Nordiska museet från Skansens rosenträdgård.

 

 

 

 

 

 

 

 

Egentligen hade jag tänkt vänta med att fotografera och lägga ut bilder från Rosendals slotts sommarblomsplanteringar, men det var så vackert där idag så jag gör en liten förspaning här på bloggen.

Det finns många fördelar med sommarblommor, dels att de blommar konstant till långt in i hösten och dels att man kan byta färg och form år från år. I år kommer den vackra trädgården bakom Rosendals slott att vara som en vacker kuliss till en stor dramatisk teaterföreställning där Heliotrop och Dahlia 'Gallery Pablo' märks mest! 

 

Kompositionen är både spännande, dramatisk och harmonisk, och trädgårdsmästare Cecilia har verkligen lyckats att välja rätt växter och att få ihop en härlig mix. De här växterna planterades förra veckan (vecka 25) och det kommer att ta några veckor innan kompositionerna har växt till sig och visar sin bästa sida! Men redan nu är det mycket vackert vid Rosendals slott.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu i juni 2016 kom den nya statyn på plats nedanför Rosendal på Djurgårdens norra strand. Det är Peter Linde som skapat denna vackra staty. Kvinnan i fredsarbetet heter den och på sockeln finns Alva Myrdal (Nobels fredspris 1982) och Inga Thorsson (Nominerad till Nobles fredspris 1988, 1989 och 1990) avbildade. 

 

Jag tycker mycket om rörelsen som Peter Linde har fångat och sedan är det ju lite spännande och udda med en färgsatt staty. Men jag har läst en artikel om att antikens marmorstayer en gång i tiden inte alls var så skinande vita som de är idag. De ofta var färgsatta med starkat färger. Läs artikeln här!

 

Det var många som stannade upp och tyckte om statyn idag när jag gick dit för att ta bilderna.

 

 

 

Prins Eugens Waldemarsudde. Blåregn tillsammans med Clematis montana! 6 juni 2015

 

Nu har perennplanteringarna vid Rosendals trädgård blivit riktigt vackra och jag tycker ju så mycket om den vita trädgårdsnattviolen.

 

 

 

 

 

Ännu en vandring, in i förvandling, som Uffe sjunger i Evangeline! Det kändes som om det var dags att hålla lite koll på Söder igen, det blir ju inte så ofta nu för tiden. 

 

Jag tog tunnelbanan till Hornstull och gick ner mot Långholmen. Märkte att Söders syrener slocknat och jag lär mig aldrig att de blommar ut så fort. Hästkastanjerna hade också gett upp, men nu börjar i varje fall de vilda rosorna och pimpinellrosorna att blomma. Jag träffade trädgårdsmästare Christina på Stora Henriksvik som rensade i sina planteringar. Hon visade sallaten som grott och att hon följde gamla regler från 1700-talet, att så i treskift, så att sallaten dyker upp på olika platser varje år. Nästa stopp blev vid Kerstins Rosäng, som ligger några hundra meter ifrån Stora Henriksvik och där blommade aklejan på de vackra ängarna, men inte så mycket hundkäx i år. Jag minns att Kerstin berättade att någon hade velat hjälpa henne genom att rensa bort alla hundkäx...! De gör ju sig så bra tillsammans med aklejorna!

 

Vandrade Helenborgsgatan bort mot Skinnarviksberget där jag vilade en stund och såg ut över Kungsholmen och in mot City. Staden är vacker, men nu får man lugna sig lite med byggandet. Waterfront orkar jag inte längre prata om, men jag såg nya lyftkranar lite här och där och plötsligt så finns det ny stor byggnad utan att man hunnit reagera. Jag hoppade över Monteliusvägen den här gången och gick ner till Mariatorget, där jag tog kaffe och räkmacka på Konditori Chic! Vidare upp mot Mosebacke och ångrade mig lite att jag inte fikade i solen vid det lilla sommarcaféet där i stället. Målet med dagens vandring på Söder var gullregnsallén vid Gaveliusgatan där 26 stycken gullregn i dubbla rader blev ett lyft för den gamla gatan. Träden haltade något i sin blomning i år, men de flesta träden lyste i guld!

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev helt plötsligt tre dagar ledigt eftersom Sveriges nationaldag hamnade på en måndag i år! Tack för det, den ledigheten behövdes verkligen. Idag travade jag runt Kungsholmen ännu en gång och just den vandringen är min närmaste, eftersom Kungsholmen ligger på andra sidan bron från min bostad räknat. Den tropiska hettan har lämnat oss och kvar blev härliga 17-18 grader, vilket passar mig utmärkt nu för tiden...! 

 

Jag älskar verkligen gamla träbåtar! När jag växte upp i Roslagen hade vi i familjen flera olika träbåtar, som vi barn fick vara med om att vårutrusta. På 80-talet hade jag själv en laxkutter på 9x3 meter, som jag dock blev tvungen att sälja då jag skadade mitt knä. Den döda plasten går inte att jämföra med trä, det äkta materialet och dofterna gör att träbåtar får en fin plats i mitt hjärta! Under min vandring idag hade jag turen att träffa på några gamla godingar, det är ju annars i Pålsundskanalen vid Långholmen som träbåtarna finns kvar.  

 

Vid Norrmälarstrand drack jag kaffe vid Café Eldkvarn (som hade skaffat nya cafémöbler) och när jag sedan vandrade bort mot Kungsholms torg, kom tätklungan i Stockholm Marathon springade och det är alltid lika imponerande att se dessa afrikanska löpare. Det er så lätt ut när de mil efter mil flyter fram. Själv körde jag mitt eget Marathon och lyckades med mitt trasiga gamla knä, få ihop 20 000 steg innan jag landade hemma i nästet igen. 

 

Idag yrde almens fröflingor i huvudstaden och lade sig i drivor efter gatorna. Jag undrar om det är något som framtidens Stockholmaren inte kommer att få uppleva? Almarna försvinner en efter en när almsjukan drar fram som en hemsk farsot över Europa. Även om inte almen är mitt favoritträd så kommer jag att sakna det. I Stockholm finns väldigt många almar och i Humlegården står Sveriges högsta alm. Där i parken har redan många almar sågats ner och jag hoppas att den mäktiga jätten får finnas kvar länge.

 

 

. 

Den blomstertid som nu är i Engsholms slottspark - så vacker och så flyktig. Som vanligt blommar växterna över i en rasande fart i vår korta nordiska sommar, för att hinna gå i frö som ska gro innan mörkret och kylan är här!.

 

I den tryckande värmen har jag nu planterat ut över 200 pelargonerna i borggårdens planteringar, jag har rensat ogräs, vattnat, klippt gräs, trimmat (med nya eltrimmern), bundit upp växter, tagit upp blomsterlök som nu förvaras torrt inomhus till september, flammat ogräs på gångar och blivit både ledsen och förbannad på sork och rådjur som fortsätter att motarbeta mig i slottsparken. Jag måste dock försöka skaka av mig den här känslan att jag börjar bli less på trädgård, att naturen är så mycket enklare och vackrare än anlagda trädgårdar, att jag vissa dagar längtar tills jag går i pension om några år. I de bästa stunder så älskar jag ju den här platsen och mina växter. Att få se de förändringar som sker varje dag och ibland, men bara ibland, kan jag höra hur någon gäst hos oss, tycker att det jag gör i parken är vackert.

 

Något som piggade upp nu i veckan var när jag fick besök av 20 personer från Hägersten-Skärholmens Trädgårdssällskap, som jag visade runt i trädgården. Några av dem hade följt min blogg under en lång tid och vissa andra hade just sett vad jag gör på sociala medier. Det är så sällan som jag diskuterar trädgård här i parken eftersom jag är ensam trädgårdsarbetare, men i onsdags blev det trevliga trädgårdsdiskussioner under vår vandring. 

 

 

 

 

 

 

I år samlar jag på bilder från tiden ´´Mellan hägg och syren´´ och den här syrenlediga onsdagen hade jag bestämt träff med min kompis trädgårdsmästaren på Prins Eugens Waldemarsudde, Marina Rydberg. Hon skulle se till att jag fick komma in i ´´Gamla huset´´ för att ta bilder över syrenhavet som finns runt det gamla 1700-talshuset. Jag var tidig som vanligt, men det gjorde inget eftersom jag gick runt och blev berusad av alla dessa syrener som blommade. När hägg och syren blommar då är jag inte ´´vid mina sinnens fulla bruk´´ som det brukar heta...!  

 

Hur som helst så kom Marina som trots stressen på Wudden tog sig tid att visa mig det gamla huset och vi öppnade några fönster så att jag kunde ta mina bilder. Det är alltid lika trevligt att träffa Marina och nästa gång har hon säkert tid med det där kaffet! Det där med fotoljus är en historia för sig. När är jag egentligen nöjd? Vill jag ha svag dimma föra att skapa mystik i bilderna, blå himmel med fluffiga Disneymoln eller svaga moln där solen försiktigt tränger sig igenom? Ingen aning. Men jag vet att när solen gassar från en klarblå himmel, då får kameran ligga kvar i kameraväskan. Idag trodde jag att ljuset var OK, men när jag ser bilderna i datorn så hade jag nog ändå önskat mig en lite gladare himmel. Lite blått, här och där...kanske!  Det blev en härlig syrensemesterdag då jag sakta vandrade några timmar efter Djurgårdens södra strand, tog en paus nära Biskopsudden innan jag förflyttade mig upp till Söders höjder för att jaga syrener. Uppe på Skinnarviksberget vid Gamla Lundagatan, där man har en av Stockholms vackraste utsikter, svämmade berget över av vita syrener och hur jag än fotograferade så var det helt omöjligt att fånga allt det vackra på bild. Nu får vi se hur länge syrenerna blommar i Stockholm i år. När blommorna ligger i drivor under buskarna, då inleds en lugnare tid för mig. Tror jag. För sedan kommer ju rosorna. Och Schersminerna...

 

På kvällen blev det en härlig träff med goda vänner i Haga. Gott att äta och dricka i ett mycket vackert 1700-talshus under stora vackra ekar! En perfekt dag!

 

 

 

 

Nu har häggen blommat färdigt för i år och vi går in i syrenernas tid. Jag fortsätter mitt fotoprojekt att fota hägg och syren och befinner mig fortfarande i en ganska behaglig stress, även om svårt att hinna med det som jag tänkt mig. Äppelträden blommar fortfarande och några sena prunusträd, annars märks det så väl att sommaren har kommit till huvudstaden. Det är friskt grönt trots att det har regnat så lite och kommer inte regnet snart så går vi mot en mycket torr och besvärlig försommar. På onsdag tar en syrensemesterdag för att fortsätta få fina bilder av syrener i vackra miljöer. 

 

Igår guidade jag 20 gäster i Engsholms slottspark, där jag visade ´´min´´ trädgård och berättade om en trädgårdsmästares glädje och sorg bland alla prydnadsväxter och i köksträdgården.

 

 

 

I den vackra TV-filmen ´´Mellan hägg och syren´´ från 1986, berättar Gunnar Brusewitz att den här tiden är som en högtidlig blomsteryra och så är det verkligen i Skansens trädgårdar just nu. Fruktträd, prydnadsaplar och syrener skapade den högtidliga yran och jag blev verkligen yr av allt det vackra!

 

 

 

 

Jag fortsätter att jobba med trädgård. 19:e året i Engsholms vackra park. 46:e året som trädgårsarbetare. Ett par år kvar innan jag lägger spade, kratta och sekatör på hyllan.

 

Mellan hägg och syren nu och jag trivs extra bra mellan dessa växter.