Stockholms gröna rum -

Våra sjuka träd

Vi människor fascineras av trädens storlek, styrka och ålder men även om träden utstrålar styrka och är växternas kungar och drottningar i naturen så är de samtidigt känsliga och mottagliga för många olika angrepp. I alla tider har träd drabbats av svampangrepp av olika slag men just nu känns det som att angreppen kommer tätare än normalt och drabbar samtidigt flera av våra mest älskade träd.
En orsak till att skadliga svampar sprids är att vi alltmer flyttar växter mellan länder. Sedan kan man ju fråga sig om hur olika metoder av skogsbruk framkallar alla dessa problem för träden. Det är ju knappast ett naturligt sätt för träden att leva, denna monokultur där samma art upptar enorma ytor. Hur blir det då med den biologiska mångfalden?

Almsjuka

Almen är ett vanligt och omtyckt parkträd i stora delar av Sverige, arten är nu hotad i hela landet. Den svåra almsjukan upptäcktes på 1920-talet men kom till Sverige på 1950-talet. Det var dock först på 1980 och 90-talet som smittan blev ett allvarligt problem för hela södra Sveriges almbestånd. I England har 25 miljoner almar dött av almsjukan. Almsjuka orsakas av två svampar Ophiostoma novo ulmi och Ophistoma ulmi som täpper till trädets ledningsbanor där vatten och näring transporteras, vilket gör att trädet vissnar och dör. Om almen är kraftigt drabbat kan det dö samma år som svampen nådde trädet. Svampen sprids av almsplintborren som är en skalbagge.

Almens toppgrenar i kronan drabbas först och symptomen är att bladen blir bruna, rullar ihop sig och vissnar.

Det finns ännu inget sätt att bekämpa almsjukan på, vare sig på kemisk eller biologisk väg.

Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras.

Hittills har inte några kemiska medel visat sig effektiva mot holländsk almsjuka.

Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras på

annat sätt

Tusen och åter tusen almar har dött i södra Sverige och stora vilda bestånd i Skåne är nu borta. Spridningen av almsjukan har nu nått Mälardalen där träd i bl.a. Stockholm (där det finna väldigt mycket alm) Uppsala och Västerås drabbats. Även på Gotland har man upptäckt almsjukan.

Illustrationerna är hämtade från jordbruksverkets hemsida.

Askkottsjuka

Ask i Engsholms slottspark

Nästa träd som drabbades allvarligt av svampar var asken. Askskottsjukan upptäcktes 2003 i Sverige men problemet har funnits i Polen och Litauen i ca tio år. Svampen som spridit sig till våra svenska askar heter Chalara fraxinea och sprids med sporer. Här är det alltså inte insekter som sprider svampen utan vinden.

Både unga och gamla askar drabbas och det är de nya skotten som blir angripna och fjolårets nya knoppar slår inte ut på våren.

Forskningen har inte hittat någon direkt anledning till att svampen har fått ett sådant grepp över våra askar just nu och det sägs att hela vårt askbestånd är i fara. Det vore ju en katastrof på samma sätt som hur våra almar drabbats av almsjukan.

I Litauen har 60% av askbeståndet dött. Hos oss är Skåne, Öland och Gotland värst drabbat hittills. I Engsholms slottspark har jag sett skador på många askar under några år, men de lever fortfarande och jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan trädet dör av angreppet eller om några träd kan återhämta sig.

Läs mer på Svenska Trädföreningens hemsida.

Ekdöden

Ek på Eldgarnsö

Quercus robur är det latinska namnet på ek och robur betyder styrka. Eken är ju symbolen för styrka i vår natur. Men nu drabbas ekar runt om i landet av ekdöden som inte är en ny sjukdom utan fanns redan på 1700-talet i Europa och säkert även mycket längre tillbaka i tiden.

Vad är då ekdöden? Jo symptomen är ett glest bladverk och det förekommer fler döda grenar än normalt i kronan och skottbildningen på stammen är kraftigare än vanligt. Stamskador kan också förekomma och då är risken stor för angrepp från honungsskivling som lätt får fäste i försvagade träd och gör stor skada. En drabbad ek dör långsamt även om något träd ibland kan återhämta sig helt. Det var på 1980-talet som ekdöden började uppmärksammas i Sverige.

Träd står kvar, de flyr inte när fara hotar utan får kämpa på plats mot sjukdomar och inkräktare. I de allra flesta fall gror ett träd på en väl utvald plats men ibland gror fröet på en mindre bra plats med dåliga markförhållanden. Det är de träd som först drabbas av svampsjukdomar och andra angrepp. Precis som det mesta i naturen, de svagaste stryker med först.

Det har diskuterats länge om luftföroreningar skulle vara orsaken till att träd förlorar motståndskraft mot olika angrepp men det är svårt att hitta bevis för det, även om nog de flesta förstår att träden stressas av en dålig miljö.

Klimatförändringar med extrem torka eller andra extrema förhållanden försvagar också trädens motståndskraft mot angreppen.

Forskarna kallar ekdöden för en komplex sjukdom då flera olika orsaker gör att ekarna drabbas. Huvudorsaken är svampen från Phytophthora-gruppen som förstör trädets finrötter, de andra orsakerna är förändringar i grundvattennivån och väderleken. Trädet blir då försvagat och klarar inte att stå emot andra svampangrepp och attacker från skadeinsekter.

Det är svårt att hitta färska uppgifter på hur Sveriges ekar mår idag men jag får söka vidare och uppdatera det här inlägget. Det uppmärksammades ofta i media för tio år sedan att ekar mådde dåligt i södra Sverige och att träd dog.

Plötslig ekdöd
I USA har man stora problem med det som kallas plötslig ekdöd och orsakas av svampen Phytophthora ramonum.
Så här skriver jordbruksverket på sin hemsida:

P. ramorum

i EU

I EU har P. ramorum främst konstaterats i handeln på prydnadsväxter som rododendron men även i vissa arter av olvon, Viburnum spp. samt i Camellia. Ett fåtal större träd har angripits i England och Nederländerna, till exempel rödekQuercus rubra, och bok, Fagus sylvatica. Under 2009 konstaterades ett stort angrepp i nyplanterade rododendron av EU-ursprung i en nyanlagd park i mellersta Sverige. Samtliga växter förstördes.

Bokarna i Pildammsparken

Bokar på Djurgården

Bokarna i Pildammsparken i Malmö är sjuka och det är ännu en gång algsvampar från gruppen phytophthora som är orsaken och det finns inga kemikalier som biter på denna svamp. Man forskar nu på naturliga bekämpningsmetoder.
Det finns flera tusen bokar i parken, många över 100 år gamla och bokarna hotas nu att helt slås ut av svampen. En tysk trädexpert vid namn Thomas Jung har undersökt Pildammsparkens bokar och han är helt säker på att smittan förts in från nyplanterade träd och buskar i parken.

Smittan har troligen funnits i tio till femton år och kan ha fått den här explosiva utvecklingen av den extremt regniga sommaren 2007. Man tror att parkens bokar kan vara döda inom tio år och kanske att det även går ännu snabbare.

Ungefär 50 bokar har avverkats i parken och troligen kommer det att fällas mängdvis av bokar framöver. Det är ju enormt sorgligt och ett hårt slag för Malmös fina park. Jag har inte hittat något material om att smittan på bokar har spridit sig eller upptäckts på något annat ställe i Skåne.
I februari 2012 kommer nordisk expertis på phytophthora att samlas på SLU i Alnarp.

Jag lånar Sydsvenskans faktaruta:

Så angriper Phytophthora- svampen träden

Aggressiva algsvampar av släktet Phytophthora förstör trädens finrötter och orsakar sår på rothals och stam. De två sorterna cactorum och plurivora, som konstaterats i Malmö, är ett par av de allra farligaste.
Vanliga symtom är glesare kronor, minskad förgrening och blad främst på grenarnas ytterdelar.
I slutfasen syns ”blödande” stamsår, vilket betyder allvarliga vävnadsskador i rotsystemet.
Hela scenariot kan ses i Pildammsparken.
När trädets fotosyntes och transport av näringsämnen och vatten förstörs, drabbas det av minskad tillväxt och död. Försvagade träd blir mottagliga även för andra infektioner och parasiter.
Att den svårdiagnostiserade smittan går på bokträd är en nyhet för svenska forskare. Sedan symtomen upptäcktes har sjukdomsförloppet utvecklats mycket snabbt.
Säkra diagnoser på smittans utbredning på bok har gjorts i Torup, Alnarp och på Söderåsen.

Hästkastanjens problem

Hästkastanjer på Waldemarsudde

Hästkastanjen står på tur som nu drabbats av kastanjemal och bakterien ”bloedingsziekte” vilka är allvarliga skadegörare på hästkastanj.
Läs mer på Jordbruksverkets hemsida här.

Frågan kvarstår - är det vi människor som rubbar naturens balans? Vi kanske inte ska flytta omkring växter från olika länder. Vi har en fantastisk vacker natur i Sverige, räcker inte den?

Det stora trädgårdsintresset som ständigt ökar kanske inte bara är av godo? Vi vill ha fler exotiska växter från hela jordens länder i våra trädgårdar. Jag vet att det tävlas bland trädgårdsägare vem som har mest udda och speciella växter.
Det finns idag gatu- och parkträd runt om i landet som kanske inte alls borde vara här och det kommer ständigt nya.

Tanken på att linden skulle drabbas av någon elak svamp skrämmer mig. Lindar är det absolut vanligaste gatuträdet i Sverige och hittills så finner de sig i att stå där i långa rader i hårdgjorda ytor av asfalt och betong.
Har vi verkligen tillräcklig kunskap om hur träden vill leva? Lägg till problemet med alla luftföroreningar...så känns det väldigt mörkt just nu.

2012-01-22 @ 11:58:23 Träd Permalink

Kommentarer

Postat av: Karen Olesen

Det er ikke rart at læse om, og jeg hælder mest til den anskuelse, at det er vi mennesker, som hele tiden forstyrrer naturen.

Men hvordan skal menneskene gøres klogere? Der er jo også penge involveret - desværre!!

Er meget glad for naturen, men også ked af det på naturens vegne.

Selv her omkring findes en masse arealer, hvor man dyrker "juletræer" i stor stil. Forsøger ikke at plante eller så eksotiske planter på denne matrikel. Lader også noget af ukrudtet vokse - så der bliver en naturlig diversitet.

Men det er jo en dråbe i havet!!

Mange søndagshilsner

2012-01-22 @ 14:27:40

Postat av: billan

Det här var ingen rolig läsning......blir både ledsen och rädd!

2012-01-22 @ 14:47:48
URL: http://auroraborealis-1.blogspot.com/

Postat av: Asta

Ja, det där med kastanjerna såg jag sommaren 2010 då vi var och åkte runt bland engelska trädgårdar. Många jättelika vackra kastanjer som var sjuka. Det var då jag fick veta något om sjukdomen, för jag blev tvungen att googla eftersom jag undrade varför så många kastanjer hade bruna blad.

2012-01-22 @ 14:48:47
URL: http://astanet.se

Postat av: Eva

Huh! Man blir mörkrädd för mindre. Och då har du ändå inte nämnt buxbomen. Mångfald är det väl som gäller när man planterar nytt.

Eva

2012-01-22 @ 14:56:53
URL: http://medfingrarnaijorden.blogspot.com

Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Karen: Vi måste börja med oss själva, hur vi ser på naturen. Alla droppar i haven är viktiga.

billan: Nä, det är inte kul det här.

Asta: Visst är det tråkigt!

Eva: Buxbomen har redan fått ett eget inlägg tidigare. http://gardener.blogg.se/2011/december/buxbomdoden.html

2012-01-22 @ 15:03:18

Postat av: thord wiman

När det gäller sjuka träd tänker jag på den optimistiskt tanklösa människans miljöförstöring rent allmänt. Och hur långt gången den är med ständigt tilltagande utsläpp, ökad kemikalisering och accelererande artutrotning i alltmer sviktande ekologiska kretslopp.

Siv Arbs dikt får min själ att gny, får mig att rysa av frustration och fasa men också inse att förändringar till det bättre måste komma från gräsrotsnivå, från folket. Politiker är fega som få och har inte modet att agera utan en stark folklig opinion i ryggen. Så det är som vanligt upp till var och en.

Diktens slutrader är som ett upprop och talar tydligt till oss alla. Hej!

"Träden fanns här alldeles nyss.

Jag hörde regnet sjunga i löven

och forsa ner längs stammarna

men nu är träden på väg bort.

Rötternas mörka slingor skjuter upp

förenas i paniska omfamningar.

Likaså gräset fanns här nyss.

Jag hörde regnet plaska mot marken

men nu är gräset på väg bort

varje strå tvinnas samman

till häftigt rullande klot.

Jag ser att naturen drar sig tillbaka.

Jag står vid fönstret alldeles stilla.

Sekunderna slår hårt under huden;

nu vet jag

att det omöjliga, det otroliga, det gro-

teska, det som inte kunde hända, har hänt.

Landskapet, jorden, skövlas utan rimlig an-

ledning och ännu står jag som fast-

naglad

men jag vet att jag snart

måste ut ur mitt hus

och tala om rädsla och uppror".

2012-01-22 @ 18:55:39

Trackback