Tulpanfesten i stan fortsätter!
Lindhagensgatan 22 maj
Vid Årstabron 22 maj
Mellan Drottningholm och Kina slott
En helt underbar beskärning av lindarna vid Kina slott!
Med risk att få en överdos av allt det fantastiskt blommande vackra nu Mellan hägg och syren, så åkte jag ut till Drottningholms barockpark för att få lite ro i skönhetssinnet. Nu vill jag ha strikt symmetri, balans och harmoni. Mina steg var mycket långsamma när jag vandrade i de stora lindalléerna och jag tänkte tillbaka på tiden då alléerna renoverades och över 800 nya lindar planterades. Några enstaka ihåliga anekdotträd sparades.
Visst fungerade det! Jag tyckte inte alls att det var tråkigt med det strikta, utan det gav mig ett lugn idag. Kaffet drack jag vid serveringen intill Kina slott.
Penséutställning vid Kina slott.
Det brukar vara problem med buxbomen i den här ganska utsatta parken, där isande vindar får fart under vintern och buxbom lever ju egentligen här på gränsen vad den tål i Sverige. Men nu i år är den väldigt fin vad jag kunde se!
Nu varnar jag känsliga personer för tråkiga turist/vykortsbilder på slottet. Min fantasi att hitta nya sätt att fånga Tessins vackra slott på bild, infann sig inte.
Jag var nästan helt säker på att jag skulle ´´slippa´´ min favorit häggen om jag begav mig till Drottningholm, men icke! Den här rebellen har smygit sig in i de tuktade lindhäckarna. Häpp!
Nej det här är inte ett ihåligt gammalt häggträd, utan ett så kallat anekdotträd som sparades när de över 800 nya lindarna planterades i parken. Läs mer om Drottningholms lindar här!
Vattenkaskaderna plaskade.
På Drottningholms växlar man snabbt mellan olika trädgårdsstilar. Den stora barockparken framför slottet och den rokokoliknande trädgården vid Kina slott, samt den mer naturlika engelska parken väster om slottet.
Jag blev bjuden på trädgårdskalas mellan hägg och syren!
Underbara Groens malmgård vid Vitabergsparken! Vilken ynnest att få bo i denna ´´Secret garden´´, som min trädgårdskompis gör. Med storstaden alldeles inpå knuten ligger denna ljuvligt vilda och vackra trädgård och idag blev jag sådär extra trädgårdslycklig när jag fick komma in och fotografera häggen, just när den blommar som bäst. Förra året kom jag för sent. Eftersom Stockholms vackraste hägg på Långholmen togs bort för att badstranden skulle utökas med några meter, är jag glad att jag har flera favoriter i huvudstaden.
Jag har skrivit många gånger om den här platsen och det är verkligen en speciell känsla att vandra runt i den här lummiga trädgården, där nu enstaka tulpaner tittar upp här och där i den vackra majgrönskan. Här inne skulle inte stora tulpanhav passa. Tack för besöket, jag kommer igen när caféet är öppet!
´´Mellan hägg och syren´´ är den mest poetiska tidsangivelse jag vet, det är tiden då vi med hjälp av alla våra sinnen, njuter fullt ut. Synen av vildvuxna, svagt hängande träd och buskar, fyllda av skummande häggblomning, den härligt starka doften av både hägg och syren, ljudet av bofink, trädgårdssångare, koltrast och näktergal i försommarens gryning och skymning, känslan av bara fötter mot mjukt gräs och den friska smaken av vårens primörer. Just precis då är det extra gott att leva!
I maj månad, då hägg och syren blommar tillsammans med andra ljuvliga försommarblommor, befinner vi oss i den vackraste tiden under det nordiska året. Det är nu vårtröttheten brukar komma smygande, då vi helst av allt vill lägga oss i gräset, känna doften av blommor och blicka upp mot trädens skira grönska och kanske slumra till en stund och drömma om kommande lata sommardagar. Många av oss har svårt att ta in allt det vackra och ljusets plötsliga återkomst efter en lång mörk vinter och drabbas av vårdepression. Det sägs att ju längre norrut man kommer desto större blir problemet. Visst är charmigt och spännande med våra fyra årstider som skiljer sig så markant åt, men för vår psykiska hälsa vore det bättre att befinna sig runt Medelhavet. Men det är tveksamt om min psykiska hälsa skulle bli bättre om jag inte fick uppleva den svenska våren!
I trädgårdarna blommar tulpaner, förgätmigej, kungsängslilja, balkansippa och tidiga perenner. Vitsippornas vita kronblad börjar skifta i rosa, för att sedan försiktigt slockna och bereda plats för andra örter och gräs som döljer de vissnande anemonerna. När häggens blommor är fullt utslagna, vilket brukar ske en vecka in i maj månad i Stockholm -i år tog det dock mer än två veckor - då börjar den korta magiska tiden mellan hägg och syren.
Det sägs att tidsangivelsen myntades när en skomakare i Torshälla tog semester mitt i försommarens fägring och hängde upp skylten ´´Stängt mellan hägg och syren´´. Ibland är perioden så svindlande kort, att häggens och syrenens blomning under vissa år överlappar varandra. Det skulle betyda att den stackars skomakaren fick en väldigt kort semester, eller ingen alls.
Visst vet jag att perioden mellan häggens och syrenens blomning ofta är extremt kort, men det finns olika sätt att se på den här perioden. Jag brukar se tiden som i den fantastiska TV-filmen ´´Mellan hägg och syren´´ av Boris Engström och Gunnar Brusewitz - som sändes första gången i TV på julafton 1986. I filmen börjar den vackra berättelsen när häggens små runda blomknoppar börjar skifta i vitt, fram till att syrenernas vissna blommor faller till marken. Perioden ´´Mellan hägg och syren´´ kan då pågå i nästan en månad i Stockholm, men egentligen borde väl då perioden heta ´´Under tiden då hägg och syren blommar´´ ? Den tidsangivelsen låter dock inte lika poetisk vacker!
2016 slog häggen ut på östra Djurgården den 7 maj. Det var då koltrasten och näktergalen sjöng som starkast, som en hyllning till denna vackra växt. Nu inleds den stora blomsteryran på allvar för oss nordbor. Körsbärsträden blommar fortfarande men snart börjar det snöa vita kronblad från träden. De tidiga sorterna, som till exempel Prunus ’Accolade’ i Kungsträdgården, har blommat färdigt för länge sedan och drivor av rosa kronblad på marken städades bort i körsbärsalléerna. Jag kan den här tiden känna en viss oro och stress att inte hinna med allt som händer i naturen och i olika trädgårdar och parker, men jag försöker lära mig att njuta av några få platser, i stället för att fara runt för att försöka fånga in så många platser som möjligt. Men jag lyckas sällan...
Häggen lever största delen av året ett undanskymt liv i naturen och i trädgårdar. Det är inget träd man lägger märke till för dess växtsätt, men redan tidigt i april börjar bladknopparna skifta i grönt och man kan senare se de små blomknopparna ligga inbäddade i ett skyddande hölje. I början av maj öppnar sig sedan de hängande vita blomklasarna och ingen vän av växter är då oberörd av denna magiska förvandling. Häggblommornas doft är intensiv att många tycker att den är rent obehaglig, men en majkväll då luften fylls av doften, njuter jag som bäst i hänryckningens tid. De som däremot har för vana att plocka in blommor till sina vaser, ska dock låta häggens blommor vara ifred, eftersom de ger ifrån sig en något kvalmig och märklig doft inomhus. Helst bör den få sprida sin underbara och säregna doft fritt ute i försommarens grönska.
När jag vandrar förbi Vintertullens koloniområde vid Vitabergsparken, brukar jag titta in och se om min trädgårdskompis Mariana är på plats vid sin lott. Idag ropade hon på mig och frågade om jag ville ha kaffe. Jag kom precis lagom till föreningens fikastund och Sofia kyrka just intill, slog tolv när vi satte oss vid det dukade kaffebordet. Den här lugna, skyddade och vackra platsen har 12 lotter och vid den långa gården nedanför lotterna på Malmgårdsvägen, har jag jobbat en gång i tiden. Tack så mycket för att jag blev bjuden på det mysiga trädgårdskalaset!
Mariana visade mig till fram till Arnes fina, blommande lott och när jag skrev boken 2012, kom hans lilla trädgård med på en bild. Den duktiga och trevliga trädgårdsmästaren Arne bor i närheten och tillbringar mycket tid här. Planteringarna där nu gullvivor samsas med tulpaner, ramas in av buxbom som han har har förökat från fyra exemplar.
Och vem har sin lott ´´Paradiset´´ högst upp i sluttningen? Jo en gammal Bajenlirare från 70-talets legendariska trupp. Jan ''Lillen'' Svensson, som spelade tillsammans med Kenta och Billy Ohlsson, Matte Werner och många andra gamla bajenstjärnor. Det var på den tiden då min bror och jag såg många matcher på Söderstadion och då bodde de flesta av spelarna här på Söder. Idag är Bajen ett internationellt lag.
Här inne i häggen på Skånegatan vid uppfarten till Sofia kyrka, fotograferades jag av tidningen ´´Mitt i´´ när boken släpptes 2013 och jag skulle berätta om tiden mellan hägg och syren. Bilden får jag inte använda och lika bra är det...
Runt Sofia kyrka, som ligger högst upp i Vitabergsparken, blommar nu stora fält av tulpaner i den berömda ´´Stockholmsblandningen´´ som man kan se på många håll runt om i stan. Det lättar upp den lite allvarliga stämning som brukar råda vid en kyrka, även om det just här vid Sofia, inte finns någon kyrkogård med gravar.
Förutom caféet inne på Groens malmgård, som har öppet onsdag-fredag, kan man både fika och äta hamburgare och pajer vid ´´Kajsas i parken´´ som har öppet varje dag mellan 10-19.
Vårprakt vid Greta Garbos torg.
Sköna Eken...
På Slussen som under en mycket lång tid framöver kommer att vara en arbetsplats, står Lena Cronqvists ´´Fem flickor´´ i brons och ser lite förvirrade ut.
Vid Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan, har en del av trädgården just renoverats.
De här vackra tulpanerna hittade jag i en backe invid Stigbergsgatan.
Mahonia, denna av många så hatade växt. Antagligen har den fått ett så dåligt rykte för att folk använder den på fel plats. Den trivs inte i full sol, utan blir vackrast i skuggigare lägen och då bränns inte bladen som de gör på våren, om de är planterade i ett soligt läge. Jag tycker att den är ganska OK här vid trappan! Eller?
Stig Claessons park
Nere på stan blommar häggen och päronträden vackert inne i Centralbadets trädgård på Drottninggatan.
Inne i Centralbadets trädgård råder ett speciellt klimat mellan de höga husen och här har syrenerna redan börjat gå i blom.
Och på Norra Bantorget fortsätter narcissen Actea att blomma så vackert i stora fält. Det är en av de finaste narcisserna tycker jag.
Hägg brukar inte få finnas i stadens finrum, men här just intill riksdagshuset, med utsikt mot Rosenbad och Sagerska huset (där stadsministern bor), har den här vilda växten en fin och framträdande plats.
Samma hägg med Operan som bakgrund.
Helgeandsholmen där Riksdagshuset är placerat.
Strömparterren med slottet i bakgrunden.
Självklart besökte jag som vanligt Järnpojken på Bollhustäppan, när jag passerade Gamla Stan och ett kvarter därifrån drack jag mitt kaffe på favoritcaféet ´´Under kastanjen´´. Se mer om Järnpojken här!
Jag fick nästan springa in till pojken då jag såg att 500 fotograferande japaner med raska steg var på väg in för att ta bilder av Sveriges minsta offentliga staty. Jag tog mina bilder snabbt och avlägsnade mig för att inte fastna i folkmassan.
På Själagårdsgatan har Eddie Grahn kvar sin butik och han fortätter att ha sina härliga vandringar i Gamla Stan. Läs mer om Eddie här!
Inne längs de uppvärmda gränderna i Gamla Stan blommar träden tidigare än ute på malmarna. Här vid Tyska Stallplan har hästkastanjen börjat gå i blom.
På Norra Benickebrinken har snart magnolina blommat färdigt för i år.
Badstrand i stället för den vackra häggen
Nu vet jag vad som hände på Långholmen när min favorithägg, som brukade doppa sina blommor i Mälaren, sågades ner just innan den skulle börja blomma. Badstranden skulle utvidgas och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...! Stockholms vackraste hägg finns inte mer! Långholmen och jag fick en ordentlig käftsmäll!
Sådana här vackra platser i Stockholm borde skyddas! Vad är tio meter strand mot ett övervackert häggbestånd!
Båda mina favoritöar i Stockholm har förändrats den här våren.
Stockholms stads parkansvariga på besök i slottsparken
Idag fick jag finbesök i slottsparken! Det här trevliga gänget från Stockholms stad, konfererade på Engsholms slott och ville även ha en trädgårdsvandring med mig. Jag brukar vara ganska nervös inför vandringarna i slottsparken, men jag var så nyfiken på dessa personer, att jag glömde bort att vara nervös. Några av dem har jag haft mailkontakt med när jag tiggt växtlistor från olika parker, som Björn Embren (som tyvärr inte kunde närvara idag), Jean-Louis Dessalles och Bodil Hammarberg. Med på vandringen i parken var även Stockholms relativt nya stadsträdgårdsmästare Elisabeth Rosenquist Saidac - fyra från höger i bild. Den titeln slår ju till och med slottsträdgårdsmästare...! Kontaktperson inför mötet var Britt-Marie Alvem.
Vädret var strålande och jag berättade om slottsparken, men eftersom jag var nyfiken på vad som händer i Stockholms parker, blev det mycket prat om till exempel träd i huvudstaden, framför allt om den vackra och trendiga Magnolian som dyker upp överallt i Stockholm. De visade en intern app, med en karta över staden där alla stadsträd var markerade. Klickade man på ett markerat träd, visades trädets namn! Det kommer även ett webb-program med liknande funktion! Sånt där blir jag ju toklycklig av och längtar tills programmen blir tillgängliga för alla.
Jag fick en bok som tack och de sa att jag var välkommen att maila om jag hade frågor om parkerna eller om stadens gatuträd mm. Det känns bra, eftersom jag ofta har funderingar när jag vandrar i vår vackra stad.
Trots det hårda besökstrycket i Stockholms parker, så har det på de flesta ställen blivit mycket vackrare under de senaste tio åren. Många nya spännande träd planteras, stora satsningar på vårens blomsterlökar, mängder av sommarblommor i urnor och i planteringar och användningen av perenner ökar! Under mina vandringar i staden upptäcker jag alltid något nytt att njuta av.
Jo då, jag frågade även om massakern på Långholmen, när min favoithägg sågades ner och de skulle ta reda på vad som hänt och meddela mig!
Nu hoppas jag att alla fick en fin kväll på Engsholm, tyvärr ser morgondagen inte ut att bjuda på en magisk soluppgång över stilla vatten!
Prolog - Mellan hägg och syren
Tanto, Årstaviken. Tack för att ni planterat alla dessa blomsterlökar just här! Bild från14 maj.
Samma plats den 19 maj kl. 04.30.
22 maj
13 maj 2017
I Centralbadets trädgård och ute på Djurgården, har häggen börjat blomma. ´´Hemligt går träden i blom´´ skrev Beppe Wolgers när han 1961 knåpade ihop texten till Monica Zetterlunds ´´Sakta vi gå genom stan´´!
Mitt uppdrag den här helgen var att fotografera stadens tulpaner, även om jag borde ha väntat en vecka till då de är i sin bästa blomning. Nu blev det inte bara tulpaner som hamnade på mitt minneskort den här dagen, som var starten, inledningen, upptakten, prologen till årets vackraste tid - Mellan hägg och syren! Det är nu man borde vara ledig för att kunna njuta av allt det vackra. Fullt ut!
Min vandringsväg Dag 1:
Tunnelbana till S:t Eriksplan, där jag vid nr. 89 fotade Magnolia kobus som frusit och fått sina blommor brunfärgade, som så många andra efter veckans alla minusgrader. Jag fortsatte bort mot Vanadisplan för att där ta bilder på tulpaner i olika färger. Dagens tulpaner mixas i färger som vi förr inte kunde tänka oss och jag tycker att det är ganska roligt. Fortsatte Sigtunagatan och in genom Vasaparken. Fotograferade vita Balkansippor och Kungsängsliljor som växte kring ormhasseln inne i Sinnenas trädgård. Trädgårdsmagi! Vandrade förbi Sven Harrys konstmuseum på Eastmanvägen och in till höger på Valentin Sabbats gata där allén med Magnolia ´Merril´ blommade.
Fortsatte Dalagatan ner mot Norra Bantorget, där ett fantastiskt blomsterhav mötte mig på det förr så tråkiga tafiktorget. Nu var det inte tulpanerna som fångade mitt största intresse, utan alla tusentals vita Narcisser av sorten 'Actea' som är så magiskt vackra och jag minns att det under hösten 2014 planterades 23 000 blomsterlökar på Norra Bantorget. Jag vandrade Barnhusgatan fram mot den stora blommande Magnolian på Drottninggatan och sedan in i Centralbadets trädgård, där häggen just gått i blom och trädgården inleder nu sin magiskt vackra tid. Följde Olof Palmes gata ner till Vasagatan och jag gick bort mot Centralen, där de mycket tätplanterade tulpanerna i refugplanteringarna blommade så oerhört vackert.
Nu tog jag mig över till Kungsholmen och smet in i Sarafens trädgård, där Magnolian blommade och där det även finns ovanligheter som Pappersmullbärdsträd, Hickory och Tulpanträd. Jag fortsatte Hantverkargatan upp, förbi Kungsholms kyrka och vidare in på Scheelegatan. Fleminggatan. In till Grubbens trädgård där jag tog bilder på två rader av Magnolior. Tillbaka genom Polishusparken och in till Ilcaffé på Bergsgatan för att fika med två andra Stockholmsvandrare! Tunnelbana hem från Fridhemsplan. Så! Där har ni min vandringsväg denna soliga lördag i mitten av maj.
Dag 2:
Söndagen bjöd på ett vackert fotoljus och jag vet inte om det är ett ålderstecken att jag trivs bättre i det här vädret än i lördagens starka solsken. Vattnet låg stilla runt staden och temperaturen var behaglig.
Med bil till Humlegården, Stureparken, Ringvägen och Tanto!
Centralen på Vasagatan.
Actea-magi vid Norra Bantorget.
Nyplanterad Magnolia på Norra Bantorget.
Norra Bantorget.
Humlegården
Stureparken. Det planteras magnolia överallt nu och de förr så exotiska inslagen i Stockholm, har blivit en vanlig växt både längs gator och i parkerna.
Humlegården - Tokyokörsbär
Ringvägen
Vanadisplan.
Ormhassel och vita Balkansippor i Sinnenas trädgård.
Magnolia 'Merril' vid Valentin Sabbats gata.
Magnolia - Drottninggatan 90
Underbara Centralbadets trädgård där häggen börjat blomma.
Serafens trädgård.
Grubbens park på Kungsholmen.
Köldskadad Magnolia kobus på S:t Eriksgatan 89.
Vid Djurgårdsbron 16 maj
Lindhagensgatan.
Fogelströmvandring i Sofia församling
Duktiga guiden och ordförande i Sällskapet Per Anders Fogelströms vänner, Kent Josefsson berättade på Åsöberget om programmet för årets Fogelströmsfirande!
10 maj 2017
Klockan 18.00 på onsdagen den 10 maj, anslöt vi oss till den ganska stora gruppen som skulle vandra på Söder i Per-Anders Fogelströms fotspår, eller rättare sagt i hans karaktärers fotspår i ´´Mina drömmars stad´´ .
I år skulle Per-Anders Fogelström fyllt hundra år och det uppmärksammas på många sätt i huvudstaden under det här året, bland annat med vandringar i kvarteren där handlingen i böckerna utspelar sig. Det var mina vänner Per och Catherine som var med mig på vandringen, vars första stopp var uppe på Åsöberget. Där högt uppe på Söders höjder berättade Kent om årets program och att en dokumentär om Fogelström ska sändas i SVT den 22 augusti i år.
När vandringen väl kom igång igen, stannade vi i gränden som förr kallades Sopgränd. Kent berättade om hur Henning och Lotten fick sin första bostad tillsammans här. Vi fick även veta att det var på Erstagatan 20 som Emelie bodde sin sista tid, den vänliga, hjälpsamma och starka kvinnan som finns med i alla fem böckerna i stad-serien. Det var på den här adressen som hon tyvärr lämnade oss läsare i sista boken ´´Stad i världen´´ !. Vandringen avslutades uppe på Fjällgatan där Per-Anders Fogelström bodde i nr. 30, fram till sin död 1998.
Innan vi återvände till våra hem - Per och Catherine boende på Söder och jag i Bromma - tog vi ett glas vin på Matboden - Folkungagatan! En fin kväll var det!
I boken ´´Mina drömmars stad´´ bodde Henning och Lotten högst upp i det här huset vid Åsögatan.
Erstagatan 20, det var här som Emelie bodde sin sista tid, den vänliga, hjälpsamma och starka kvinnan som finns med i alla fem böckerna i stad-serien.
Per och Catherine framför Per-Anders Fogelströms bostad på Fjällgatan 30. Han bodde med sin fru Sara i en trea på översta våningen och hade sin skrivarlya uppe i vindsvåningen, med en makalös utsikt över Stockholm. Per-Anders dog 1998, men hans fru levde kvar i lägenheten fram till sin död 2013. Hon blev 98 år!
Min favorithägg på Långholmen har sågats ner
Vad är det för ena dårar som härjar i stan, sjöng Olle Adolphson när rivningsvågen gick som värst i Stockholm på 60-talet! Vad är det för ena dårar som härjar på Långholmen säger jag idag! Jag älskar blommande hägg och den här fantastiska skönheten vid badstranden har jag njutit av varje vår. Nu är allt nedsågat och jag har svårt att komma över chocken. Nedsågningen har skett just innan blomningen och mitt i tiden då fåglarna bygger eller ruvar. Stubb-bilden har jag lånat av Kerstin Wilson som har Rosängen på ön!
Senare fick jag reda på att den fantastiska häggen har tagits bort för att i stället anlägga 5-10 m längre badstrand...!
Den är bilden har jag lånat från Kerstin på Rosängen, det var hon som upptäckte den här våldtäkten på Stockholms vackraste hägg!
Stockholms gröna rum i ´´Älskade Östermalm´´
När boken ´´Stockholms gröna rum´´ släpptes våren 2013, så uppmärksammades den hyfsat bra i trädgårdsvärlden och bland Stockholmsälskare. Boken finns inte längre att köpa i bokhandeln, men det finns tydligen några ex. kvar här!
Det känns kul att den inte är bortglömd, då Paulina Bylén på tidskriften ´´Älskade Östermalm´´ hörde av sig och ville göra något om Östermalms och Djurgårdens trädgårdar. Hon har sammanställt en mycket fin artikel/bildserie i nya numret - nr. 5 2017. Som jag brukar säga - boken fortsätter här på bloggen och på Facebooksidan med samma namn, där jag visar Stockholmsbilder i en aldrig sinande ström...!
Magnolia i Berzelii park
När Ulf Nordfjell omgestaltade Berzelii park 2012 efter en renovering av trädgården, ritade han in en plantering med bara Magnolia och placerade ljusgula tulpaner där under, som blommade samtidigt med de vita skönheterna. De tre olika sorterna är Magnolia kobus, Magnolia x loebneri 'Merril' och Magnolia stellata. När dessa favoriter blommar som de gör i år (förra året var blomningen svag) blir den här planteringen som ett fantastiskt smycke i en av Stockholms äldsta parker.
Jag tog tunnelbanan in efter jobbet för att fotografera allt detta vackra, eftersom jag vet att de snart har blommat färdigt. En annan anledning till att jag åkte in just idag, är att det under flera nätter ska bli minusgrader. Minus 4 grader natten till onsdag och jag är väldigt tveksam till att dessa blommor ska klara så många minusgrader.
Läs mer om Berzelii park här!
Hjälstaviken - en slättvandring
7 maj 2017
Vid Parnassen intill Hjälstaviken hittade jag vitsippshaven som jag saknat på andra platser i år. Jag tycker att det i år inte är lika tät vitsippsblomning i Engsholms slottspark som det brukar vara, men här blev jag så där härligt naturlycklig av vårens favoritblomma. Det är en omöjlighet att fånga dessa vitsippsbestånd på bild, men hela den här nästan parkliknande lunden var fylld av dem och jag har sällan sett så mycket gulsippor.
Hjälstaviken som är en blandning av sjö och våtmark, ligger 17 km öster om Enköping och eftersom jag behövde ännu en naturvandring så begav jag mig dit den här sjätte dagen i maj, för att få känna på naturens läkande kraft. Det här blev en mycket märklig vandring. Efter dessa fantastiska vitsippsbackar, fortsatte vandringen ut på vidöppna fält. Hjälstaviken är en av Sveriges mest kända fågelsjöar och den här dagen var det många som skådade fåglar från olika platser, mest från fågeltornet, där jag stod en stund och lyssnade på de mest hängivna skådarna när de diskuterade vad de såg i sina enorma kikare. Jag tror att de riktade sina tuber mot den sällsynta dvärgmåsen som lär finnas här. Visst tycker jag om fåglar och när jag som barn fick en fågelbok i present, begav jag mig ut i Roslagens natur och prickade i boken vilka fåglar jag sett. Sedan dess har jag varit intresserad av fåglar, men inte alls så besatt som människorna i fågeltornet. Jag nöjer mig med att njuta av fågelkonserterna i Engsholms slottspark och vet ganska exakt när bofinken, sädesärlan och näktergalen brukar anlända på våren.
Vandringssträckan var 7 km, men den kändes mycket längre, kanske beroende på att man gick 4 km ute på helt öppen mark och det kanske kan tyckas tråkigt, men det kände på något sätt befriande med de stora vidderna. Jag blåste min själ ren, som Ulf Lundell sjunger och såg den här vandringen som en omstart, nu ser jag bara positivt på framtiden!
Jag läser i min utmärkta vandringsbok - ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ av Carl-Henrik Henrikson och Mattias Henrikson.
Vikens södra del är ett herrgårdspräglat landskap där backarna är bevuxna med lövträd. På andra sidan vägen ligger Ekolsunds slott i en stor äldre park. Slottet ritades av Simon de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä. Stora Parnassen anlades under senare delen av 1600-talet. Man kan fortfarande se parkens gångstigar. Gustav III uppehöll sig gärna på slottet. Han lät försköna parken och byggnaderna.
Gulsipporna trivdes gott i den vita sippans sällskap.
Då var det bara att trampa iväg!
Ibland var hindren krångliga även för människor, eller i vare fall för mig...
Måsarnas skrän i den här kolonin, fick mig att tänka på Ronjas vildvittror och Hitchcocks ´´Fåglarna´´. Jag tror att det var här som proffsskådarna kikade efter den sällsynta dvärgmåsen, men jag är inte säker. Uppspelta var de i varje fall. Det lär ha uppmärksammats 245 olika fågelarter här i Hjälstaviken.
Ja men visst, det är ju här ni ska vara, ni vitkindade gäss! Inte i parkerna på Djurgården!
Det var ungefär här som jag började längta tillbaka till Parnassens vitsippsbackar igen.
När jag till slut nådde en annan naturtyp än åkermark och sankängar, såg jag mängder av backsippor i de torra enbuskbackarna.
Någon fågelfotograf är jag sannerligen inte, här sköt jag från höften när jag tittade upp från backsipporna. Fågelskådarna undrade väl vad jag gjorde på marken bland blommorna med min kamera, när tusentals fåglar fanns att fotografera.
Sista biten innan jag avslutade min 7 km långa slättvandring
Tillbaka i paradismarkerna bland gulsipporna där jag startade.
Jag älskar att vandra på sådana här stigar, där markerna på båda sidor var täckta av sippor.
Stockholms vackraste lekpark just nu?
På väg till ögonläkaren på Östermalmsgatan, passerade jag Humlegården, vars lekplats verkligen bjöd på prunusblomsteryra. Visst måste väl barnen må bra av allt detta vackra? Jag gjorde det i varje fall!
I Sinnenas trädgård vid Vasaparken, råder lugnet som vanligt. Två Prunus 'Accolade' välkomnar gästerna in i trädgården.
Inne i min favoritträdgård i city, blommade också någon Prunus, tyvärr var det skugga vid caféet där jag brukar kaffefika, här inne i Centralbadets trädgård, bara några stenkast från Hötorget.
Blomsterprakt även i Berzelii park, där den ljuvliga Prunus x gondouini 'Schnee' blommade fantastiskt idag.
Prunus 'Schnee' - allén i Berzelii park!
Även magnolian har börjat blomma inne i Berzelii park. Dramaten i bakgrunden.
Frösviksrundan i Bogesund
Hägg-grönska
1 maj 2017
1 maj och min starka längtan att ensamvandra i skogen, gjorde att jag tog mig ut till Bogesundslandet utanför Vaxholm, där jag trampade iväg med matsäck och kamera på Frösviksrundan som är 7 kilometer lång. Stockholm kan ibland vara påfrestande när det blir för mycket folk på de platser som jag vill besöka och det ska bli skönt att nästa år slippa använda helgerna till stadsvandringar. En av många fördelar med Stockholm är närheten till naturen åt alla väderstreck och just idag åkte jag nordost ut mot Bogesund. Den här dagen längtade jag efter tystnad, förutom fåglarnas vårkonserter då, och jag var lite osäker på om det skulle vara mycket folk även ute i skogen den här lediga dagen, men jag såg faktiskt inte en människa under min vandring! Förutom kvinnan på Frösviks gård som hjälpte mig när jag tappat bort de röda markeringarna ute bland träden och hamnat lite vilse.
- Hej, jag har gått vilse!
- Det var inte bra! Vart är du på väg?
- Till min parkerade bil.
- Och var står den då?
- Ingen aning...
Till slut fick vi ordning på vart jag skulle gå!
Början av vandringen gick genom skog som nyligen avverkats/gallrats och var väl inte den vackraste naturtypen direkt, men det blev bättre när jag senare skymtade sjön. Jag upptäckte ännu en gång att jag inte blir lugn av skogar utan öppna ytor, där jag inte ser ängar, hagmarker eller vatten. Tvärtom kan jag känna mig stressad och instängd, och då menar jag i mörka gran- och tallskogar. Mitt inne i skogen bland mängder av fällda träd, fanns en informationsskylt som berättade att det en gång hade legat ett tegelbruk här, på grund av lerans höga kvalitet på den här platsen. I början av 1800-talet minskade tillgången på lera och tegelbruket lades ner. De spår man ser idag är de stora vattenfyllda groparna där man en gång grävde.
När jag såg vattnet mellan träden kändes det genast lättare. På den här slingan är man tvungen att passera två kohagar och eftersom jag har koskräck, tittade jag mig noggrant omkring när jag passerade hagarna. När jag kom fram till båtbryggan vid Stora Värtan, åt jag min matsäck och njöt av kaffet, innan jag fortsatte min vandring in i skogarna och nu dominerade lövträden, tack och lov.
På de våtare markerna i skogen grönskade häggen, som ju har ensamrätt på den tidiga grönskan i månadsskiftet april-maj. Jag kom ut ur storskogen och odlingsmarkerna låg vackert ner mot sjön och efter en stig fanns en skog av lindar, där flera var cirka 300 år gamla. På en skylt kunde man läsa:
´´Området består av igenväxande hagmark. Här finns gamla lindar av mäktiga dimensioner samt en del andra äldre lövträd. Detta hagmarksområde, som är fredat som domänreservat sedan 1916, skall skötas så att den olikåldriga lövskogen bibehålles´´
Det var mäktigt att se de gamla lindarna på en sådan här plats, jag är ju mest van att se dem i Stockholms parker.
Den har vandringen var perfekt för mig den här dagen. Ingenting var direkt storslaget vackert, förutom lindarna då, men annars fanns inga fantastiska vitsippsbackar, utan vitsippor och blåsippor växte lite här och där, ofta tillsammans under träden. Det var ganska skönt att det var sådär lagom vackert. En vanlig skog liksom. Jag var inte på humör att ta till mig fantastiska blommor eller storslagna utsikter den här dagen. Fröviksrundan och jag klickade fint 1 maj 2017.
Vädret var strålande och jag kände att naturvandringar är viktigt för mig och jag kommer nog att varva mina kommande stockholmsvandringar med sådana här vandringar i naturen i stadens närhet. Se nya listan i ´´Stockholms gröna rum´´ här!
Lindar i en lång rad utefter åkern.
En av de gamla lindarna i lindskogen! Det ser ut som de nedre grenar vill balansera upp trädet.
Och jag gick över stock och sten, stubbar och rötter...
...och jag stötte på de här dubblestackarna. Jag vet inte om jag tidigare sett två myrstackar bredvid varanda?
En ensam rödsippa!
Och så den grönskande, älskade hägget!
Ibland var vandringsleden mer som en hinderbana.
Äntligen vatten!
I skogen går liv och död hand i hand!
Innan jag lämnade Bogesundsområdet, var jag tvungen att besöka min favoritbok i Bogesunds slottspark. Grenen som vill vara lika grov som huvudstammen.
Kollovandring vid Årstaviken
Ulf Gråbergs underbara barocklott i Norra Tanto.
Trots att Refugium, som den här lotten kallas, har tappat sin magi när den gamle, mystiska och skygga landskapsarkitekten Hans Drost lämnade över platsen till en mer öppen och ordningsam person, kan jag inte hålla mig ifrån platsen. Något finns tydligen kvar, men något ostört rum är det inte längre. Läs om Refugiums storhetstid här!
Boken om Refugium, skriven av Ingela Bendt 2008
I startgroparna...
Många magnolior har gått i blom bland de 500 kolonilotterna vid Årstaviken.
Vissa fåglar väljer sin boplats med omsorg.
Utsikten från lotterna förändras hela tiden när Liljeholmens bostadshus växer upp på andra sidan Årstaviken.
Anna som jobbar på Allt om Trädgård, är glad åt sin fina lott i Södra Årstalundens koloniområde!
Från Trädgård på spårets Facebooksida:
Hej alla som följer Trädgård på spåret här på Facebook!
En del av er har kanske läst i Södermalmsnytt att TPS skall lägga ned verksamheten på spåret. Därför vill vi klargöra lite kring vad det är som händer.
De senaste två åren har vi haft stora problem med nedskräpning och vandalisering på spåret. Det har tagit mycket energi, glädje och fokus från själva trädgårdsverksamheten och påverkat föreningens ekonomi. Därför har vi tagit beslut om att säga upp vårt arrendeavtal. Vi kommer att avsluta vår verksamhet på spåret och försöka lämna platsen på ett fint, ordentligt och glatt sätt under våren. Vi återkommer med datum för en avslutning lite längre fram. Vi kommer att vara nere på spåret onsdagar från kl 18 och söndagar ca 12-14. Välkommen att komma ner och hjälpa oss att avveckla eller bara prata en stund.
Trädgård på Spåret som förening kommer så klart att leva kvar och vi letar nu efter en ny plats att flytta till. Vi tar gladeligen emot om du har något konkret förslag eller idé.
Om du är intresserad att vara med i föreningen och utveckla den vidare, så kan du bli medlem genom att swisha eller betala in 300 kr (familj), 200 kr (singel) eller 100 kr (reducerat) till Swish 123 470 19 00 eller BG 849-9998
Om du inte kan vara aktiv medlem, men vill stödja vår förening, så kan du som ”Spårets Vän” swisha ett valfritt belopp med meddelandet "vän".
Även om vi inte stannar kvar så är intäkterna viktiga för att täcka våra kostnader i samband med flytt och återställning.
Hoppas att vi ses nere på spåret i vår!
Huset på höjden
29 april 2017
I 20 år har jag pendlat mellan min bostad i Bromma och jobbet i Engsholms slottspark på Mörkö, en sträcka på sju mil och varje morgon när jag kört Essingeleden söderut, har jag sneglat upp mot det märkliga huset på höjden i Gröndal. Det vita huset med lökkupol som kallas Villa Utsikten, har blivit som ett magiskt sagohus på något sätt. Vem bor där uppe och varför har byggnaden den där lökkupolen? Och hur tar man sig dit?
Ibland har jag sett att någon promenerar på en gångbana intill den hysteriskt trafikerade Essingeleden och jag har då tänkt att jag någon dag ska ta den vägen upp mot lökbyggnaden och idag blev det äntligen verklighet. Som vanligt när jag såg byggnaden på håll, föll blicken på takets ryskinspirerade kupol och det kändes lite spännande att närma sig villan. Jag började min vandring hemma i Bromma på morgonen och gick över Tranebergsbron, ut mot Lilla Essingen, över till Stora Essingen och under Essingeleden för att komma upp på gångbanan som skulle ta mig till Gröndal. Det här är allt annat än någon vacker vandring i Stockholms gröna rum kan jag säga. Trafiken dånade intill mig och det var svårt att hitta något vackert att fästa blicken på, förutom huset på höjden framför mig.
När jag till slut kom fram och vek av vid parkvägen upp mot huset, blev omgivningarna vackrare. Utsikten var storslagen även om den galna Essingeleden såklart störde. När jag så stod framför Villa Utsikten var det som att magin och mystiken försvann på något sätt, som det ofta händer när man gör verklighet av drömmar. Jag tycker fortfarande mycket om byggnaden och jag undrar fortfarande vem som bor där!
Jag tog trapporna ner till stranden och började vandra bort mot Liljeholmsbron. Utefter strandvägen fanns långa sträckor med trädäck bort till Gröndals båtklubb. Efter det att jag vandrat över Liljeholmsbron gick jag bort till Café dello Sport på Pålsundsgatan 8, för en snabbfika innan jag fortsatte till Långholmen. Där hälsade jag på tre kompisar som på lite olika sätt brinner för trädgård.
När jag vandrade hemåt över Västerbron hade jag lyssnat å ljudbok i nästan tre timmar när Karin Berglund läste ur sin underbara bok ´´Det var en gång en trädgård´´. På vissa platser under min vandring, där det inte fanns mycket vackert att se, blev det en skön och lite märklig kontrast när Karin läste om sin trädgård med huset från mitten av 1800-talet som var omgärdat av syrener som nådde upp till taket. Hon berättade även om fantastiska blommor, många som jag själv har som favoriter, samtidigt som dånande långtradare drog förbi på Essingeleden. Som tur var gjorde jag avstickaren ner till vackra Långholmen där båtarna lades i kanalen och borta vid Stora Henriksvik var det säsongspremiär för mitt favoritcafé!
Lilla Essingen till vänster, Västerbron mitt i bild och bakom stadshuset gömmer sig Kaknästornet.
Lilla Essingen.
Lilla Essingen och längst bort i bild skymtar min by i Bromma och min Tranebergsbro.
Gröndals strand
Det här vackra huset ligger i Gröndal. Tyvärr är inte omgivningarna lika vackra.
Restaurang Loopen nedanför Liljeholmsbron
Äntligen nådde jag fram till Långholmen...
Den här gamla träbåten har fått en fin plats framför den speciella valk-asken!
Efter 17 års väntan fick så äntligen kompisen Åsa sin kolonilott här på Långholmen, med ett fantastiskt läge! Nu ska här odlas!
Och i Stora Henriksviks trädgård var trädgårdsmästare Christina i full färd med vårbruket, med god hjälp av två trädgårdsarbetare från Eritrea. Läs mer om den vackra trädgården här!
Vid vackra Rosängen var Kerstin på plats och satt upp nya informationstavlor. På ängen blommade lysande gula påsklijor i den begynnande grönskan. Läs mer om hennes kära rosäng här!
Blomstrande vårfest i Ulriksdals slottspark
Mellan 19 april och 1 maj pågår en blomstrande vårfest i Ulriksdals orangeri, som byggdes på 1600-talet. Ljuset och alla statyer skapar stundtals ren magi när fantastiska, historiska tulpaner visades. Förste slottsträdgårdsmästare vid Drottningholm, Paulina Landin står för regin och jag njöt en timma bland dessa 150 historiska tulpaner, innan jag återvände till den mycket tveksamma och långsamma våren utanför i verkligheten.
Tulipa 'Gerard Dou' från 1960
Tulipa aucheriana Baker från 1883
Tulipa 'George Grappe' från 1939
Det var en mycket avslappnad atmosfär här inne...
Tulipa 'Nizza'
Tulipa 'Red Hue' från 1700-talet. Jag tror att jag tyckte bäst om den här kompisen! De liksom dansar...
Tulipa 'Saint Tropez'
Tulipa 'The Lizard'
Tulipa 'Edith Maria'
Våra drömmars stad
22 april 2017
Egentligen är jag ganska mätt på Kungsans rosablommande Prunus 'Accolade', men jag kunde trots det inte låta bli att ta några bilder när jag hastigt passerade Stockholms folkpark idag. Sociala medier svämmar nu över av fantastiska bilder av trädens blomning som är starten på huvudstadens vår och visst gläds även jag åt de två rosa alléerna som skapades 1998 när Stockholm skulle bli kulturhuvudstad. Men som sagt, lite mätt är jag och min rosakvot är fylld för för ett tag framöver!
Karl XIII vakar över de rosablommande träden!
På Adolf Fredriks kyrkogård brottades jag med ljuset och fick se mig besegrad av den starka aprilsolen.
Temat för årets vårblommor i 800 urnor i Stockholm är ´´Våra drömmars stad´´ och i Kungsträdgården fylldes även planteringarna av förgätmigej, bellis och penséer.
Fiske i Stockholms ström utanför Strömparterren!
Urnorna i Stigbergsparken på söder var prydda med blommor i årets blomstertema - ´´Våra drömmars stad´´. Under dagens stadsvandring var det tänkt att jag skulle dokumentera olika platser i Stockholm där vårurnorna var fyllda av Fogelströmstemablomster, men vandrarkamrat Per och jag fastnade i stället på Café Bakverket på Bondegatan...!
Tuff vår i Bergianska trädgården
Underbara porslinshyacinter, en av mina absoluta favoriter bland vårblommande smålök. Den har som väntat klarat de riktigt kyliga nätterna bra.
Körsbärskornellen, Cornus mas har heller inga problem när temperaturen sjunker ner mot 5-6 minusgrader.
Skenhasselns små blommor verkar också ha klarat kylan ganska bra.
De växter som blivit hårt ansatta av de kyliga nätterna förra veckan då det en morgon var -7 grader, är tidigt blommande rhododendron och magnolior. Den här spröda Rhododendron mucronulatum 'Cornell Pink' har problem att hålla sina blommor vid liv.
Magnolia stellata däremot, vilar och väntar ut den värsta kylan innan de vecklar ut sin fantastiska blommor.
Den här Magnolia 'Merrill' som är placerad i ett soligt läge har fått en riktig smäll av kylan, men det finns fortfarande många knoppar kvar som säkert blommor som de brukar nu snart. Det är alltid ett problem att placera tidigt blommande växter i full sol i söderläge, eftersom de då får problem när det blir så kalla nätter som vi nu haft.
Den tidigt blommande Rhododendron oreodoxas blommor blev hårt drabbade.
I flera år har Bergianska trädgården jobbat med en Gotländsk trädgård invid Brunnsviken, nu börjar den ta form!
I rätt tid för trädgårdsmagi
För att få känna en trädgårds själ och skaparens innersta tanke, så gäller det att få till besöket i rätt tid. Ibland är vistelsen planerad för att uppleva en viss blomning, men ofta är det en slump och det är egentligen då som riktig magi uppstår! Som när jag blev fullstänidgt knockad på Isola Bella 2010!
När jag fotograferade för min bok Stockholm gröna rum så ville jag visa bilder från trädgårdarna när de var som vackrast, vilket brukar vara från sen vår och fram till försommaren. Jag vet att många har besökt och kommer att besöka Stockholms parker och trädgårdar, med min bok som vägvisare och det finns risk att några kan bli besvikna eftersom vissa platser inte visar upp någon större prakt just i semestermånaden juli. Jag brukar säga att man borde besöka en trädgård fyra gånger om året vid olika årstider för att kunna bedöma platsen. Samma sak gäller när man reser utomlands, där jag har lyckats komma i exakt rätt tid vid några tillfällen, för att uppleva trädgårdsmagi. Se bilderna och länkarna nedan:
Tillbaka i Venedig
6 april 2017
Sommaren 1976 förlovade vi oss i en gondol i Venedig - min dotters mamma och jag. Den 6 april 2017 var jag tillbaka i den vackra staden, nu tillsammans med min dotter och hennes halvsyster. Att vandra i stadens labyrint av kanaler och smala gränder är verkligen något utöver det vanliga. Gondoler glider romantiskt fram invid de gamla husen och jag såg en gondoljär som surfade på sin mobiltelefon samtidigt som han styrde in sin vackra gondol under av stadens 150 broar. Det kanske inte var så romantiskt, men Internet finns ju även i Venedigs gondoler..! Här finns dock inga bilar, utan man vandrar i gränderna eller åker båt av något slag. Den magiskt vackra staden med alla vattenvägar är byggd på miljontals träpålar av ek och alm som slagits ned i den sandiga och leriga jorden.
Vi tog snabbtåget från Florens som tog två timmar och kostade 500 kr tur och retur och vi fick en riktigt fin solig dag tillsammans, då temperaturen låg på 20 grader. Det blev ingen färd med gondol den här gången, utan vi vandrade först över den bro som går över Canal Grande vid tågstationen och kom in i lugna och stilla kvarter på andra sidan, men ju mer vi närmade oss de stora turistplatserna med Markusplatsen som slutpunkt, fylldes gränder och broar av människor. Markusplatsen med sin pråliga katedral i bysantinsk stil passerade vi snabbt, för att åter söka oss in i de trånga gränderna med de små broarna och de spännande butikerna. Vi åt på en pizzeria och fikade på ett annat ställe invid en bro med gondolstation, innan vi vandrade tillbaka mot tågstationen och åkte de 26 milen tillbaka till sköna Florens! Ibland i 300 km/tim.
Venedig, staden som grundades redan under den sena antiken, är ständigt hotad av översvämningar och i och med klimatförändringarna översvämmas många platser hela 60 gånger om året. I början av 1900-talet hände det endast 10 gånger om året. Samtidigt sjunker staden sakta men säkert och under hela 1900-talet sjönk Venedig med 23 cm.
Transporter går med båt, eller i gränderna med kärror som dras för hand.
Canal Grande
