Vecka 21, 2021 - My comfort zone
Träden ser mycket välmående ut i natur och trädgårdar efter den regniga våren. Somrarna 2018 och 2019 var ju skrämmande torra, då växter och djur hade det väldigt besvärligt och med skrämmande rapporter om grundvattennivåerna. Regn är viktigt!
Den skira vårgrönskan har nu gått över i en mer djup, lummig och mogen försommargrönska och ett lugn har lagt sig efter alla trädens vackra, men intensiva blomning. I väderprognosen ser jag att det ska komma 35 mm regn på onsdag, det är helt ok, men efter det vill jag ha sol och sommartemperaturer tack!
Genom fönstret under frukosten såg jag att det redan börjat ´´snöa´´ från vissa häggar. Körsbärsträdens blomning är över och även päronträdens blommor börjar falla till marken. Varje år är det lika svårt att acceptera träd och buskars snabba blomperiod. Men som tröst går vi nu in i den ljuvliga syrentiden, då även hästkastanjens ståtliga blommor har börjat lysa som vita facklor och hagtornets blomknoppar sväller allt mer.
Östra Djurgården med Blockhusudden visade sig från sin allra bästa sida den här morgonen när jag hämtade Lexus. Häggarna blommade som aldrig förr och nu omsluts Djurgårdsbrunnskanalen av grönskande alléträd. Vi gick in på Prinsessan Victoria och prins Daniela kärleksstig som slingrar sig fram i skogen invid Isbladskärret och det är verkligen en mycket vacker stig. Kärleksstigen invigdes 2012 som en bröllopsgåva till Victoria och Daniel från Världsnaturfonden. Det är samtidigt en gåva till oss alla!
Att man befinner mig endast några få kilometrar från innerstaden brus och stress är svårt att förstå här i den totala stillheten, där dock näktergal och taltrast sjöng så vackert och starkt. Häggarna böjde sig över stigen och nu börjar den mycket vackra vita buskstjärnblomman slå ut. Den är inte så vanlig, men här sprider den sig för varje år och där vilobänkarna är placerade efter stigen, är beståndet som tätast. På en äng blommade ängsbräsma, rödblära och majsmörblomma.
När jag hade lämnat Lexus hos hundfrisören i Hjorthagen, åkte jag ut till Djurgården. Parkerade vid Rosendals trädgård och gick ner till Rosendals slott för att ännu en gång se de underbara tulpanplanteringarna innan de blommat över. Den här gången var det sol och de vackra röd-orange-gula tulpanerna var helt utslagna, även om de vid porfyrvasen hade de börjat vissna.
I Rosendals trädgård var det ganska mycket folk vid uteserveringen, men min plan var att fika borta vid Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr hann jag inte med det eftersom jag fastnade bland alla blommor i trädgården och jag tror ändå att det är bättre att vänta med cafébesök tills jag fått min andra vaccination. Hämtade sedan en nyfriserad och vansinnigt söt Lexus. Tyvärr flyttar nu vår duktiga hundfrisör Rebecka från stan och vi får försöka hitta en ersättare där Lexus kan känna sig trygg.
Vaknade av att regnet smattrade mot fönstret och Lexus såg måttligt intresserad av att gå ut. Väl ute så gjorde han det han skulle på mycket kort tid, innan vi återvände hem till ett varmt och skönt Brommanäste, med frukost och eländesnyheter på TV. Redan igår kväll flyttade jag in pelargoner och tomatplantorna från balkongen så att de inte skulle dränkas i det kommande regnet.
Det blev verkligen en hel dag med regn, men innan Lexus och jag inledde vår mysdag inomhus, åkte vi bort till Zoo-butiken vid Bromma Blocks för att köpa ett nytt regntäcke till lillkillen. Det kändes som ett stort äventyr att vara ute på en shoppingtur, nu när jag annars beställer det som behövs från nätet. Snygg blev han och vi gick sedan en kort regnvandring i kvarteret, innan vi drog filtarna över oss hemma i soffan igen. Även om jag saknade våra vandringar i den vackra försommaren idag, så hade vi en riktigt mysig dag tillsammans.
Många fick sina källare mm översvämmade idag. Lokalt i Stockholm kom det nästan 70 mm den här dagen. En äldre kvinna drunknade i sin bil som fastnat under i en viadukt i Södertäljeområdet.
Tandläkarväder som Winnerbäck sjunger. Ett grått lock över Stockholm, 6 grader och regn.
Det var ännu en gång en overklig känsla att stå i kö till andra vaccineringen där på Sabbatsbergs sjukhus. Vakter i full skyddsutrustning som strikt hänvisade var man skulle stå och gå. Ansiktsmask och visir till alla som skulle vaccineras och i väntrummet efter sprutan skulle man sitta i tjugo minuter för kontroll av eventuell reaktion av sprutan. Alla djupt försjunkna i sina telefoner. Jag såg inte samma glädje som när jag tog första sprutan.
Jag lämnade sjukhuset där en gång i tiden min älskade dotter föddes och gick i duggregnet bort till Sinnenas trädgård som ligger just intill. Där blommade de mäktiga hästkastanjerna och någon färgstark rhododendron invid lusthuset. Vårens magi i trädgården var som bortblåst, men det kommer vackra tider igen i den här lilla fantastiska trädgården. Nu väntas snart blomning av rosenhagtornsträden och buskpioner.
För att fira andra vaccineringen åkte jag till bageriet hemma på torget och köpte kanelbullar!
Planen hade funnits länge, att jag skulle fotografera och skriva om Vasastans för-trädgårdar. I flera kvarter i den här stadsdelen finns små trädgårdar framöver bostadshusen, vilket mjukar upp i stenstadens kvarter. En gång i tiden var Karlbergsvägen en landsväg kantat lindalléer som planterades på 1700-talet, ända från Odenplan och fram till Karlbergs slott.
I slutet av 1800-talet rådde stor bostadsbrist i Stockholm och i hela innerstaden byggdes mängder av de typiska femvångshus som man ser överallt idag. Även här längs Karlbergsvägen och innan tunnelbanan byggdes här på 1950-talet, fanns längs hela gatan små förträdgårdar med bland annat syrener och äppelträd. Förträdgårdarna togs sedan bort för att ge biltrafiken mer plats.
Delen från Torsgatan och bort mot Odenplan är idag helt överdimensionerad för biltrafik och är en av stans tråkigaste gator. Men det finns nu planer på att återskapa grönskan. Karlbergsvägen skulle kunna bli en vacker paradgata i Vasastan.
Självklart skulle ´´bilfolket´´ protestera om körbanan krymps till förmån för grönska och gång- och cykelbanor, men jag hoppas verkligen att förslaget en dag kan förverkligas. Det skulle kunna bli en mycket vacker gata igen och varför inte snegla på vackra Karlavägen på Östermalm och göra en lång allé med promenadväg - mitt i gatan.
Hur som helst började jag fotografera nere i Atlasområdet och på andra sidan Sankt Eriksgatan, där det finns fina förträdgårdar. Men problemet var att nästan allt jag såg var bilar, tätt parkerade överallt och bilar i kö som åkte runt för att leta efter en ledig en plats - som inte fanns. Själv hittade jag en plats på Kungsholms strand, alltså på grann-stadsdelen Kungsholmen. Att ta bilder i denna stress var en omöjlighet. Borde såklart ha valt en tidig helgmorgon i stället!
Jag lämnade innerstaden och åkte ut till Bergianska trädgården i stället och klev in i ´´my comfort zone´´ där jag blir lugn, samma känsla som när jag vandrar hemma i Bromma och på Djurgården. Ibland undrar jag om jag verkligen ska bo i en stor stad! Jag kommer ju aldrig in i den där storstadsrytmen, när man rör sig på ett speciellt sätt bland folk. Är man också ljudkänslig och blir yr i stora folkmassor, kanske man hellre ska bo på landet.
Jag är hemma, ändå längtar jag hem – som Ulf Lundell sjunger.
Som tur är har jag nära till naturen!
…och så kom solen!
Vecka 20, 2021 - Secret garden
Vecka 19, 2021 - Mellan vår och försommar!
Regnet öste ner när jag hämtade Lexus på morgonen, men innan vi lämnade Djurgården fick vi en liten lucka i nederbörden och vandrade en stund från Nordiska museet bort mot Skansen. Vid Kullatäppan invid Nordiska museet blommade magnoliorna och den som lyste mest var den underbara ljusrosa stjärnmagnolian – Magnolia stellata ’Rosea’, de vita är ’Merrill’ och ’Wildcat’ . Markfloran som blommar nu är bland annat balkansippor, ormöga, sockblomma och julrosor. Kullatäppans planteringar är verkligen mycket vackra, från vår till höst. Uppbyggda som böljande kullar vilket gör att man lättare ser perennerna och lökväxterna. Snart blommar även stora mattor av myskmadra.
Tokyokörsbärsträden som planterades 2017 på Djurgården blommar nu underbart, det är ett av de allra vackraste Prunus-träden tycker jag. När man kört över Djurgårdsbrunnsbron till Södra Djurgården, möts man nu av ett välkomnande blommande Tokyokörsbärsträd och utanför Liljevalchs står två andra exemplar som också är i full blom.
Den långa svängda planteringen som leder fram till Skansens norra entré, kallar Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare för Långkorven och i år är den fylld med vita och röda tulpaner, som trots att de endast var i knopp den här regniga måndagen, lyste vackert från långt håll.
Regnet upphörde och temperaturen steg till 18 grader under dagen och Lexus och jag njöt av våra vandringar hemma i ett grönskande Bromma. Vi gick längs stränderna och i de vackra lövskogarna där vitsipporna fortfarande blommar fantastiskt. Här finns även gulsippor, svavelsippor och några fyllda vitsippor.
Morgonen var varm som på sommaren och några tjocka kläder behövdes inte när vi morgonvandrade längs stranden. Det finns en plats här nere vid strandpromenaden, där vi för en månad sedan såg en bäver simma vid strandkanten och som måste ha skrämt Lexus. När vi nu närmar oss den platsen vill han inte gå utan lägger sig ner. Nu har jag bestämt att vi tar en annan väg i stället, eftersom det är så jobbigt för lillkillen.
Varje dag studerar jag häggens blomknoppar som sväller alltmer för varje dag. Efter vandringen tog vi frukosten på balkongen i stället för framför Nyhetsmorgon. Varför ska man egentligen plåga sig med Tv-nyheter, där vi ständigt matas med elände. Är det inte krig, våld och miljökaos, så är det pandemin som orsakar lidande och död. Snart dags för en nyhetsfri vecka! Jag orkar inte ta till mig världens alla problem varje morgon. Den senaste nyheten var att Amazonas regnskogar håller på att förvandlas till savanner efter all avverkning av träden.
Drottningholms slottspark var tom på folk, förutom en grupp förskolebarn med lysande rosa västar, som lekte runt fontänerna. Picknickfiltar på grusplanen framför den stora mäktiga Herkulesfontänen. Det såg trevligt ut och den öppna delen av parken tillhör ju faktiskt staten, folket, oss!Lexus och jag hade i stället picknick i den mer undanskymda delen av engelska parken.
Förra veckan skrev jag att Bromma blivit lugnare nu när planen går så sällan, men jag vet inte.När jag satt och läste Vardagar på balkongen stördes jag lite av bruset från Tranebergsbron. Ibland längtar jag ut till en stilla insjö i skogen, eller en tjärn.
Trots att det brusar från bron, är det väldigt vackert i skogsbackarna och runt de gamla övervuxna trädgårdarna här utanför, med en markflora som är gudomligt vacker. På morgonen såg jag att häggen vid den gamla Disponentvillan precis hade börjat öppna sina första knoppar lite försiktigt och det betyder att vi nu inleder den vackraste tiden på året. Försommaren!
Borta vid Johannelunds koloniområde finns fantastiska häggmarker längs vår favoritstig vid stranden. Nu blommar också alla vita körsbärsträd i den skira vackra grönskan.
Mailen kommer fortfarande då och då angående det bestånd av ramslök här i Bromma, som jag skrev om för många år sedan. Folk är som tokiga i ramslök och vill veta exakt var de kan skörda! Självklart berättar jag inte var de växer, det skulle bildas kö där. Idag när jag gick förbi, höll en kvinna på att plocka ramslök i stora påsar.
Lämnade Lexus på udden där han hade kompisen Messi på besök. Själv vandrade jag från Kullatäppan vid Nordiska museet, bort till Prins Eugens Waldemarsudde för att blomster-fotografera. Tog några bilder igen på magnolian i täppan och i planteringen ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré hade tulpanerna slagit ut och det var verkligen lysande vackert. Vid Skansenbutiken blommade den stora magnolian helt fantastiskt. Otroligt vackert, trädet översållad av stora blommor på den lilla gården.
Temperaturen nådde 23 grader och inte ett moln syntes. Fantastiskt nu efter den kalla våren, men ett fotoväder som jag har mycket svårt för. Vid Prins Eugens Waldemarsudde fotade jag nere vid sjön där ett hav av vårlökar i alla färger och former var strålande vackert och på galleriterrassen fanns fyllda tulpaner som jag förälskade mig i. Jag har dock fortfarande svårt för hyacinter, som här hade fått sin plats i många planteringar. Det är något med färgerna, formen och doften.
15 grader redan halv sju på morgonen och det blev frukost på balkongen! Helt plötsligt blommar häggarna fantastiskt vackert, som genom ett trollslag. 23 grader även idag. Skön utflykt till trakterna kring Åkersberga och Österskär. Björnhuvud, en fantastisk liten skärgårdsnära by.
Avhärdar tomatplantorna.
Stillheten, fågelsången och den skirt grönskande naturen skapade ett lugn som jag inte känt på mycket länge. Både andningen och stegen blev lugnare när jag den här tidiga morgonen vandrade in i Rydboholms engelska park, som nu för tiden är en skog med ädla lövträd som lind, bok och hästkastanj. Förra året var jag här i juli månad och bestämde då att jag skulle återbesöka platsen under kommande vår.
Temperaturen hade fallit till 14 grader, vilket var lagom varmt när jag vandrade långsamt bland grönskande bokar, med marken fylld av vitsippor och på öppna ytor gullvivor. När jag satt med mitt kaffe vid stranden intill det spegelblanka vattnet, hörde jag bakom mig i skogen hur koltrast, bofink, lövsångare och näktergal höll konsert. Inget ljud på jorden kan vara vackrare. Efter ett tag blev konserten fullbordad när en västergök fyllde i. En perfekt tillvaro den här dagen, även det stilla vårregnet som föll en kort stund kändes helt rätt.
Jag funderade en stund om jag skulle haft sällskap en sådan här fantastisk morgon, för att få dela allt det vackra. Men då kanske samtalen hade jagat bort magin…
Innan jag lämnade Rydboholm tittade jag in i den strängt inhägnade slottsparken. Slottet är privatägt och parken inte öppen för allmänheten. Det var ren tortyr för en gammal trädgårdsmästare att stå utanför och se in i den mycket vackra parken, där mängder av stora magnolior nu blommade. Sträckte upp kameran så långt jag kunde för att fånga några bilder över staketet.
På vägen hem stannade jag på Djurgården en stund för att fota den fantastiska narciss-ängen vid Rosendals slott. Här växer enbart sorten Actaea, som är kritvit och enkel och en av de allra vackraste.
Köpte en mjukglass i kiosken vid Lejonslätten.
I Vardagar 4 skriver U.L – Jag borde sluta läsa tidningarna, sluta lyssna, se på nyheterna.
Det där läste jag idag och mina egna liknande tankar skrev jag i tisdagens dagboksanteckningar.
En av mina favorithäggar blommade vid dammen i Centralbadets trädgård, där även päronträden gått i blom. Som vanligt under pandemin besöker jag innerstadens parker och trädgårdar tidigt på morgnarna och även om jag tycker att det är skönt när staden är tom på folk, så känns det ibland lite kusligt. I Norra Bantorgets vackra park höll trädgårdsföretaget Green på med morgonbestyren, städning och översyn av växter. Det känns på något sätt som om parkerna städas noggrannare i år. I varje fall i innerstaden.
Vid parken intill Stadshuset blommade tusentals tulpaner och jag har nog aldrig tidigare sett en sådan satsning med tulpaner i Stockholms parker som i år. Kanske för att trösta oss i pandemin.
Apropå pandemin så undrar jag varför det inte ens en är nyhet att intagna för vård av Covid och även inlagda på IVA, har minskat kraftigt den här veckan. Måste det alltid vara katastrofer och elände som blir förstanyheter? Varje liten positiv nyhet betyder ju så mycket för oss nu!
Den här fantastiska blomsterveckan i Stockholm går mot sitt slut. Häggen har slagit ut och körsbärsträd och päronträd blommar fantastiskt över allt.
Det var ett tag sedan jag besökte Söder, men vid sjutiden i morse vandrade jag i Vitabergsparken som är den stora vackra gröna lungan på i den här delen av Södermalm. När jag i den skira grönskan på håll såg den röda tulpanfloden ringla sig ner från parkens högsta punkt och ner mot Lilla Mejtens gränd, blev jag så där trädgårdslycklig som man kan bli ibland, eller ganska ofta nu mellan vår och försommar!
Det är så gudomligt vackert överallt nu och ibland känner jag mig aningen stressad, eftersom jag vill se allt som blommar…överallt! I morgon hämtar jag Lexus igen och då vandrar vi tillsammans i årets vackraste tid!
Vecka 18, 2021 - Magnoliatider
Det väntas stora mängder regn i veckan, vilket både växter, djur och människor behöver så väl nu. Men den här första vackra dagen i maj bjöd på sol och spegelblanka vatten när Lexus och jag vandrade runt Djurgårdsbrunnsviken. Magnolia och Prunus Accolade blommade fint vid Källhagen och på Rosendalsterrassen hälsade vi på vildkatterna, alltså de två vackra Magnolia ’Wildcat’ som står vid den långa hortensiaplanteringen, där nu narcisserna ’ Ice Follies’ blommar mycket fint.
Den här kalla våren har varit besvärlig för tidigt blommande magnolior och på många platser i stan har blommorna blivit bruna i kanterna på grund av frost. Nu väntas värme i nästa vecka och jag hoppas att de sorter som blommar senare får bättre förhållanden.
Fåren kom till Djurgården idag!
Hemma i Traneberg/Bromma hittade jag platsen där svavelsipporna växte i ett ganska stort bestånd, bland några gamla nedfallna träd som börjat förmultna. Lite bleka och blyga, men underbart vackra i sitt skyddade läge. Inte alls så lysande och lätta att uppskatta som sina fantastiska ’’föräldrar’’ vitsippa och gulsippa. Jag hittade torra lagom stora pinnar som stöd till tomatplantorna, som egentligen växer alldeles för fort i mitt vardagsrum, det dröjer ju länge än innan de kan flytta ut på balkongen.
Bergianska trädgårdens vackraste tid är nu under de två första veckorna i maj månad och idag var det magiskt vackert med blommande magnolior, bergskörsbär, körsbärsplommon och andra vackra prunusträd. Äntligen kom jag också i rätt tid för att se den fantastiska presidentsippan som nu blommade som bäst. Edvard Andersons växthus har åter öppnat efter att ha haft pandemi-stängt under en lång tid och jag hade planerat ett besök. Men när jag såg alla människor som väntade på öppnandet idag, så får besöket vänta tills jag fått min andra spruta.
Vitsipporna lyser i stora mattor i skogsområdena runt min bostad och om det är någon fördel med den kyliga våren så är det är att allt blommar längre. Våren känns inte lika stressande som under värme då allt blommar över så fort. Ok, det där låter ju lite märkligt, som att jag skulle föredra kalla vårar…
Så kom vårregnet och vi låg kvar länge i sängen och lyssnade hur det smattrade på fönstret. Regnjackor på både mig och Lexus när vi klev ut i busvädret med både regn och hårda vindar. Som tur var ville inte Lexus gå så långt och vi återvände in i värmen. Tyvärr inga långvandringar idag. Vårfloran mår gott av regnet och för pollenallergiker spolas mycket av björkpollen bort.
Gråväder och tidvis regn. Sitter bland meterhöga tomatplantor med kaffe och läser Ulf Lundells Vardagar 4. Älskar hans spretiga dagböcker där han tar upp allt från världspolitik till att hans vandrarstavar knarrar. Han lever ensam på sin vackra gård vid havet på Österlen, där han trivs gott, men har planer på att lämna för något nytt. Något som han uttryckt i många år nu! En riktig gnällgubbe är han, men en underbar sådan! Uffe tassar inte på tårna direkt utan säger vad han tycker om det som sker i politiken, om TV, om litteratur, om musikbranschen. Svårt att låta bli att sträckläsa, men jag vill samtidigt att boken ska vara länge. Som tur är släppte han ju Vardagar 5 samtidigt, så den ligger där på bordet och väntar. Det ska bli intressant att läsa hur han levde sin tid i pandemin.
Jag odlar endast körsbärstomaten Sungold här hemma i nästet, så som jag gjorde på Engsholm. Det är den godaste tomaten jag vet. Vi får se hur det går med de tre krukorna på balkongen i år, om jag kan hålla plantorna vid liv. Tänk om jag kan/får för mig att resa ner till Österlen på sensommaren?
Pratade med tomatkvinnan som bor några hus ifrån mig och som förra sommaren fyllde sin stora balkong på nedre botten med höga tomatplantor. Hon kunde tränga sig ut och sitta vid ett litet bord och fika. Blev glad att jag hade tagit en bild på hennes balkong förra sommaren. Jag skickade bilden och hon la ut den på sin Facebook.
Bromma har blivit så mycket tystare nu under pandemin, då flyget till och från Bromma flygplats nästan helt stannat av. Det är så tyst och stilla i mitt näste, där tidigare planen dånade över huset. Öppnar jag balkongdörren nu så hör jag koltrasten och bofinken ute i de gamla ekarna. Regeringen talar nu om att snabbavveckla flygplatsen, som redan innan pandemin inte var lönsam och flytta all verksamhet till Arlanda. Det vore en dröm för oss som bor här, men självklart har förslaget stött på motstånd. Det ska ju helst flygas ända in till kontoren i stan och M, KD och L vill inte veta av någon nedläggning över huvud taget. Häpp!
Snöblandat regn piskade mot bilrutorna när jag satt ensam på parkeringen utanför Linnés Hammarby och väntade på att den värsta nederbörden skulle upphöra. Visst kanske det var en olämplig dag att bege mig till Uppsala för att fotografera våren, men jag var rastlös och ville ut från huvudstaden en stund.
Linnés Hammarby är en underbar plats utanför Uppsala, men nu var jag någon vecka för tidig för att få njuta av trädgården och naturen när det är som vackrast. Trotsade dock det snöblandade regnet och gick en snabb sväng i trädgården och ut i lunden där vitsippor, gullvivor och skogsbingel växte. Trädgårdscaféet var stängt och öppnar någon gång i juni är det tänkt, så jag drack mitt kaffe i bilen innan jag fortsatte in till lärdomsstaden.
Vid hamnplan parkerade jag och vandrade upp mot slottet, förbi stadsparken och jag blev ännu en gång förvånad att jag inte såg vårblommande träd och buskar i den här stan. Något rosa japanskt körsbärsträd i stadsparken, men annars ingenting runt slottet och endast några enstaka i botaniska trädgården. Varken körsbärsträd eller magnolior. Eller missade jag något? Antar att jag är bortskämd med Stockholm där man ser blommande magnolior och vita och rosa körsbärsträd överallt. Vår botaniska trädgård Bergianska, har sin vackraste tid nu med mängder av blommande träd.
Men utsikten uppifrån slottet ner mot barockträdgården i botaniska, med sina granpyramider är mycket vackert. Den vyn är verkligen magnifik!
När jag gick nere i den botaniska trädgården för att leta efter blommande buskar och träd, insåg jag ännu en gång att mitt besök var några veckor för tidigt. Längs Fyrisån gick jag i regnet tillbaka till hamnplan och återvände hem till Stockholm. Jag återkommer en dag senare i maj, eller i juni då det inte regnar och när mängder av spännande växter i botaniska kommer att göra mig nöjd!
Bara för att få känna att det möjligen kan finnas ett slut på pandemin, eller att jag som vaccinerad kanske kan börja röra på mig i Sverige, så har jag bokat ett boende på Österlen några dagar i slutet av augusti. Hade velat bo på underbara Ola Nils gård vid Örnahusen igen, men där var det fullbokat hela sommaren och hösten. Nu ska jag bo precis vid havet i stället. Kanske att jag åker och fluffar lite i Karl Fredriks 800-åriga olivträd.
Givetvis hade jag helst av allt velat se Österlen nu på våren eller försommaren som jag brukar, men det får bli ett annat år. Längtar även oerhört mycket till Gotland, som också får vänta tills det känns ok att åka färja igen.
Vecka 17, 2021 - Vardagar
Om det inte vore för de blommande magnoliorna i Täcka uddens vackra trädgård, eller för de grönskande häggarna så skulle man kunna tro att det här var en måndagsmorgon i januari. Kalla vindar och snöfall plågade oss när vi vandrade en stund på Djurgården. Inne i vitsippskogen var det lugnare och jag tänker att vitsipporna aldrig mer kommer att blomma så vackert och tätt som de gjorde där 2016.
Det blev årets skönaste och vackraste vandring den här morgonen när vi gick längs stranden bort mot Johannelunds koloniområde. Stigen mellan trädgårdslotterna och sjön är kantad av månghundraåriga ekar och marken fylld av vitsippor, häggknopparna svällde och det gör inte alls ont när knoppar brister i år! Vårfågelkonserten var vackrare än någonsin och både Lexus och jag vandrade med mycket lätta steg.
Snart träder vi in i den långa underbara tiden, från det att häggen börjar blomma tills dess att syrenerna blommat färdigt. Det är den tidsangivelsen jag tycker bäst om, inte ´´Mellan hägg och syren´´ då skomakaren tog ledigt och som får folk att varje år utropa ´´då får han en kort semester, eller ingen alls´´ eftersom syrenerna börjar blomma strax efter häggen, ibland samtidigt.
Under våra vandringar här hemma i Traneberg träffar vi ofta hundar med mattar/hussar som vi lärt känna under det här året, som jag fått äran att ha delad vårdnad om finaste Lexus och jag har väl aldrig tidigare varit så social som nu. Innan Lexus kom in i mitt liv var jag mer av en ensamvarg som sällan pratade med okända människor. Nu känns det bara trevligt att prata en stund och Lexus har hittat några fina kompisar.
En av tomatplantorna har börjat blomma!
I min almanacka stod det att jag skulle besöka Norrtälje idag och då var det bara att lyda! Mitt annars så fria liv styrs av min digitala almanacka. På vägen mot Roslagen lyssnade jag på ett avsnitt av podden Röda vita rosen med Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund och det pratades bland annat om örter. Lättsamt, fnissigt och stundtals intressant.
Väl framme i Roslagens huvudstad parkerade jag bilen precis utanför huset på Verkstadsgatan där jag levde mina första nio år. Den lilla gården med två punkthus ligger just nedanför Södra bergen och alldeles intill den centrala staden. Jag såg upp mot vår lägenhet och balkongen som nu var inglasad och gick vidare förbi grannen - fabriksmuseet Pytagoras. På stigen som leder ner till affärsgatorna, mindes jag hur min kompis Kalle och jag i slutet av 50-talet, sprang vi ner till ån med våra metspön och drog upp abborrar och mört i den då mycket skitiga Norrtäljeån. Vad vi gjorde med fisken minns jag inte, antingen fick de återvända till vattnet, eller så fick någon stackars katt smaka.
Idag bor min yngsta syster kvar i Norrtälje, min äldsta syster bor på Yxlan i skärgården och min storebror i Östhammar. Det är bara jag som sviker Roslagen.
Ett par gånger om året brukar jag åka till min barndomsstad som ligger sju mil från Stockholm, för att se vad som senast hänt på den plats som när jag växte upp var en vacker liten idyll. Oerhört mycket har hänt sedan jag lämnade Norrtälje 1975 och det är väldigt få nyare byggnader som jag tycker om. Längs den vackra ån gick jag ut mot hamnområdet, som nu är den stora byggarbetsplatsen och har varit i många är. Här fanns tidigare två fula silos, omringade av ännu fulare lagerbaracker. Att det i stället blir bostäder på stadens vackraste plats vid vattnet är ju mycket bra och de första husen som blev klara närmast bron, blev riktigt fina.
Det stora samtalsämnet är dock de två höghusen som reser sig högt över den övriga bebyggelsen och hur mycket jag än försöker förstå, så gör jag inte det! De passar verkligen inte in i den här lilla staden, utan ser nästan aggressiva ut på platsen, men jag förstår att som bor högt upp i byggnaderna har en fantastisk utsikt mot skärgården. Personligen så tycker jag att de skulle ha fortsatt bygga i den höjden som de första vackra husen. Kajen i trä tycker jag däremot blev väldigt bra!
Jag som lämnade staden för 46 år sedan, förstår givetvis den utveckling som sker och jag tror säkert att yngre personer som har tänkt leva sina liv här är positiva till det nya hamnområdet.
På kyrkogården berättade jag lite för mina föräldrar om livet just nu.
Eftersom jag fortfarande inte besöker restauranger eller caféer så hade jag picknick med mig, men den tog jag ute bland vitsipporna vid vackra Penningby slott med anor från 1400-talet och där tv-serien Huset Silvercronas gåta spelades in 1973. Där satt jag på en trappa och njöt av stillheten och den mycket vackra dagen och funderade över pandemiåret som gått. Se här!
Sedan jag slutade jobba tycker jag bäst om vardagar. Under helgerna och just nu under pandemin, är det alldeles för mycket folk ute på vandringsvägarna som jag brukar använda runt om i stan. På vardagarna däremot är allt lugnare. Måndagar är favoritdagen…
För två år sedan vid den här tiden var jag i Hammarby sjöstad för att fotografera alla hundratals körsbärsträd som då var i full blom. I år hade vissa blommor just slagit ut, men den bästa blomningen kommer att ske under nästa vecka. Det är fortfarande kallt och i tiodagarsprognosen syns ingen värmebölja direkt. Tålamod är något vi nordbor är tvungna att ha.
På Bysistorget var dock körsbärsblomningen fantastisk!
Foodora kom hit med en Capricciosa och på kvällen kom Budbee med Uffes två nya Vardagar. 4 och 5. Sammanlagt 1393 sidor som väntar på att bli lästa! Underbart! Jag började läsa, men grannkillen under mig hade någon slags Valborgsfest med hög musik och någon yngre kvinna som med gäll röst skrek rätt ut hela tiden. Minns inte hur jag somnade.
Trots gårdagens fest i huset, vaknade jag tidigt och travade iväg över broarna mot Långholmen redan före sju. Det var nästan helt folktomt ute under min stilla morgonvandring, med lugn klassisk musik i öronen. Öde på Västerbron.
Långholmen var helt ljuvlig denna första-maj-morgon och jag satte mig på min favoritbrygga vid Pålsundet och drack kaffe, som jag hade med mig i termos. Intill låg en blänkande grann salongsbåt förtöjd. Vattnet helt stilla, några moln som speglade sig i vattenytan dök upp på den annars klarblå himlen.
Jag njöt av mitt kaffe, men önskade mig någon paddlare, eller en glidande vacker träbåt som skulle kunna skapa liv i fotona som jag tog och fick faktiskt min vilja igenom. Tre kajaker närmade sig och gled sedan ljudlöst förbi. Jag frågade om det var ok att jag tog några foton. Inget problem. De nyligen sjösatta vackra träbåtarnas länspumpar gick igång då och då runt omkring mig. Båtarnas träbottnar behöver svälla i vattnet för att bli täta och det tar några dagar. Kompis Pers vackra Tea är sjösatt och ligger här.
Vandrade bort mot västra sidan av ön, förbi kolonilotterna där jag tittade efter kompis Åsa, men hon var inte vis sin lott. Vid Stora Henriksvik såg jag trädgårdsmästare Christina pyssla med något i trädgården och på en skylt stod att caféet har öppet mellan 11- 17. Borta vid Kerstins rosäng blommade narcisser och några röda tulpaner och jag tog några bilder. Kerstin och hennes hund Danne var tyvärr inte på plats den här gången, troligen långfrukost hemma på Slipgatan…
Kaffe igen och en macka på berget intill rosängen, innan jag började min återvandring hem till Bromma. Det var hög tid, för nu började människor leta sig ut och jag ser fortfarande ALLA som smittspridare.
Läste vidare i Vardagar 4…
Som vanligt på söndagsmorgnar var jag tidigt inne i stan och idag var det meningen att jag skulle fota magnolior, men den kalla våren gör att de ännu inte är i närheten av sin bästa blomningstid.
Jag såg direkt att det även var ett hopplöst fotoväder, blåsigt och ett jobbigt solljus och jag raderade de flesta bilderna senare hemma vid datorn.
De Magnolia kobus som står vid Grand Hotell på Blasieholmen var utslagna, men blommorna skadade av frost, bruna i kanterna. När jag var på väg mot Brunkebergstorg, passerade jag Kungsträdgården och var ju tvungen att ännu en gång kolla in körsbärsträden. Otroligt nog var det hästar bland träden den här gången också! Säkert tio ryttare red genom den västra allén, men jag hann inte fram för att ta bilder.
Kyliga dagar gör att träden kommer att blomma längre än vanligt, men nu börjar jag bli lite mätt på allt rosa och längtar efter vitblommiga träd. I Berzelii park blommade de fina körsbärsträden Prunus x gondouini ’Schnee’ framför Berns, men tar det säkert mer än en vecka innan magnoliorna blommar fullt ut.
Det tråkiga Brunkebergs torg som skulle bli så levande och glatt efter förändringen för några år sedan, blev i stället ännu tråkigare tycker jag. Visst kommer alla magnolior att lysa upp torget när de blommar som bäst, men det är i stort sett de enda växter som finns där. Tidigare fanns en liten park med fontän och stora träd. Hade det inte varit bättre att snygga till det som redan var? När alla magnolior blommat klart, finns inte så mycket fint att glädjas åt här.
På Maria kyrkogård lyste verkligen magnolian vid Evert Taubes grav och var en häftig kontrast mot alla kyrkogårdens hamlade lindar.
Vädret under kommande vecka 18 verkar bli liknande som vi haft en längre tid nu, kyligt och därtill regn i mitten av veckan. Lexus och jag vill ha varmare så vi kan åka på utflykter med picknick…
