Annie Leibovitz på Fotografiska
Vad sägs om min fikaplats? Här åt jag årets godaste macka.
Jag brukar ha svårt för porträttbilder. Ansikten ser man ju hela tiden ändå. Om man går Hamngatan fram en dag så ser man tusentals ansikten, mer eller mindre spännande sådana.
Men nu förstår jag. Det måste till en mästerlig fotograf för att man ska bli intresserad av främmande människors ansikten. Visserligen har hon ju för vana att fotografera kända människor och de bilderna skiljer sig ganska mycket från de paparazzibilder som vi är vana att se på kändisar. Bl.a. bilderna på Demi Moore är ju berömda.
Det här var något ut över det vanliga och varje bild av dessa nästan 200 bilder hade något alldeles speciellt som fick mig att stanna längre än vid vanliga fotoutställares bilder. Ljuset, skuggorna och personernas uttryck, sättet att placera sina händer...hon är verkligen fantastisk, Annie Leibovitz!
Man kanske skulle börja fotografera människor i stället för blommor. Kända människor...som t.ex. alla trädgårdskändisar här i Sverige. Det får bli ett framtida projekt! Så var beredda nu Gunnel, Ulf, Lars, Simon och Hannu! Måste bara försöka få tag i Annie först och fråga hur hon får bilderna så förbannat mästerliga!
Läs om henne här.
Några bilder från Annies kamera.
TACK snälla du för det här inlägget! Jag vill nämligen se utställningen men vet inte om jag hinner! Inte många dagar kvar nu på den.
Håller med dig: Mästerligt!
Olika bildstilar men alla lika fascinerande.
Eva, som inte hunnit med bloggvärlden, som jag önskat i sommar.
Jag har oxå vart där å kikat. Och jag hittade heller inget youtube-klipp med Östen med rösten och Det var längesen man plocka några blommor. Melodin har etsat sig fast i mitt minne. Den släpper inte i första taget. Da da da dadada, da da da....
Ja, hon är otrolig! Känsla för bilden och att lyckas fånga "det".
Och så är jag så faschinerad av när fotografier upphör att bara vara foton och blir nåt annat, en blandning av foto och måleri skapat i kameran. Det gillar jag starkt!
Otroligt vackra bilder.
Jag MÅSTE ta mig tid att gå och kolla på den utställningen, när slutar den egentligen?
Ha en bra dag // Tess
Att fotografera människor måste vara något av det svåraste som finns. På något vis måste fotografen krypa innanför människoskalet för att bilden ska bli intressant. En ros är en ros är en ros...dvs bara ett utanverk, men en människa har en insida som fotot ska spegla. Det gör Annie Leibovitz på det mest mästerliga vis i sina bilder.
Skulle så gärna vilja se... Ibland är det ett elände att bo i landsorten!
Tack, hade så gärna velat se!!
Ja hennes porträtt är som målerier men det ligger nog lika mycket jobb bakom som om de var målade, det är inte bara att skjuta..det kräver förberedelse och att kunna se både bilden och människan.
Människor är skitsvårt tycker jag, det är oerhört känsligt, en stor utmaning och Annie Leiobovitz hon behärskar detta mästerligt.
Håller med Eva, skit att ha så himla långt.
