Nog märks det att det är november. Besökarantalet har halverats på bloggen sedan sommarmånaderna. Men vem orkar tänka på blommor nu eller surfa om trädgård. Nu gäller det att hålla koll på vinterdäck, snöskyfflar och långkalsonger, planera julen och försöka vänja sig vid mörkret.

Men mitt bord är på plats. Bordet som varit en följetång här och på Facebook ett tag. Rummet blev på något vis mer levande. Ett bord med en lång historia som jag inte vet något om. Nöjd kan jag nu sätta mig där vid det gamla bordet och i skenet av stearinljus, dricka mitt te och läsa om växter och om resor söderut.

Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden

Välplacerade bänkar

Romantisk bänk

Andlig bänk

Glad bänk

Liten bänk

Dag 20 379 - För en liten stund sedan körde jag bort det sista lasset med löv för i år i slottsparken. Efter en månads lövjobb och med värkande kropp så borde man fira det här på något sätt ikväll. Ett gott italienskt vin vore perfekt. Men jag fortsätter min vita period och ersätter vinet med ekologiskt grönt te.

Apropå vit, på bilden finns den vackraste av blommande buskar - Exochorda ´The Bride´ som blommar i den bästa tiden på året, just då maj går över i juni.

November är allt annat än vacker. Parkens träd står nu nakna och kommer att göra så i ett halvår och Sveriges färger består nu av fyra nyanser av brunt.

Jag önskar alla en riktigt skön och avkopplande helg.

Uppdaterat: Jag har just varit och tittat på det här bordet ( L 40-156, b 100, h 75.) och kommer att vara med i auktionen ikväll som avslutas kl. 20.27. Håll tummarna!

Antar att det blir rusning under den sista minuten. Hittills är priset ok.

En och en halv timma kvar...och jag börjar tro att jag vinner...

Bordet är mitt...hämtar på lördag! Underbart!

Jag är på jakt efter ett gammalt slagbord. Typ som det på bilden. Jag hade ett på gång som var lite tjusigare än det här, men det blev för stort, dessutom vill jag i stället  ha något med den här charmen. Slitet och med massor av patina.

Om något vet var jag kan få tag i ett liknande bord så skulle jag bli glad om ni kontaktade mig. Maxmått 1.70 x 90.

Nu är vi redan inne i den första riktigt mörka månaden och det är dags att börja söka efter ljus i novembermörkret. Novemberljus. Jag orkar inte redan börja längta efter mars då ljuset och fåglarna börjar återvända. Måste i stället hitta mer ljus i novembermörkret.

Visst har jag familjen, vännerna och arbetskamraterna och visst mår jag ok, men jag tror att jag behöver ännu mer ljus nu. På alla sätt.
Visst kan man läsa böcker, se på fotboll och på film. Men mörkret gör ju att man blir så hysteriskt trött. Vet inte hur många bra filmer som jag somnat ifrån på senaste tiden och om jag ska avsluta dagen med att läsa i sängen så somnar jag nästan direkt.

Ett ljus i mörkret är att jag gör om i mitt hem nu och kommer troligen att köpa ett stort, vackert gammalt slagbord i morgon kväll. Det är bra! Och jag kanske ska sätta upp strålkastare här hemma...i stället för alla mysiga stearinljus? Så att jag orkar se färdigt filmerna.

Nu i november kanske man hänger extra länge inne på caféerna, men mina stadsvandringar känns inte lika lockande nu när allt blir fult, kalt och kallt och det blåser nästan jämt och jag fryser konstant om händerna, vad jag än har för handskar eller vantar. Att gå i skogen i november...vet jag inget om. Kanske ska prova. Trädgårdarna går ju i idé nu och man får väl i stället besöka Edvard Anderssons Medelhavsklimat i vinter igen.

I morgon får vi novemberregn över oss. Jag gillar novemberregn över mig!

Tagetes har alltid varit något av en hatblomma för mig men det är inte den här stackars blommans fel utan hur vi har använt den genom åren. För mig har tagetes varit en växt som planterats i fula betongurnor vid bensinmackar eller i eternitbalkonglådor där blommorna blandats med alla möjliga andra färgglada kompisar. Man bör vara försiktig med vilka färger som ska vara grannar till orange...tycker jag. Bäst blir det om man blandar olika sorter av tagetes, olika stora blommor och olika färgnyanser, som på bilden från Bergianska högst upp. I somras har även jag upptäckt att om man använder tagetes på rätt sätt så kan man skapa riktigt effektfulla planteringar och det gäller att massplantera för att de ska komma till sin rätt. Orange är en färg som passar bäst på sensommaren och på hösten tycker jag.

Den över bilden är alltså från Bergianska trädgården här i Stockholm och den undre från Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det känns som om tagetesen har fått en ny chans att visa vad den kan. Det gäller att våga och jag tror att man kan tycka om de flesta växter bara de får vara i en miljö där de passar.

Än så länge har vi endast haft den småblommiga kryddtagetesen i vår slottspark, och då planterad i köksträdgårdslandet. Den används som krydda i mat och i desserter och smaken går mot citrus. Man kan använda både blad, stjälkar och blommor. Men ett år hade sådde jag även den gräddvita sorten ´Vanilla F1´ också och den var ok.

Men vem vet...snart kanske vi vågar att göra något mer av den här sydamerikanska kämpen i parken. Men det gäller att hålla sig borta från de allra fulaste sorterna...som t.ex. ´Jolly Jester´

Det är kanske en liten bit kvar ännu tills det dyker upp tagetes i slottsparken...men vi har börjat diskutera det...chefen och jag! Och tittar man på Bergianskas häftiga planteringar eller Trädgårdsföreningens lite lugnare val, så blir man ju lite sugen på att vräka på med dem någonstans.
Eller blir det kanske för mycket orange? Ledsnar man på allt orange efter ett tag? Det kanske bara är kul en stund? Jag vet inte!

Tagetes kommer från Sydamerika och det finns väl inte någon mer lättodlad annuell. Den finns i många olika färgnyanser och höjder -  från 15-75 cm. Tagetes är ju också bra att plantera där rosor fått sin jord angripen av rundmaskar (nematoder) då den utsöndrar ett ämne som rundmasken inte tål.

Läs här när Lena Israelsson berättar om Tagetes ´Linné´.

Man kan tydligen framställa eterisk olja från tagetes.

Mandelmannen har befriat tagetesen säger han. Se här.

Hittade en sida på Allt om Trädgårds forum där man diskuterar vilka blommor som är fula. Se här.

Så nu är jag nyfiken att höra. Vad tycker ni om tagetes? Ärligt!


Kryddtagetes i köksträdgårdslandet

Trädgårdsböcker kommer ut på löpande band och tävlar väl med kokböcker om att vara facklitteraturens mest sålda genre. Men det är ganska sällan som jag blir överraskad eller känner att jag vill utöka sitt trädgårdsbibliotek med någon nyutkommen bok. Självklart finns det guldkorn bland de nyutkomna också men annars letar jag hellre i antikvariat och när jag någon enstaka gång hamnar på loppis. För ett tag sedan besökte jag Myrorna i Hjorthagen för att leta efter ett gammalt slagbord, men hittade såklart inget där. När jag gick förbi böckerna så hade de 50% rea på alla böcker den här veckan. Trädgårdsböckerna kostade där innan rean i genomsnitt...20-30 kr/st. Nu halva priset.

Jag köpte ett gäng slitna böcker från 1930-talet och så hittade jag en riktig skatt - den norska författaren Harald Thaulows bok Mina Rosor från 1949, tryckt på Klara civiltryckeri A.B. i Stockholm.

Den boken träffade mig direkt i hjärtat. Det är en bok om rosor, skriven av en författare som blivit fullständig förälskad i tehybridrosen Ophelia. I boken får man lära sig det mesta om rosor, hur man planterar dem, beskär dem och njuter av rosornas skönhet. Det som gör den här boken unik är att han talar till Ophelia som om hon vore en kvinna som han djupt förälskat sig i. Det skulle vara helt omöjligt att ge ut något liknande i vår tid och många skrattar nog gott eller fnyser åt det här...men jag tycker att det är både häftigt och vackert. Det blir liksom mer intressant att fånga in fakta när man befinner sig mitt i Ophelias och Haralds kärlekshistoria.
Intressant är också hur han besprutar rosen med DDT...
Jag skriver av direkt ur boken om hur Harald och Ophelia tillsammans lever ett år i en trädgård. Jag vet att det här är alldeles för mycket text för ett blogginlägg...men det får bli ett undantag.

Och jag tror att jag ska skaffa mig en Ophelia till slottsparken...

Hon heter Ophelia och jag älskar henne. Det blev kärlek vid första ögonkastet den dag jag såg hennes skönhet, hennes fulländade gestalt, hennes fullkomlighet.

Min Ophelia har kind som en mognande persika, den ljusa färgharmonin, som minner om ung kvinnlighet, om jungfrun, som håller på att bli kvinna. Och när jag biter i en persika och förnimmer fruktens saft och doft, tänker jag på Ophelia. Kommer hon att besvara mina känslor?

Jag måste säga att Ohelia är till salu ganska billigt. I medvetenhet om sin skönhet och med sitt kvinnliga behov att vara älskad och åtrådd delar hon med sig åt tusenden och lever lycklig hos andra. Ja, folk tävlar rent av om att sälja Ophelia! Ingen skicklig yrkesodlare tvekar ett ögonblick att bjuda ut henne.

Lyckligtvis är min kärlek blind och fullständigt okänslig för vad som sker omkring mig. Ophelia, som jag satt bo åt i min bästa jord, är bara min. Så får vi leva livet tillsammans, hon och jag, i sol och regn, i vinterköld och sommarvärme.

Jag läste ditt namn på etiketten. Du såg så fattig och naken ut, när jag tog fram dig. Mossan föll av dina jordlösa rötter, den gula etiketten dinglade i sin tåt. Kunde jag vänta det som utlovats av det nakna grenverket, som växte upp ur okuleingsstället på din vilda rothals? Grön bark med dessa ögon mellan taggarna - nästan omärkliga utväxter, lite ljusare i färgen bara, som fanns kvar i bladfästena från fjolårets blad. Men där har du alla dina hemligheter gömda Ophelia! Först när värmen kommer i luften och till jorden, först när du satt rot och blivit saftspänd, ska du öppna dina ögon och se ut på världen och på mig.

Välkommen i min jord Ophelia! Det är livets hymn jag sjunger för dig - inte slutritualen, den med de tre skovlarna mull.

Jag har grävt en grop, lite djupare än dina rötter. Nederst har jag format jorden till en konisk tapp för att hjälpa dig att sprida rötterna på bästa möjliga sätt. Så sänker jag ned dig, tills okuleingsknuten kommer 5-6 cm under markytan, strör försiktigt av den bästa kompostjord jag har, så att den silar ned mellan rötterna, trycker till med handen, lägger på mer jord och trycker till hårt runt om.  Nu ska det vara livgivande vatten i massor, så att jorden genomvattnas ordentligt och riktigt slammas upp omkring rötterna, och när det är gjort, krattar jag över jorden jämnt och löst.

Så planterar jag dina systrar omkring dig, de blivande medtävlerskorna om min gunst och beundran. Åh, jag vet nog hur vackra de kommer att bli. Men tro mig Ophelia, jag kommer att bli dig trogen. De kan aldrig bli vackra nog dina pager och tärnor, dina hovmästare och hillebardiärer. Längst bak kommer klängrosorna att klättra på muren, höja sina standar och blåsa färgglada fanfarer för drottning Ophelia och hennes hov.

Nå, så börjar vi då Ophelia. Jag talar milt och trösterikt till dig som tandläkaren till en patient. Först försiktigt bort med alla smågrenar från okuleringsstället. Snart står de tre gröna, friska grenstumparna där ensamma med lovande ögon mellan törnerna. Fyra och tre ögon på den främsta och två på den bakersta grenen, som är lite svagare. Färdigt! Nu är det gjort, Ophelia och du har nio fina ögon kvar. Det är kanske litet för mycket, men du är av stark ras. Sov nu små ögon tills vårens värme och livets kraft väcker er.

Det är inte oss människor givet, kära Ophelia, att riktigt fatta, vad som egentligen sker under jorden, när du som vi säger slår rot. Du stod där på ett led i plantskolan sprudlande av liv, du hade utvecklat dig fullkomligt året efter okuleringen och drömde bara om att komma igen nästa år ändå kraftigare och med ändå fler praktfulla blommor. Grenarna fick gärna övervintra under snö och is och rötterna sänkas i dvala, det var i alla fall bara en skönhetssömn. Tusen rottrådar skulle darra av arbetsiver och återuppta kontakten med jorden på det område, där de låg färdigförgrenade.

Du kallas the-hybrid, Ophelia. Ordet kommer av R. thea (R. chinensis var. fragans) men vad som egentligen ligger i att beteckna dig som hybrid det kan ingen människa av i dag förklara. Du får förlåta, Ophelia, men ingen vet egentligen med bestämdhet, vilka dina föräldrar var. En världsberömd the-hybrid är du, men som hos många av de stora är ditt upphov höljt i dunkel. Men du är född i England hos den berömda rosenodlaren William Paul.

En förmiddag i vårens varma, skira luft står jag hos Ophelia och pratar med henne om tider som gått och dagar som kommer.

Kommer du ihåg skymningen under pappershuvan, som jag lyfte av på kvällen för att vattna dig och sedan satt på igen för att den skulle skydda dig mot morgonsolen? Jag sökte på den tiden en vakande blick i dina ögon och en kväll lät jag dig stå oskyddad. Dagen därpå stod du där i ljuset, och den varma brisen, som du älskar, kunde blåsa in skönhetens och välbefinnandes liv i dig.

Ophelia! Jag måste komma med en bekännelse! Sedan den dag jag började odla dig har jag skyddat dig mot sjukdomar och insektsangrepp bara genom att använda sunt förnuft. Sedan har jag läst åtskilliga böcker om rosor och funnit ingående beskrivningar - ofta instruktivt och skrämmande illustrerade - av alla de hemsökelser, som en stackars ros kan bli utsatt för, och botemedlen mot dem.

Om jag i mitt lättsinne och min okunnighet utsatt ditt dyrbara liv för fara, så må jag säga att alla dessa kusliga beskrivningar och bilder av svampfläckar, löss och alla slags larver, ja t.o.m. kräfta och rotröta, kanske hade skrämt mig, så att jag överhuvudtaget inte blivit rosenamatör. Och varför skulle jag dämpa lusten hos andra, jag som har tagit till uppgift att uppmuntra. Varför - när jag är så säker på att mina enkla arrangemang är tillfredställande.

Först och främst måste de rent yttre förhållandena vara gynnsamma - frisk, luftig jord, i vilken den naturliga jäsningen och förnyelsen försiggår normalt och där grundvattnet är bortdränerat och jordytan hålls lös. Om jorden är tung, ´´död´´ och sur, vantrivs växten, medan sporer till allahanda svampsjukdomar sätter sig fast och utvecklar sig. Och frisk luft måste det vara. Mjöldagg trivs i varm och stillastående fuktighet.

Innan vegetationen kommit igång, ger jag rosbädden en besprutning med svavelkalk (1 liter till 9 liter vatten) och krattar jorden till ett par tums djup. Min medicin består annars av två saker - men dessa håller jag alltid klara till omedelbar utryckning vid första bästa alarm - svave, i pulverform och en kanna med färdiglöst nikotinsulfat och DDT pulver. Mitt recept är 10 gr. 40-procentig nikotinsulfat och 50 gr, DDT till 5 liter vatten, med 50 gr. grönsåpa som bindemedel.

Hur rikt belönad har jag inte blivit sedan rosorna blev rotfästa, sedan de skjutit i höjden och givit mig fulländade, doftande blommor. Naturligtvis inte så många. Det får jag först nästa år, och blomningen kommer då minst ett par veckor tidigare, när plantorna inte behöver använda den bråda vårtiden för att etablera sig.
Fulländade rosor öppnar sig i min rosensäng, the-hybrider, remontanter, floribunda, alltefter var och ens särart.
Ophelia och hennes närmaste uppvaktning fick blommor! Du visade upp dina praktfulla färger och gav av din doft. Minnen, drömmen från i fjol var nu verklighet och gav mig det jag hade beundrat hos andra. Ophelias utveckling låg mig särskilt varmt om hjärtat. Slanka skott växte ut från ögonen på de tre korta grenstumparna, som fanns kvar efter vårbeskärningen.

Hösttecken
Ännu är det högsommar. Ophelia och hennes hov lever i en lycklig tid av fest, i strålande skönhet och härlig doft. Och jag som är den stolte slottsförvaltaren deltar i festen och lyssnar till både glädjehymner och klagovisor, som jag lärt mig att förstå. Den som verkligen vill kan tolka många tysta uttrycksformer för naturens språk.

Så är vår tillvaro slut för i år, Ophelia! Under vintermånaderna får jag bara gå och tänka på dig och längta. Har du sugit tillräckligt med saft och kraft in i ditt slumrande inre, medan höstsolen ännu lyste över dig? Ligger dina rötter ordentligt utspridda i jorden, som snart ska stelna omkring dem? Vilar du mätt och glad och har du i drömmen medvetandet om din skönhet, som du kommer att visa. när du vaknar upp ur vintersömnen?

Allt detta önskar jag dig och säger dig god natt, min älskade!

Min dotters bidrag till fototävlingen. Hamnade strax utanför 5 i topp-listan.

I väntan på vinnaren...

Ikväll kl. 18.00 avgörs fototävlingen och ni som inte röstat, gör det nu! Hittills har 170 röster kommit in.

Hösten börjar gå mot vinter och i fredags fick vi en decimeter snö i slottsparken. Det såg märkligt ut då träden ännu inte släppt löven. Som tur var hade jag glömt kameran hemma...så att jag slapp fotografera eländet.

Tro det eller ej...men jag hade då en trädgårdsvandring i parken med 42 personer igår. Vi pulsade omkring i snön och jag fick mest berätta hur det brukar se ut...när slottsträdgården blommar! Nu blommade ingenting...eller en kämpande clematis viticella visade några blommor fortfarande. Den sena oktoberastern ´Lady in blue´ börjar blomma lite försiktigt nu men den orkar nog inte gå i blom som den tänkt.

Se denna otroligt vackra bild i bloggen Längs Kajen.

Den hårda blåsten igår har dragit ner massor av löv som fick riktning in i skogen och ner i sjön. Perfekt! Men det är en hel del kvar i träden och i trädgården blommar det ganska bra fortfarande. Efter allt grävande i min nya plantering behöver jag verkligen vila den här helgen. Det blir fotboll, lägga ut tävlingsbilder och ett besök i Roslagen. Jag önskar alla en riktigt skön helg och kom ihåg att rösta på bilderna när de ligger ute mellan 18-19 i morgon. Om ni ska jobba i trädgården i helgen...låt löven ligga kvar i planteringarna och klipp sönder löven som är på gräsmattan.

Kan man lita på alla de olika metoder och de som vill göra oss till harmoniska och lyckliga människor? Kanske att jag är alltför misstänksam som tror att alla...eller i varje fall de flesta säljer detta enbart för att tjäna stora pengar på vilsna människor. Visst förstår jag att utövare och experter inom området ska ha bra betalt för sina kurser mm. men jag har så svårt att lita på den här sortens information/reklam. Lika svårt som att lita på all annan information och reklam som sköljer över oss dagligen.

Jag har länge velat lära mig meditera för att få bort stress och oro ur kroppen. Men måste man gå kurser där man ligger barfota på golven i ABF-lokaler? Jag klarar inte sånt! Gillar inte kurser. Kan man lära sig att meditera med hjälp av böcker? DVD-filmer...som inte kostar tusentals kronor?

Nu är det Mindfulness - (medveten närvaro) som gäller och det låter ju underbart. Ett buddistiskt sätt att se på sin tillvaro, sin närvaro. Att finna lugn och harmoni. Låter bra för en stressad stockholmare. Men är det för flummigt? Jag vet inte...jag är bara så förbannat rädd för den kommande vintern, kylan och mörkret. Just därför har jag väl snart köpt på mig ett Mindfulness-kitt för att ha något att tro på.

Så fort mannen på filmen här ovan börjar berätta, med sin sövande röst...börjar jag direkt tänka på telefonförsäljare och TV-reklam. Men 2 minuter in i filmen så lockas jag lite av bilderna och av syntarna.

Man vill sälja detta till oss...ganska dyra prylar. Kan man lita på sånt här?

Väcks 4.45. Anlände till en kolsvart slottspark men gryningen var på gång och det såg ut bli en vacker dag. Klipper gräs och jobbar med löv fram till lunch. Sedan fortsätter arbetet med att släcka ner trädgården för i år. Agaven, änglatrumpeterna, stamfuschiorna och alla pelargoner får sin vinterplats inomhus. Jag gräver upp de 170 röda pelargoner i planteringarna på borggården och sätter dem i plastkrukor, plockar av alla blommor och de får sedan stå ljust och svalt i nästan åtta...alltså ÅTTA månader... då ingenting grönskar eller blommar i detta land.

Morgonen var kall, -3 i en by en bit härifrån. Det var vitt på gräsmattorna och jag frös kraftigt där på gräsklipparen och förstår fortfarande inte varför jag inte flyr till Medelhavsländerna när det blir vinter i Sverige. Fattar inte! Det blev en lång dag eftersom jag jobbar in tid till min lediga onsdag och jag övernattade i mitt rum. När jag slutade arbetsdagen och tog en stor kopp te med mig till rummet...så var oktoberhimlen sådär rödorange som den bara är i oktober. På rummet spelade jag Lilla Park-musik, drack te, såg på SVT-Play och somnade ovanligt tidigt.

Sedan var det bara att kasta sig över den där planteringen...där jag gräver bort såpnejlikans rötter. Den där vackra, oskyldigt rosa blommande växten har rötter ner till underjorden och att gräva bort alla rötter från en ganska stor plantering är en utmaning. Men jag ser framåt...mot nästa vår då jag ska plantera nya perenner här. Jag har redan flyttat dit en del pioner och nävor som jag delat...och Sweet Heidy har ju fått sin plats där!

Vinden har ökat och jag längtar efter stilla dagar igen. Visserligen har den nordliga vinden rätt riktning, med tanke på vilket håll de fallande löven blåser. Varje löv som försvinner in i skogen eller ner i sjön, tackar man för. Efter att ha grävt knäna trötta så åkte jag hemåt. Nu väntar jag in matchen och är på något märkligt sätt är jag optimistiskt och tror att Sverige slår Holland med 2-1. Tills dess ska jag ordna med de bilder som har kommit in idag.

Premiär! Det manchuriska valnötsträdet planterade jag i parken år 2000 och nu i år skördar jag nötter för första gången. 11 st. blev det. J och jag delade på en nöt och provsmakade och vi tyckte båda att det var gott. På torsdag ska resten av arbetskamraterna få provsmaka och nästa år hoppas jag att skörden blir betydligt större så att vi kan fylla stora skålar med manchuriska valnötter till gästerna.

Bilder kommer in hela tiden och det blir nog rekordmånga i år.

4 dagar kvar nu.

Fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!

Hälsningar Hasse!

Glöm inte fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!

Många gånger har jag vandrat förbi af Chapman där hon ligger på Skeppsholmen men jag har aldrig tidigare varit ombord. När vi vandrade runt ön den här fantastiskt vackra oktoberdagen, dotter och jag, såg vi att caféet ombord var öppet och det blev en stunds fotograferade (i det här inlägget är bilderna tagna av min dotter) och fika på akterdäck med utsikt över Södermalm och Gamla Stan.

Skeppet har legat här på Skeppsholmen och fungerat som vandrarhem sedan 1949. Hon byggdes 1888 i England, 1915 köptes af Chapman av ett rederi som använde henne som skolfartyg och Göteborg blev hemmahamn.

Fartyget genomgick en omfattande renovering som inleddes i oktober 2006 och färdigställdes i april 2008.

af Chapman är 74 meter lång och 11 meter bred.

Café af Chapman har under vinterhalvåret öppet lördag-söndag 11-17

Hur går det med fotograferandet till fototävlingen? Hittar ni något bra motiv, något bra ljus? Just nu är ju oktober fantastiskt vacker och det är som om naturen bjuder upp till fest och visar sin allra färgstarkaste och pråligaste sida. Lönnar, lindar, aspar mm. sprakar av höstens färger i rött, orange och gult. Som om naturen vill bjuda oss på det här skådespelet innan hela landet förvandlas till en ganska ful plats...i ett halvår. Utan lummiga parker att gömma sig i eller mjuka lövträdsskogar att vandra i. Nu blir snart allt avklätt. Naket. Ödsligt. Granar, tallar och enar blir nu vinnare med sin eviga grönska.