Fyll Stockholms trädgårdar och parker med fruktträd!
Jag älskar träd och blir lycklig av varje nytt träd som planteras i min hemstad. I innerstaden tycker jag att kommunen ser om sina gröna rum, som renoveras och fylls av vackra och bra växter, allt från perenner till träd. Berzelii park, Strömparterren och Norra Bantorget är några exempel. Längs stadens gator finns mängder av gatuträd och när Hornsgatan fick sina nästan 200 ginkgoträd kände jag att de ansvariga nu förstår hur viktiga träden är i en stor stad, både miljömässigt och estetiskt. Jag tittar till dessa vackra Ginkgo biloba med jämna mellanrum och väntar nu på att löven ska färgas guldgula längs Hornsgatans söderstråk.
Jag håller verkligen med om att många fruktträd borde planteras i bostadsområden, men även inne i stadens parker. I Humlegården fanns en gång på 1600-talet hundratals fruktträd och även i Bergianska trädgården som innan flytten till Brunnsviken, låg mitt i Vasastan. Själv tänker jag inte främst på all frukt som träden skulle ge, utan i första hand på den skönhetsupplevelse som blommande fruktträd bjuder på. Självklart vore det underbart om man i bostadsområden och även i parker, kunde skörda frukt från träden och det är ju det som Ulfs insändare handlar om....
Vi får hjälpas åt att få stadsträdgårdsmästaren att förstå att vi stockholmare vill ha mängder av fruktträd i huvudstaden och vilken positiv effekt det skulle bli i bostadsområden. Om det nu ska planteras 30 000 nya träd i Stockholm framöver (se Ulfs insändare) så borde en stor del av dessa träd kunna vara fruktträd, kanske 10 000 som Ulf föreslår.
Stockholms gröna rum nominerad till ´´Årets trädgårdsbok 2013´´
Länk till Stockholms Gartnersällskap - här!
Så roligt att bli nominerad bland alla dessa duktiga författare, en stor ära för en trädgårdsmästare i en slottspark!
Motiveringen:
Stockholms gröna rum
Författare: Hasse Wester, Norstedts En mycket vacker, inspirerande och innehållsrik bok för såväl nya besökare som inbitna stockholmare. En härlig bredd på de gröna rummen – alltifrån stora offentliga parker till små intima rum. Författarens entusiasm för de olika platserna, ackompanjerad av hans fina fotografier i vacker layout och fint tryck, gör boken mycket lockande.
Till varje grönt rum finns en intressant, välskriven och personlig text med både historisk tillbakablick och beskrivning av nuläget. Trevligt och informationsrikt är det, med växtförteckningar till flera av objekten och en utförlig källförteckning.
Nominerade trädgårdsböcker 2013 ·
Svindersvik
Eftersom fastigheten alltid använts som sommarnöje, har det klarat sig från ombyggnader genom åren och anses idag vara en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar. Den enda som bodde permanent här var trädgårdsmästaren...! Sedan 1949 är Nordiska Museet ägare av Svindersviks herrgård och under helgerna på sommaren visas byggnaden. Herrgården är väl bevarad - till och med köket ska vara intakt från 1700-talet. Ganska otippat så finns här också en stor vacker festsal, där en av landets högsta kakelugnar med 4,5 meters höjd, en gång i tiden har värmt Grill...
Den här dagen betade två orädda rådjur under träden som dignade av äpplen. 20 olika sorter finns i trädgården, äpplen som så lämpligt hamnar i kakor och pajer i bryggcaféet som ligger intill. Äppelträden är gamla och knotiga och det sägs att de planterades redan på 1700-talet och man ju ålderbestämt moderträdet till sorten Åkerö i Sörmland till 275 år, så de här träden kan absolut vara från tiden då herrgården byggdes. Det ska även finnas en ros här som är uppkallad efter platsen, men jag vet egentligen ingenting om Svindersviksrosen som lär ha nästan rödvit rutiga blommor, utan jag får forska vidare om denna ros.
Den här regniga sensommardagen ger nog inte rätt bild av trädgården och jag planerar ett nytt besök när fruktträden blommar i maj. Då kommer jag att nosa mycket noggrannare i trädgården.
Vasastans trädgårdar och parker
Sommartid och boken släpps i butikerna på tisdag!
I slottsträdgården har jag börjat så smått med vårstädning och i nästa vecka ska sommarblommornas frön ner i såjord. Beskärningsjobben är nästan klara för i år och planer smids inför sommaren.
Min bok ´´Stockholms gröna rum´´ släpps i butikerna på tisdag, men de som beställt den från Allt om Trädgård borde redan ha fått hem den. Under påsken fick nära och kära äntligen varsitt ex av boken. Oron har nu lagt sig, boken är ju tryckt och jag kan inte ändra på vare sig text eller bilder, vilket jag med resultatet i hand...heller inte skulle vilja. Jag känner mig riktigt stolt och nöjd - jag är ju trots allt varken fotograf eller författare, utan trädgårdsmästare till yrket.
På Engsholm finns nu boken i varje hotellrum och när den anlände till min arbetsplats i stora kartonger, kändes det märkligt att se så många exemplar på en gång.
Snart är det åter dags för trädgårdsmässan i Älvsjö (11-14 april) och jag kommer att signera min bok vid AoT:s monter under fredag, lördag och söndag, några timmar varje dag. Sedan väntar jag på att Stockholms gröna rum åter ska börja blomma och grönska, så att jag får följa utvecklingen av de parker och trädgårdar som finns med i boken. Kameran och vandrarskorna plockas fram ur vinteridet och om mina halvtrasig knän bär mig, så blir det i sommar många vandringar både i Stockholm, ute i landet och utomlands.
Boken var där - på Kistamässan!
Tyvärr kunde jag inte komma till Rum och trädgård på Kistamässan i helgen, men boken var där - till försäljning för första gången, i Allt om Trädgårds monter. Det kom en bild idag och det var kul att se den ligga där på disken.
Under den stora trädgårdsmässan, Nordiska trädgårdar kommer jag att finnas vid AoT monter och signera boken.
Boken kommer att heta ´´Stockholms gröna rum´´
När det i våras blev klart att jag skulle skriva den här boken fylldes jag av både skräck och förtjusning. Vilken ära att få göra en bok om Stockholms trädgårdar, men inte kan väl jag? Efter att ha bloggat i sju år skulle jag plötsligt skriva något som blev tryckt på papper. En riktig bok. Jag förstod då inte hur mycket arbete som ligger bakom en bok.
Eftersom jag har tagit alla bilder själv så ägnade jag hela sommaren åt att ränna runt med kameran i parker och trädgårdar under all min lediga tid. På sensommaren började skrivandet på allvar och då framstod sommarens fotografering som rena semestern. Att skriva korta blogginlägg är enkelt och lustfyllt, ett flöde som snabbt fångas upp för att sedan försvinna långt in i dunkla bloggarkiv, men kanske inläggen någon gång trots allt dyker upp i några googlesökningar.
Böcker står i bokhyllor och finns på bibliotek! Att skriva bok är alltså något viktigt, ansvarsfyllt och lite högtidligt. Nu har jag inte bara mig själv att tänka på utan det är flera människor inblandade och jag förväntas att leverera något som ska sälja.
Att skriva ner texten till de olika trädgårdarna gick ganska bra och även om jag förstod att de behövdes snyggas till så fattade jag aldrig vilket oerhört slitigt jobb det var att få till ett passande språk och att få alla texter att bli hyfsat korrekta. Hade jag inte fått hjälp av min dotter att få ordning på alla mina texter så vet jag inte hur det hade gått. Nu har redaktören fått allt material och vi kämpar tillsammans för att komma överrens om slutresultatet. Det är en lång tung väg kvar och ännu är det inte bestämt vilka bilder som blir med i boken. Det kommer att bli många bilder och jag vill verkligen visa hur vackra Stockholms trädgårdar och parker är.
Tar all min tid
Tessinparken
2010 planterades 4000 nya rosor i parken, i juni invigdes de nya planteringarna av Sveriges främsta rosenexpert Lars-Åke Gustavsson. De rosor som fanns här tidigare togs bort och innan de nya rosorna planterades schaktade man bort den gamla jorden, dränerade och tillsatte ny jord. Planteringarna har nu också breddats och på så vis har man kunnat komponera med rosorna på ett helt annat sätt än tidigare. Planteringsavståndet är 40 cm för de flesta rosorna och de sitter i sex rader i planteringarna.
De olika rosorna väver nu in i varandra på ett vackert sätt och vanligtvis svåra färgkombinationerna blir plötsligt helt rätt. Nu blandas rött, rosa, orange, vitt och cerise som om det vore en självklarhet och det fungerar alldeles utmärkt.
Parken har sedan 2008 rustats upp i olika etapper och sedan alla rosorna kom på plats har Tessinparken blivit en mycket vacker park i Stockholm som verkligen är värt ett besök, speciellt då när rosorna blommar. Högre upp i parken vid café Tessinparken har man även planterat perenner bland rosorna. Stäppsalvia, perovskia och echinacea är vackra grannar till rosorna och den här blomsterprakten måste vara en vacker vy för de som bor i husen runt Tessinparken.
Det finns ett alldeles speciellt ställe här vid Tessinparken, en plats där man alltid stannar till och tittar in genom fönstren. På Hedinsgatan ligger nämligen hundcaféet Himmelska hundar dit man alltså får ta med sig sin hund in och där hunden kan serveras nybakta hundkex. Här kan man också parkera sin hund om man behöver handla eller uträtta andra ärenden under någon timma. Det är dock inget ställe att rekommendera för den som vill ha en lugnt fikastund med en bok.
Min dotter bor i närheten av Tessinparken och det händer att vi går ner till Stockholms glass- och pastahus vid Valhallavägen och köper deras underbart goda bakade potatis med tonfiskröra och sätter oss i parken på en gräsmatta för att äta. Här vistas alla kategorier av människor, de som bor i närheten och även många från hela Östermalm använder Tessinparken som picknick- och solplats på sommaren. Man sitter vid det mysiga caféet som har öppet till elva, eller bara sträcker ut sig på gräsmattorna, barnen leker i den övre delen av parken och andra går omkring och beundrar rosorna och vattnet som plaskar från fontänen ackompanjerar på ett skönt sätt. Den stora fontänen ger tillsammans med alla rosorna extra liv åt Tessinparken.
En riktigt tidig morgon strax före fem i början av augusti då jag befann mig i parken helt ensam för att vänta in soluppgången, var fontänen avstängd. Vattnet låg helt stilla i dammen och husen runt omkring speglade sig i vattnet tillsammans med gryningsljuset. Det är stunder som man sparar med sig in i höst, vinter och mörker då solen går upp någon gång på förmiddagen...
Den stora avlånga Tessinparken som sträcker sig från Valhallavägen till Askrikegatan anlades under funkisperioden på 1930-talet då Gärdet växte upp som en ny stadsdel i utkanten av Östermalm, parkens arkitekt var Arvid Stille. Runt hela parken planterades då 150 hästkastanjer i alléer och som nu bäddar in parken i en mjuk omslutande grönska och som ger en otrolig blomning i maj månad. Hästkastanjerna har nu beskurits på ett försiktigt och bra sätt och träden ger verkligen karaktär åt den här parken. De här stora träden ger skugga åt de som inte vill sitta ute i solen och man ser ofta äldre människor sitta på parkänkarna under hästkastanjerna.
Mot Valhallavägen står höga pyramidekar som ger en omväxlande höjdnivå bland träden i parken.
Bondens marknad brukar hålla till ner mot Valhallavägen från vår till höst och där man kan handla ekologiskt närproducerade produkter som oftast är skördade samma dag som de säljs på markanden. Här handlar man allt från grönsaker och bröd till sylt, saft och korv.
Rosorna som planterades 2010 och senare kompletteringar i Tessinparken, några kan ha förvunnit med året:
- Polarstern, en vit tehybrid med medelstark doft och som blommar långt in på hösten.
- White Pet en vit ros från sempervirensgruppen med svag till medelstark doft och som blommar till senhösten.
- Diamond Border som är en vit buskros.
- HC Andersen, en mörkröd floribundaros med svag doft och som blommar långt in i hösten.
- Alexander, en lysande röd tehybrid med svag doft som blommar till senhösten.
- Scented Carpet är en marktäckande Austinros med lilarosa färg och som doftar.
- Astrid Lindgren är en rosa floribundaros med svag till medelstark doft och med lång blomningstid.
- Diamant är en vit floribundaros
- Betty Prior, en rosa floribundaros
- Aspirin, vit/svagt rosa floribundaros
- Mozart, mörkt rosa/vit moschataros
- Katharina Zeimet, vit pylyantharos
- Leonardo da Vinci, rosa floribundaros
Piperska muren
8 juni 2012
Rådhuset
3 juni 2006
Lusthusportens park/Lejonslätten - Djurgården
- 1500-talet och fram till 1800-talet fanns på Djurgåden inhägnade djur för den kungliga jakten
- I slutet av 1600-talet började stora områden hägnas in med 3 meter hög gärdesgård
- Blå porten kom på plats 1849, men 100 meter söder om dagens läge
- Villa Lusthusporten byggs 1873
- Villa Godhem byggs 1874
- Restaurang Ulla Winblad (tidigare Reinholds konditori) byggdes 1897 till Stockholmsutställningen
- Statyn över Karl XV restes 1909
- Blå porten fick dagens placering 1967
- Lusthusportens park som skapades efter idéer av Kung Gustaf VI Adolf och stadsträdgårdsmästare Holger Blom, invigs 1968
Lusthusportens park, som ligger öster om Nordiska museet vid Djurgårdsbron, skapades efter idéer av Kung Gustaf VI Adolf och stadsträdgårdsmästare Holger Blom, invigdes 1968. För växtvalet samarbetade de med landskapsarkitekten Walter Bauer. Holger Blom skriver några år efter det att parken invigdes - Fullt ärligt tillskriver jag konungen största förtjänsen härför.
Holger blom skriver vidare:
Så kom då efter flera års grubbel inom vederbörande förvaltningar parkens nydaning till stånd bekostad med hälften vardera Djurgårdsförvaltningen och Stockholms Stad. På samma gång beslöts också anläggandet av promenadvägarna runt Södra Djurgården, stränder och gångbron över Djurgårdskanalen vid Lilla Sjötullen, till vilket allt staden bekostade medlen.
På den här marken förvarades vilda djur på 1500-talet och fram till 1700-talet, för de kungliga jakterna. För 400 år sedan började markerna på Djurgården användas till att hålla djur inhägnade för jakt och med tiden även för djurhetsning. Det var kung Johan III:e som på 1580-talet lät inhägna ett mindre område ungefär där idag Galärparken och Nordiska museet ligger. De djur som då fanns inhägnade var främst dovhjortar och kronhjortar. I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s tid som kung, började större områden att hägnas in med en 3 meter hög gärdesgård och över 2 mil stängsel löpte runt norra och södra Djurgården. En av öppningarna i stängslet fanns ute på Blockhusudden och kallades Blockhusporten, precis som caféet heter idag, där längst ute på östra Djurgården.
Kungar och adelsmän som en gång i tiden jagade på Djurgården, hade inte riktigt samma syn på djur och jakt som människor i allmänhet har idag. Dåtidens jakt på inhägnade djur och synen på djurhetsning, då olika djur hetsades att döda varandra som ett folknöje, känns idag främmande och obehagligt här i Sverige, även om tjurfäktning i Spanien och andra djurhetsningar runt om i världen fortfarande existerar.
Det som idag kallas Lejonslätten öster om Nordiska museet, har fått sitt namn från 1700-talet då bland annat lejon och björnar hetsades här, till publikens stora glädje. Det började med att Drottning Kristina en gång på 1600-talet fick ett lejon i krigsbyte från Prag och det lejonet brukade sedan hetsas mot björnar. Det fanns sedan lejon på den här platsen ända fram till 1792. Då avlivades Djurgårdens sista lejon. Jaktparken med hjortar, älgar och renar, som hade sin storhetstid fram till mitten av 1700-talet flyttade en bit in på 1800-talet till Hjorthagen.
Här fanns också det klassiska värdshuset Blå Porten som låg där idag Villa Lusthusporten ligger. Värdshuset brann 1869 och just intill byggdes i stället Värdshuset Godthem 1874. Dagens restaurang Blå Porten ligger nu i stället vid Liljevalchs konsthall närmare Gröna Lund.
Den blå porten som i dag står stolt och med lysande blå färg just öster om Djurgårdsbron, sattes från början upp (1849) ungefär hundra meter söder om dagens plats, efter att ha gjutits i Brevens bruk i Närke, men flyttades över viken till Nobelparken 1882 och 1921 vidare till Frescati, innan den 1967 kom åter hit till Djurgården där den nu lyser starkt i blått och guld vid Djurgårdsbron. Vid portens första plats fanns då tillhörande den 2 mil långa gärdsgård, som sattes upp som inhägnad för djuren, men även eftersom man var tvungen att betala en avgift för att besöka Djurgården. Grindavgiften avskaffades 1862 för gående och för åkande 1877.
Den vackra öppna parken omsluts idag av stora lummiga träd och buskar, vilket gör den till en lugn skyddad plats där man kan vila på parkbänkar eller på gräsmattan med en fin sjöutsikt bort mot Kaknästornet. Längs kanterna av den stora gräsytan finns mängder av sommarblommor, där varje plantering har ett färgtema, rött, rosa, gult, vitt och blå-lila. I mitten av juni varje år planteras över 10 000 sommarblommor och när de senare på sommaren har växt till sig är det mycket effektfullt och vackert i Lusthusportens rabatter.
För ungefär 10 år sedan planterades även blomsterlökar i dessa planteringar med mängder av tulpaner, men även penséer. Men eftersom det blev för mycket förstört under skolavslutningarna, så fick Djurgårdsförvaltningen upphöra med den vackra vårprakten.
2017 firade parken 50-års jubileum - se här!
6 juni 2015
7 augusti 2016 
Husen i Nationalstadsparken
Sankt Eriks årsbok 1995 - Ekoparken
Stockholm vår gröna stad
