Villa Muramaris - härden vid havet
Datum: 16 augusti 2009
Läge: 5 km norr ov Visby
Känsla: Blandade känslor. En känsla av tragiskt förfall men också en stilla och vacker plats vid havet.
Skötsel: Charmigt lite stökig men inte alls dåligt skött.
Växter: Det som stannar kvar i minnet är det fantastiska blåregnet mot väggen på byggnaden, annars inget speciellt spännande i växtväg. Gullregn, olika rosor och en del perenner mot havet.
Historia: Villa Muramaris är ett konstnärshem från förra seklets början. Det byggdes av Johnny och Ellen Roosval 1915-1917.
Café: Muramaris restaurang.
Ägare:
Film: Se en liten film av Mari Jungstedt där man får se trädgården och där hon berättar om Nils Dardel som målade ´´Den döende dandyn´´ här. Se filmen här.
Öppettider: Öppet mellan 1 juni - 31 augusti och året runt efter beställning
Hemsida: Villa Muramaris
____________________________________________________________________________________
Jag blev inte klokare i år när jag besökte platsen. Mitt sällskap tyckte om känslan i trädgården och föll nog mer än jag. Och visst är det en mycket speciell känsla att vara här och trädgården har ju restaurerats för att likna hur den en gång såg ut. Jag är lite tveksam till att man använt liguster som lågt klippt häck i den här lilla italienska barockträdgården, jag tycker att man absolut borde använt buxbom mycket mer än man gjort.
Ena stunden tycker jag att trädgården ser ganska ruffig ut för att i nästa stund falla för charmen.
Byggnaden är byggd som en italiensk villa och fasaden mot trädgården är helt täckt med blåregn. Man vandrar runt här och kommer automatiskt in i ett mycket lugnt tempo och stillheten är påtaglig och man hör havets vågor slå mot stranden nedanför. Det är en liten skogsbacke som skiljer Muramaris och havet som man skymtar mellan träden.
Det finns en gång med klätterrosor och perenner längst ner i trädgården och nu i mitten av augusti såg växtligheten lite trött ut. Men tidigare under sommaren tror jag att det är riktigt vackert.
Om man vill få en riktigt lugn stund, om man vill sätta sig ner och glömma stress och vardag för en stund så är trädgården i Villa Muramaris en perfekt plats och jag vet att jag kommer återvända hit många gånger.
Det är konstigt att jag tycker mer om trädgården och platsen när jag tänker tillbaka på den än när jag befinner mig på plats. Nästa gång jag kliver in i Muramaris trädgård ska jag var mer beredd på att det här är en mycket speciell plats som man inte bör jämföra med andra trädgårdar. Jag skulle vilja se trädgården i juni nästa gång för att känna av platsen då.
Paret Johnny och Ellen Roosvals komplicerade kärlekshistoria kan man läsa om i boken ´´Som berusad av din närhet´´ där man får följa överklasskvinnan och officershustrun Ellen Hallwyl-de Mare som träffar Johnny Roosval, ung konsthistoriker med uppåtsträvande ambitioner. De blir så småningom ett äkta par, men vägen dit är lång och konfliktfylld.
Det finns även en bok utkommen 2009 som heter Muramais - en kärlekshistoria.
Vidare finns ett kapitel om Muramaris i Stella Westerlunds fina bok - Gotländska trädgårdar
Ett examenarbete av Niclas Fredriksson berättar om Muramaris anläggningshistoria 1915-1924
Jag fick också ambivialenta känslor för denna trädgård. Kändes tom på nåt sätt. Kan det vara för att den är malplacerad på Gotland? För under Italiens heta sol platsar den absolut. Yo
Dina bilder visar iallafall en charmig oas! Men det är ju klart, du väljer dina motiv med omsorg. Bilderna är ju hänförande, och kommer man när blåregnet blommar, måste det ju vara fantastiskt! Däremot, trötta rosor är ju ingen höjdare. Och visst blir man sugen på ett besök om man har vägarna förbi!!!! Jag misstänker, att man ska vara beredd på, att parken inte är stor? /Ruben
Det var väldigt fint där. Du får ta en sväng till capellagården på Öland någongång också. Det är ju Carl Malmstens "skola"
Bilderna är ju ljuvligt vackra... Och vilket blåregn! Finns det något underbarare, svårare och mer nyckfullt än blåregn? Vill så gärna ha men vågar inte. Promenerade en gång i maj med käre maken under ett blåregnsvalv vid Forum Romanum - en färg- och doftupplevelse jag aldrig glömmer.
Yo: Mm blandade känslor som sagt.
Ruben: Visst är det så att man försöker hitta det vackraste motiven när man fotar, är ganska dålig på att fånga det som är fult och dåligt på bild...även om man ser att det ser lite sömnigt ut bland vissa växter. Du ska absolut besöka platsen om du är på Gotland. Trädgården är inte stor och restaurangen ligger utanför.
Leif: Jag har varit där några gånger...av någon anledning har jag inget på bloggen om platsen.
Eva Kronvall: Det är något jag skulle vilja göra...gå under blåregn i Forum Romanum...det har jag kvar!
Riktigt cool trädgård tycker jag!
Svimma inte av nu, men jag har aldrig besökt Muramaris, borde nog göra det!
Tror vi kan ha spanat gråregn samma dag. Finfint o finfintfin ny header..men var sjutton finns det så stora buxbomsplantor? Har ALDRIG varit i närkontakt med så enorma..hm.
