Älskad och hatad
"Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."
Så sjunger Carl Anton och jag håller med honom...att det är skönt att minnas de solgula kompisarna när sommaren är slut.
Jag har aldrig haft problem med maskrosor faktiskt, trots att jag är trädgårdsmästare. Tvärtom är jag imponerad över växtens sätt att föröka och sprida sig. Alla växter har sin plats och jag tycker egentligen inte om begreppet ´´ogräs´´. Det hela handlar väl om var man vill att de vilda växterna ska finnas. Visst tycker jag om ogräsfria planteringar och jag ser inget problem med att rensa bort de vilda örter som man inte vill ha i sina rabatter, det tillhör trädgårdsarbetet. Allt arbete kan ju inte vara glamoröst och trevligt i trädgården...
Eftersom jag inte är någon ´´´gräsmattemänniska´´ så kan jag tycka om att det växer maskrosor i gräsmattan.
Ok...nu får jag väl hela trädgårds-Sverige på mig...men jag står för min åsikt. Jag vet ju att många ägnar hela sin tid i trädgården till att sticka maskrosor och vara förbannade på grannarna som inte gör likadant. Sommaren är kort sjunger Ledin. Varför inte luta sig tillbaka och beundra maskrosor och andra överlevare i naturen i stället?
Då menar jag alltså maskrosor i gräsmattor...i planteringarna rensar även jag bort dem.
Eftersom jag inte är någon ´´´gräsmattemänniska´´ så kan jag tycka om att det växer maskrosor i gräsmattan.
Ok...nu får jag väl hela trädgårds-Sverige på mig...men jag står för min åsikt. Jag vet ju att många ägnar hela sin tid i trädgården till att sticka maskrosor och vara förbannade på grannarna som inte gör likadant. Sommaren är kort sjunger Ledin. Varför inte luta sig tillbaka och beundra maskrosor och andra överlevare i naturen i stället?
Då menar jag alltså maskrosor i gräsmattor...i planteringarna rensar även jag bort dem.
Själv tycker jag tycker att gräsklippning är ett mycket tråkigare arbete än att rensa ogräs. Man sitter eller går bland avgaser i ett förbannat oväsen, fram och tillbaka i all evighet känns det som ibland. Ogräsrensning är ett tystare jobb. Man kan samtidigt lyssna på fåglar eller på Odla med P1 i hörlurarna.
Jag läste någon gång om en botanist som tyckte maskrosen var så vacker att han tog med några maskrosplantor till Australien där de tidigare inte fanns. De planterades i en botanisk trädgård...! Nu är den nog inte så ovanlig där heller kan man tänka.
På Wikipedia kan man läsa detta om maskrosor:
Maskrossläktet (Taraxacum) är fleråriga örter inom familjen korgblommiga växter. De har pålrot och runda ihåliga stjälkar med endast en blomkorg på varje stjälk. Bladen sitter i en rosett. Holkfjällen sitter i två kransar. Den inre med fjällen uppåtstående och den yttre något kortare och ofta nedböjda fjäll. I Norden innehåller släktet Taraxacum mer än 900 apomiktiska småarter indelade i 14 sektioner.
- A Ishavsmaskrosor - Taraxacum sect. Arktica
- B Strandmaskrosor - Taraxacum sect. Paulustria
- C Sandmaskrosor - Taraxacum sect. Erythrosperma
- D Dvärgmaskrosor - Taraxacum sect. Obliqua
- E Kärrmaskrosor - Taraxacum sect. Celtica
- F Fläckmaskrosor - Taraxacum sect. Naevosa
- G Atlantmaskrosor - Taraxacum sect. Spectabilia
- H Fjällmaskrosor - Taraxacum sect. Taraxacum
- I Grovtandsmaskrosor - Taraxacum sect. Macrodonta
- J Norrlandsmaskrosor - Taraxacum sect. Boreigena
- K Nordmaskrosor - Taraxacum sect. Borea
- L Ängsmaskrosor - Taraxacum sect. Hamata
- M Hornmaskrosor - Taraxacum sect. Borealia
- N Ogräsmaskrosor - Taraxacum sect. Ruderalia
Många arter av Taraxacum reproducerar sig asexuellt genom så kallad Apomixis, där fröna produceras utan pollinering, och där då de genetiskt blir i princip identiska med moderplantan. Den klotrunda, luftiga bollen av flygfrukter är ömtålig för en svag beröring eller en vindpust. Stängeln är pipig (rörformig) och mjölksaftrik. Bladen smakar beskt och har egendomligt formade, bakåtriktade flikar. Roten är kraftig och vertikal (pålrot). Maskrosen är också känd för sin seglivade natur och stora förmåga att skjuta skott (rotskott) till nya plantor.
Maskrossläktets arter är fleråriga och sprider sig både genom vindspridna frön och sina rötter. De späda bladen kan användas i sallader. Roten rostades förr till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Det var länge olagligt att göra vin på maskrosor eftersom det jämställdes med mäsk, men det är numera lagligt igen. Maskrosor ger vart år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen.
Föda [redigera]
Roten innehåller ca 23% kolhydrater och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att så bort den bittra smaken bör roten skalas och urlakas innan kokning. Bladen har hög halt av vitamin C och kan ätas färska. Maskros betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[1]
Växtens namn [redigera]
Det svenska namnet maskros kommer av att det ofta sitter tripsar i blomman.
I flera europeiska länder heter växten lejontand med anledning av de flikiga bladen, exempelvis norska: Løvetann. Även dess engelska namn dandelion har denna betydelse (ursprungligen från franskans dent de lion).
I Danmark, Polen, Ungern är växten namngiven efter stängelns mjölksaft (danska: mælkebøtte, "mjölkkanna").
I Finland och Estland har blomman fått namn efter sin gula färg (finska: voikukka, "smörblomma").
I några europeiska länder har växten namn som syftar på att man kan blåsa iväg flygfrukterna på andra (ryska: одуванчик, "blåsare").
Kuriosa [redigera]
- Maskrosen är Miljöpartiet de Grönas partisymbol.
Trygg eller hotfull?
Midsommar 2009. Hur uppfattar ni bilden? Är bilden hotfull eller känns den trygg? En polisbil bland midsommarblomstren.
Visby botaniska trädgård
Det här året besökte jag inte Gotland. Jag brukar varje sommar vistas en vecka i augusti antingen på Gotland eller på Österlen. De finns de som säger att jag borde se andra platser också. Det gör jag. Om tittar i bloggen så ser man att jag besöker många andra platser i Sverige och att jag även gör någon utlandsresa då och då.
Nu börjar jag längta riktigt ordentligt till Gotland och jag kommer med all säkerhet åka över i slutet av maj för att stilla min Gotlandsabstinens, och maj månad på Gotland känns verkligen lockande!
När man frågar mig vilken som är min favoritträdgård i Sverige så brukar jag alltid svara Visby botaniska trädgård. Inte för blommorna skull. Rosor och perenner i all ära men här är det träden som har huvudrollen. Hela trädgården är omsluten av stora och spännande träd. Läget vid havet är också oslagbart. Från trädgården går man genom kärleksporten och kommer ut till den vackra havspromenaden som går mellan Visby och Snäck. Det är där man varje kväll sitter och ser solen sjunka i havet.
Jag kommer då att besöka platser som jag tidigare inte sett, men även vandra lite i Muramaris speciella trädgård och självklart även i botaniska. Om jag får tillfälle kommer jag även försöka besöka några privata trädgårdar som jag sett i Stella Westerlunds vackra bok ´´Gotländska trädgårdar´´.
Så får det bli helt enkelt!
Jag har lånat lite text från DBV:S hemsida:
Lite om trädgårdens historia
De Badande Wännernas botaniska trädgård anlades 1855 efter förslag av magister Hans Petter Gustavsson, som ville att det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. Trädgården blev tidigt en omtyckt promenadplats.
I början fungerade den mest som handelsträdgård, med ett stort sortiment av frukt- och parkträd, buskar, sparris och andra nyttoväxter.
Man bedrev även trädgårdsundervisning.
I början av 1930-talet gjordes en genomgripande renovering av trädgården och den fick då sin nuvarande utformning. Förutom botaniska trädgården tillhör även grönområdet norr därom Sällskapet DBW.
Under 1970-talet övertog Gotlands kommun driftsansvaret för trädgården, men sällskapet DBW:s trädgårdsstyrelse svarar fortfarande för det botaniska innehållet.
På senare år har trädgården åter fått en ansiktslyftning, man har målat lusthuset i de ursprungliga färgerna och anlagt en helt ny örtagård.
Nu börjar jag längta riktigt ordentligt till Gotland och jag kommer med all säkerhet åka över i slutet av maj för att stilla min Gotlandsabstinens, och maj månad på Gotland känns verkligen lockande!
När man frågar mig vilken som är min favoritträdgård i Sverige så brukar jag alltid svara Visby botaniska trädgård. Inte för blommorna skull. Rosor och perenner i all ära men här är det träden som har huvudrollen. Hela trädgården är omsluten av stora och spännande träd. Läget vid havet är också oslagbart. Från trädgården går man genom kärleksporten och kommer ut till den vackra havspromenaden som går mellan Visby och Snäck. Det är där man varje kväll sitter och ser solen sjunka i havet.
Jag kommer då att besöka platser som jag tidigare inte sett, men även vandra lite i Muramaris speciella trädgård och självklart även i botaniska. Om jag får tillfälle kommer jag även försöka besöka några privata trädgårdar som jag sett i Stella Westerlunds vackra bok ´´Gotländska trädgårdar´´.
Så får det bli helt enkelt!
Jag har lånat lite text från DBV:S hemsida:
Lite om trädgårdens historia
De Badande Wännernas botaniska trädgård anlades 1855 efter förslag av magister Hans Petter Gustavsson, som ville att det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. Trädgården blev tidigt en omtyckt promenadplats.
I början fungerade den mest som handelsträdgård, med ett stort sortiment av frukt- och parkträd, buskar, sparris och andra nyttoväxter.
Man bedrev även trädgårdsundervisning.
I början av 1930-talet gjordes en genomgripande renovering av trädgården och den fick då sin nuvarande utformning. Förutom botaniska trädgården tillhör även grönområdet norr därom Sällskapet DBW.
Under 1970-talet övertog Gotlands kommun driftsansvaret för trädgården, men sällskapet DBW:s trädgårdsstyrelse svarar fortfarande för det botaniska innehållet.
På senare år har trädgården åter fått en ansiktslyftning, man har målat lusthuset i de ursprungliga färgerna och anlagt en helt ny örtagård.
Stora plataner finns vid ingången till trädgården.
Jag vill gärna se det här tulpanträdet blomma någon gång.
Svart Mullbärsträd
Här är man inte blyga att blanda rosornas färger...
Enbart kvinnliga trädgårdsarbetare i botaniska...jag tror att jag ska söka anställning...!
Bilderna tagna med en äldre kompaktkamera...
App-glädje
Förra veckan blev jag också en iphoneägare och efter att ha börjat bli vän med den nya mobilen så börjar även jag se vilken glädje man kan ha av en iphone. Som när jag idag hittade appen om Perenner som presenterar nästan 1000 olika perenner och 800 bilder. Läs mer här. Man kommer nu alltså att alltid bära med sig denna databas och jag tror att jag kommer att ha mycket användning av den. Bilderna kanske inte är i världsklass, men så kostar appen ynka 28 kr.
Att jag sedan går igång på appar som visar med hjälp av GPS:en var caféer, restauranger, systembolag, offentliga toaletter mm. ligger....gör ju den här telefonen...eller datorn ännu roligare.
Andra favoriter är - filmer på bio, matrecept, språköversättare, radioprogram som Odla med P1 med flera års program, första hjälpen, en massa fotbollsappar, IKEA-katalogen, Pricerunner, Hemnet och en massa kartor mm.
Alla har sagt att jag nog skulle bli ganska mycket förälskad i den här saken...och det blev jag! Sedan fick jag en inbjudan att ladda ner en ny webbläsare som heter RockMelt....och som också gjorde mig...lite glad. Man får glädjas åt det lilla i vintermörkret.
Aklejatider
Körsbärslunden
Engsholms Slotts nya hemsida
Nu har äntligen vår nya hemsida släppts och det känns skönt att slippa föregångaren som kändes så mycket 90-tal och inte alls var anpassad för dagens datorer. Det här bygget tycker jag blev riktigt bra. Hemsidan innehåller mycket information och oerhört mycket bilder.
Nu hoppas vi att den fungerar på ett bra sätt och att man lätt hittar den information man söker. Det finns säkert något att förbättra med tiden. Besökarna får på hemsidan en ordentlig rundvandring både i slottet och i slottsparken.
Nu hoppas vi att den fungerar på ett bra sätt och att man lätt hittar den information man söker. Det finns säkert något att förbättra med tiden. Besökarna får på hemsidan en ordentlig rundvandring både i slottet och i slottsparken.
Det är vår VD Kerstin Johansson som är arkitekten till den nya hemsidan och hon har även tagit de allra flesta interiörbilder och även vissa bilder ute i parken. På trädgårdssidan och i bildspelet om parken har jag tagit bilderna. Ni får gärna säga vad ni tycker - klicka på stora bilden eller på loggan i vänstermenyn.
Djurgårdsstadens stockrosor
Sommarkänsla
En historia
Bilder från Gotland
Varför växer inte vitsippor på sommaren?
Det händer ibland att jag tittar till min bloggstatisik i Google Analytics och nu studerade jag vad man Googlar på för att hamna på min blogg. Här nedan är några frågor som man ställer sig och det finns ju egentligen ingen gräns för hur många trädgårdsfrågor som man funderar över.
Många av frågorna som gäller växter kan man ge ett enda samlat svar på. Ta reda på hur de växer i sin vilda miljö. Alla trädgårdsväxter som är rena arter (inte förädlade), växer vilda någonstans på vår jord och för dem gäller det att försöka efterlikna deras naturliga miljö i våra trädgårdar, för att de ska trivas så bra som möjligt. Klimatet kan vi inte göra så mycket åt, men man får då försöka skydda växterna så gott man kan, här på vår isiga plats på jorden.
Många av frågorna som gäller växter kan man ge ett enda samlat svar på. Ta reda på hur de växer i sin vilda miljö. Alla trädgårdsväxter som är rena arter (inte förädlade), växer vilda någonstans på vår jord och för dem gäller det att försöka efterlikna deras naturliga miljö i våra trädgårdar, för att de ska trivas så bra som möjligt. Klimatet kan vi inte göra så mycket åt, men man får då försöka skydda växterna så gott man kan, här på vår isiga plats på jorden.
Dum spiro, spero
Carpe Diem...not!
Carpe Diem - fånga dagen. Ta vara på tiden som är just nu. Njut av den flyende dagen. Lev nu!
Jo jag vet allt det där, att det är viktigt och bra på alla sätt att leva i nuet och att trivas i det där nuet.
Men hur kan man trivas över huvudtaget under vinterhalvåret? När allt är mörkt, kallt, fult...och besvärligt?
Under sommarhalvåret är jag däremot en mästare på Carpe Diem. Då njuter jag av varje sekund och ser knappast fram mot någon annan tid.
Nej, för mig gäller inte något Carpe Diem just nu. Tvärtom! Jag längtar, jag räknar tid och jag drömmer om våren. Om ljuset, om fågelsång, om värme och grönska.
Men man får väl sätta upp delmål fram till april. Som att det är 32 dagar till vintersolståndet, 43 dagar kvar på det här året och 126 dagar till trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar.
Vore jag en björn så somnade jag in nu och vaknade i vår. Men nu är jag en trädgårdsmästare som gör allt möjligt och omöjligt under vintern och hoppas på att tiden rusar iväg fram till våren....och jag kommer att fortsätta räkna tid, varje dag.
De flesta tycker såklart att jag är negativ och som inte förstår att uppskatta mörkret, det mysiga med tända ljus (jag bränner faktiskt enorma mängder stearinljus) och med julen...och den kommande snön som är så rolig!
Jag får trösta mig med att det är den internationella mansdagen idag och jag hoppas att alla kvinnor firar och hurrar för alla män. På Wikipedia läser jag: Fokus ligger kring pojkar och mäns hälsa, jämställdhet, relationer, familj och positiva manliga förebilder.
Eller som Sissela Kyle sa i Spanarna på P1 när jag åkte hem idag:
- Är det inte ALLTID mannens dag, alla dagar på året?
Men du Sissla...nu är det väl så att ALLA män nog inte är egotrippade och maktlystna tyranner? Det finns nog en och annan man som är ok också.
Apropå radio när jag åker hem på fredagar. Magnus Uggla har ett program på P4 varje fredag mellan 13-15 som är sjukt roligt!
Trevlig Helg kompisar!
Nu till något positivt.
Spela bägge samtidigt...så att koltrasten och bofinken får sjunga tillsammans.
Nu till något positivt.
Spela bägge samtidigt...så att koltrasten och bofinken får sjunga tillsammans.
Fredagsmys i trädgårdsfredag
Alltså...jag gillar både Gustav och Pernilla...men det här var lite kul tycker jag.
Beijings botaniska trädgård
Under den fantastiska Kinaresan som vi gjorde med jobbet i april 2007 så besökte vi Beijings botaniska trädgård. Alla kanske inte uppskattade den här platsen lika mycket som jag gjorde, men jag tror nog att många ändå mådde rätt väl här bland blommande körsbärsträd och magnolior.
Efter en lång och händelserik dag fick jag då äntligen besöka Pekings botaniska trädgård. Med spänning och ganska höga förväntningar började vi vår vandring i den enormt stora parken. Här fanns olika avdelningar som är uppdelade i olika tidsperioder (blomningsperioder) under trädgårdsåret, just nu var det körsbärsdalen och magnoliaträdgården som var vackrast.
Det gick en lång bred plattlagd gång genom hela parken och vid sidan av gången blommade nu jasminer i mängder. De gula blommorna dominerade den första delen av det vi såg. Efter gången växte även mängder av persikoträd och andra prunusarter men det kändes som om vi var där en vecka för tidigt för att få uppleva den där stora blomprakten i parken.
Visst var magnoliaträdgården vacker och i körsbärsträdgården rann en porlande bäck fram. Det var mycket vackert men det kändes som om det varit en extrem torka då marken och jorden såg trött ut och det var inte så god skötsel som det borde varit för att få den där trädgårdsmagikänslan.
Längre in i parken gick en väg av träbroar genom en ravin där det växte mängder kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) som tyvärr endast var i tidigt knoppstadium. Små vattenfall gav liv och ljud och på ett ställe spelades en kinesisk meditativ musik från högtalare.och jag tycker att det passade bra just här. Vägen tillbaka gick på andra sidan ravinen och även här växter mängder av jasminer.
Vi gjorde även ett kort besök i det stora futuristiska växthuset med växter från Kinas alla regioner. Olika delar av parken heter:
- De gula lövens by
- De åtta stora platserna
- Det gudomliga ljusets tempel
- Stora nådens tempel.
Parken är 564 000 kvm stor och det är hela tiden effektfullt med de höga bergen i bakgrunden. Just nu kunde man se vita fält av körsbärsblomning uppe i bergen.
Forget me not
Murminnen
I april 2007 åkte vi med jobbet till Kina och bodde i Beijing. Det var en fantastisk resa och ett minne för livet. Höjdpunkten var när vi vandrade på Kinesiska muren den där vårdagen. Oförglömligt!
Med picknick i våra ryggsäckar begav vi ut från Beijing och mot den kinesiska muren. Under bussresab såg man hela tiden de höga bergen där muren ringlar sig fram. Nu skulle vi till en plats där det inte var så turistigt men av någon anledning kom vi fel och hamnade i en liten by nedanför berget där det var en fiskodling. Till slut bestämde vi oss för att ändå åka till den kända platsen Mutianyu där det finns linbana upp men vi valde att gå de långa trapporna upp vilket tog en halvtimma.
Med picknick i våra ryggsäckar begav vi ut från Beijing och mot den kinesiska muren. Under bussresab såg man hela tiden de höga bergen där muren ringlar sig fram. Nu skulle vi till en plats där det inte var så turistigt men av någon anledning kom vi fel och hamnade i en liten by nedanför berget där det var en fiskodling. Till slut bestämde vi oss för att ändå åka till den kända platsen Mutianyu där det finns linbana upp men vi valde att gå de långa trapporna upp vilket tog en halvtimma.
Det var en mäktig känsla att sätta fötterna på den fantastiska muren. Den här muren som började byggas på 400-talet före kristus är hela 6350 km lång (2009 mättes muren med ny mätteknik med resultatet att muren var 8852 km lång) och det känns helt sjukt att det är lika lång sträcka som vi flög i tio timmar hit. Det går inte att förstå vilket arbete som ligger bakom detta enorma bygge.
Den del av muren som finns utanför Peking tillkom till största delen under Ming-dynastin på 1400-talet. Man ser muren ringla sig fram över de höga bergen och med vakttorn med jämna mellanrum. Vissa partier här var ordentligt branta och för oss med knäproblem blev det en utmaning. Men hamnar man på världens mäktigaste och största byggnadsverk så blir lite värk i ett knä en liten sak.
Den del av muren som finns utanför Peking tillkom till största delen under Ming-dynastin på 1400-talet. Man ser muren ringla sig fram över de höga bergen och med vakttorn med jämna mellanrum. Vissa partier här var ordentligt branta och för oss med knäproblem blev det en utmaning. Men hamnar man på världens mäktigaste och största byggnadsverk så blir lite värk i ett knä en liten sak.
Jag blev så tagen av muren och utsikten, att jag glömde att fota så mycket som jag tänkt. Vi intog vår medhavda pizza uppe på ett vakttorn där det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel denna dag. Sämre picknick-plats kan man ju ha...
Man ska inte jämföra platser och hur man upplever dem men visst var det här bland det häftigaste jag upplevt. Vi åkte i varsin kälke i en bob-bana ner till bussen och det var både lite roligt och skönt att vila benen. Kvällen tillbringade vi hemma i kvarteren runt hotellet där det var en kvällsmarknad och vi åt faktiskt på Kentucky fried chicken.
Mer om resan här.
En film med sovande bakterier
Pärlbuskens fröställningar
Idag var jag tillbaka i slottsparken efter tre dagars underbar skön vila. Vi eldade ris på morgonen, det känns alltid skönt att elda. Det är väl någon nedärvd känsla, att känna tillfredställelse inför elden.
Parken sover nu. Alla växter har gått i vintervila och lämnat kvar fröställningar och vissna rester av sommarens prakt.
På eftermiddagen satt jag på kontoret och skrev text till trädgårdsbilder i Engsholms slotts nya hemsida som kanske ska sjösättas under nästa vecka. Jag tycker verkligen att den blir bra. Den liknar ingen annan hemsida jag sett och slottsparken har fått bra med plats.
I nästa vecka kommer jag också att beskriva och fotografera en dag på Engsholm slott och då inte vad som händer i parken, utan inne i slottet.
Jo...just det. Jag var till näsdoktorn igår. Han sa att jag hade en film med sovande bakterier i näsan...!
Parken sover nu. Alla växter har gått i vintervila och lämnat kvar fröställningar och vissna rester av sommarens prakt.
På eftermiddagen satt jag på kontoret och skrev text till trädgårdsbilder i Engsholms slotts nya hemsida som kanske ska sjösättas under nästa vecka. Jag tycker verkligen att den blir bra. Den liknar ingen annan hemsida jag sett och slottsparken har fått bra med plats.
I nästa vecka kommer jag också att beskriva och fotografera en dag på Engsholm slott och då inte vad som händer i parken, utan inne i slottet.
Jo...just det. Jag var till näsdoktorn igår. Han sa att jag hade en film med sovande bakterier i näsan...!
Sockblomma
Bolltistel
Purpurhortensia
Rosorna har nästan blivit mumifierade i kylan. Överst Westerland sedan Bonica, Stanwell Perpetueal och Ingrid Bergman.
Längtan
Stillhet
