Site Meter

Svindersvik

 8 augusti 2013
 
Den här regniga augustidagen anno 2013, förflyttade vi oss tillbaka till 1700-talet för en stund. Under mina stockholmsvandringar och besök i trädgårdar genom åren, i och omkring huvudstaden, så dyker ofta Carl Hårleman upp som arkitekt till vackra eller spännande byggnader. Ständigt denna Hårleman. Hans far, trädgårdsarkitekten Johan Hårlemans änka lät i början av 1700-talet bygga den Hårlemanska malmgården på Drottninggatan, där Carl växte upp. Byggnaden finns fortfarande kvar vid Centralbadets trädgård och det känns nästan som jag blivit bekant med en av 1700-talets mest berömda arkitekter, vi följs åt på något vis, eller rättare sagt, jag följer i hans spår.  
 
Svindersviks rokokoherrgård är kanske mer spännande än vackert, men jag tycker om byggnaden och platsen som ligger en liten bit från en stökig och trafikerad del av Nacka. Som så många gånger i Stockholmsområdet, förflyttas man från stress och buller, plötsligt till en stilla och vacker plats. En kvarglömd tystnadsoas med tillhörande grönska. Carl Hårleman ritade det här sommarnöjet i rokokostil på 1740-talet till Claes Grill, köpmannen, bruksägaren och en av direktörerna till Ostindiska kompaniet.  
Eftersom fastigheten alltid använts som sommarnöje, har det klarat sig från ombyggnader genom åren och anses idag vara en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar. Den enda som bodde permanent här var trädgårdsmästaren...! Sedan 1949 är Nordiska Museet ägare av Svindersviks herrgård och under helgerna på sommaren visas byggnaden. Herrgården är väl bevarad - till och med köket ska vara intakt från 1700-talet. Ganska otippat så finns här också  en stor vacker festsal, där en av landets högsta kakelugnar med 4,5 meters höjd, en gång i tiden har värmt Grill... 
 
 
23 maj 2015
 
I anslutning till huset ligger en separat köksflygel och ner mot strandkanten ligger Paviljongen. Den uppfördes på 1750-talet och byggdes till på 1780-talet. Innanför dörrarna öppnar sig en storslagen festsal med en takhöjd på fem meter. Salen har välbevarad väggdekor från 1700-talets slut, en magnifik ljuskrona och sannolikt Sveriges högsta kakelugn. Här ryms också en svit gästrum, alla med möbler och inredning från 1700- och 1800-talen. (Från Nordiska Museets hemsida)
 
 8 augusti 2013
 
 
I trädgården växer mäktiga gamla lindar och en stor fruktträdgård breder ut sig intill byggnaden. En stor del av trädgården försvann när man okänsligt drog fram Värmdöleden genom det vackra landskapet i slutet av 1960-talet. Det var som vanligt viktigast att ge plats åt biltrafiken. Månghundraåriga trädgårdar värderas inte speciellt högt när trafikleder planeras - tänk om någon skulle komma på idén att dra motorleder genom gamla engelska eller franska trädgårdar?  
Den här dagen betade två orädda rådjur under träden som dignade av äpplen. 20 olika sorter finns i trädgården, äpplen som så lämpligt hamnar i kakor och pajer i bryggcaféet som ligger intill. Äppelträden är gamla och knotiga och det sägs att de planterades redan på 1700-talet och man ju ålderbestämt moderträdet till sorten Åkerö i Sörmland till 275 år, så de här träden kan absolut vara från tiden då herrgården byggdes. Det ska även finnas en ros  här som är uppkallad efter platsen, men jag vet egentligen ingenting om Svindersviksrosen som lär ha nästan rödvit rutiga blommor, utan jag får forska vidare om denna ros. 
Den här regniga sensommardagen ger nog inte rätt bild av trädgården och jag planerar ett nytt besök när fruktträden blommar i maj. Då kommer jag att nosa mycket noggrannare i trädgården.
 
8 augusti 2013
 
Intill herrgården ligger det helmysiga Svinderviks brygghus som verkligen andas 1700-tal. Till och med jag fick huka mig när jag klev in i caféet, där mängder av smarriga bakverk frestar. Vi fikade faktiskt två gånger här på Svindersvik, en gång vid bryggan och en gång inne i det mysiga 1700-talsrummet. Längs stranden går en vandringsväg som leder till Finntorp och hade det inte regnat hade vi följt den ett stycke. 
 
 8 augusti 2013

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0