Koltrastsången
Även koltrastarna har tålamod och nu sjunger de i backarna här omkring. Jag vet inte om jag blir glad eller vemodig av sången....jag kan inte bestämma mig. Antagligen befinner jag mig väl någonstans mittemellan. Antingen sjunger den kärlekssånger där uppe i trädtopparna och på taken....eller så är det ångestladdade vårdepressioner som hörs.
På Uffe-konserten i lördags spelade han från Omaha-albumet ´´Koltrastsången´´ just efter ett medley med hysterisk rock´roll och hela Globens hoppande människor slutade hoppa för ett tag och lyssnade i stället till den här vackra texten:
Måste släcka ut elden
raka askan ur kaminen
Förbjuden väg är ofta hårt sliten
Hmmm, jag undrar vad som händer nu
Om det här är slutet eller om det
bara vänder nu
Det är inte lätt att gå och lägga sej
mellan hägg och syren
Jag kan se hela världen
om jag kliver upp på en sten
Säj, minns du den gången
när vi satt i parken och hörde
koltrastsången
Så här är det: Ingen är fången
som förstår att njuta av den sången
Dagens fågelsång
Dagens Trädgårdsspaning
För ett år sedan
För två år sedan
För tre år sedan
Ja, Koltrastens sång föder onekligen känslor av olika de slag...Dessutom sjunger han nog den vackraste sången av alla.
Trolda - kram =D
Vilken fantastiskt vacker text. Koltrastens sång ja, finns något ljuvligare? Så han sjunger i slottsbackarna. Här är han tyst och det förstår jag, så isig som vår trädgård är. Det är bara att vänta för den som väntar på något gott ...
Trolda: Håller med...det finns ingen vackrare sång.
Anita: Nej det är hemma i Bromma som koltrasten sjunger så det ekar mellan husen, i slottsparken har jag hört den försiktigt sjunga upp sig.
Nu är det så att koltrasten, liksom andra sjungande arter, enbart sjunger av två anledningar. Den ena är för att locka till sig en partner och den andra är för att hävda revir. Trots de vemodiga stroferna väcker deras sång en härlig glad känsla hos mig. /Claus
Här på söder ekade det mellan husen av koltrastsång i fredags. Nu är det väl mer tveksamt. Melankoli tycker jag passar bra som beskrivning. Det är vackert, ljuvt och lite sorgset samtidigt! Även Uffes text var fin.
Claus: Visst är det så Claus...försökte bara förmänskliga naturens ljud lite.
Katarina: Just så...melankoli!
En mycket bra bild! gillar
Staffan H: Tackar!
