Den värsta faran är över...idag kom många fjärilar till lavendeln och till andra växter. Det fladdrade och flaxade överallt tyckte jag. Visst minskar fjärilar i antal och i arter men den tomhet som fanns i planteringarna för några dagar sedan berodde nog på vår sena och kalla vår och försommar. Jag kan andas ut!

Dagens låt
.

Min andra blogg Trädgårdsspanaren blir inte så ofta uppdaterad nu för tiden. En av anledningarna är att jag besökt de allra flesta trädgårdarna och parkerna runt om i Stockholmsområdet. Det är egentligen bara när jag gör en resa...kort eller lång som det tillkommer nya trädgårdsspaningar. Jag hade i år tänkt att återbesöka flera av Stockholms trädgårdar och ta bättre bilder och se om något ändrats sedan sist men jag har inte haft tid den här sommaren.

Trädgårdsspaningar har blivit populärt intresse bland bloggare, både Rubens rabatter och Miras Mirakel spanar i slottsparker och det finns säkert flera. Båda dessa bloggare har för övrigt mycket bra bloggar.

Nu har Blåkläder börjat sälja kilt till hantverkare. Varför då? Jag förstår inte! Se här. Undrar när kilt kommer som trädgårdsplagg? Bra plagg när man beskär träd kanske?

Det är inte ofta som jag har ro att sitta vid TV:n den här årstiden. Ikväll hade jag TV:n på i rummet intill och det var allsång på Skansen och Jonas Karlsson sjöng ´´Snurra min jord´´. Jag har länge tyckt att han är vår bästa skådespelare och när han 2007 debuterade som författare med ´´Det andra målet´´  som var helt strålande så tyckte jag att han lyfte ytterligare ett snäpp som stor artist och konstnär.....nu kan han sjunga också. Att höra Jan Malmsjö sjunga ´´Snurra min jord´´ får mig att stänga av illa kvickt. Jonas Karlsson gjorde den här sången på sitt eget sätt och det blev riktigt riktigt bra....

Det är något speciellt som händer när lavendeln blommar. Hela trädgården stiger i värde på något sätt och allt blir så mycket vackrare. Lavendeln måste vara en av de mest älskade växter tillsammans med rosor och kanske tulpaner. Av mina 1707  inlägg så är Dagens växt - Lavendel den överlägset mest besökta. Flera besökare i timman söker på just lavendel och speciellt skötsel av lavendel och så hamnar de i mitt inlägg.

Nu blommar häckarna av lavendel i parken och tillsammans med rosor och nävor blir det nästan outhärdligt vackert.
Igår kväll när jag slutat för dagen gick jag en kvällsvandring igen i slottsträdgården och jag ville så gärna frysa tiden ett tag...låt det vara så här en månad nu....måste allting hela tiden förändras i våra trädgårdar?

En rebell brukar beteckna en upprorsman eller militant aktivist som vänder sig mot den etablerade politiska eller kulturella ordningen (läser jag på Wikipedia). Den här rödklöverblomman har trotsigt letat sig igenom buxbomen här  i den strikta barockträdgården vid Strömsholms slott.

Jag gillar olika typer av trädgårdsstilar och även barockträdgårdar....men man blir ju så lycklig när man ser den här rebellen som stör den strikta ordningen.
Rödklöverblomman vänder sig verkligen mot den kulturella ordningen här....och vad säger kungen om denna klöverblomma? Får trädgårdspersonalen sparken nu?

Slottet som vi bodde på var alltså ´´Bonde söker fru-slottet´´  Sundbyholms slott utanför Eskilstuna och vi valde det här slottet för att det låg rätt geografiskt under vår Mälaren-runt resa och inte för att bönder har sökt fruar här.
Jag tyckte mycket om det här slottet med anor från 1500-talet. Man har lyckats renovera och bevara känslan av att det är ett mycket gammalt slott. Jag lägger ut en liten Trädgårdsspaning light på min andra blogg senare i veckan.

Restaurangen som ligger i slottet var mycket bra och maten var god. Vi satt i förmaket som ligger intill den stora matsalen och här inne hörde man den vackra klassiska musiken på lagom nivå men också stimmet och sorlet från matsalen. Här satt vi länge och njöt av mat och dryck.

Vidare mot Malmköping och Sparreholm
Efter att nästan ha däckats av Flen på morgonen drog vi vidar till Malmköping för att få jämvikt i tillvaron. Det var första gången som jag besökte den lilla orten och här fanns det vackra hus och en skön atmosfär. Här hade folk smyckat sina trädgårdar som man gör där man trivs och mår bra. Det blev fika på Café Ottilia som hade härliga räkmackor.

Efter en kort vandring på de små gatorna så fortsatt vi till Sparreholms slott. Där finns samlingar av veteranbildar, jukeboxar och telefoner bl.a. och det finns även ett café. Vi kände oss inte sugna på att gå på museum den här dagen utan gick en liten sväng runt slottet och åkte sedan ut genom den långa allén.

Den här dagen innehöll verkligen mycket och så många olika besök runt om i den här delen av Sörmland. Efter att ha lämnat det pampiga Sparreholms slott träffade vi en kvinna som bodde i ett gammlat torp från 1700-talet och vi badade i en trolsk och vacker tjärn som låg långt in i skogen dit inga vägar fanns utan man fick ta sig fram på stigar som höll på att växa igen på grund av att ingen längre går där.

Det blev en riktigt skön och spännande Mälaren-runt resa och jag har med mig 350 bilder i kameran att leka med...
Senare i veckan lägger jag ut fyra trädgårdsspaningar från slotten S, T, S och Ä.

Dagens låt
.

Det här inlägget är inte menat att vara elakt eller hånfullt mot människor som bor i Flen utan mer en spark på stadsplanerare och kommunalpolitiker som endast tänker ekonomiskt och glömmer att människor ska trivas på den ort de bor. Jag tror att Flen har varit en fin liten stad en gång....innan den nya stadskärnan byggdes. Vem vill t.ex. sätta sig ner och fika på utecaféet i centrum?

Så kom vi då till Flen....med nya ögon och med stark vilja att hitta något bra eller vackert i den Sörmländska lilla staden.
Hur jag än försöker så ser jag bara ett hopplöst misslyckande här. På bilderna ser det faktiskt bättre ut än det gjorde i verkligheten. Nej...det här funkar inte. Det blev ett kort besök och färden gick vidare till Malmköping.

Finns det då inget vackert i Flen?
Jo...de här gamla husen vid station vittnar om att även den här orten har haft vackra hus också....innan det nya Flen byggdes upp.
I fönstret på Sörmlands Sparbank fanns en affisch med texten:
Flen - Här finns bättre jordmån för uppväxt.

Ganska ofta blir man besviken i trädgården då alla möjliga och omöjliga djur äter och gnager på allt de kommer åt och så fort man vänder ryggen till. Eller så dör växterna av andra anledningar.
Men ibland blir det bra eller rent förbannat bra. Som när dessa klättrande Bonicarosor börjar klä in vår fågelbur i parken. Jag trodde egentligen inte på de här rosorna då jag planterade dem förra året. Att göra en klätterros av en polyantharos....och som ska blommar oavbrutet fram till hösten lät för bra. Nu har de lyckats nå en höjd där varken harar eller rådjur kan käka knopparna. Grannar är clematis ´Södertälje´ som började blomma lite idag och som nästa vecka kommer att bli perfekt med sin mörklila färg mot Bonicans rosa.

Kan man fika i Flen?
Tänkte också ge Flen ännu en chans att få visa något som kan vara vackert eller spännande. Tidigare utnämnde jag Flen till Sveriges fulaste stad (se inlägget här och läs Idas underbara kommentar) och det kanske var orättvist....nu ska Flen granskas i sömmarna med nya ögon.

Det blev ett hastigt besök på Rosendal idag där jag träffade bloggaren och duktiga trädgårdsfotografen Fundera grönt. Det var trevligt att träffas och vi hade en trevlig pratstund innan jag dök in i rosenträdgården, där de flesta rosor höll på att ge upp för i år - tiden rusar och jag hinner inte med!

Det talas alltmer om trädgårdsterapi och trädgårdens helande kraft för personer som blivit sjuka på olika sätt, som blivit utbrända, bär på en stor sorg eller på annat sätt inte fungerar normalt, när själen är sliten.
.
Jag besökte ju Sinnens trädgård intill Sabbatsbergs sjukhus i helgen och den är skapad just för rehabilitering och det finns idag många liknande trädgårdar runt om i landet. Det handlar om att få komma nära växter och följa livet i en trädgård som ständigt förändras och på något vis känna sig delaktig i naturens livsförlopp på nära håll....ja ja..det låter nog flummigt men jag är säker på att om fler människor kunde få varva ner i en vacker trädgård så skulle det öka människors välmående.

För mig som alltid vistats i trädgårdar låter det här först lite märkligt men när jag funderar en stund så tänker jag att trots motgångar med odlingar, vilda djur som äter upp mina växter och ibland hårt slit så har jag nog fått mycket gratis genom mina år i olika trädgårdar, kanske fått en speciell livssyn t.o.m.  Känslan att få plantera och att följa växterna är både tillfredställande och spännande. Att få komponera planteringar, plantera träd eller buskar och sedan uppleva resultatet flera år efter är en stor fördel med att jobba på en och samma plats. Att göra en anläggning på ett ställe och sedan inte få följa utvecklingen ger inte samma tillfredställelse. Under mina dagliga vandringar i parken kan jag följa varje liten förändring.

Man kan ju också undra varför jag besöker olika trädgårdar även på min fritid. Men när jag stiger in i en vacker rosenträdgård eller när jag besöker Visby botaniska trädgård, Bellmanmuseets trädgård eller upplever en tidig sommarmorgon i min slottspark känner jag verkligen den där helande kraften och det kan få mig att stressa av omedelbart trots att en massa arbetsuppgifter ligger framför mig.  Man andas på ett annat sätt när man befinner sig i en vacker trädgård, ungefär på samma sätt som när man upplever vacker och storslagen natur.

Jag ska inte gå in på hur trädgårdsterapi fungerar ....det finns att läsa på många platser på nätet men att det hjälpt många människor att må bättre har jag förstått.
Trädgårdsterapi har funnits länge i USA och England och blir som sagt allt vanligare även här i Sverige.

Jag ska nog fortsätta att vara i trädgårdar tror jag och om jag var ung idag och skulle välja yrke skulle jag nog gjort samma val som jag en gång gjorde....

Mår ni bra av era trädgårdar?

Äntligen får Microsoft konkurrens....
.

Bellmansmuseets trädgård på Långholmen här i Stockholm är min absoluta favoritträdgård här i stan. Här finns den där speciella känslan av vild frihet bland växterna. Man odlar sallad i rader mitt bland alla malvor och vallmon och det ser ut som man hej vilt har kastat frön omkring sig och allt har bara blivit perfekt. Mitt trädgårdsland i slottsparken ser ut att vara anlagt av Gestapo eller Stalin om man jämför med detta.

Förra året var jag lite orolig för den här trädgården. Man balaserar ju verkligen mellan skönhet och förfall här och jag tyckte ett tag att förfallet hade fått övertaget. Nu är allt återställt och jag njöt verkligen den här tidiga söndagsmorgonen på Långholmen. Igår skulle K och jag fika här men då öppnade sig himlen och vi fick rusa upp till Café Rastgården i stället....och sitta inne i vandrarhemmets hall och dricka vårt kaffe och utanför vräkte regnet ner och åskan mullrade....och det var riktigt mysigt.
Bellmanmuseets trädgårdscafé har öppet 12-18.

Men som sagt.....högsta beröm till er som med kärlek sköter denna plats!

Det här är en mycket vacker liten trädgård som har en viktig uppgift att fylla. Tyvärr fick jag inte samma känsla för trädgården idag som jag brukar få och det kan bero på att de har varit tvungna att tukta de vilt växande honungsrosorna på pergolan. Jag förstår varför man gjort den beskärningen. I en så här liten trädgård vill man inte skapa en vägg av rosor mitt i trädgården utan man ska kunna ha överblick över hela platsen.

De ganska hårt uppstammade honungrosorna ser lite vilsna ut nu men jag vet att de kommer att kasta sina grenar nedåt igen och göra pergolan till ett blommande hav av den vackra rosen nästa år igen. Att trädgården såg lite skräpig ut kan ju vara en tillfällighet....det kan ju inte vara nystädat jämt.
Jag tycker också att man borde ha några växter som hänger ner över den ganska höga muren så att det mjukar upp en aning men det kanske finns en anledning till växtvalet som nu finns här. En fin och viktig plats är det i vilket fall som helst.