Det är precis tio år sedan jag första gången besökte Barcelona. Jag var ung då, hade just fyllt 50 år och min dotter och jag landade i Kataloniens pärla för att bland annat se fotboll i spanska ligan. Det var på den tiden då Ronaldinho lekte fotboll på sitt karaktäristiska sätt och alltid med ett leende på läpparna. På något sätt kändes det roligare att se på fotboll då. Sedan dess har vi varit ännu en gång i Barcelona (förra året) innan vi den 2 maj i år åter tog mark på El Prat och det kändes vant och naturligt att ta bussen in till stan. 

 

Den här gången låg vårt hotell (Praktik Rambla) på den övre delen av La Rambla räknat från Plaza Catalunya, ett perfekt läge och eftersom jag fyllt år fick vi rummet uppgraderat till ett riktigt fint boende. 

 

Fyra dagar blev det i Barcelona innan vi tog flyget vidare till Rom. Det blev långa vandringar i den stora livliga och ganska trafikerade staden vid havet. Jag har funderat på vad det är som gör att vi och många med oss tycker så mycket om den här stan. De har ju inte bara ett fantastiskt fotbollslag utan också en alldeles speciell atmosfär, det är lätt att vara i Barcelona och man hittar alltid något nytt att se. En kväll besökte vi FC Barcelonas favoritkrog på en liten bakgata som inte såg mycket ut för världen. Da Greco var verkligen en mysig restaurang med god mat till mycket bra pris och med en vänlig personal. Inredningen var lite galen och ett bord står alltid reserverat för Barcelonas fotbollslag.

 

Vi besökte även berget med nygotiska Temple Expiatori-kyrkan som man ser från hela Barcelona och som har ett gammaldags tivoli (ett av de äldsta i världen) som närmsta granne. Vi åkte faktiskt pariserhjulet som är placerat så att man har hela Barcelona nedanför sig. Min dotter som åter igen planerat vår resa på ett fantastiskt sätt, hade googlat på secret gardens i Barcelona och hitta några riktigt fina och spännande platser. Det som slog det mesta i trädgårdsväg under hela resan var vid den nedlagda läderfabriken som ligger en liten bit från en av stadens härliga sandstränder. Fabriksbyggnaden var helt inklätt av klätterväxter som rådhusvin, bougainvillea och andra växter som jag inte visste vad det var. La Cantina de Palo Alto var en av de stora trädgårdsupplevelserna som jag haft på länge faktiskt. Mer om det i ett eget inlägg senare. Som sagt, sen tog vi flyget till ´´Den eviga staden´´