trädgårdarna här utanför min bostad. Se här! Det visade sig att den växer vild i Sverige endast här i Traneberg/Minneberg. Idag såg jag de vackra sällsynta blommorna igen och det kändes nästan lite högtidligt. Gulsippor blommar också i närheten och jag ska senare även försöka hitta den ljust gula svavelsippan, som växer på ett speciellt ställe i samma område.
Men det är nästan så att jag inte vill berätta var dessa skönheter växer, eftersom jag vet att det finns människor som roffar åt sig utan att tänka på att vara försiktig om den unika floran som vi har här. När jag för några veckor sedan visade på Facebook var de första vitsipporna blommade, tog det bara några timmar innan var de borta. Antagligen satt de i någon vas hos någon nöjd person.
Scillan slocknar nu och våren går in i en grönare fas. Hägg, try och måbär grönskar över den vackra markfloran, där vitsipporna märks mest. Det är nu tiden börjar gå så där märkligt fort igen, som den gör varje vår och försommar då det är som vackrast. Jag tycker inte att det var länge sedan som jag nosade upp den första vintergäcken och snödroppen.
Vitsippsbackarna på Djurgården är nu magiskt vackra och vid gränsen mellan Rosendal och Skansen växte de tätt på stora ytor. Ovanför dessa vitsippsmattor vankade Skansens vargar omkring i sitt hägn. Det är just där vargar bör vistas tycker många, instängda på djurparker. ´´Farliga´´ djur bör inte få vistas fritt, men faktum är vargen dödat endast en människa i Sverige på 100 år och det var i en djurpark.
Att vargen tar tamdjur då och då tillhör väl naturens lag och det verkar inte vara ett lika stort problem i andra länder som har ett betydligt större antal vargar.
Hur är det då med huggorm (dödar en människa vart tionde år) och getingar (dödar fem människor varje år) eller fästingar. Frågan är väl ändå om inte människan är jordens absolut farligaste släkte, vi som metodiskt fullständigt förstör vår vackra planet och samtidigt slår ihjäl varandra både i krig och fred. Det kanske i stället är några individer av människosläktet som borde vanka fram och tillbaka i hägnet där ovanför vitsippsmattorna.
Igår morgonvandrade Lexus och jag tillsammans med en lugnt simmande bäver längs Minnebergs strandpromenad. Solen, träden och husen speglade sig i den blanka vattenytan och den stora gnagaren som kan väga upp till 30 kilo, följde oss en stund på vår vandring. Lexus var misstänksam och backade när jag ville visa vår simmande vandrarvän. Märkligt att de verkar trivas så bra i stadsmiljö. Längs Minnebergs strand är träden för kraftiga att fälla, så den var väl bara på en liten utflykt.
Idag handlade jag vin och betalade med sedlar, som mycket länge legat i mobiltelefonens fack. Det kändes märkligt, men också oerhört skönt att inte mitt köp blev personligt registrerat. Ingen annan vet att det var just jag som köpte det där italienska vinet vid Garnisonens systembolag, om inte någon övervakningskamera fångade mig. Algoritmer styr ju annars våra liv nu. Ibland längtar jag tillbaka till kontanternas tid.
Snöfall i morgon säger SMHI. April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell!
Det känns alltid tomt första kvällen efter det att jag lämnat Lexus. Jag tycker om våra rutiner och jag njuter av alla vandringar, även den sena lite kortare i mörkret.
Snöblandat regn hela dagen och några få plusgrader.
Jag är medlem i en Facebookgrupp där de boende i Traneberg berättar vad som händer i området. Idag publicerade en medlem ett inlägg att ett mandarinand-par höll till nere vid badstranden en bit härifrån och jag travade direkt ut i snöblasket med kameran. På sociala medier hade jag sett att den spektakulära anden dykt upp lite då och då på olika platser i Stockholmsområdet, men jag har aldrig tidigare sett den live. Den härstammar från Ostasien, men togs till Europa på 1700-talet och de vi ser idag är individer på rymmen eller avkommor från rymlingar.
Som tur var fanns paret kvar när jag kom dit. De gick där och betade på gräsmattan en stund, innan de simmade ut och höll till just vid strandkanten. Hanen är ser nästan overklig ut med alla färger i olika fält, medan honan har mer skyddsfärg, men vacker ändå. Det kändes stort att äntligen ha fått se den ganska ovanliga anden. På hemvägen passade jag på att ännu en gång fota gulsippor och vitsippsruta, den här gången i regnet. Även hundtandslilja och nunneört hamnade i kamerans minneskort.
På eftermiddagen hade mandarinand-paret lämnat badviken.
Vasaparken som anlades 1898 har sedan början varit en plats för lek och idrott. För att hitta lugn och ro så finns det några andra parker i stan som passar bättre, till exempel Humlegården. Men nu har en vacker yoga-paviljong byggts i den lugnaste delen i nordväst mot S:t Eriksplan. Parken har saknat en plats för stillsammare aktiviteter och det är tänkt att paviljongen ska kunna användas till bland annat yoga och rofyllda stunder. Jag hoppas verkligen att det också blir så.
Paviljongen är byggd av svensk kärnfuru av hög kvalitet som linoljebehandlats, men det kommer att ta några år innan träet fått lite patina och mer smälter in i miljön. Riktigt fint blev det och i anknytning till platsen har det planterats perenner och en syrenbuske, men kanske att valet av lagerhägg och krypande tuja på den övre nivån inte var så kul.
När jag ändå var i området besökte jag Sinnenas trädgård där jag hade tänkt fota de vackra balkansipporna och julrosorna under ormhasseln, vilket jag gör varje år. Tyvärr räckte inte dagens få plusgrader för att balkansipporna skulle öppna sig, men det är alltid en fröjd att gå in i den mycket vackra trädgården, men den allra vackraste tiden har trädgården framför sig, nu när vi snart går in i maj månad.
Magnoliorna i stan börjar nu blomma lite här och där, som till exempel S:t Eriksgatans Magnolia kobus och allén av Magnolia ´Merrill´ på Vallentin Sabbats gata vid Sabbatsbergs sjukhus. I år har jag tänkt att uppdatera mitt blogginlägg om Stockholms magnolior med nya bilder, men jag får nog vänta en vecka till innan det blir riktigt fart på blomningen.
En plats där jag vet att den tidiga sorten Magnolia bondii blommade är på Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden och jag åkte dit för att ta bilder innan de blommat ut. Magnolians blomningstid är kort, men den är verkligen en underbar växt för alla parker och trädgårdar och passar även alldeles utmärkt som gatuträd. Det planteras nya magnolior på många platser runt om i Stockholm varje år, så det är nästan omöjligt att dokumentera alla dessa platser på bloggen, så som jag tänkte 2015 då jag skrev mitt blogginlägg om stadens magnolior.
Sista trädgården på dagens stads-vårblom-roadtrip blev i underbara Bergianska trädgården. Jag älskar verkligen vår botaniska trädgård och under vår och försommar är det ljuvligt vackert på denna plats mellan Naturhistoriska museet och Brunnsviken. Magnolia kobus och ’Merrill’ blommade framför den perfekta granhäcken, men Magnolia stellata vid institutionsbyggnaden hade inte riktigt öppnat sina blommor.
Flera tidiga rhododendron hade börjat blomma i rhododendrondalen och det är just nu som jag tycker bäst om den här växten, nu när de tidiga sorterna lite försiktigt går i blom. När senare i vår Rhododendron catawbiense ’Grandiflorum’ lyser med sin starkt lila färg i var och varannan trädgård, blir det ofta lite för pråligt och skrytsamt…tycker jag! Men som sagt, nu njuter jag!
Några gula favoritväxter som lundvivan och skenhasseln blommade invid Brunnsviken och prunusträdens blommor slår ut vilken dag som helst. Jag har ofta undrat varför inte den mycket vackra skenhasseln används mer i trädgårdar och parker. I Kungsträdgården blommar nu Prunus ’Accolade’ som allra bästa nu och jag planerar att åka in tidigt på söndag morgon för att ta några bilder.
På väg in mot Kungsträdgården vid halv sju på morgonen för att fota körsbärsträden, funderade jag på hur jag skulle göra för att få bilderna lite annorlunda i år. Fantasin tryter när man står där i de fantastiska körsbärsalléerna med sin kamera. Bilderna blir ju ganska lika år efter år.
En plusgrad och isande vindar, men det kändes som fyra minus, precis som SMHI skrev i prognosen. När jag närmade mig körsbärsträden såg jag att det stod två hästar under de rosablommande träden och det var ju nästan för bra för att vara sant. Någon fotograf hade tydligen planerat denna fotografering och säkert betalat en hel del för att transportera hit de vackra hästarna och så kommer jag och tar för mig av det magiska tillfället.
Visst kändes det lite som om jag trängde mig på, men det är ju en offentlig plats och mitt uppdrag var att fota träden denna tidiga söndagsmorgon. Antagligen trodde fotografen att ingen annan skulle infinna sig här så tidigt en söndagsmorgon. Jag valde att inte stå vid sidan om och titta på tills dom var klara. Jag och några få till lät i stället kamerorna gå varma en stund och det här dukade bordet blev den mest fantastiska fotografering av Kungsans körsbärsträd någonsin, tillsammans med den gången då jag fotade för boken och fick tillåtelse att komma upp på Nordeas terrass för att ta några överblicksbilder.
På väg tillbaka passerade jag Brunkebergstorg för att se om alla magnolior hade börjat blomma. Det här annars så tråkiga torget och Malmtorgsgatan intill, kommer snart att skumma av blommande magnolior! Ett ensamt måspar hade en tidig kärleksstund på en mur och jag tog några bilder. När jag gick runt för att få en tidigt blommande magnolia i bakgrunden, blev paret blyga och sneglade misstänksamt på mig. Jag väntade en stund, men måsarna tyckte nog att jag förstört kärleksstunden.
Vecka 15, 2021 - Vaccinerad!
Morgonen var kylig när vi startade vår vandring vid Folke Bernadottes bro och gick förbi Sjöhistoriska museet och Villa Källhagen, bort mod Djurgårdsbron. De hårda vindarna som irriterat under de senaste dagarna hade bytts mot en helt stilla måndagsmorgon och det var som vanligt underbart att vandra på vackra Djurgården med min finaste fyrbenta kompis.
Vi gick upp till Rosendalsterrassen där vi träffade Lexus matte och Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Cecilia som gjorde vårfint i planteringarna tillsammans med sin kollega Heidi. De två vackra Magnolia ’Wild Cat’ med vita dubbla blommor som planterades vid den långa hortensiaplanteringen 2015, hade mängder av svällande blomknoppar.
I Rosendals slottsträdgård syntes bladen av mängder med tulpaner som senare i vår kommer att blomma och förgylla platsen. Jag har inte längre koll på sorterna, men det blir säkert vackert. För säkerhets skull är planteringarna instängda med rådjursnät, eftersom det faktiskt fortfarande finns ganska många rådjur här på Södra Djurgården, ön som en gång i tiden var jaktmark för kungahuset.
När vi skulle gå över Folke Bernadottes bro blev det för jobbigt för lillkillen. Bron som svajar en aning när man går på den (så som den ska göra), är inte något Lexus gillar, så han lade sig platt på bron och vägrade gå, men i min famn var han trygg…
Av en Instagram-kompis hade jag fått tips om en fantastisk scilla-plats vid Lilla Frescati och jag åkte dit när jag hade lämnat min kompis Lexus på Blockhusudden.
Visst fanns där mängder av scilla, men det var inte den som fick mig på fall här, utan de vitblå porslinshyacinterna som växte tätt på mycket stora ytor. Jag skulle gärna vilja veta när de första lökarna grävdes ner här och tänk om de personerna som arbetade med detta, hade sett det magiskt vackra resultatet!
Kungsholmen runt. Vilade och fikade på bryggor. Ytorna med scilla, porslinshyacinter och krokus i parken vid stadshuset mittemot Waterfront, blir allt större för varje år som går. Hittade en fullt blommande rhododendron/azalea på en gård i början av Norr Mälarstrand.
Packat med folk på uteserveringar. Visst borde vi haft en total lock down under en tid, så att folk förstått allvaret med pandemin. Stackars vårdpersonal! Vi ser ju ingen som helst ljusning i smittspridningen och antal covid-patienter på sjukhusen. Tvärtom, kurvorna stiger hela tiden.
Fick tid för vaccination på söndag. Antar att det blir Astra Z.
Tidigt innan smittspridarna vaknat, gick jag en stund inne i stan med kameran. I Kungsans körsbärsalléer hade dock några fler än jag planerat tidig fotografering, så jag lämnade snabbt platsen. Passerade Berzelii park där planteringslådorna utanför Berns var fyllda av ranunklar, som verkar vara årets vårblomma i urnor och planteringar i Stockholm. Så vackert!
Temat i stadens urnor den här våren är ´´Tropiken flyttar in´´. Jag har inte några problem med rosa ranunklar tillsammans med vinröda penséer, men däremot har jag alltid svårt för alunrot och speciellt dessa limebladiga. Jag tycker att de ser konstgjorda ut. I Berns lådor fanns dock ingen alunrot utan i stället rosa och röda ranunklar tillsammans, vilket var mycket vackert.
Men trots alunrot blev jag glad av alla vårblommande urnor i innerstaden.
Under vecka 24-25 byts vårblommorna ut mot sommarfloret i stadens 800 urnor och 50 rabatter.
En snabb sväng i Gamla Stan innan jag återvände hem till Bromma där det var strömavbrott, vilket varade i 3,5 timma. Som tur är har jag gasspis, så morgonkaffet fixade jag utan el.
Det är alltid lika fint att komma ut till gården Westermossen i Roslagen, där systerdotter Therese, hennes man Tobias, lilla söta Eira, hunden Sookie och ett gäng får och höns bor. Vi blev bjudna på en underbar laxlunch på den stora solbelysta terrassen, för att sedan fortsätta med en lika underbar och somrig tårta som kära syster fixat. Äggen till tårtan kom från gårdens höns och bären från Roslagens skogar. Stort tack och eftersom besöket blev ganska kort den här gången då jag hade fått tid till Covid19- vaccinering i stan, så stannar vi längre nästa gång och tar en långpromenad där ute i Roslagens famn.
Efter allt som experter och media skrivit om Astra Zenecas vaccin, var jag aningen orolig när jag gick trapporna upp till våning 2 där på Odenplan, trots att jag visste att de som är över 65 år inte fått några allvarliga biverkningar. Men när jag såg skylten ´´Pfizers vaccin idag´´ blev jag faktiskt lättad.
Jag hade aldrig tidigare känt en sådan lycka efter ha fått en spruta i armen! Efter vaccineringen skulle man vänta i 15 minuter i ett stort väntrum, för att hålla koll på eventuell besvärlig reaktion av vaccinet. Där bjöds på fika och folk verkade glada och hoppfulla.
När jag sedan med ett leende gick tillbaka till bilen i solen längs gatorna i Vasastan, kändes det mycket skönt. Som att det här var ett steg på vägen bort från rädsla och sjuklig försiktighet, tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Visst kommer jag även i fortsättningen vara mycket försiktig, men det blir nog lugnare. Nu får jag vänta ett tag på andra dosen!
Helgeandsholmen och Strömparterren
Helgeandsholmen är en ö som ligger i Norrström just nedanför Stockholm slott mellan Gamla Stan och Gustav Adolfs torg. Namnet kommer av ´´Helige andes hus´´ som var ett sjukhus under Medeltiden. Sjukhuset låg här fram till början av 1600-talet. Idag är det riksdagshuset som dominerar på ön, som stod färdigt 1905. Då riksdagshuset byggdes, revs den populära Norrbrobasaren som var en länga med 25 handelsbodar där bland annat Adolf Bonnier från 1839 sålde böcker i sin boklåda (bokaffär).
Riksdagshusets arkitekt var Aron Johanson och byggnaden möttes av mycket kritik, bland annat för att den ansågs för ståtlig och framträdande på en plats så nära slottet...!
Framför byggnaden finns en parkanläggning med arkadbeskurna lindar, tuktade bokhäckar och öppna gräsytor. Det är snyggt och pampigt och under vintern märks bokhäckarnas kopparbruna löv som sitter kvar tills våren då de nya bladen tar vid.
På den östra sidan om Norrbro som stod klar 1807 på Helgeandsholmen, ligger Strömparterren där en trädgård anlades och invigdes 1832 som Stockholms första allmänna park. Om Kungsträdgården och Humlegården är stadens äldsta parker så är Strömparterren den första park som fick användas fritt av allmänheten.
Parken med sitt centrala läge har under årens lopp haft skiftande prakt. Flera gånger har trädgården förfallit, men rustats upp igen.
När restaurangen på strömparterren nyinvigdes 1905, skrev Svenska Dagbladet:
´´Först har Stockholm fått en ny, vacker parkanläggning mitt bland stadens torra och grå gatstenar, en anläggning, där vår nyförvärvade stadsträdgårdsmästare fått tillfälle att visa ännu ett prov på sin förträffliga förmåga att skapa de ljuvligaste oaser i storstadens stenöken. Här överraskar han en åter med lika originellt planerade som för ögat smekande blomsterrabatter, och man kan vara viss på att denna park blir en av de mest gouterade i Stockholm samtidigt som den utgör en verklig prydnad för sin stolta omgivning´´. (Ur boken Stockholms parker av Bertil Asker)
I augusti 2012 återinvigdes parken efter en stor renovering där nya planteringar med perenner skapats. Spegeldammen där Carl Milles ´´Solsångaren´´ står, har renoverats, uppvärmda sittmurar har tillkommit och även en vacker granittrappa ner mot Norrström. Nu har också äntligen ett café öppnat och Koloni som caféet heter serverar utmärkt ekologisk och KRAV-märkt mat. Det är skönt att sitta en stund vid kajkanten, med sin lunch eller en kopp kaffe, och ha operan på en sidan om sig och slottet på andra sidan. Från Strömparterren finns även ingången till Medeltidsmuseet.
Lindarna intill Norrbro tuktades hårt i samband med renoveringen och kommer säkert att vara hårt beskurna även i framtiden för att inte störa utsikten, men jag hoppas ändå att man kommer att släppa ut trädkronorna en aning mer. Den stora hästkastanjen är helt magnifik då den blommar och på bänkarna under trädet hittar man skugga under heta sommardagar. Strömparterren blev mycket fin efter upprustningen som lär ha kostat 27,5 miljoner kronor och jag återkommer med bilder från blomsterrabatterna under 2014.
Upprustningen i siffror:
Strömparterrens yta: 0,4 ha
Upprustning: total kostnad ca 27 mnkr
Planteringsytor: 316 m2 med 2437 perenner, 1100 lökväxter och 158 kryddörter
Gräsytor: 537m2 med färdig gräsmatta
Granithällar: 474 m2
Granitmurar: 62 lm
Terrazzomurar: 35 lm
Ny trappa: 33m2
Utrustning: 9 blomsterurnor med sommarblommor och kryddörter, 9 uppmålade parkbänkar, 4 papperskorgar, en trädbänk runt kastanjen, ledstråk för synhandikappade, mm
Belysning, 12 gasverkslyktor, 2 belysningsmaster, 72 belysningspunkter i dammen markstrålkastare mm.
Några bilder från 2010, innan den senaste renoveringen av Strömparterren.
Actea simplex ’Brunette’ - Höstsilverax
Anemone x hybrida ’Honorine Jobert’ - Höstanemon
Aquilegia vulgaris ’Blue Barlow’ – Akleja
Asclepias incarnata ’Iceballet’ - Vit sidenört
Asplenium scolopendrium – Hjorttunga
Aster amellus ’Pink Zenith’ - Brittsommaraster
Astrantia major ’Buckland’ - Stjärnflocka
Astrantia major ’Star of Beauty’ - Stjärnflocka
Blechnum spicant – Kambräken
Brunnera machrophylla – Kaukasisk förgätmigej
Calamagrostis acutifolia ’Karl Foerster’ - Tuvrör
Chelone obliqua – Sköldpaddsört
Chelone obliqua ’Alba’ - Vit sköldpaddsört
Echinacea purpurea ’Alba’ - Vit solhatt
Echinacea purpurea ’Magnus’ - Röd solhatt
Echinops vitro ’Veitch´s Blue’ - Blå bolltistel
Epimedium rubrum – Röd sockblomma
Epimedium x versicolor ’Sulphureum’ - Blekgul sockblomma
Filipendula purpurea ’Elegans’ - Japanskt älggräs
Geranium ’Espresso’ - Trädgårdsnäva
Geranium macrorhizum ’Spessart’ - Flocknäva
Geranium wlassovianum – Mongolisk näva
Geranium sylvaticum ’Mayflower’ - Midsommarblomster
Geranium x cantabrigense ’Biokovo’ - Biokovonäva
Gillenia trifoliata – Trebladsspira
Heuchera ’Chocolate Ruffles PBR’ - Alunrot
Heuchera ’Marmelade’ – Alunrot
Hosta ’Golden Tirara’ - Guldfunkia
Hosta tardiana ’June’ - Blåfunkia
Hosta ’Fortunei Francee’ - Blomsterfunkia
Knautia macedonica – Grekvädd
Liatris spicata – Rosenstav
Lysimachia punctata – Vitlysing
Maianthemum racemosum – Vipprams
Molinia caerulea ’Moorhexe’ - Blåtåtel
Nepeta faassenii ’Walkers Low’ -Kantnepeta
Stipa pennata – Fjädergräs
Salvia nemorosa ’Caradonna’ - Stäppsalvia
Sanguisorba officinalis ’Tanna’ - Blodtopp
Tiarella cordifolia – Spetsmössa
Veronicastrum virginicum ’Alba’ - Vit kransveronika
Veronicastrum virginicum ’Fascination’ - Kransveronika
Lökväxter
Allium ’Early Emperor’ – Bollök
Hyacinth ’City fo Harlem’ – Hyacint
Narcissus decasplit ’Cassata’ – Påsklilja
Tulipa double ’Early Pink’ – Dubbelblommande rosa tulpan
Tulipa double ’Red Princess’ - Dubbelblommande röd tulpan
Tulipa Triumph ’Prairy Fire’ – Orange tulpan
Kryddörter
Agastache ’Black Adder’ - Anisisop
Allium Schoenoprasum ’Album’ - Gräslök
Artemisa absintheum – Malört
Hyssopus officinalis – Isop
Lavandula angustifolia ’Munstead’ - Lavendel
Mentha piperita ’Black Beauty’ - Pepparmynta
Myrrhis odorata – Spansk körvel
Monarda ’Beauty of Cobham’ - Temynta
Monarda ’Mahogany’ – Temynta
Origanium vulgare- Oregano
Origanium laevigatum ’Herrenhausen’ - Mejram
Salvia officinalis ’Extrakta’ - Kryddsalvia
Salvia officinalis ’Rosa Select’ - Kryddsalvia
Vecka 14, 2021 - Det är gott att leva - trots allt!
Stockholms innerstad låg öde när jag tidigt denna annandag påsk parkerade bilen vid Operan och gick i snöovädret in i Kungsträdgården. Jag visste att körsbärsträden hade börjat blomma något i den mer solbelysta östra allén. Den västra börjar alltid blomma något senare.
Snön yrde omkring mig när jag tog bilderna i detta klassiska aprilväder. Men jag fylldes samtidigt av lycka när jag såg blomningen, som en kontrast till allt mörker i smittans tid. Aprilvädret fortsatte hela dagen, med snö och solsken om vartannat. Snön stannade kvar på marken en stund och jag skyndade mig ut för att ta några bilder där snön lagt sig över de blå scillabackarna. Några timmar senare var all snö borta.
Fördelen med 3 grader varmt och hårda vindar, är att man nästan blir ensam vandrare på Djurgården. Tidiga vardagsmorgnar med dåligt väder, är perfekta förhållanden för en Corona-folkskygg vandrare i Stockholms gröna rum.
Scillamattorna lyser upp i trädgårdar och parker nu i början av april och det är lika bra att reda ut det där med scilla och vårstjärna igen. Rysk blåstjärna, Scilla sibirica är helblå och tittar ner i marken. Vårstjärna, Scilla forbesii, är ljusare blå och vit i mitten, den tittar upp mot oss. Vårstjärnans tidigare latiska namn var Chionodoxa, men tillhör nu alltså släktet scilla. Jag älskar båda, men visst faller man kanske mer för vårstjärnan med sin ljusare och vårglada uppsyn.
Vid Prins Eugens Waldemarsudde blommade klosterliljorna på gräsmattan framför entrén och jag tycker att de sprider sig lite mer för varje år. Tänker mig hela gräsytan fylld av de vackra klockorna framöver. Vid Gamla huset var scillan ovanligt intensivt blå och gjorde sig fantastiskt fint mot Wuddens vackraste byggnad!
Innan jag lämnade Djurgården vandrade jag på underbara scillamattor invid Nordiska museet och tog några bilder på den blå markfloran mot den lika blå himlen.
På väg hemåt blev jag tvungen att spontanparkera vid Jarlaplan när jag såg havet av krokus som var galet vackert just där. En mycket väl vald plats för dessa fantastiska vårblommor. Här på Jalaplan stannade Roslagsbussarna en gång i tiden när jag som tonåring tog bussen från Norrtälje till huvudstaden, för att börja lära mig gatorna och vandringsvägarna. Efter militärtjänstgöringen, blev jag äntligen stockholmare, som jag drömt om sedan jag var barn. Nu har jag varit stockholmare i 46 år, men jag tror att jag fortfarande har mycket av rospiggen i mig.
När jag växte upp i Norrtälje var staden en liten vacker idyll, men jag blev en aning chockad när min systerdotter Therese skickade en film från tidigt 60-tal, där det visade sig att trafiken inne i den lilla stadskärnan var riktigt tät. Köerna ringlade fram längs de små gatorna, där det idag är mycket lugnare vad gäller trafiken. Minnet är inte alltid att lita på.
När jag hämtat min vandrande fyrbenta vän på Blockhusudden, gick vi där ute en stund innan vi begav oss mot Bromma. Till min glädje såg jag att den stora magnolian vid söderväggen mittemot Blockhusprotens café, hade börjat blomma i toppen. Denna alltid så tidigt blommande magnolia var precis vad jag behövde se nu när Corononas smittokurvor stiger brant igen. Det sägs att jag ska få mitt vaccin inom en månad.
Den vackra tibasten en bit därifrån, blommade ovanligt rikligt i år. och i Cecilias trädgård lyste den gyllene körsbärskornellen. Hos grannen blommade också den tidiga forsythian som lyste med sina intensivt gula blommor. Tre rådjur strövade lugnt omkring invid de vackra tomterna. Udden var vacker denna morgon.
På kvällen firade vi min dotters födelsedag hemma hos mig i Bromma och vi gick på aftonvandring och såg den magiska markfloran, med bland annat stora ytor av vårstjärna i backarna där det röjdes sly i höstas. Där mitt i scillahavet jobbade den tålmodige modellen Lexus en stund och fick sitt favoritgodis som lön. Bilderna där tog min dotter med sin Iphone 12 och jag undrade varför man ska släpa runt på en stor tung kamera när mobilens bilder blir så här bra.
I Gunnar Brusewitz bok ´´Stockholm, staden på landet´´ läste jag att solens upp- och nedgångar inte alls var lika vackra på 1700-talet som de är idag. Anledningen är att luften på 1700-talet inte var så förorenad som den nu är, vilket gör att vi får dessa vackra och romantiska soluppgångar och solnedgångar.
Ja ja, jag njöt i varje fall av den här morgonens magiska sol när den orange steg över Kungsholmen då jag drack mitt morgonkaffe. Tidig söndagsmorgon och som vanligt låg staden näst intill öde när jag vandrade från park till park för att fånga något vackert med kameran.
Min vandring gick från Tegnérlunden – Observatorielunden – Spökparken – Adolf Fredriks kyrkogård – Johannes kyrkogård – Eriksbergsparken – Ellen Keys park – Stureparken – Humlegården – Centralbadets trädgård.
Vecka 13, 2021 - En sockerbagare här bor i staden
Idag var det en stor dag i sökandet efter vårblommor! Under Lexus och min morgonvandring såg jag vitsippor alldeles här utanför min bostad! Varje år är det en lika stor händelse och när jag såg dem lysa bland blommande scilla, just intill ett träd i söderläge, jublade både Lexus och jag….
De hade korta stjälkar, men blommorna var stora och som vanligt magiskt vackra. Vitsippor är mina absoluta vårfavoriter i markfloran och när de framöver blommar i stora mattor i skogar och lundar, befinner vi oss i vårens bästa tid!
Scillan har nu också börjat blomma i de gamla förvildade trädgårdarna här hemma, där senare gulsippor, svavelsippor och den sällsynta vitsippsrutan ska blomma. Men vi tar en sak i taget, nu är det främst scillan jag njuter av och de cirka 10 utslagna vitsipporna. Någon hade även lagt ut på Facebook, att vita blåsippor blommade i skogen här i närheten. Lexus och jag får väl gå på spaning efter dem!
Nu börjar äntligen den här ´´trädgårdsbloggen´´ att göra skäl för namnet, då jag nu kan visa allt fler vårblommor och idag såg jag även svalört och den tidiga lungörten blomma borta vid Johannelunds koloniområde.
En sockerbagare här bor i staden…
Eftersom jag inte besöker caféer nu i smittans tid, så bakade jag egna kanelbullar här hemma i stället. Det var väl ungefär 40 år sen senast jag höll i en kavel, så jag var aningen osäker och visste att det kunde bli problem att baka i gasugn, där värmen endast kommer underifrån.
Bakbord och kavel hade jag just inhandlat och med hjälp av ICA-recept på nätet, satte jag igång – utan några som helst förhoppningar att det skulle bli så som jag ville. Jag försökte även titta på Youtube, men där fanns bara coola unga människor som gjorde sina egna kanelbullar på alla möjliga och omöjliga sätt! Letade länge efter att någon farmor eller mormor hade lagt ut någon film på hur man bakar traditionella kanelbullar, men utan resultat.
När jag senare satt där med mitt kaffe och en kanelbulle som faktiskt var riktigt god och lagom fluffig, kände jag mig omåttligt stolt! De som känner mig vet ju att köket inte är min favoritplats i mitt Brommanäste, men idag trivdes jag som en sockerbagare där framför bakbordet.
I vanliga fall brukar jag vandra runt Södermalms stränder, en sträcka på drygt en mil, men idag gick jag istället lite kors och tvärs inne på Söder, för att besöka torg och parker. Jag var nyfiken om det hade planterats några penséer eller andra vårblommor i urnor, men jag var tydligen för tidigt ute! Inga blommor varken på Mariatorget, Mosebacke eller Nytorget. I trapp-planteringarna upp mot Fiskargatan vid Mosebacke, såg jag dock en tidig tulpan som började skifta i rött.
I stället fick jag inrikta mig på blomsäkra kort så här i början av april, som hybridkejsarolvon, scilla, porslinshyacint och krokus och det räcker ju gott och väl – så länge! I Vitabergsparken placerade jag mig i en solig södersluttning nedanför Sofia kyrka, mitt i en underbar matta av porslinshyacinter och tog mitt födelsedagskaffe och en kanelbulle från gårdagens bak.
Vid Skanstull ner mot Eriksdalslunden har det planterats tusentals mörklila krokus i en stor slänt och jag tycker att det blev oerhört vackert och storslaget. Visst kanske det ser lite stelt ut med planterade raderna, men med tiden kommer lökarna att sprida sig och växa samman.
Lyssnar på underbara ´´Boken om San Michele´´ av Axel Munthe, fantastiskt uppläst av Krister Henriksson. Kände en stark längtan tillbaka till Capri och San Michele, som är en av de vackraste platser jag sett. Se här!
Den här sköna dagen gick vi årets första vandring runt en av favoritsjöarna i Stockholmsområdet, Kottlasjön på Lidingö där vi bland annat såg att Pernilla Wahlgren vårstäda sin tomt. Längs stränderna hade bävern jobbat hårt och fällt mängder av träd och vid bageri och café Vattenverket påskfikade min dotter, Lexus och jag, utomhus med långt avstånd från andra gäster. Lexus fick salamin på min macka!
Lyssnade till en underbar fågelkonsert i skogsbacken vid Äppelviken, med koltrast, bofink och en underbart vackert sjungande taltrast. Lexus och jag påsklångvandrade på morgonen i ett nästan folktomt Bromma.
Idag blev det blev ännu en ute-fika med långt avstånd från andra, eller rättare sagt raggmunk med fläsk, vid Gröna Stugan intill Lötsjön i Sundbyberg, innan vi sakta vandrade runt sjön.
Jag har alltid haft svårt för stora helger, men påsken är minst besvärlig och i år blev den mycket lugn och trevlig.
