Och under träden låg ett hus...
Vid den lilla byn vid Grödinge kyrka ligger det här gamla torpet som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Under alla år som jag åkt här har jag fascinerats av att man låter huset falla ihop och dö på ett värdigt sätt. Inte att någon med en traktorskopa river ner det på några sekunder, det hus som stått här så länge.
Jag är medveten om att huset en dag inte orkar hålla sig uppe och jag kommer då att stanna och ta de sista bilderna av huset under träden....eller vem vet vem som faller först, huset eller jag?
Tankarna glider iväg hundra år tillbaka i tiden och man undrar hur huset då såg ut och vad det användes till.
Jag tycker det är vackert med förfall och tankar om förgänglighet i den snabba tid vi lever i. Så här vill även jag åldras...
...och jag vet...jag ska nog inte äga ett hus!
Den här bilden är från 2006.
En historia från Evangeline 1988
EN HISTORIA
Jag hörde en historia om en man som var på driv
Han visste inte längre vad han ville med sitt liv
Och han kom till ett vägskäl
och han stannade där och han tvekade länge
Han sa: Vem vet vart vägarna bär
Då kom där en kvinna på väg in mot stan
Hon hade trasiga kläder och i handen höll hon ett barn
Och dom gjorde sällskap och dom gick hela dan
Dom gick hela natten men aldrig nådde dom stan
Dom kom till en trädgård som växte vild och stor
och under träden låg ett hus
Han sa: Här är det ingen som bor
Dom hade gått flera mil men här tog vägen slut
Och dom stannade där för att vila ut
Och dom blev kvar där som om dom kommit hem till sist
Och dom älskade sitt hus och dom älskade sin trädgård
och dom älskade varandra och hon födde flera barn
och dom höll fred som kvinna och man
Och det sägs att dom bor kvar där än
Lundell 1988
...och så fotbollsspelarna. Vilken blir världens bästa Messi, Sneijder eller Xavi?
För 1 år sedan
För 2 år sedan
För 3 år sedan
För 4 år sedan
För 5 år sedan
Åhhhhh, härliga bilder. Visar tydligt att vi bara har en bit av naturen på lån för några år.
Ha de gott på din Österlen-semester. Catarina
Catarina: Tack. Österlen får mig oftast att varva ner.
Jag hälsar dig välkommen till 'Landet Gosen' och hoppas innerligt, att du får den avkoppling du så väl verkar behöva. Bara lugn och vila och inga krav. Ha det riktigt skönt, så hörs vi när du tycker, att det känns bra igen.
Eva
ja När allt har sin naturliga miljö blir det slitna ofta vackert. Kan ibland bli hänförd över hur vackra gamla människor kan vara. Det är ledsamt vilket behov vi har av att försöka kamoflera förfallet som då kan blänka lite mer. Men kanske det ofta är så att desto mer det yttre strålar så blir det svårare att upptäcka strålarna innifrån. Vare sig det gäller hus eller människor. Det känns som det gamla och slitna var mer tillåtet förr. Nu lever det en utrotningshotad tillvaro.
Jag blir glad över att ta del av dina tankar om huset.
vänliga hälsningar
monika
Präsgårdseva: Tack!
monika: Vad fint att höra att du också tycker att både levande om ting ska få åldras och att det kan vara vackert.
Lika vänliga hälsningar från Hasse
