Site Meter

Ormöga - Omphalodes verna

Visby botaniska trädgård 10 maj 2011.
 
En vår i planteringarna utan ormögats blå förgätmigejliknande blommor vore väldigt fattigt tycker jag. Det vackra ormögat härstammar från alperna och sydöstra Europa men har även påträffats vildväxande i södra Sverige och är utan tvekan vårens vackraste marktäckare när den blommar i april och maj. Ormögat trivs i lite fuktig jord i skuggiga eller halvskuggiga lägen, men den fungerar faktiskt i full sol också, men då blir färgen på både blommorna och bladen ljusare. Jag tycker att man ska använda den i skuggigare lägen så att den intesivt blå färgen får komma till sin rätt, gärna som undervegetation vid vårblommande eller städsegröna buskar.
 
Det 15-20 cm höga mattbildande ormögat bildar täta bestånd och förökar sig med krypande jordstammar. Planteringsavstånde bör vara ungefär 35 cm. c/c. Den vita Omphalodes verna 'Alba' är också mycket vacker (jag måste snart köpa den till Engsholms slottspark). 
 
 
 Ormöga under pärlbuske i Engsholms slottspark
 
 Centralbadets trädgård 21 april 2014

Echinacea - Solhatt

Echinacea 'Tomato Soup' i Engsholms slottspark 2010
 
En perenn är en flerårig ört som vissnar ner på vintern och börjar växa igen på våren. Så definierar Wikipedia klart och tydligt växtgruppen. Det finns perenner som kan växa väldigt länge på sina platser, utan att de ens behöver delas eller omplanteras, som till exempel pioner och dagliljor. De flesta perenner behöver dock delas och flyttas efter 3-4 år för att hålla sig livskraftiga. En av de populäraste perennerna idag, eller kanske för några år sedan, är Echinacea - solhatt. Växten som kom redan på 1600-talet till Europa från Nordamerika där den växer vild.

I Marie och Björn Hanssons utmärkta perennbok läser jag: ´´Först under 1800-talet uppmärksammades dess inverkan på bakterieinfektioner. Denna användning upphörde mer eller mindre i och med penicillinets upptäckt. Numer används extrakt från röd rudbeckia (som vi ibland kallar den i Sverige) och även från läkerudbeckian.´´

Idag använder vi echinacea mest som en vacker prydnadsperenn och den finns med i väldigt många trädgårdsproffsdesignade planteringar. Det är bra, för det här är verkligen en stadig och vacker perenn som blommar länge och som lyser upp sommarplanteringar i soliga lägen. Nu skriver Hansson även att växten är problemfri bara den får en väldränerad växtplats. Där håller jag inte med! Inte alls!
 
Om vi pratar om Echinacea purpurea 'Magnus' och 'Alba', så håller jag med, men plantskolorna har nu skapat/hakat på, trenden att sälja mängder av förädlade skönheter, ofta i orange och med olika utseenden. Det fanns över 20 olika sorter i svenska växtbutiker för några år sedan och jag blev snabbt förälskad i sorter som 'Tomato Soup' och 'Green Envy'. I dag tycker jag att antalet sorter har minskat i våra plantbutiker och handelsträdgårdar.
 
Det blev Tomato Soap som fick sin plats i Engsholms slottspark och den var verkligen vacker tillsammans med prydnadsgräs och andra passande perenner. Men solhattslyckan blev kortvarig och året därpå var alla plantor borta. Inte ett spår av skönheterna, trots en solig och väldränerad växtplats. Det var då jag började fundera om alla de här nya sorterna möjligen har släppts för tidigt ut till butikerna? Kanske att de skulle ha provats under riktigt tuffa vintrar först? Man kan undra hur nya växter provas över lag innan de släpps på marknaden och vilka regler som gäller? Det är dyrt med växter och tanken med perenner är ju att de ska finnas kvar länge i våra trädgårdar. 
 
I Humlegården planterades stora mängder av dessa sorter 2011:

Echinacea 'Art's Pride' - Echinacea 'Hot Lava' - Echinacea 'Hot Papaya'

Echinacea 'Hot Summer' - Echinacea 'Mango Meadowbrite'

Echinacea 'Summer Sky' - Echinacea 'Sunrice' - Echinacea 'Tiki Torch'

Echinacea 'Tomato Soup' - Echinacea pallida  -  Läkerudbeckia

 

De vackra sorterna lyste verkligen upp den stora, lite vilda planteringen runt Linnéstatyn och passade utmärkt tillsammans med grekvädd, prydnadsgräs mm. Tyvärr så minskade antalet dramatiskt under kommande år och förra sommaren 2014, fanns det inte många exemplar kvar, vilket betydde att planteringen kom att sakna viktiga huvudrollsinnehavare där runt Blomsterkungen. 


Jag har hört från flera håll att många nya snygga echinacea har försvunnit från olika trädgårdar runt om i landet de senaste åren. Visst var vintrarna för några år sedan extremt tuffa, men alla andra perenner klarade sig bra. Det spelar ingen roll hur vackra växterna som vi köper är, om de inte klarar våra hårda vintrar. Det blir dyrt om vi ska börja använda perenner som annueller och köpa nya varje år. Ska vi ha solhattar i våra trädgårdar så måste vi vara säkra på att de är härdiga. De sorter som jag personligen vet är härdiga är E. purpurea 'Magnus' och 'Alba', men det finns säkert andra som också klarar våra vintrar. För att lyckas med echinacea och med de flesta perenner, är det viktigt med en väldränerad växtplats.
 
Jag vill bara på det här sättet förklara att vi ska vara försiktiga med alla dessa nya vackra och spännande sorter, men vill också tillägga att jag inte studerade info-skyltarna i växtbutikerna förra året. Vem vet, det kanske numer finns angivet att det här är känsliga växter? Någon som vet?
 
Nu är jag nyfiken på andras erfarenheter! 
Echinacea 'Magnus' i Drömparken i Enköping
 
Echinacea 'Orange Meadow Brite' 
 
Echinacea 'Green Envy' - (bilden har jag fått från en av mina trädgårdsvänner, men kommer inte ihåg av vem)
 
Echinacea 'Harvest Moon' - (bilden har jag fått från en av mina trädgårdsvänner, men kommer inte ihåg av vem) 
 
Echinacea pallida i Hymlegården
 
Det här blogginlägget fanns med när jag bloggade i Googles Blogger under två år, kontot som blev kapad och raderat. Jag har sparat några kommentarer.
 
Så här skriver Tessan i en kommentar nedan: Jag går en trädgårdsutbildning i Enköping. Där har flera av våra lärare tagit upp just den här diskussionen kring hur nya sorter provas i svenskt klimat innan de kommer ut på marknaden. Just sorter av Echinacea har tagits som typexempel på dåligt härdiga sorter som ändå säljs som tåliga perenner.

Så här skriver Petra: På perenn kursen Hållbara perennplanteringar som jag gick förra året varnade Mona Holmberg och Mona Wembling för de nya förädlade sorterna av Echinacea då de var MKT kortlivade!!!
Härligt ögongodis men ledsamt om man lägger ner tid och pengar på stora rabatter med dessa men en enstaka kan man ju ersätta nu och då! 
 


Liten flocknäva - Geranium x cantabrigiense



När jag kom till slottsparken 1998 var det här en av de perenner som jag inte själv använt tidigare, men som jag kom att tycka mycket om. I en gammal anteckning såg jag att det hade planterats 24 st. då trädgården runt hotellet anlades i slutet av 1980-talet. Sedan dess har jag förökad denna växt många gånger, det behövs bara en liten bit av de långa rötterna för att få en ny planta. När man planterar plantor är 35 cm c/c lagom och de sprider sig sedan villigt med sina rötter.

Det här är en mycket bra marktäckare som blir vackrast i skugga eller halvsskugga, men som även kan användas i full sol då blommorna får en ljusare färg. I den skuggigare delen av trädgården passar fint ihop med funkior och andra skuggväxter.

Den här nävan är en korsning mellan Geranium dalmaticim och Geranium macorrhizum och den växter mycket snabbt och täcker tomma ytor snabbt. Bladen doftar starkt och växten blir ca. 30 cm hög, blommar i juni-juli.
En sort ´Biokovo´ kallas biokovonäva och har vita blommor med röda ståndare och röd pistill. En annan sort är ´Berggarten´ som är djupt purpurrosa. ´Karmina´ är rödviolett och blir 20 cm hög. Sorten ´S:t Ola´ är vit och blir 25 cm hög.
Höstfärgen på bladen blir vackert röd om den växer på soliga platser och i skugga under varma vintrar kan den på skyddade ställen behålla sina blad under vintern.



Den här nävan är en korsning mellan Geranium dalmaticim och Geranium macorrhizum. Den växter mycket snabbt och täcker tomma ytor snabbt.
Bladen doftar starkt och växten blir ca. 30 cm hög, blommar i juni-juli.
En sort ´Biokovo´ kallas biokovonäva och har vita blommor med röda ståndare och röd pistill. En annan sort är ´Berggarten´ som är djupt purpurrosa. ´Karmina´ är rödviolett och blir 20 cm hög. Sorten ´S:t Ola´ är vit och blir 25 cm hög.
Höstfärgen på bladen blir röd på soliga platser och i skugga under varma vintrar som den här är den faktiskt vintergrön på vissa ställen invid hus mm.





Google

Näva - Geranium 'Rozanne'



Rozanne är en av de allra vackraste och bästa nävorna som finns och vi har den självklart i Engsholms slottspark. Rozanne bildar här ett hav av blå blommor och kan man tänka sig en vackrare marktäckare? Den växer starkt och breder ut sig villigt i soliga eller halvskuggiga lägen. Jag vet ingen perenn som blommar så länge utan att man behöver klippa ner den. I juni börjar de slå ut sina mycket vackra blommor och charmar oss sedan långt in i hösten. 

Jag läser i Ulla Hårdes bok Nävor att den ska vara en korsning mellan Geranium himalayense och Geranium wallichianum ´Buxton´s Varity´ och båda föräldrarna härstammar från Himalaya.

Rozanne blir ungefär 40 cm hög och förökning sker genom delning. Vid plantering bör avståndet vara ca 40 cm c/c.

För några år sedan fick jag ett meddelande av Simon Irvine på FB där han skriver: ´´Drabbas framförallt av vanprydande angrepp av stekellarver...Nävor har blivit så populära att skadedjur och sjukdomar har kalas!´´

Jag har inte haft några problem i slottsparken. Nävor har alltid varit friska perenner hos mig. Finns det någon annan som känner till problemet med nävor?
 
 
 
 

Flocknäva - Geranium macrorrhizum



Flocknävan som härstammar från Centraleuropa är en tålig och en mycket bra marktäckare som kväver det flesta ogräs och som trivs bra både i stol och skugga. Jag tycker dock att den blir vackrast i skuggiga lägen. Den passar bra som kantväxt och bör planteras i lite större grupper för att komma till sin rätt. Den klarar de flesta jordar och även torka ganska bra.

Flocknävan växer med ovanjordiska utlöpare och är lätt att dela. Hela växten doftar starkt och bladen får in höstfärg. Den finns i olika färger (på bilderna visas ´Spessart´ som är vit men flocknävan finns i färger som går i rosa till djupt rosa och den blir mellan 20-50 cm hög, blommar i juni-augusti. Planteringsavstån c/c 40 cm.
Jag ska göra ett test att klippa ner en planta nu när de blommar färdigt för att se om den kan komma igen och blomma senare och återkommer senare med resultat
Några sorter av flocknäva:
  • ´Alba´ - Vit
  • Bevan´s variety
  • ´Ingversen´s variety - lilarosa
  • ´Czakor´ - Rödviolett utan ådror, 30 cm hög.
  • ´´Variegatum´ - Purrpurrosa blommor med gräddvitbrokiga blad.
  • ´Spessart´  - vit med rosa mitt
  • ´Snow Sprite´ - Gnistrande vit (enligt Zetas trädgård)




Till vänster sorten ´Bevan´s Variety´ och till höger ´Czakor´.

Stäppsalvia - Salvia nemorosa



När man ser stäppsalvian här i Drömparken som ligger i Enköping så förstår man inte hur någon perenn skulle kunna vara vackrare. Den bör dock planteras i mängd för att komma till sin rätt men att plantera de här mängderna som finns i Drömparken är ju nästan omöjligt i en privat trädgård. Man bör nog i alla fall tänka på att plantera minst tio stycken tillsammans.
Om man klipper ner plantan just innan den blommat färdigt så får man en senare blomning längre fram på sensommaren och hösten (som man gör med alla perenner som ska blomma om).

I vår slottspark har jag ännu inte hittat någon bra plats för denna skönhet men den borde kunna bli vacker i vår stora slänt. Jag har några stycken på prov men tycker att huvudblomningen kommer lite för sent hos oss, de blommar som bäst när verksamheten har stängt för sommaren och att förlita sig på en andra blomning i september känns inte rätt.

Men att komma till Drömparken just i rätt tid är en stor blomsterupplevelse, de här bilderna här är tagna den 5 juli 2008. De som följt bloggen en tid har sett dem förr.Sorterna här i Drömparken är: Amethyst, Blauhügel, Caradonna, Ostfriesland, Rügen och Tänzerin.

Stäppsalvian som blev vald till årets perenn 1997 härstammar från Östeuropa och västra Asien och räknas som halvhärdig hos oss. Den blir 30-70 cm beroende på sort. Den trivs i ganska kalkhaltig jord men är annars inte kräsen vad gäller jorden och tål torka bra.
Man bör dela den med 4 års mellanrum och på så vis utöka beståndet. Planteringsavstånd c/c 35 cm.

  • ´Blauhügel´ - ljust violetta blommor, 40 cm hög.
  • ´Blaukönigin´ - mörkt violetta blommor, 50 cm hög.
  • ´Mainacht´ - djupblå blommor och kompakt växtsätt, 30 cm hög.
  • ´Caradonna´ - blåviolett, 40 cm hög.
  • ´Rügen´ - ljusblå, 40 cm hög.
  • ´Ostfriesland´ - mörkt blåvioletta blommor och blir 40 cm hög.
  • ´Amethyst´  - violettrosa, 60 cm hög.
  • ´Porzellan´  - vit, 40 cm hög.





Från vänster: Baluhügel - Caradonna - Mainacht - Ostfriesland - Rügen. Klicka på bilderna.

Förökning


Förökning kan ske genom delning, med frö och med sticklingar. I samband med omplantering kan man dela etablerade exemplar. Fröförökning sker på våren då fröna sås i krukor med väldränerad såjord. Fröna är ljusgroende och ska inte täckas med jord. Krukan ställs på en ljus plats, där temperaturen är 20-27 °C. Groningstiden är ca två veckor och när plantorna har växt till sig, skolas de ut på växtplatsen.

I början av augusti kan man även ta sticklingar som sticks i krukor med sandblandad jord. Krukan täcks med en plastpåse som är försedd med lufthål. Utplantering sker när plantorna är hanterbara.
(från CD-skivan Perenner och lökväxter)
 



Luktpion - Paeonia lactiflora

Rosendals trädgård 28 juni 2014
 
Engsholms slottspark



Luktpioner lämnar väl ingen oberörd. De stora iögonfallande blommorna dominerar i trädgårdarna under de korta veckor de blommar. De härstammar från Kina, Mongoliet och Sibirien och kom till Europa redan på 1500-talet. Hos oss är den mycket härdig och kan odlas i hela landet och det är en av mest lättodlade växter som finns när de väl ha etablerat sig på växtplatsen.
Det finns säkert tusentals olika sorter av luktpioner och det är ingen idé att här börja räkna upp några sortnamn. Det finns nog någon sort som passar alla, även för den mest kräsne.

Man brukar säga att man inte bör sova under pionblomningen utan uppleva dem dygnet runt. Doften är fantastisk och visst är det lite av fest i trädgården under de korta veckor den blommar i slutet av juni eller början av juli.

Växtplatsen
Luktpioner vill ha en solig och lugn plats att leva på och jorden bör vara kalkhaltig och inte för torr. Det är viktigt med dräneringen då jordstammarna kan ruttna om de står för länge i vatten. De bör inte plateras för nära större träd som då tar både ljus, vatten och näring. Man bör heller inte plantera pioner där det tidigare stått pioner utan att först byta jord och plantorna bör ha en meters avstånd från varandra.
______________________________________________________________________________________________

Luktpioner är en perenn som man bör planera noggrant var den ska ha sin plats i trädgården då den inte tycker om att flyttas, man bör heller inte gräva runt dem....de klarar sig bäst utan arbetsinsatser av oss människor. Alltså en perfekt växt för lata trädgårdsodlare, plantera pioner och de klarar sig mycket länge på platsen utan att man behöver göra något...mer än att binda upp dem när de stora tunga blommorna börjar slå ut.

Det går dock bra att flytta eller plantera om pioner om man gör det på hösten och att man inte planterar dem för djupt utan i exakt samma höjd över jordytan som de tidigare växt. Omplantering kan vara nödvändig om de slutat blomma. Det sägs att det kan ta upp till tre år innan flyttade pioner börjar blomma igen men jag har flyttat pioner som blommat året därpå. Viktigt är att de får en bra start i bra näringsrik jord. Ett bra sätt att tillföra näring är att lägga på färskt gräsklipp runt plantan fram till mitten av juli. När de blommat över så brukar jag klippa bort de vissna blommorna..om man inte vill ta fröer av någon planta. Bladen låter man sitta kvar över vintern, har man tur så får bladen en vacker höstfärg.

Många sätter sina pioner mitt i gräsmattan som små blomsteröar och det är väl inget som jag älskar direkt men smaken är olika. Jag tycker nog bäst om när de får växa tillsammans med andra perenner som akleja , iris eller nävor men även tillsammans med rosor. En häck av luktpioner är också mycket vackert...finns bl.a. vid Tidö slott.
I Julitas trädgård finns en genbank för pioner och där finns 130 olika sorter som man kan beundra om man kommer dit i rätt tid.
Millesgården kan man också besöka Emma Lundberg vackra pionträdgård som stod färdig lagom till kulturhuvudstadsåret 1998.
Berätta gärna var man kan besöka fler pionträdgårdar.

Bra grannar

  • Akleja
  • Nävor
  • Lupiner
  • Iris
  • Prästkragar.
  • Hundkex....faktiskt!
  • Rosa eller vita rosor.

Jag har dock en lite kluven relation till luktpioner. Under de veckor som de blommar brukar det alltid regna och alla vet väl hur en luktpion blir när de stora fyllda blommorna dränks av regn? Som stora tunga tvättsvampar böjer de sig ner mot marken...trots uppbindning och sedan är de inte längre vackra. Men som i år (sommaren 2009) kom  det inte en droppe regn under blomperioden och då visar luktpionerna att de är en fantastisk växt som då bjuder på ett blomsterfyrverkeri utan motstycke. De är omöjligt att inte lockas till de stora gräddbakelserna.

Visst kan de se nästan vulgära ut med sina 10 cm breda och ofta fyllda blommor i rosa eller vitt....lite för skrytiga kanske, men eftersom blomperioden är så kort så står man ut med pråligheten. Plantorna brukar bli ca. 80 cm höga och blommorna kan vara enkla eller fyllda. Får jag välja tittar jag dock hellre in i blomman på en stenkyndel eller en violruta.

Kulturformer:
  • Enkelblommiga
  • Japanskblommiga
  • Fylldblommiga

Förökning
Pioner kan förökas genom delning och med frö. Oavsett förökningsmetod, får man räkna med att det tar ett antal år innan blomningen påbörjas. På hösten kan man dela jordstammen på etablerade exemplar. Man bör vara noga med att det finns några skottspetsar (ögon) på varje rotbit. Rotbitarna kan planteras i krukor eller direkt på den nya växtplatsen.
Vid fröförökning tar det minst 3-5 år innan plantorna börjar blomma. Fröna sås på hösten i krukor med sandblandad såjord. Fröna är ljusgroende och ska inte täckas med jord. Fröna behöver stratifieras (köldbehandlas) för att kunna gro. Detta sker enklast genom att krukorna ställs utomhus, t ex i en kallbänk. På våren ställs krukorna på en ljus plats där temperaturen är 13-16 °C. Groningen sker ojämnt och kan ta upp till ett år. Under hela groningstiden är det viktigt att jorden inte torkar ut utan hålls fuktig. När fröplantorna har växt till sig skolas de ut på ny växtplats. (Från CD:n Perenner och lökväxter)

Pioner väcker känslor. Se hur Kerstin Thorvall ser på pionen.

Tyresö slottspark 7 juli 2012



Bowl of Beauty i Engsholms slottspark
 




Flame
 

Sea Shell

´´Trastens sång, pionernas drömlika renhet
och sommarmorgonens inspirerande friskhet
ger en djup lyckokänsla,
en tacksamhet mot livet som liknar extas´´.
Så skriver Alice Harding
 

Nepeta



Nepeta är en av mina absoluta favoritperenner (någon som hört det förut?). Men om jag nu måste ranka de fem bästa perennerna skulle nepetan absolut vara med. Den är fantastiskt vacker och frisk i sitt växtsätt men den största fördelen är att den blommar under hela säsongen med en månads avbrott efter nedklippning då den första blomningen avslutats. Det bästa är att klippa ner den innan blommorna har vissnat helt då den då luras att vilja blomma om igen efter nedklippningen. Under de tio år i parken har det aldrig misslyckats, den andra blomningen varar långt in i oktober eller tills frosten tar den.



Namnet nepeta kommer från staden Nepete i Etrurien, Italien. Den här nepetan är en hybrid mellan bergnepetan, Nepeta mussinii och Nepeta nepella. Det finns olika sorter av nepeta faassenii och de varierar i höjd mellan 30-60 cm. ´Six Hills Giants´ blir 50 cm hög och ´Walkers Low´ blir 40 cm hög. Den har långa blomax och grå lite ludna små blad. Efter ett test på uppmaning av en trädgårdsbloggare så kom jag fram till att ´Six Hills Giants´ blir högre och lite glesare än ´Walkers Low´ som är mer kompakt och blommar rikligare. Det kan vara av den anledningen till att flera växtbutiker gått över till ´Walkers Low´.

De börjar blomma i maj och som jag beskrev ovan kan de efter nedklippning blomma hela trädgårdssäsongen ut. Färgen beskrivs ofta som blåviolett och det kan nog stämma. När den etablerat sig blir växtsättet som en liten buske och jag tycker absolut att man ska plantera den i stora grupper för att få bäst effekt och den passar perfekt som granne till rosor men man kan använda den ihop med nästan vilka växter som helst. Den är mycket bra som kantväxt och passar också i stenpartier.

Hela växten doftar starkt och gott och den besöks gärna av fjärilar. En bra egenskap är också att ogräs sällan växer bland nepetan. Den är inte så noga med jordar men jorden bör inte vara för hård, men det är ju i inte många perenner som vill ha sådan jord. Den vill ha en väldränerad plats och ett soligt läge för att må riktigt bra.



Walkers Low


Six Hills Giants



Daglilja - Hemerocallis



Hybriddaglilja ´Rainbow Gold´

Hemerocallis är ett släkte med 15 arter och ca. 55 000 namnsorter. De arter som man använt för att få fram hybrider kommer från Kina och Japan men vissa kommer även från Europa. I Sverige finns blekgul, gul och brunröd daglilja som har blivit förvildade och brukar påträffas vid ödetomter.

Namnet Hemera betyder dag och kallos betyder vacker och syftar till att blomman blommar endast en dag.
Redan 1685 odlades dagliljor i Uppsala botaniska trädgård.
Dagliljor är mycket härdiga och blommar i juni-augusti beroende på sort. Höjden 60-100 cm är också beroende på sort. Färgen är gul, orange och olika nyanser av röd.

Dagliljan vill ha näringsrik och en aning fuktig jord men klarar sig bra på de flesta jordar. Sol eller lätt skugga vill den ha och man bör vara försiktig med gödsling då blomningen kan minska på  bekostnad av att den i stället växer kraftigt.
Om man vill dela och på så vis föröka den, vilket man bör göra vart tredje år ungefär så kan man göra det både vår och höst. Vid delning kan man få många plantor av en äldre planta.

Något som jag upptäckt de senaste åren i slottsparken är att rådjur och harar äter upp knopparna som tydligen är goda även för oss människor då de används som grönsak bl.a. i soppor i Asien.

Man kan även använda daglilja i bl.a. urnor vilket jag gjorde i år...efter det att någon som kommenterade här på bloggen tipsade om det...minns inte vem.

Det finns som sagt massor av olika korsningar som gjort att alla dessa sortnamn framkommit. Dagliljor är mycket populära i USA och man kan läsa mer på The American Hemerocallis Societys hemsida.

Några trestjärniga dagliljor på Zetas trädgård

  • Chicago Sunrice - gulorange
  • Joar Senior - cremevit
  • Summer Wine - mörk purpurröd
Förökning
De rena arterna kan förökas genom delning eller med frö, medan hybriderna enbart förökas vegetativt eftersom de inte är sortäkta. Daglilja kan förökas genom delning på våren eller efter avslutad blomning. De kan även fröförökas, men fröna måste köldbehandlas innan de kan gro. Detta kan göras genom att man lägger fröna i en påse med sandblandad jord och förvarar den i ett kylskåp under 6 veckor.
Man kan även så fröna på hösten i en kruka med sandblandad jord och ställa den utomhus på en skyddad plats. Där får den stå över vintern och då våren kommer ställs krukan i en temperatur mellan 16-22 °C. Fröna gror efter 3-7 veckor och när de har växt till sig skolas de om i andra krukor.
(CD-skivan Perenner och lökväxter)

Länk till Odla.nu


Hybriddaglilja ´Prarie Moonlight´ i min slottspark


Hybriddaglilja ´Rainbow Gold´ i Visby botaniska


Hemerocallis ´Crimson Pirate´ finns i slottsparken




Källor:

Perenner av Marie och Björn Hansson
Perenner i din trädgård av Lena Månsson


 

Strålrudbeckia - Rudbeckia fulgida sullivantii ´Goldsturm´

 
Av gulblommande perenner är strålrudbeckian en favorit för mig. Egentligen har jag lite svårt för gul färg bland perenner, men den här växten är så bra att jag låter den få en plats i mitt perenn-hjärta. Jag har haft den i slottsparken sedan jag kom hit 1998 och jag har förökat den genom delning de senaste vårarna, så att den nu finns på flera platser i stora slänten och den blommar länge, från slutet av juli till frosten tar den. 

Strålrudbeckian härstammar från Nordamerika och det brukar stå i böcker att den är halvhärdig, men våra Guldsturm har aldrig haft några problem med vintrarna. Den blir ungefär 60 cm hög och blommorna är 10 cm i diameter. Den har en varm gul färg som lyser på långt håll och är verkligen en prakt för planteringar på hösten men den bör sitta i större grupper för att komma till sin rätt. Den behöver inget stöd utan är stadig och okänslig mot blåst och regn. För att trivas som bäst vill den ha full sol, där den lockar fåglar och fjärilar till sig.
 



Google

Fotblad - Podyphyllum hexandrum

Kinesiskt fotbladPodyphyllum hexandrum var.chinensis.

Den här spännande och vackra växten härstammar från skogarna i Nordamerika men även från Himalaya till Kina och Taiwan. Fotblad har en krypande jordstam och trivs i lite fuktig jord i halvskugga.
Bladen är oftast fläckiga och blommorna är vita, rosa eller röda.

De fotblad som finns på bilderna här växer i Bergianska trädgården i Stockholm och jag tycker att blommorna är vackra, men det är egentligen de stora plommonliknande och äggstora frukterna som blir tomatröda - som är mest spännande med den här växten. Jag tog senare bilder på frukterna också men de har av någon anledning försvunnit från min dator. Jag lovar att ta nya bilder av frukterna under nästa år. Här finns annars några bilder av frukterna.
Namnet har växten fått av att de fingrade bladen liknar en fågelfot. Hela växten är giftig.

På webbsidan Linné online hittade jag detta:
En annan art Podophyllum hexandrum (synonym: P. emodii) växer främst i Himalayas bergstrakter. Podofyllin framställt från denna art innehåller upp till 40% podofyllotoxin och inga peltatiner. Det är därför mindre laxerande än podofyllin från P. peltatumP. hexandrumanvänds idag för renframställning av podofyllotoxin för läkemedelstillverkning.
Modern forskning har visat att podofyllotoxin inte bara har effekt mot cancer utan är även användbar mot genitala vårtor och vissa andra virussjukdomar. Man har i kliniska test visat att podofyllotoxin eller strukturellt likartade föreningar har positiv effekt på andra sjukdomar, som psoriasis, ledgångsreumatism, Alzheimers och malaria. Flera nya läkemedel håller därför på att utvecklas av ett svenskt läkemedelsföretag.

Indiskt fotblad - Podyphyllum hexandrum
Det indiska fotbladet blir 30-60 cm högt och har vackra femflikiga, tandade blad. Det finns en sort som heter ´Majus´ som är något större än den rena arten. Den blir 50 cm hög och har ljusrosa blommor som blommar i maj. Planteringsavstånd c/c 35.


Det finns även ett amerikanskt fotblad - Podyphyllum peltatum som har gröna glänsande blad med lite blygare blommor som böjer sig något nedåt till skillnad mot det indiska och kinesiska fotbladet.
 
Google
 

Strutbräken - Matteuccia struthiopteris


Strutbräken är en vacker och tacksam växt att ha i lite skuggiga eller halvskuggiga lägen men den kan även trivas på en solig plats men helst då med vandrande skugga. Den sprider sig med underjordiska utlöpare från vilka det kommer nya plantor och den har både sterila blad som är höga och bildar den yttre kanten, de fertila bladen med sporer sitter i mitten av växten.

Släktet härstammar från delar av Europa, Nordamerika och Ostasien.
Strutbräken trivs i näringsrik och fuktig jord och vad gäller skötseln så behöver man inte bry sig så mycket, man rensar bara bort de bruna bladen på våren. Den klarar sig själv och vill man föröka den så kan man dela den på våren eller ta till vara på utlöparna.

Där den trivs kan den bilda stora betånd och bli över en meter hög. Planteringsavstånd c/c 50 cm.
Den passar som sagt utmärkt i lite skuggiga platser och gärna vid vatten eller i ett woodland. Bilderna är från Krusenstiernska gården i Kalmar och där har de en ganska solig plats och jag gillar när ljuset faller på de vackra bladen.
Ett tips är att plantera kirgislök inne i ett bestånd av strutbräken, det blir mycket vackert i maj. En annan god granne är ormöga.

 
Google

Rosenmalva - Malva alcea


...kramas med en purpurhortensia.

Rosenmalvan härstammar från stora delar av Europa och även södra Sverige.  Den är en av de storblommigaste inom malvasläktet och har därför till och med jämförts med stockrosen (Althaea rosea).
Rosenmalvan är en härdig perenn som blir upp till en meter hög och blommar med rosa blommor i juli-augusti. Jag brukar klippa av den på mitten ungefär när de översta blommorna börjar vissna så växer den till sig igen och blommar senare. Man kan även klippa lite försiktigare genom att endsat klippa bort det som blommat över. Stjälkarna är förgrenade vilket gör att den ser ut som en liten buske. Den trivs i alla jordar men vill helst ha en lätt och näringsrik jord.

Rosenmalvan måste placeras i ett soligt läge för att den ska blommar bra. Man bör dela plantorna ibland  (3-4 års intervall) vilket man kan göra både vår och höst. Den har en kraftig pålrot så att man får gräva ordentligt vid flytt och delning.
Jag har planterat sorten ´Fastigiata´ i slottsparken och den är rikblommande och har ett upprätt växtsätt och blommar längre än den rena arten. Den blir ca. 80 cm hög.
Vid plantering så bör avståndet mellan plantorna vara c/c 35 cm.

Förökning
Förökning kan ske genom frösådd, med sticklingar och genom delning. Självsådda fröplantor kan grävas upp på våren och skolas ut på ny växtplats. På sommaren kan man ta sticklingar och sticka i krukor med sandblandad jord. Vattna krukan och täckt den sedan med en plastpåse försedd med lufthål. Man kan även föröka rosenmalva genom delning på våren eller hösten.

I Engsholms slottspark sprider den sig ganska vilt med frö och dyker upp lite här och där.




Källor:
Perenner-i din trädgård av Lena Månsson.
Perenner av Hansson
CD-skivan Perenner och lökväxer
 
Google

Strandiris - Iris sibirica ´Perry´s Blue´



Jag planterade en sort av strandiris som heter ´Perrys Blue´ i parken 2005 och den har förgyllt en av planteringarna sedan dess då den blommar i juni. Det finns en annan sort som heter ´My Love´ och som blommar något tidigare. All iris vill ha soliga platser men vår ´Perrys Blue´ har sin plats i halvskugga och jag tror att färgen på blomman blir något starkare än de som är placerade i full sol. Den tycker absolut inte om torka utan jorden bör hållas fuktig och den kan även stå tillfälligt i vatten.

Strandiris härstammar från Mellaneuropa och Sibirien, blir mellan 70-100 cm hög och har tunnare, smalare och mer gräsliknande blad än hos trädgårdsirisen. Rotsystemet är kraftigt och den passar att användas vid dammar men trivs bra i vanliga planteringar också, den är dessutom mycket härdig. Vackra grannar till alla irisar är rosor och pioner.

Förökning genom delning sker efter blomningen, planteringen får inte ske för sent på hösten, de måste hinna rota sig ordentligt. Det är lämpligt att dela den efter 4-5 år. Det är också viktigt att inte plantera den för djupt utan rötterna som bildar stora tuvor ska vara precis under jordytan. Jag har börjat dela den förra sommaren och ska sprida den i planteringarna. 


Några sorter av strandiris:
  • Blue Butterflies - Violett/vit, 100 cm.
  • Blue King - Blå, 80 cm.
  • Blue Moon - Mörkblå, 70 cm.
  • Butter and Sugar - Vit/ljusgul, 70-80 cm.
  • Emperor - Mörkblå, 80 cm.
  • Heavenly Blue - Blå, 80 cm.
  • My Love - Klarblå, 100 cm.
  • Perrys Blue - Blå, 100 cm.
  • Tunkhannock - Vit, 80 cm.



 
Google

Vinteriberis - Iberis sempervirens ´Snowflake´


 
Den här växten kallas liksom lavendel för halvbuske och är vintergrön. Jag planterade våra vinteriberis 1998 samma år som jag började i slottsparken och de har alltid varit lika fina.
Släktet iberis består av ca 40 arter som finns i Europa och Asien. Hos oss används ofta vinteriberisen i stenpartier och vid murar där den kan hänga över murkanten. Den trivs i ganska mager och kalkhaltig, något fuktig mark i sol, i skuggigare lägen blir den inte så tät och fin.
Den blommar i maj-juni, hos oss blommade den år 2003 från 22 maj till 15 juni (från mitt gamla arkiv). Sorten Snowflake blir ungefär 25 cm hög och breder ut sig ibland upp till en halv meter. Jag tycker mycket om den här perennen som lyser kritvit i planteringen innan de övriga perennerna börja blomma.

Skötsel
Efter blomning kan man klippa ner den 2/3 av höjden men det gör jag bara om växten ser risig och kal ut. Den kan behöva täckas om den växter i utsatta lägen. Jag lägger alltid hönsnät över iberisen eftersom harar och råddjur betar av de vintergröna bladen annars.

Förökning
Förökning kan ske genom delning, med sticklingar och med frö. Delning sker på hösten. Man kan ta sommarsticklingar i juni-juli och sticka dem i krukor med sandblandad jord. Det går även att föröka iberis genom frösådd, och då görs det på våren i krukor med sandblandad jord.

Själv har jag inte lyckats så bra med delning, vissa plantor har jag fått fram men de växer inte till sig ordentligt. Ska prova sticklingar nästa sommar.
(Förökningstexten från CD-skivan Perenner och lökväxter)

 
Google

Orientalisk julros - Helleborus orientalis



Den orientaliska julrosen blommar i slottsparken i mars och fram till maj. Det gäller att komma ner till marknivå för att se de vackra blommorna som böjer sig ned mot marken.
Den härstammar från Grekland, Turkiet och Kaukasus.

Den orientaliska julrosen blir 30-50 cm hög och trivs bra i skuggiga lägen men kan även trivas i sol. Jorden bör vara näriksrik och kalkhaltig. Planteringsavstånd c/c 40 cm.
Det sägs att det ska vara svårt att dela och flytta julrosor men jag har förökat vår julrosor under flera år med gott resultat och de har blommat året efter flytten. Man kan också föröka dem med frön som bör sås direkt efter skörd.

I Björn och Marie Hanssons bok Perenner läser jag:
Nya, ännu ganska sällsynta skadegörare är dels en bladlus kallad Macrosiphum hellbori som bara angriper julrosor, dels en sjukdom ´´svarta döden´´ (troligen en form av Carlavirus).
Angreppet yttrar sig med svarta streck på såväl blad som blomma och slutar med att hela plantan ruttnar och dör. Vid angrepp av viruset ska man genast gräva upp plantan och förstöra den. Eftersom lusen troligen är bärare av svarta döden bör lössen omedelbart avlägsnas.


 
Google

Trädgårdssolbrud - Helenium




De två övre solbrudarna finns i Bergianska trädgården och sortnamn saknas. Den tredje solbruden finns i Kungsträdgården, okänt sortnamn och den undre är Flammendes Käthchen som finns i Drömträdgården i Enköping.
 
Namnet kommer från grekiskans helios som betyder sol. Heleniumhybrider som vi använder kommer huvudsakligen från Helenium autumnale som växer vilt i Nordamerika.
Solbrudar vill ha ett...soligt och vindskyddat läge i lite fuktig näringsrik jord. Den räknas som halvhärdig hos oss och höjden blir 50-120 cm beroende på sort och blommar juli-oktober också beroende på sort. Färgen går från rödbrun till gul. Rötterna bildar täta klumpar vilket gör det lätt att föröka plantorna genom delning. Planteringsavstånd ca. 40 cm c/c.

Skötsel består av vattning vid torka och den behöver även gödslas för att må bra. Efter 4-5 år bör man dela plantor för att de ska hålla sig friska och det gör man på våren. De höga sorterna kan behöva stöd under blomperioden.
Solbrudar är en mycket bra snittblomma. Av någon märklig anledning har jag inte använt solbrudar i slottsparken tidigare, möjligen för att de inte är helt härdiga, men nu har jag planterat en grupp av sorten Waltraut och det tillkommer säkert någon ytterligare sort under nästa säsong...om det inte visar sig att de jag nu planterat har svårt att klara vintern i slottsparken.

Waldtraut

Det finns över hundra olika sorter av trädgårdssolbrud och här är några bra:
  • Crimson Beauty - rödbrun, 50-80 cm
  • Flammendes Käthchen
  • Indianersommer - kopparröd med gul disk, 90 cm
  • Moerheim Beauty - sort från 1930, brunröda kantblommor med mörkare mitt
  • Potter´s Wheel - mörkröd, 100 cm
  • Pumilum Magnificum - gyllengula kantblommor med gulbrun disk, 90 cm
  • Rubinzwerg - stabil, rödbrun, 100 cm
  • Ruby Tuesday - mörkröd
  • Sahin´s Early Flowerer - orange med gul disk, 90 cm
  • The Bishop - från 1937, lejongul med brun disk, blommar något tidigare än övriga
  • Waldhorn - rödbrun, 80 cm
  • Waldtraut - rödbrun, 90-110 cm
  • Wyndley - gula kantblommor med inslag av brons samt mörkare orangebrun disk, 60-70 cm
  • Zimbelstern - gul med brun disk, 125 cm
 

Silverarv - Cerastium tomentosum

 
Silverarv har ett oförtjänt dåligt rykte. Ofta hör man att den där gamla mormors-perennen bara är tråkig. Den har hängt med länge och förknippas kanske med den tiden då perenner inte hade lika stort värde i trädgårdarna som de har idag och visst kan de se lite väl ´´söta´´ ut om man kommer nära. Men om man ser dem som en vävarväxt som lite vilt får breda ut sig bland nävor och andra juniblommande växter så blir den mycket vacker tycker jag. Själv har jag den i grupper på vissa ställen, men jag ska försöka låta den få växa in lite mer bland nävorna framöver. 
Silverarven växer vild i södra Italien och räknas som mycket härdig här hos oss. I England kallas den ´´Snow in summer´´. Växten är mattbildande och blommar i maj-juni med kritvita blommor. Den blir ca 10-15 cm hög och har silverludna blad och sprider sig genom underjordiska utlöpare. Den passar perfekt i stenpartier och på murar. 
Växtplatsen bör vara solig, torr och inte ha för kraftig jord. Om jorden är för näringsrik så växer den för starkt på bekostnad av blommor och tappar sitt karaktäristiska utseende. Det är också viktigt att den inte står fuktigt under vintern. 
Sorterna 'Columnae' och 'Silver Stone' har ett kompaktare växtsätt. 
 
FörökningFörökning kan ske genom delning, med frö och med sticklingar. Delning sker på hösten. Fröförökning kan ske i mars- april i en kruka med såjord. Fröna täcks med ett tunt (2 mm) lager jord och ställs i en temperatur av 18-24 °C. Groningstiden är 5-10 dagar och senare skolas fröplantorna ut i lådor där de får växa till.
Toppsticklingar kan man ta under försommaren och sticka i sandblandad jord. När sticklingarna har rotat sig planteras de i enskilda krukor.
(Från CD-skivan Perenner och lökväxter)
 
 
Google

Stenkyndel - Clinopodium nepeta



Vill man ha en vacker kantväxt eller en skir vävarväxt i sina planteringar och som också doftar underbart av mint, då kan man välja stenkyndeln. Bilden ovan (tagen med en gammal enkel analog kamera) är från Rosendals trädgård 1998 då det var kulturhuvudstadsår här i Stockholm. Planteringen är ritad av Ulf Nordfjell som är mästare att få harmonin i planteringarna att bli spännande, då han ofta placerar ut några växter som sticker ut och bryter av på ett intressant sätt.

Artnamnet nepeta kommer av likheten med den vanligare kantnepetan. Den växer vild i Syd- och Mellaneuropa och på vissa ställen i Asien. Stenkyndeln blir ungefär 30 cm hög och blommar från juni till frosten i oktober och det är en mycket lång blomningstid för en perenn, utan att man behöver klippa ner den under säsongen. Den är ganska känslig i utsatta, öppna och blåsiga lägen och på utsatta platser bör man täcka med granris på vintern. Förökning sker genom delning eller med frö. Delningen gör man helst på våren. Tänk en plantering med vita och ljust rosa gammaldags buskrosor med stenkyndel och nepeta som grannar runt om. 

Bin och fjärilar trivs i stenkyndelns blommor och den bör placeras i soliga planteringar. Den har inte så stora krav på jord, bara som vanligt inte för torr och att det är väldränerat. Användes förr som medicinalväxt med lugnande effekt. Det finns en sort som heter Blue Cloude (bilderna nedan) som också är underbart vacker och som jag haft i slottsparken i många år.
 






Google

Kransveronika - Veronicastum virginicum


Kransveronika Veronicatrum virginicum´Fascination´



Kransveronika Veronicatrum virginicum´Lavendelturm´

Kransveronika blev årets perenn 2006. Den härstammar från Nordamerika och är en härid perenn här hos oss. Den infördes till England år 1714 och kom till Sverige i början av 1800-talet. Den finns i svensk litteratur 1870 och nämns då som virginsk ärenpris.
Kransveronikan blir upp till en meter hög färgen är ljust blålila och finns även i vita och rosa sorter. den sort som jag har i parken och som bilderna visar heter ´Lavendelturm´ som är ljust purpur och blir 120 cm hög.

Planteringsavståndet c/c 35 cm.
Den blommar i juli till september med 20 cm långa ax. Kransveronikan trivs i näringsrik lite fuktig jord i sol-halvskugga.
Den kan växa på samma växtplats under lång tid. Mina plantor måste jag binda upp för att de inte ska falla.

Jag tycker att den här perennen är mycket vacker och passar både att ha som några få exemplar instoppade bland andra höga perenner eller att ha som större grupp i stora planteringar där man vill få höjd.
 
  • Alboroseum - vitrosa, 150 cm hög.
  • Album - vit, 150 cm hög.
  • Apollo - lilarosa, 90 cm hög.
  • Erica - röda och ljusrosa, 100 cm hög.
  • Lavendelturm - ljust purpur, 120 cm hög.
  • Fascination - lilablå, 150 cm hög.
  • Pink Glow - mörkrosa, 120 cm hög.
  • Roseum - ljusrosa, 150 cm hög.
  • Sring Dew - vit, 120 cm.
Förökning
Förökning kan ske genom delning, med sticklingar och med frö. Enklast är att dela etablerade exemplar. På försommaren kan man ta sticklingar som sticks i krukor med sandblandad jord. Krukan täcks med en plastpåse försedd med lufthål. Sticklingarna skolas ut när de har växt till sig.

Arten går även att fröföröka och då sås fröna på våren i krukor med torvbaserad såjord. Fröna ska inte täckas med jord utan enbart försiktigt tryckas till. Groningstemperaturen bör ligga på 20-21 °C och groningstiden är 2-4 veckor. Under groningsperioden, bör jorden hållas fuktig.


De här växer i medborgarhusparken i Alvik



Kransveronika Veronicatrum virginicum´Diana´


Kransveronika Veronicatrum virginicum´Roseum´

Källor:
Perenner-i din trädgård av Lena Månsson.
Perenner av Hansson
CD-skivan Perenner och lökväxer
 
Goolge

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails