Mariaberget från Centralbron
28 juni 2015
Södermalm är den stadsdel i Stockholm som jag känner mest för. Inte bara för att vårt familjeföretag
Norrtälje Trädgårdsservice skötte många av de gamla söderkåkarnas vackra och charmiga små trädgårdar, utan även för att den här delen av stan känns mest levande. En mix av alla möjliga och omöjliga sorters människor, små butiker och caféer med känsla och vacker utsikt över staden från norra delen av ön. Lägg till att det är som att vandra i Per Anders Fogelströms böcker, speciellt då stad-serien där handlingen utspelar sig i dessa gamla träkåkar, de som finns kvar vill säga.
Det är skönt att vandra på Monteliusvägen som går längs Mariabergets brant, varifrån man har en fantastisk utsikt över Riddarfjärden och Stockholm. Mellan Monteliusvägen och Bastugatan ligger flera vackra lummig trädgårdar, inramade av röda plank och gamla syrener och när vi skötte dessa trädgårdar på 80 och 90-talet, så bodde många konstnärer, skådespelare och musiker här. I nr 30 på Bastugatan bodde den svenska tonsättaren
Ture Rangström i det vackra huset med glasveranda ut mot Monteliusvägen. Tonsättaren dog redan 1947 men hans ´´sambo´´
Elsa Nodermann som var född 1911, levde fram till 1996. Hon var en lite nervös, orolig men väldigt vänlig kvinna och min bror och jag skötte den del av trädgården som hon inte själv hade hand om. Den sista Rangström på gården var Ture Rangströms dotter Villemo Rangström som bodde här fram till sin död 2007.
På samma gård bodde även konstnären
Lennart Larsson 1922-2007 som målade realistiskt, främst stadsbilder med stockholmsutsikter från Söders höjder. Han bjöd ofta på kaffe och vi köpte några tavlor av honom.
I 28:an bodde och bor fortfarande skådespelaren
Lena Söderblom och hennes man konstnären Leif Zetterling och jag minns att alla som bodde på dessa gårdar, protesterade vilt mot det blivande promenadstråket Monteliusvägen som skulle komma att inkräkta på den frihet de hade. 1998 invigdes Monteliusvägen och nu vandrar vi stockholmare och turister utanför trädgårdarna som dock är skyddade med plank och syrensnår.
Mellan Monteliusvägen och Bastugatan ligger
Ivar Los park som sluttar ner mot promenadvägen och där söderborna sitter på filtar och ser solen gå ner över staden under sommarkvällarna.
(Bilder kommer framöver).
Ivar Lo bodde på Bastugatan 21 från 1934 till sin död 1990 och i hans lägenhet finns nu ett museum som visar hur hans rum såg ut när han bodde där. Vi besökte museet förra året och det var intressant att höra Dan Mellin berätta om Ivars liv.
På Monteliusvägen har jag även stått på nyårsafton för att fira in det nya året och sett staden lysa upp av raketer i vintermörkret.
4 augusti 2012 - Glasverandan från Rangströms hus syns mellan träden.
Ur Staffan Tjernelds bok ´´Stockholmsliv´´ från 1950:
Till Sandahlska gården kom en dag 1905 en ung man som inte bara såg mycket bra ut utan dessutom var skrudad i bonjour och sombrero, en klädsel som stack av mot den gängse på Mariaberget. Han försvann utomlands under tre år, men återvände och slog sig ner i huset, varifrån man snart dagligen hörde sång och musik. Mannen var nämligen tonsättare och hette Ture Rangström. Att få upp flygeln i våningen var inte det lättaste, till slut blev det ingen annan råd än att slå hål på väggar och golv, vilket säkert inte gjorde de kalla rummen varmare. Under de första åren av Rangströms tid vid Bastugatan var det inte ovanligt att hans elever på vintern stod och sjöng underbara arior klädda i halmtofflor.
En stor del av Ture Rangströms mest kända kompositioner kom till på Mariaberget alltifrån »Dityramb», som skrevs 1909 och som har två rader ur Strindbergs »Sångare» som motto. Överhuvud kom Strindberg att betyda mycket för Rangström, symfonien »August Strindberg in memoriam» från 1910, operan »Kronbruden», »Mälarlegender», »Advent» och visan »Villemo, Villemo, hvi gick du» är ju alla Strindbergsinspirerade. Då Rangströms dotter föddes fick hon också heta Villemo.
Men det fanns också andra inspirationskällor, utsikten över Riddarf järden och Ragnar Östbergs stadshus som Rangström såg resa sig på Kungsholmsstranden. Det var därför i sin ordning att det var Rangström som fick komponera musiken till invigningen, dels festpreludiet »Vår stad» och musiken till Sigfrid Siwertz' festspel »Taklagsölet».
4 augusti 2012 - Den här fastigheten med adressen Torkel Knutssongatan 11-13, inrymde Öbergska klädesfabriken som hade sin verksamhet här från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet då huset byggdes om till lägenheter.
27 maj 2012
Monteliusvägen är ett promenadstråk norr om bebyggelsen vid Mariabergets höjder på Södermalm i Stockholm.
Monteliusvägen är uppkallad efter professor Oscar Montelius. Han var arkeolog och historiker och blev ledamot i Svenska Akademien 1917. Han bodde hela sitt liv på S:t Paulsgatan nr. 11 på Södermalm.
Det 416 meter långa promenadstråket löper på branten högt över Söder Mälarstrand. Vägen börjar vid Kattgränd i väst, där nya trappor ansluter till Söder Mälarstrand och slutar vid Skolgränd i öst. Längs vägen finns flera terrasser och parkbänkar, och härifrån har man en grandios utsikt över Riddarfjärden och Gamla stan. Vägen planlades redan 1977 men börjades inte anläggas förrän 20 år senare och invigdes i augusti 1998. Vägen kostade fjorton miljoner kronor att bygga vilket var dubbelt upp mot det som var budgeterat från början. Monteliusvägen löper över gammal allmänning som avsatts för ändamålet 1977.
Inför anläggningen förekom protester mot bygget. Ett generellt argument mot stråket var att konstruktionen med långa längsgående rödmålade trästaket förändrade Mariabergets profil för mycket. Mer specifikt protesterade flera av de boende på norra sidan Bastugatan, som i många fall kunnat använda allmänningen som avskiljd trädgård, mot att stråket kom att inkräkta på privatlivet. Bland annat var Ingemar Unge mycket aktiv motståndare mot bygget. Försök med namninsamlingar blev dock ingen framgång då de boende i området som inte bodde i omedelbar anslutning till den tänkta sträckningen snarare fick bättre åtkomst till Mariaberget och utsikten därifrån.
(Från Wikipedia)
Nedan - Olle Adolphsons park vid Lilla Skinnarviksgränd
26 april 2014
Äntligen fick Olle Adolphson sin park på Mariaberget. En av hans mest kända visor, "Trubbel", utgår från barndomshemmet på Bastugatan 32, huset som kallades Gröna Villan och som nästan är granne med den här lite hemliga trädgården vid Lilla Skinnarviksgränd. Jag genar ofta genom den obebyggda tomten när jag är på väg ut mot Monteliusvägen för att njuta av utsikten, men för mig är den här lummiga lilla trädgården lika vacker, om inte vackrare än utsikten över huvudstaden. 27 april 2014.
Just nu i slutet av april är den skira grönskan och de späda växterna som försiktigt sträcker sig mot ljuset, så fantastiskt hoppfullt att mitt trädgårds/naturhjärta spritter som i Olles vårcalypso. Nu väntar jag på att syrenerna ska börja blomma.
Den 2 maj 2016 invigdes bronsbysten av Olle. Bysten gjordes av Olle Seglert som var en vän till Olle Adolphson. Läs mer
här!
31 maj 2012
27 maj 2012
27 maj 2012
31 maj 2012
27 maj 2012 - Trädgården till vänster i bild kommer troligen att döpas till Olle Adolphsons park efter vår fantastiska visdiktare och vissångare vars texter ofta handlade om Stockholm och Södermalm. Trädgården ligger just intill Lilla Skinnarviksgränd -
hör här! (
6 juni 2014
5 juli 2014
5 juli 2014
5 juli 2014
5 juli 2014
Ivar Lo:s park 2020
Ivar Los park är en park har fått sitt namn till minnet av författaren
Ivar Lo-Johansson.
Parken ligger på Bastugatan 26 på Mariaberget och har utgång även till Monteliusvägen. Här låg två stycken 1700-talshus som revs på 1930-talet och en lekpark anlades som fick namnet Mariatäppan. Ivar Lo Johansson flyttade in på Bastugatan 21, som ligger tvärs över gatan, år 1934 och han bodde där till sin död 1990. Efter Ivars död beslöts att parken skulle få namnet Ivar Los park. Den fick sitt nya namn i en ceremoni som leddes av den tidigare finansministern Gunnar Sträng. Han och Ivar Lo-Johansson delade samma statarproletära bakgrund.
I den sluttande parken finns en byst föreställande Ivar Lo-Johansson som är skapad av konstnären Nils Möllerberg. Bysten gjordes redan 1949 men placerades i parken i samband med namnbytet 1991.
Parken domineras fortfarande av en lekplats, vid ingången från Bastugatan står en gammal ihålig valk-ask Parken besöks för dess utsikt över Norrmälarstrand, Kungsholmen och Gamla stan. (Wikipedia)
