Vecka 4, 2021 - Ingenting är längre som förut
Åter igen dekorerades staden med snö och på morgonen promenerade Lexus och jag runt vackra Blockhusudden på Kungliga Djurgården, innan vi bytte sida från östra till västra sidan av huvudstaden, hem till mitt Brommanäste.
Under dagens promenader i tövädret längs stränderna i Bromma, förvandlades Lexus till en vandrande liten snögubbe. Efter ljummen dusch och tork, låg han sedan tätt intill mig i soffan och vilade, nöjd efter långpromenaderna i vinterlandskapet.
En stilla vinterdag. Vandring längs stranden bort till Äppelviken.
Minus 6 grader och koltrasten sjöng försiktigt när vi morgonvandrade.
Vid lunchtid gick vi en skön promenad på Gärdet med min dotter, innan Lexus återvände till sitt hem på Blockhusudden igen.
På hemvägen lyssnade jag på P1 Kultur som handlade om den nyligen bortgångna Lars Norén. Han skrev i sin sista utgivna dagbok ´´den sjukdom det är att vara människa´´. En man med mycket mörka tankar har gått ur tiden.
Tung vandring på Kungsholmen i snö som föll över staden igår kväll. Jag hade förberett mig dåligt då jag glömt att äta ordentligt innan jag lämnade hemmet. Därför gick jag inte hela sträckan runt ön som jag tänkt. Hade det varit före pandemin, skulle jag ätit dagens lunch på något trevligt ställe, men idag var det bara att trava tillbaka hem till spisen.
I april förra året hade Stockholm den största smittspridningen och flest antal Covid-patienter inlagda på IVA. Jonathan Unge, född och uppvuxen på Djurgården men nu boende i Malmö, skrev då i sin krönika i Aftonbladet att i Malmö, som då hade låg smittning, kallades stockholmare för ´´Pestinfekterade löss som det borde vara skottpengar på´´. Nu har Skåne större smittspridning och fler inlagda på IVA än Stockholm. Antagligen har de smittats av pestinfekterade löss från Stockholm!
Genom en springa i de mörka sovrumsgardinerna lyste fullmånens starka sken rakt i ansikte på mig när jag vaknade vid sextiden. Det var givetvis omöjligt att somna om, så jag bjöd mig själv på frukost på sängen och stannade där länge tillsammans med P1:s Naturmorgon. Minus 10 grader ute.
När jag väl lämnat frukosten och sängvärmen, drog jag på mig kläder som för en Antarktis-vistelse och åkte bort till Bromma kyrka för att ta några bilder på en av Stockholms äldsta byggnader. Kyrkan uppfördes under andra hälften av 1100-talet, alltså innan Stockholm grundades av Birger Jarl år 1252. Jag hade väntat in en riktigt vintrig dag för att ta kunna ta bilder av den vackra, delvis vita rundkyrkan. Jag tycker om vitt mot vitt!
Hemma i värmen igen drack jag ännu mer kaffe, redigerade bilder mm. och lyssnade på P2:s ´´Text och musik´´ med Erik Schüldt. Stilla musik med poetisk text mellan musikstyckena. Så vilsamt för mig som är extremt ljudkänslig.
Studentbostäder byggs inne i Bergianska trädgården???
När jag fick länken till Förbundet för EKO Parken av en bekant som jobbar i Bergianska trädgården igår, trodde jag först att det var ett skämt. Att Kungliga Vetenskapsakademin, som tillsammans med Stockholms universitet ansvarar för Bergianska trädgården, kan tänkas sälja av mark för byggande av studentbostäder. Inne i trädgården!!! Det här är ju så galet att jag hade svårt att ta in, men när jag till slut förstod att förslaget var på allvar, kändes det som en mardröm.
Stockholms/Solnas botaniska trädgård är en mycket vacker och viktig plats inte bara för oss som älskar växter, utan här vandrar alla kategorier av människor och njuter av den underbara miljön. Jag hoppas verkligen att KVA tar sitt förnuft till fånga och glömmer denna hårresande plan. Om inte, så kommer det här självklart innebära massiva protester och jag kommer i så fall givetvis att ansluta mig.
Gnistrande vackert vinterväder och vore det vardag hade jag vandrat långt, men det är alldeles för mycket folk ute på mina vandringsvägar under helgerna. Jag tog trots allt med mig kameran ut en liten stund alldeles utanför min bostad, för att fota snö och blå himmel.
Idag var det ett år sedan det första fallet av Covid-19 upptäcktes i Sverige.
Vi går en stund på jorden sjöng Ulf Lundell på 70-talet. Läste i en DN-krönika idag att någon har räknat ut att det gått 107 miljarder människor på jorden. I samma krönika skriver Andrev Walden att Sverige enligt undersökningar är det fjärde sämsta landet i världen när det gäller respekt för äldre. ´´Vi ickegamla tycker att äldre är gulliga, men vi tror inte att de kan lära oss något. Vi gillar dem ungefär som vi gillar katter på internet´´.
Vecka 3, 2021 - Cafébesök i Gamla Stan och Södervandring
En orörd vintervecka låg framför mig och vid morgonkaffet hemma i Brommanästet, funderade jag över vad vecka 3 skulle bjuda på. Det jag med säkerhet visste var att min kompis Lexus (Bichon havanais) kommer att vara hos mig från måndag till onsdag, varje vecka framöver, vilket jag uppskattar mycket. Han är verkligen ett ljus i Corona-tristessen och att vandra tillsammans med honom gör mig både harmonisk och glad. Nu har vi tre härliga dagar tillsammans igen.
Den här tiden på året känns som en transportsträcka innan de första vårtecknen börjar visa sig i Stockholm, tills dess ska jag på något sätt försöka hålla liv i den här bloggen. Problemet är att jag inte kan röra mig så fritt i innerstaden som jag brukar, nu när Covid styr det mesta.
Vi gick bort till Johannelunds koloniträdgårdar och började gå en ny vandringssträcka som blir perfekt för oss framöver. Annars blev det mycket vila hemma i soffan denna grå januarimåndag.
Såg ännu en gång de två dokumentärerna ´´Spelet om Stockholm´´ av Anders Wahlgren, mannen som skapar så fantastiska filmer om vår stad. I början av 90-talet gjorde han de tre viktiga filmerna Staden i mitt hjärta, Stadens själ och En kluven stad, som mest handlar om hur stora delar av innerstaden på 50- och 60-talet förvandlades till en plats där parkeringsgarage och bankpalats av glas och betong fick alldeles för stor plats. Där det förr bodde människor, blev det nu, förutom nattfolket en folktom plats, efter det att affärerna stängt på kvällarna. Jag undviker City under mina stadsvandringar och njuter i stället av det vackra Stockholm som blev kvar efter det att 700 gamla hus försvann under Norrmalmsregleringen.
Med en glatt skuttande Lexus framför mig, vandrade vi runt sjön Judarn vid Åkeshov slott. Vita stigar hårt packade av snö, som gjort för broddar, något som jag tyvärr ännu inte skaffat mig. Jag tog några snöbilder eftersom temperaturen ska stiga och det väntas regn.
På kvällen låg ett par broddar utanför min dörr, beställda från Meds Apotek under dagen och i morgon kan jag ta mig fram mer avslappnat när Lexus och jag vandrar!
Mandelmanns trädgård
Mandelmanns trädgård blir bara mer populärt för varje säsong som TV-programmet visas och idag såg jag avsnitt 2, säsong 5. Som jag tidigare sagt är Gustav en gammal kurskompis till mig, även om vi inte umgicks. Däremot har jag besökt honom flera gånger på Djupadal under mina resor till Österlen.
Det har dock hänt att jag blivit en aning trött på den där totala lyckan de visar upp år efter år. Går det verkligen att vara så där överlycklig hela tiden? Visst uppstår det problem även för Gustav och Marie, som till exempel när de blev tvungna att nödslakta 70 får under extremtorkan 2018. I övrigt kvittrar de av lycka bland växter och djur och tillsammans med den snygga Tv-produktionen, skapas en vacker sagovärld mitt i den ganska besvärliga tid vi befinner oss i.
Det är så oerhört mycket elände som nu visas i alla Tv-kanaler, då menar jag inte bara det som handlar om Coronaviruset, utan även alla negativa nyhetssändningar och i filmer och serier dominerar våld, seriemördare och terror. Mandelmanns går helt åt andra hållet och visar oss en värld som nog de flesta av oss egentligen skulle vilja leva i. I samspel med naturen, ekologisk självhushållning, kärlek till djuren och till varandra, på en gård som drivs av egen sol- och vindkraft.
Så snälla Gustav och Marie, fortsätt visa er äkta lycka och fortsätt även sända TV från er fantastiskt vackra gård så länge det bara går. Vi behöver alla en paus från ondska och elände en timma varje tisdag. Trots all matlagningen kommer jag från och med nu att se vartenda avsnitt som visas!
Nu klär träden av sig sin vackra vinterdräkt. Tö- och gråvädret har tagit över igen och den vita snön förvandlas snabbt till en brun skitig sörja i huvudstaden. Broddarna var perfekta och nu går jag obehindrat precis överallt. Lexus behöver inga broddar, han har på isiga stigar och parkvägar full koll på alla sina ben.
På kvällen föll regnet hårt över staden.
Per och jag möttes på Skeppsholmen, vi vandrade ut till Kastellholmen och jag tänkte tillbaka på den märkliga tiden i mars förra året, då jag stod där på berget och såg Guldbron anlända till Stockholm och Slussen, med ett skepp från Kina. Det var just när Coronan börjat härja på allvar och man kunde väl aldrig tro att vi nästan ett år senare lever med viruset, nästan som om det vore normalt. Normalt är dock inte att över 10 000 personer nu har dött av viruset i Sverige och även om smittspridningen nu stannat av något, kommer vi att få leva med Covid-19 ett bra tag till.
Vi fortsatte in till Gamla Stans trånga medeltida gränder och såg till vår glädje att mitt favoritcafé Under kastanjen vid Brända tomten hade sin uteservering öppen. Per bjöd på kaffe och kanelbulle och med tre plusgrader och filtar behövde vi inte frysa. Social distansering som vanligt och tvätt med handsprit med jämna mellanrum. Det var en helt underbar känsla att få hänga en stund på ett café, jag hade nästan glömt bort hur det kändes. I Gamla Stan var det glest med folk, så det kändes säkrare än på många andra platser i innerstaden.
Regn och håra vindar. + 4 grader. Barmark!
Levande ljus, tjockaste tröjan, raggsockor, varma tofflor, en bok och te!
Bilen parkerades på Slipgatan i Hornstull och jag började sedan gå motsols runt Södermalm. Det blåste något från sydväst och himlen var härligt molnfri för en gångs skull. Jag var tidigt ute för att slippa blanda mig med eventuella smittbärare och höll ordentligt avstånd från de jag mötte. Kom på mig själv att se misstänksamt på alla människor och jag hoppas verkligen att det beteendet försvinner tillsammans med Covid framöver.
Hur som helst så var det underbart att långvandra igen, även om jag sällan använde kameran den här gången. I stället lyssnade jag på P1:s Naturmorgon och lärde mig bland annat att i tropiska regnskogar utvecklar träden inga årsringar, eftersom de växer i samma takt året runt. En botanist berättade också att daggdroppen i daggkåpan inte alls hamnar där efter nattens dagg, utan den bildas genom att bladen utsöndrar vatten som de tagit upp genom roten. Jag måste något skamsen erkänna att jag inte visste det.
Vid den breda och väldigt långa Norra Hammarbyhamnen kunde jag hålla ännu längre avstånd från mötande vandrare och när jag väl kom upp på Åsöberget var jag nästan ensam bland söderkåkarna. Jag gick i hyfsat rask takt för min ålder och tänkte att den här drygt en mil långa vandringen brukar ta dubbelt så lång tid under växtsäsongen, då jag ofta stannar för att beundra och fota växter och vackra miljöer. Den här årstiden får jag anstränga mig att hitta något att rikta Nikon mot.
Från Slussen brukar jag i vanliga fall gå upp längs Mariaberget med sin vackra Monteliusväg och vidare över Skinnarviksberget tillbaka till Hornstull. Den här gången höll jag mig till den långa ´´bakgatan´´ Brännkyrkagatan som går ända bort till Högalidsparken. Efter tre timmars vandring kände jag mig fortfarande pigg och tackar alla gudar att jag fortfarande kan vandra långt utan problem.
Jag hörde koltrastens underbara sång igen när jag vaknade och även ivrigt kvittrande talgoxar. När jag drack mitt morgonkaffe och såg in mot Kungsholmen, märkte jag att det var något med ljuset den här morgonen och jag fylldes av hopp, om våren och om bättre tider. Även om oron över viruset är oförändrat över världen, så ser jag i statistiken att antalet patienter inlagda på IVA, sjunker ordentligt nu varje dag.
I morgon bitti hämtar jag min kompis Lexus ute på Blockhusudden igen…
Vecka 2, 2021 - Snö
Talgoxen sjöng intensivt i mörkret när jag vaknade klockan 6.
Solen hade just gått upp över Djurgården när jag hämtade min fina kompis Lexus ute på Blockhusudden och eftersom vi ändå var på ön, blev det en promenad längs invanda spår. Det är alltid lika skönt att vandra längs Djurgårdsbrunnskanalen, förbi Manilla och södra stranden tillbaka till udden.
I helgen hade en Instagram-vän sett en ensam Härfågel vid Sjöfartsmuseet på Norra Djurgården. Den vackra och på vår breddgrad ovanliga fågeln, ville jag mycket gärna fånga med min kamera.
Snöblandat iskallt regn piskade oss i blåsten när vi kvällsvandrade här hemma i Bromma.
När jag vaknade hade Stockholm förvandlats till ett vinterlandskap! Efter kvällens regn blev det minusgrader och snön lade sig som ett vackert rent täcke över stadens alla nyanser av brunt och grått. Delar av Norrland kan den närmaste tiden få upp till 1 meter snö, här i huvudstaden nöjer vi oss men några centimeter.
Trots att staden plötsligt blev ljus och vintervacker, så är det här verkligen inte min årstid. Även om jag inte längre jobbar med snön, vilket jag gjort i hela mitt arbetsliv så kommer jag nog aldrig lära mig att tycka om snö och kyla. Plötsligt skingrade sig de tunga molnen, solen visade sig från en klarblå himmel och jag minns inte senast det hände. Bilen liknade en igloo och det krävdes en stunds skrapande innan Lexus och jag kunde åka bort till Ulvsunda slott för att vandra denna soliga vinterdag.
Jag fick tips att Härfågeln idag befann sig vid Polismuseets norra sida, där den pickade längs den snöfria husväggen för att leta mat. I morgon måste jag försöka fotografera den.
Såg Mandelmanns trädgård på TV. Fantastiska Österlen och vackra Djupadal, som jag besökt flera gånger. Min gamla kurskompis Gustav och hans Marie, har delad vårdnad med en av döttrarna i Malmö, om hunden Semla…
Madrid -13. Stockholm -3.
Den här ´´gröna´´ dagboken går som synes på lågvarv nu mitt i vintern, vad gäller trädgårdsbilder. Förra året när januari var mild, blommade flera växter och då kunde jag faktiskt visa något som passade i en trädgårds-blogg. Självklart vill även jag att det ska vara riktig vinter i januari och allt som är normalt uppskattar jag extra mycket nu i dessa tider när det mesta är onormalt.
Det blev en mycket halkig morgonpromenad för Lexus och mig nu när parkvägarna förvandlats till isbanor. Jag måste köpa broddar! Väl hemma blev det långfrukost i värmen under filtar i soffan. Jag läste och Lexus låg på rygg bredvid och sov.
Innan jag lämnade Lexus till sin matte på Blockhusudden, besökte vi platsen där Härfågeln synts till några dagar och där det givetvis hade samlats mängder av fågelskådare. Men tyvärr hade både fågeln och skådarna lämnat platsen när vi anlände mitt i ett ymnigt snöfall. Inte en levande varelse syntes till där vid Polismuseum/Tekniska museets gårdar.
Ny snö hade fallit under natten och träden här utanför var sagolikt vackra med nysnö mot mörka stammar, vilket lockade mig att åka upp till Åsöberget på söder för att ta några vinterbilder vid de små vackra söderkåkarna. Men av någon anledning var träden inte alls lika vackert dekorerade med snö som hemma i Bromma, antagligen hade det blåst mer uppe på söders höjder. Med iskalla fingrar gick jag dock en liten stund bland de röda stugorna och gjorde vad jag kunde med min kamera, men resultatet blev långt ifrån så som jag tänkt mig och jag raderade nästan alla bilder när jag kom hem.
Snön fortsatte sedan att falla under dagen och i normala fall skulle jag ha tagit tunnelbanan in till stan för att ta snöbilder i stadens parker. Men jag har inte åkt kommunalt sedan i februari förra året och vet inte när jag kan åka igen. Bilen tar jag aldrig med in till stan när det har snöat. Visst skulle jag ha kunnat vandra in, men idag valde jag i stället att stanna inne i värmen med en bok. Morgonens sliriga bilfärd upp till Åsöberget fick räcka.
Jag såg några avsnitt av Monty Dons underbara BBC-serie Gardeners world på Youtube/TV och blev oerhört sugen att jobba med växter igen, plantera och skapa en egen liten trädgård. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare trodde jag att den känslan skulle försvinna nu när jag gått i pension, men icke. Funderade ännu en gång på om jag ska ställa mig i kö till en kolonilott vid Johannelunds koloniträdgårdsförening som ligger här intill och som har 120 lotter utan stugor. Problemet är att jag inte kan se mig själv i en förening, jag vill odla mina växter för mig själv, ifred!
När mina stående Lottorader äntligen slår in, köper jag mig en liten gård på Gotland, inbäddad av syrener och med närhet till havet!
Mathem väckte mig klockan 7! Det var dags att åter fylla på frys, kyl och skafferi! Minns inte senast jag handlade i butik.
-10 grader!
Vitabergsparken gjorde verkligen skäl för namnet idag.
Neonfärgklädda barn lyste upp i allt det vita, när de åkte pulka i backen ner från kyrkan. Även om jag kan tycka att det här vinterlandskapet är vackert, får det gärna räcka med snö den här vintern, jag blir rastlös och otålig av för mycket snö och kyla.
Fotade Uffes - Hasse och Tages - Carl Antons söderkåkar och självklart fantastiska Groens malmgård!
Koltrasten som sjöng en morgon förra veckan, har jag inte hört sedan dess. Det var tydligen en teaser om vad som komma skall, för att vi inte ska tappa tron på bättre tider.
Vågar man tro på att smittspridningen har stannat av och minskar en aning, enligt statistiken?
Morgon i Drottningholms slottspark och statyerna var fortfarande klädda med snö. Barockparken blir mycket vacker i vinterskrud, då ordningen och symmetrin visar sig så tydligt.
Saknar att besöka Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården och Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal. Platser som jag ofta brukade besökta på vintrarna, en gång i tiden då inte Corona-viruset styrde våra liv.
Vecka 1, 2021 - Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:
Sofia Helin läste Tennysons klassiska dikt ´´Nyårsklockan´´ på Skansen.
Det är inte mycket jag vill minnas från 2020, nu när vi äntligen har lämnat detta besvärliga år bakom oss. Pandemin plågar oss fortfarande och något ljus i smittmörkret märks ännu inte. Det talas i stället om en tredje våg under våren. Längtan efter att röra sig fritt, träffa nära och kära, resa och besöka caféer blir allt större för varje dag som går! Att kramas eller att ta någon i hand när man hälsar, känns mycket främmande. Men vi måste tro att vi får ordning på viruset i år, med hjälp av vaccin och att vi aktar oss för närkontakt.
Det blev ett vilt firande när Sverige lämnade 2020 och folk trängdes som om de aldrig hört talas om pandemin. Det sköts raketer på varandra och även poliser och ambulanspersonal attackerades. Ett genomsjukt beteende nu när vi i stället skulle gå in i ett nytt och bättre år. På Götaplatsen i Göteborg trängdes 3000 människor och på Mosebacke i Stockholm var det också trångt. Vad är det folk inte förstår???
Raketer och smällare hördes hela nyårsafton här hemma i Traneberg och hunden Bosse slet sig i rädslan, sprang upp på Tranebergsbron, blev påkörd men tog sig vidare bort mot Ulvsundavägen. Bosse kom senare till rätta och skulle undersökas hos veterinär.
Jag började året med en kort vandring i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln vid japanska dammen visade några tidiga blommor. Förra året blommade den ju redan i början av januari, men tack och lov var knopparna fortfarande helt slutna på den stora busken idag. Tre grader varmt och Brunnsviken låg helt stilla. Jag återkommer hit till vår botaniska trädgård för att hålla koll på den där märkliga trollhasseln. En Facebook-kompis hade sett blommande vintergäck här i Bergianska, vilket jag tyvärr missade.
I vanliga fall skulle jag smida planer inför våren och sommaren så här i början av året, skriva listor på platser att besöka, boka boenden inför en vår-resa i Sverige mm. Men nu får jag i stället jobba på mitt nyårslöfte, att tänka mer Carpe Diem, detta ofta så hånade men kloka budskap. Det blir såklart enklare att leva i nuet under Covid-tider, när det ändå inte går att planera någonting! Samtidigt vet jag inte om nuet är någon tröst just nu.
Jag startar i varje fall upp min veckodagbok på bloggen igen, men för att i smittans tid inte dyka ner i ett avgrundsmörker kommer jag som vanligt i stället att nosa rätt på tidiga vårtecken när det blir dags och fortsätta fokusera på det som är positivt och vackert i vår huvudstad. Det blir en tuff match nu, men samtidigt ett viktigt uppdrag för mig, för att hålla hoppet levande. Jag kommer att leta rätt på platser som jag tidigare inte besökt, men även återbesöka parker och trädgårdar i mina drömmars stad. Ofta kommer jag att vandra ensam, men ibland tillsammans med min underbara vandringskompis Lexus.
Dokumentären om Ulf Lundell som finns på SVT är helt underbar! Vilken fantastisk nostalgi-tripp, tycker jag som följt honom sedan Vargmåne och Jack på 70-talet och läst och lyssnat på allt han gjort.
I boken Vardagar 3 läser jag att Ulf som också lever själv, brukar säga god morgon åt sig själv. Jag tror att jag ska göra likadant!
Låg länge kvar i sängen och lyssnade på talgoxens sång i mörkret.
Häromdagen såg jag Christopher O´Regans film ´´Denna sköna stad´´ som handlar om 1700-talets Stockholm. En mycket fin och intressant film om en spännande tid i stadens historia, som vanligt berättad med inlevelse av Christopher. Jag kan verkligen rekommendera filmen som kostar 100 kr att se, biljetter finns att köpa på Ticketmaster. Hoppas att han får möjlighet att fortsätta göra fler filmer om Stockholms historia!
I hela mitt arbetsliv har jag jobbat i trädgårdar, men min inriktning har inte varit grönsaksodling, utan jag har i stället har kallat mig prydnadsträdgårdsodlare. Visserligen odlade jag grönsaker under 20 år när jag jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott och kunde ibland tycka att det var riktigt fint att få bära in grönsaker till kockarna i köket, men det är den vackra blommande trädgården som alltid intresserat mig.
I morse såg jag en av Sveriges mest kända trädgårdsprofiler på TV 4:s Nyhetsmorgon, Sara Bäckmo som jag alltid tyckt varit irriterande duktig med sin odling av grönsaker året runt i hennes småländska trädgård. Böckerna som hon skrivit i ämnet har toppat försäljningslistor i kategori trädgård i många år och nu först förstår jag varför. Vilken fantastisk människa! Det är ju sådär vi alla borde leva, odla det mesta själva på ett sätt som gynnar både människa och natur. Huset och trädgården med sitt läge invid bykyrkan var också mycket vackert. Jag lovar att aldrig mer bli irriterad på dig Sara! Tvärtom!
Såg även Monty Dons japanska trädgårdar på Kunskapskanalen. Förutom att körsbärsblomningen är helt makalöst vacker i Japan, så uppskattar jag japanernas syn på mossa. Där finns parker och trädgårdar med vackra mossor som täcker marken, här i Sverige bekämpas mossa som ogräs. Mossan stör drömmen om den perfekta gräsmattan, som många vill ha i sina trädgårdar. Själv har jag alltid tyckt om mossa och det öppnar sig en fantastisk värld när man kommer riktigt nära.
Ett tunt lager pudersnö täckte Djurgården när jag på morgonen hämtade Lexus ute på Blockhusudden. Djurgårdsbrunnskanalen låg helt stilla och några ryttare på vackra hästar rörde sig sakta längs kanalen.
Årets första vandring med Lexus gick från Folke Bernadottes bro till Djurgårdsbron och tillbaka. Vi gick i rask takt och jag kände mig på gränsen till euforisk att åter få vandra igen efter alla slöa helgdagar. Visst fanns pandemin hela tiden i tankarna och vi väjde ordentligt när vi mötte människor, men något litet positivt fanns i luften trots allt. Dagens ljusa tid är 21 minuter längre, jämfört med den 23 december och vi vandrade med lätta steg på Stockholms vackraste ö.
När Lexus och jag lämnat den sköna varma sängen och yrvakna klev ut i den råkalla januarimorgonen, sjöng koltrasten klart och tydligt för oss här hemma i Traneberg, vilket givetvis gjorde mig varm långt in i själen. Den skönsjungande trasten bjuder på magi även i år, men fåglarna med sina sånger får ännu ett tufft år mot Coronan, vars framfart är svår att skaka av sig. Men snart kommer förhoppningsvis de vackra sångerna tillsammans med blommande växter att något dämpa det mörker vi befinner oss i.
Drottningholms slottspark är en bra plats för social distansering om man vill vandra på en historisk och vacker plats. Min drömträdgård eller park brukar jag annars beskriva som romantisk, vild och näst intill övervuxen. Planerat förfall. Men med sin ordning och symmetri trivs jag på något märkligt sätt även i en barockträdgård. Det är något med den där kontrollen som gör mig lugn och visst är Tessin d.y.:s slottspark från slutet av 1600-talet vid Drottningholm, både storslagen och vacker. I övrigt vill jag verkligen inte förknippas med ordning och strikthet…
Idag vandrade jag i slottsparken med Lexus och vi gick vår vanliga runda bort till Kinaslott. I hela den stora parken såg vi endast ett fåtal människor, vilket är det man eftersträvar i dessa tider, att inte möta folk. Visst har jag alltid varit något av en ensamvarg, men det finns gränser även för mig. Just nu känns det nästan lyxigt att växla några ord på avstånd med andra hundägare hemma i Bromma. Förutom min dotter så pratar jag mest med Lexus nu för tiden. Jag försöker planera några dagar framåt vart vi ska vandra tillsammans, men då tittar han på mig med sina vackra ögon och blicken säger – Carpe Diem Hasse! Tänk på ditt nyårslöfte!
Idag skulle min far fyllt 98 år om han fått leva vidare. Han föddes 1923, samma år som Stockholms stadshus stod färdigt! Sverige hade då 6 miljoner invånare. Idag är vi över 10 miljoner.
Vandrade i snöfall bort mot Alviksbron som går från Bromma över till Stora Essingen, för att börja min vandring runt Essingefjärden. Trots att spårvagnsbron med gångbana har funnits i 20 år så har jag aldrig tidigare gått över den. Utsikten in mot Mälaren och Brommas skogsstrand var storslagen och jag blev förvånad att den här delen av Brommas stränder var så fylld av tallskog. Trots att Lexus och jag vandrar där ofta, har jag inte uppfattat att naturen omkring oss var så vild. Men innanför skogslinjen öppnar sig sedan Brommas gamla vackra trädgårdsstad med Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Nockeby, som byggdes mellan 1910-talet och fram till andra världskriget.
Sträckan från Stora Essingen, över till Lilla Essingen och tillbaka hem via Fredhäll på Kungsholmen, visade sig vara en ganska stökig vandring, med Essingeleden och Tranebergsbron som två bullrande trafikstråk där jag fick stänga av ljudboken. Det är ingen sträcka som jag skulle vilja ha med Lexus på och efter dagens vandring börjar jag längta ut i skogen igen. Jag vet inte om snön som föll idag var direkt glädjande, men det blev en aning ljusare.
Fortfarande stigande statistik vad gäller smittade och inlagda på IVA.
Just nu ser jag om alla fyra säsonger av TV-serien Bron och jag tycker att den är lika bra som när jag såg den första gången!
8 januari - fredag
Prins Eugens Waldemarsudde
Om blomsterabstinensen blir för svår mitt i vintern, besöker jag Prins Eugens Waldemarsudde där en vinterjasmin har sin plats mot söderväggen av ´´slottet´´ och som blommar hela vintern. Idag räddade den mig och mitt trädgårdshjärta slog några extra slag när jag såg de gula blommorna lysa i gråvädret. När jag ändå var på plats på Wudden hängde jag en stund med min kompis Tänkaren.
När jag gick förbi Kullatäppan vid Nordiska museet, sneglade jag på den rödblommande trollhasseln ’Diane’ som ibland får för sig att blomma där mitt i vintern, men knopparna var fortfarande slutna.
Såg den fantastiska och gripande filmen ´´A hidden life´´ av Terrence Malick. Jag har sällan sett en så vacker film. Fotot, musiken och berättarrösten är ren magi!
Den här något råkalla dagen vandrade kompis Per och jag runt Långholmen och värmde oss sedan med kaffe och kanelbullar inne i Helenelunds båtklubbhus. Han tittade till sin träsnipa Tea, som under somrarna ligger i Pålsundet, Stockholms mysigaste båthamn där mängder av vackra träbåtar har sina platser. Det kändes fint att få prata en stund om livet, om Uffes dokumentär och om den kommande våren.
