Vanadislunden är en av Stockholms största parker och ligger i stadsdelen Vasastaden i Innerstaden. Vanadislunden har fått sitt namn efter gudinnan Vanadis.

Parken ligger mellan Sveavägen 111–156, Cedersdalsgatan 1–19, Roslagsgatan 27–61 samt Frejgatan 20–22. Området täcker cirka 9 hektar och mäter cirka 430×270 meter. Parken är mycket kuperad. Brunkebergsåsen går tvärs igenom parken, och den högsta punkten når 43 meter över havet. (Wikipedia)

 

Det är värt besväret att vandra upp för det branta backarna till Vanadislunden och gå längs de slingrande gångarna en stund. Kanske inte för att det är en blomstrande eller speciellt vacker park, förutom på våren, men man har en fin utsikt över staden och det finns ett lugn här trots att man hör den stökiga trafiken nedanför. På1800-talet var det här rena landet och när parken stod klar fanns här musikpaviljong, friluftsteater och en vattenbutik.

 

Vanadislunden är en av så Stockholms så kallade bergsparker och förarbetena till parken började 1885. På sluttningarna tippades sopor som fyllning innan andra fyllnadsmassor och matjord tillfördes på de ytor där träd skulle planteras och gräsytor anläggas. Jag läser i Bertil Askers bok Stockholms parker, att det bara under år 1889 tillfördes 8000 hästlass med matjord. Tillförseln av sopor och matjord pågick i flera år och det som var sopor i slutet av 1800-talet, skiljde sig mycket från de sopor vi lämnar efter oss idag. Till exempel så började plastens intåg i vårt samhälle på allvar först under 1950-talet. Bertil Asker berättar också i boken att det år 1893 planterades 2000 träd och buskar och nära hundra granar på de områden som var färdigt. Matjorden till Vanadislunden kom mestadels från de tobaksodlingar runt omkring som i slutet av 1800-talet fick lämna plats till nya bostadskvarter.

 

Arbetena med Vanadislunden tog lång tid och även om huvuddelen av parken var klar 1903, så pågick det arbeten i den sydvästra delen ända fram till 1930. 1904 invigdes Stefankyrkan som ersatte en tidigare kyrkobyggnad av trä och en av stadens vattenreservoarer placerades på bergets högsta punkt. Den stora vattenborgen i tegel som uppfördes 1879, men blev helt klart efter påbyggnad 1918 och förser fortfarande delar av Stockholm med vatten, och vid den västra sluttningen mot Sveavägen blev friluftsbadet Vanadisbadet klart i funkisstil 1938. Badet stängde 2007 men återinvigdes igen 2014.

 

Det var enligt Lindhagens stadsplan från 1866 som det bestämdes att flera av stadens högsta punkter skulle anläggas som parker. Bergsparkerna kom till för att få in grönska och ljus i staden, som växte med full kraft under andra delen av 1800-talet då industrialismen fick Stockholms befolkning att öka kraftigt. En annan anledning till att göra parker av bergen var att det var ett alltför kostsamt och svårt arbete att spränga bort höjderna för att sedan bygga bostäder på marken. Det är tur att dessa parker finns, annars skulle nog stadens rutnätiga stadsplan fått utvecklas fullt ut och saknat de vackra gröna oaser vi idag har. Stockholms bergsparker är Vanadislunden, Kronobergsparken, Tantolunden, Vitabergsparken och Tegnérlunden.