Vår julklapp till våra gäster. Ett hemlagat julbord med vilda godsaker. Vid bokning av konferens bjuder vi på julbordet Välkommen till vårt hemtrevliga Slott med ljus och värme. Njut av lokala delikatesser och vilt från skog och mark. Ett julbord lagat med kärlek och omtanke. Upplev skillnaden. Välkommen till ett julbord ni inte glömmer. Kerstin Johansson med medarbetare

Våra mästerkockar Hasse och Mattias söker någon som vill jobba i köket under november-december då slottets fantastiska julbord ska fixas till...och självklart också laga luncher till slottsträdgårdsmästaren!

Enligt traditionen föddes den heliga Birgitta på Finsta gård våren 1303.

Jag fick ett mail från Flüggers färg. De gillar att jag skriver om trädgård, färg och form och ville ge mig en present.
På posten kom efter ett tag ett ganska stort paket som visade sig innehålla en fågelholk, en pensel och två olika färger. Färgerna var framtagna ur min blogg. Två av mina unika bloggfärger. Antar att den gröna färgen är framtagen från något inlägg i början av juni eller så...

Tur att de inte valde den röda färgen från praktsalvian!

Det nya och spännande med det här är att de som äger en iphone och laddar hem en gratis applikation, kan med hjälp av kameran fotografera en färg, skicka färgkoden direkt till Flüggers färg och beställa färgen...om man nu har en ihpone vill säga. Fiffigt va?
Flüggers lanserar nu också en webbshop där man kan beställa färgprover hem till brevlådan. Läs mer på Flüggers hemsida.

Hur som helst så tog jag med holk och färg till jobbet. På kvällen målade jag holken som det var tänkt och med min egen fantasi. Eftersom färgerna var grön och vit tänkte jag först måla en Hammarbyflagga men släppte den idén ganska fort. Jag vet att en fågelholk inte ska lysa för mycket i naturen, att fåglarna vill vara skyddade och alla vet hur mycket jag värnar om det naturliga...i naturen. Men vad gör man inte för konsten!

Nu sitter holken i en ek i parken och i vår kommer jag att med stort intresse se om min bajenholk...får bobyggare. Helst vill jag  ha svartvit flugsnappare men det går lika bra med talgoxe eller blåmes eller någon annan art.

Så nu har jag gjort reklam, tack för holken Flüggers färg...och plötsligt längtar jag ut i skogen igen! Trevlig helg alla människor!

Efter mitt besök hos luktdoktorn idag så gick jag bort till nya Fotografiska museet på Stadsgårdskajen. Nu äntligen var det dags att besöka vår nya plats för fotoutställningar och eftersom utställningen med Annie Leibovitz bara pågår till och med söndag den 19:de så passade jag på den här lediga onsdagen.

Den här byggnaden passar perfekt för ett fotografiskt museum och efter att ha studerat Pieter ten Hoopens och Sandy Skoglunds bilder på nedervåningen...som jag inte förstod någonting av, antar att jag inte är tillräckligt konstnärlig...så gick jag en trappa upp till Annie Leibovitz utställning och det är ju så att...den kvinnan kan  verkligen ´´knäppa kort´´!

Jag brukar ha svårt för porträttbilder. Ansikten ser man ju hela tiden ändå. Om man går Hamngatan fram en dag så ser man tusentals ansikten, mer eller mindre spännande sådana.
Men nu förstår jag. Det måste till en mästerlig fotograf för att man ska bli intresserad av främmande människors ansikten. Visserligen har hon ju för vana att fotografera kända människor och de bilderna skiljer sig ganska mycket från de paparazzibilder som vi är vana att se på kändisar. Bl.a. bilderna på Demi Moore är ju berömda.

Det här var något ut över det vanliga och varje bild av dessa nästan 200 bilder hade något alldeles speciellt som fick mig att stanna längre än vid vanliga fotoutställares bilder. Ljuset, skuggorna och personernas uttryck, sättet att placera sina händer...hon är verkligen fantastisk, Annie Leibovitz!
Man kanske skulle börja fotografera människor i stället för blommor. Kända människor...som t.ex. alla trädgårdskändisar här i Sverige. Det får bli ett framtida projekt! Så var beredda nu Gunnel, Ulf, Lars, Simon och Hannu! Måste bara försöka få tag i Annie först och fråga hur hon får bilderna så förbannat mästerliga!

Läs om henne här.

Nu kommer mörkret smygande igen. Långt till vår, långt till ljuset och 190 dagar till vårdagjämning. I Stockholm går solen upp 6.13 och ner 19.17. Det är nu man borde följa flyttfåglarna.

Det är en viss skillnad att jobba i sin egen trädgård och att ha en park eller större trädgård som sin arbetsplats. Jag har haft några egna trädgårdar tidigare och försökt skapa den där drömträdgården, den som man ser framför sig i tankarna. Lyckade bitvis. Misslyckas man så är det bara jag själv som blir besviken.
Om man har sitt dagliga arbete i en trädgård, känner man givetvis ett krav att utveckla och sköta trädgården så bra som möjligt, med de medel man har. Har man ett gediget trädgårdsintresse så blir jobbet oftast inspirerande och många gånger fantastiskt roligt. Men vid motgångar så tar man personligen på sig misslyckandet även om det är skogens djur som orsakat skador eller om vädret bråkat.

Lantbruks- och trädgårdsyrket är som bekant väldigt beroende av vädret. Hur blir veteskörden? Hur utvecklas grönsaksodlingen och hur vacker blir prydnadsträdgården den kommande sommaren?
Efter den här sommaren kan inte Sveriges bönder vara direkt nöjda.

Som ansvarig för en trädgård vill man som sagt att den ska utvecklas som det är planerat och tänkt, och då ÄR man beroende av att vädret blir sådär lagom, med regn, sol och värme, lite blåst ibland så att svampsjukdomar inte får fritt fram i odlingarna...men inte för hård blåst som kan förstöra mycket i en trädgård.
Men det är inte många sådana somrar som jag har upplevt. Antingen blir det för mycket regn och kyla eller så blir det en för het och torr sommar. Men det är ju såklart inget att göra åt...det bara är så!

Den här sommaren hade i och för sig båda dessa väderförhållanden i perioder. Men det var extremväder. Juli var  extremt het och torr och många växter led i hettan trots att man vattnade regelbundet.
Sedan kom regnet...översvämningregnet och augusti har ju varit rätt kylig och inte har solen värmt speciellt många timmar. Det var vinterjacka som gällde i fredags morse.

Pelargonerna som mådde bra i den stekande solen blev dränkta i augusti och vilka pelargoner gillar för mycket regn? Och vilka levande varelser över huvudtaget gör det?
Änglatrumpeterna har inte mått så bra, bladen gulnar trots lämplig gödsling och omvårdnad. Salladen i trädgårdslandet tokväxte i julis hetta och av den regelbundna vattningen, och blev färdig alldels för tidigt.

Att förklara och ´´skylla´´ på vädret blir trots allt nödvändigt men det känns ändå på något vis som att man försöker skydda sig själv och det här inlägget är inget försvarstal...bara en sann bild från trädgårdsvärlden. Egentligen skulle man ju kunna skylla alla misstag i en trädgård på vädret och på rådjur och harar som äter knoppar eller på insekter och svampar som sätter käppar i hjulet för att få den där drömträdgården som man tänkt.

Nu jobbar jag i en slottsträdgård men om man har en egen trädgård så blir allt så mycket enklare om man gör den mer naturlik, att den inte blir så konstlad och märkvärdig. En naturlik trädgård drabbas inte lika hårt av skadedjur och av olika väderförhållanden, och tänk viken mångfald av både floran och faunan man får inpå knuten!

Nej, jag tror att jag ska sluta skylla på olika förhållanden. Varken på vädret eller rådjuren som äter sig mätta på mina blommor i parken. Det är som det är och mina egna misstag kommer jag givetvis att erkänna...men visst,  någon gång kommer jag nog att skylla ifrån mig på djuren eller vädret...eller på stjärnorna...!

Idag är det sommarens sista dag, hur mycket vi än försöker hålla fast vid den här sommaren. I morgon börjar för-hösten. Sista sommardagen har varit en vacker dag och jag har kommit ikapp med allt som skulle göras efter min semester. Parken är nu sensommar/förhöst-fin.
I trädgårdslandet blommar astrar, lövkoja, blomstertobak, sommarmalva, lejongap mm. och i perennplanteringarna blommar det fortfarande fint.

Men trots den vackra trädgården så fick jag smak på skogen i helgen och eftersom slottsparken gränsar till skogen så gick jag en liten sväng med kameran på jakt efter vackra svampar igen. Hade inte så mycket tid så de enda jag fick med på bild var några tickor. Jag bryr mig inte om de är ätbara eller inte, jag blir fascinerad av alla svampar.

I morgon har jag en ledig onsdag och det lockar att packa ryggan med kaffe och mackor och ge sig ut i någon gammal mörk skog igen. Eller så blir det en vandring bland koloniområdena Tanto och Eriksdalslunden för att kolla in alla sensommarblommor hos kolonisterna...eller så går jag runt en ö i stan som jag inte vandrat på tidigare. Jag bestämmer mig efter morgondagens frukost.

Jag har alltid tyckt att nävor är vackra men också en frisk perenn som sällan eller aldrig drabbas av svampsjukdomar eller större insektsangrepp. Nu kommer rapporter om att stekellarver äter upp bladen på nävor i södra Sverige. Simon Irvine kontaktade mig via FB att problemen var stora i Göteborgsområdet där  bl.a. ´Jolly Bee´ hade stora angrepp av dessa stekellarver.
Det vore mycket tråkigt om det blev ett bestående problem över landet. Nävorna har huvudrollen i min stora slänt här i slottsparken.

Själv har jag inte sett något problem i min park som ligger sju mil söder om Stockholm. Hur ser det ut bland era nävor? Jag skulle bli tacksam om jag fick en rapport från trädgårdar över hela landet. Berätta hur era nävor mår och var ni bor...ni får gärna berätta hur ni mår själva också...

Läs här om steklar som angriper bl.a. nävans blad.

I två år har jag haft fototävling i november här på bloggen. Det har varit en utmaning att försöka ta en bra eller intressant bild i den gråaste, mörkaste och tristaste månaden på året. De flesta har nog ändå gillat utmaningen trots allt. Att i det omöjliga hitta något möjligt motiv att tävla med.

Men i år har jag tänkt att det ska bli en färgsprakande tävling i oktober i stället. Oktober då träden byter färg, då klorofyllen lämnar bladen och kvar blir ett av naturens alla konstverk. I oktober då alla lönnar, lindar, aspar, askar mm. byter om till höstdräkt för att sedan bli avklädda och bli mer anonyma i naturen under ett halvår.

Mer om fototävlingen om en månad...nu njuter vi av sensommaren ett tag till.

Dagens låt

När jag tidigare även skrev min andra blogg Trädgårdsspanaren så besökte jag trädgårdar och t.o.m. betygsatte dem under en tid. De här gamla inläggen känns inte så bra idag och bilderna är inte direkt i toppklass.
Jag tänkte därför att jag skulle göra om besöken under nästa år och skriva något liknande. Inga betyg och inte så mycket gnäll men uppdatera läget och ta nya bilder och vad jag hoppas något bättre bilder. Alltså har jag redan nu börjat skissa på planer inför sommaren 2011. Jag kommer att spana i Stockholms trädgårdar igen om 9 månader!

Jag vet att jag har kastat ut blogginlägg i en hysterisk takt ett tag nu men som trädgårdsbloggare så gäller det att ta vara på den blomning som finns kvar i trädgårdarna. Jodå...jag gör annat än att besöka trädgårdar och att blogga. Om jag åker till Bergianska trädgården och fotar i en timma och bloggar i en timma hemma...då har jag 22 timmar kvar på dygnet till annat. Snart är både natur och trädgårdar nakna, grå och bruna igen, så jag fortsätter att snoka rätt på det som blommar.

Mina två semesterveckor är över och i morgon väntar arbete igen. Jag har lite mer semester att ta ut så ännu är jag inte redo att gå in i den mörka, kalla, långa, tuffa tid fram till jul...eller till april rättare sagt. Förra vintern knäckte mig nästan totalt och jag vet inte hur jag ska förbereda mig för att gå in i vintern igen. Nej...jag ska inte åka skidor, varken på plan mark eller upp och ner för backar och jag har ingen möjlighet att bostätta mig runt Medelhavet under vintern. Medelhavsklimatet skulle annars passa mig perfekt.

De flesta säger att det är så omväxlande och bra med alla dessa årstider vi har i Sverige. Undrar igen varför det är så fint att hela tiden längta till en annan tid. Snart kommer den friska hösten då det är lätt att andas och så kommer tiden före jul då allt är så roligt, sen kommer snön och sen är det vår...och sommar. Det vore faktiskt bättre om årstidsskiftningarna var aningen lugnare. Som runt Medelhavet.

Jag jobbar hela vintern med olika uppdrag i parken och på fritiden får jag väl studera eller så. Gå någon kurs...som jag sagt de senaste 20 åren. Det ligger väl snart en hög med kurskataloger på hallgolvet och jag ska verkligen försöka hitta något som passar i vinter. Matlagningskurs kanske?

Jag åker i varje fall söderut några dagar i september. Lite västkust, lite nordvästa Skåne, lite Småland, lite kors och tvärs. Jag ska nu äntligen besöka Rumskullaeken utanför Vimmerby. Besöka Kumla sjöpark som invigs idag. Snoka rätt på sen blomning i Sverige helt enkelt.

Dagens Ulf citat - ´´Hon kan bli min frihet´´

Sista semsterdagen! Egentligen borde man åka till en havsstrand och bara sova till ljudet av vågor. Men...jag tog tunnelbanan in till stan i stället. Åt lunch med dottern. Vi åt vansinningt god mat som vi köpte med oss från Pascha Deli på Kungsgatan 15 (jag kommer äta alla mina måltider i stan här framöver) och åt vid Johannes kyrkogård som är en verklig oas mitt i city. Det är en plats i Stockholm som jag nästan aldrig besökt. Johannes kyrkogård är inte så kyrkogårdig utan mer som en....skön park mitt i stan. Det är helt stilla och lugnt trots att Kungsgatan och Sveavägen ligger alldeles intill.

Humlegården är en rätt trist park i Stockholms innerstad men idag blev jag positivt överraskad av allt gräs runt Linnés staty. Här brukar det vara strikt och välordnat. Det var befriande ängslikt och vilt i år. Tack för det!

Sedan vandrade jag till Djurgården längs Karlavägen. Fikade på Djurgårdsbrons sjöcafé. Fotade sommarblommor. Gick Strandvägen tillbaka mot stan och nu är det en vanlig helg...på måndag 4.45 vaknar jag till ´´En historia´´ igen och åker till slottsparken igen.