Vecka 30, 2019 - Fyra slottsparker
22 juli – måndag
Idag skulle min svåger Johan på Yxlan fyllt 78 år, men tyvärr lämnade han sorligt nog livet på jorden för några veckor sedan och snart väntar begravning. Mina tankar går till kära syster och deras två söner.
På Tranebergsbron stod/låg flera eldrivna sparkcyklar när jag i duggregnet vandrade över till Kungsholmen. Jag vet inte vad jag ska säga om dessa nya farkoster som nu dyker upp överallt, både som transportmedel och som nedskräpning. Tanken är att man ska använda scootern så länge man behöver den, sedan kastar man den ifrån sig helt enkelt! Enligt Vois grundare Douglas Stark - ett av företagen som hyr ut de eldrivna sparkcyklarna - är livslängden för en sådan 3-4 månader. Miljövänligt? Och ska folk sluta gå nu? Scootrarna är här för att stanna, men det finns mycket kvar att utveckla innan det här nya sättet att förflytta sig fungerar fullt ut.
23 grader varmt, en perfekt sommartemperatur och duggregnet blev inte långvarigt. Den här dagen valde jag att gå motsols runt Kungsholmen och började alltså med att klättra i Fredhällsklipporna. Det finns ett ordentligt gjutjärnsräcke nästan hela vägen längs de ganska branta klipporna, men det gäller ändå att vara försiktig hur man kliver. Trappstegen håller inte direkt den rekommenderade höjden på 19 cm och stegdjupet 25 cm. Skämt åsido, det är fantastiskt att det har skapats en så bra väg genom bergen och än så länge trippar jag fram lätt som en bergsget.
I år kom jag dock för sent för att se tulkörten blomma tillsammans med alla blodnävor som växer i bergsskrevorna. Jag har aldrig tidigare sett ett så stort bestånd av tulkört, som verkar vara väldigt tålig mot torka. I år har det dock regnat hyfsat i Stockholm och plantorna såg riktigt frodiga ut. Nu blommade i stället en och annan blodnäva, johannesört, såpnejlika och lite fibblor.
Det kändes lätt att vandra idag trots att jag sovit riktigt dåligt under natten. Jag går sällan fort under mina vandringar, men hittar ofta ett skönt tempo då benen liksom går av sig själv. Vid Smedsuddsbadet var det tomt på folk denna morgon, men i slutet av veckan då det väntas 30 grader, lär det vara packat med solbadande människor här.
Den sista etappen av renoveringen längs Norr Mälarstrands parkstråk pågår nu och jag tänker tillbaka på alla protester som fanns i media, när detta arbete startade för några år sedan. Många träd fälldes och det är alltid tråkigt när träd i innerstaden tas bort. Men här fanns en tanke att återställa växtligheten så som Holger Blom och Erik Glemme hade planerat en gång på 40-talet, när den långa strandparken skapades. Jag har hela tiden sagt att jag väntar och ser resultatet innan jag ger min åsikt. Det finns vissa fördelar med upprustningen. Ämnet är fortfarande glödhett och jag får säkert arga Kungsholmsbor på mig nu…
Först tänkte jag fika på Petit France på John Ericssonsgatan 6, men det var alldeles för mycket folk på det populära caféet, så jag vandrade bort till Café Eldkvarn i stället. Där vid sidan av Stadshuset är det alltid skönt att sitta och blicka ut över Riddarfjärden. Här kan man även sitta i solstolar vid kajen. Den här gången valde jag ett bord så att jag kunde få ordning på kaffe och toasten.
Jag trampade vidare fram på ´´innersidan´´ av Kungsholmen, längs Klara sjö, Barnhusviken och Karlbergssjön. Fackelblomster växer längs strandkanten och jag älskar verkligen dessa lysande skönheter invid vattnet. Borta vid S:t Eriksbron fanns även mjölkört vid stranden på några ställen och längst in i Karlbergssjön, vid mynningen av kanalen, har en helt ny brygga blivit färdig nu i år. Den såg verkligen inbjudande ut, men var tyvärr var den upptagen när jag gick förbi, så det blev inget premiärhäng den här dagen. Vandrade vidare längs Hornsbergs strand och där kunde jag se mitt hus på andra sidan Ulvsundasjön. Väl hemkommen hade jag avverkat drygt 18 000 steg vilken är ok för en PJ tycker jag.
Engsholms slottspark
23 juli – tisdag
Tillbaka på brottsplatsen brukar man säga och idag var det dags att återse min gamla arbetsplats - Engsholms slottspark på Mörkö, som jag inte besökt sedan december 2017 då jag gick i pension. Cecilia, Lexus och jag vandrade runt för att se den trädgård där jag planterat mängder med växter - träd, buskar och perenner under de 20 år som jag jobbade på den vackra platsen. Det kom att bli en trädgård som jag levde med nästan dygnet runt, som alltid fanns i mina tankar när jag besökte andra gröna rum, där jag fick inspiration och idéer för att sedan använda i min park. Jag kände till varje liten planta i parken och alla växter fick en daglig översyn. Idag var det lite som att träffa gamla vänner igen, som jag inte sett på länge.
Så gick jag där med min kamera igen och fotade ungefär så som jag gjorde när jag jobbade. Vi träffade nuvarande slottsträdgårdsmästare Bruno som ensam kämpade på så här mitt i sommaren, då övrig personal har semester och innan vi fortsatte vår mini-roadtrip, åt vi medhavd mat på bryggan. Självklart blev det även fotografering vid ´´min´´ utsiktsbänk. Som tur är har jag mängder av bilder sparade från min tid på Engsholm, bilder som ofta dyker upp i Facebooks ´´minnen´´.
Flera undrar hur det kändes att återse ´´min´´ vackra park och jag kan inte riktigt svara på det. Olika känslor for genom mig. Jag är dock glad att slippa pendla de 7 milen ut hit. Nu när jag körde hit från Stockholm, förstår jag inte att jag varken orkade eller hade råd under så många år! En sista blick i backspegeln och jag undrade om jag någonsin kommer att besöka Engsholms slottspark igen.
Dagens nästa slott i Sörmland som vi besökte blev Taxinge, en knapp timmas resa från Engsholm. Cecilia hade aldrig varit där och vi gick runt och tittade i slottsparken innan den hägrande fikastunden. Lite synd att de använt så svaga och intetsägande rosor i buxbomkvarteren i italienska trädgården tyckte vi. Och eftersom både Cecilia och jag är något av trädgårdspedanter, tyckte vi nog att det kunde vara lite bättre skötsel så här mitt i turisttider. Men det finns säkert en förklaring…
Jag gick vilse i kakbuffén, så jag lät Cecilia välja av allt det goda medan jag väntade utanför med Lexus på den lugna borggårdssidan. Baksidans huvudservering kändes alltför stressig. Alla satt där väldigt nära varandra och det är inte så vi vill ha det när vi fikar. På kvällen satt vi i trädgården på Djurgården och njöt av den vackra och välskötta trädgården längst ute på Blockhusudden, med utsikt över inloppet från skärgården in till vår huvudstad. Stockholm i våra hjärtan! Våra drömmars stad!
24 juli – onsdag
Sol och värme! Små lätta moln, som Pugh sjöng 1969!
Jag har följt renoveringen av Drottningholms lindalléer där ungefär 800 nya lindar har ersatt gamla dåliga träd som började fällas 1997. Varje år besöker jag parken några gånger och idag var det dags igen. Vanligtvis brukar jag välja tidiga morgnar, eller någon mulen dag då det inte är så mycket folk i parken. Idag gick jag i brännande sol bland mängder av turister och från en turistbuss klev utländska resenärer ut och fällde upp sina paraplyer. Inte alls så tokigt att skydda sig mot den brännande solen med paraplyer. Kanske något att ta efter här i Sverige? Paraplyer och solfjädrar mot sol och värme!
Beskärningen av de ´´nya´´ lindarna har genom åren fått mig att fundera vad som egentligen pågår. Jag vet att uppbyggnadsbeskärningen av dessa lindar är mycket komplicerad, men ibland har jag ändå undrat om det verkligen blir rätt, när trädkronorna sett helt galna ut efter beskärning. Ingen balans, ingen harmoni. Idag blev jag överraskad av att träden växt till sig så fint, i varje fall de som står närmast slottet. Många av de som växer i alléerna längre in i parken ser fortfarande mycket märkliga ut, men det kanske blir bra den dag då den långvariga uppbyggnadsbeskärningen är klar.
25 juli - torsdag
Nu blommar kinesträden utanför Åhléns city. Cecilia tog bilder på de träd som börjat blomma, men nästa vecka ska jag själv besöka platsen och se om alla träden gått i blom! Men stort tack för dina bilder Cissi!
26 juli - fredag
Jag vaknar ungefär vid tretiden varje natt och när jag är på Blockhusudden, går jag ut över det våta gräset, ser över ligusterhäcken ut mot öster där solen förbereder sig att stiga upp över vår stolta stad. Den här fredagen kl. 03.25, glödde himmel och hav mer magiskt än vanligt, med färger som är svåra att beskriva.
Jag kom att tänka på Ulf Lundells textrader i låten ´´Fullt ut´´
Det våta gräset, den tysta staden. Det lugna vattnet. Fullt ut. Bara du och ingen annan. Den hårda vägen, den varma natten. Fullt ut!
Jag hade svårt att lämna detta nästan overkliga skådespel, men behövde ytterligare några timmars sömn, så jag återvände till sängen.
Det blev en lat dag i 30 graders värme på udden, med en bok i solstolen i skuggan. Tankarna gick till förra sommarens extremvärme och långvariga torka. Skillnaden i år är att gräsmattorna inte är utbrända och gula utan grönskar friskt och frodigt. Både växter och människor har en behagligare sommar i år och den här värmeböljan kommer nästa vecka att bytas ut mot normalt svenskt sommarväder med 18-20 graders värme....
Lexus frisör är långtidssjuk, så vi blev tvungna att hitta en annan tillfälligt. Vi lämnade vår vackra och något oroliga lilla kille hos en ny frisör i Gamla Enskede. Han gillar verkligen inte att klippa sig och är väl lite lik mig, att vi har svårt att vara stilla under längre perioder! Vi satt på ett café en bit därifrån och väntade, innan vi kunde hämta vår nyfriserade Lexus, som var överlycklig att få komma ut i friheten igen! På kvällen låg han trygg och lugn på altanen och sov i den vackra sommarkvällen.
Taxinge slottspark
Strax efter klockan 3 i natt, stod vi ute på altanen, Cecilia, Lexus och jag, med trötta ögon och rufsiga i håret. Lexus behövde uppsöka buskarna och jag ville fotografera soluppgången som var galet vacker även denna natt, även om den inte kunde mäta sig med den föregående nattens skådespel. Vi sa godnatt igen och sov några timmar till!
Trots full sol från en klarblå himmel och nästan 30 graders värme, besökte vi Rosendals slottspark och Rosendalsterrassen för att titta till sommarblomsplanteringarna som Cecilia inte sett på ett tag nu under hennes semester. Slottsparken såg verkligen sprakande färgglad ut med alla sommarblommor i olika färger. Som jag sagt tidigare så var förra årets tema, lugnt, romantiskt och vansinnigt vackert, årets tema går i glädjens tecken skulle jag säga.
Vanligtvis är jag mycket färgkänslig och har nog varit lite för försiktig när jag själv komponerat planteringar. Cecilia har i år tagit ut svängarna så som hon även gjort under tidigare år, som till exempel 2015 på Rosendalsterrassen. Nu är inte alla dessa färger utkastade hur som helst i planteringarna, utan är komponerade med känsla och tanke. Jag blir verkligen på gott humör när jag går runt och tittar på alla olika sorter och färger och nu i augusti kommer den allra bästa tiden för sommarblommorna. Då ska jag fotografera mycket mer på dessa platser.
28 juli – söndag
Jodå, jag var uppe vid tretiden i natt också, men den här gången skjutsade jag min dotter till Arlanda, när himlen lyste orangeröd i öster.
Vecka 29, 2019 - I Linnés fotspår
15 juli – måndag
För ett tag sedan träffade jag på Bruno bland hyllorna på ICA Kvantum i Värtan. Det var Bruno som tog över efter mig som slottsträdgårdsmästare på Engsholms slott när jag gick i pension i december 2017. Sedan dess har jag inte besökt den vackra parken, men nu känner jag att det börjar bli dags för ett besök och hälsa på Engsholms nuvarande slottsträdgårdsmästare. Vi bestämde i varje fall att jag skulle komma ut någon dag i sommar. Vi får se hur det blir!
Vilken tur att jag glömde kvar Lexus bilbälte i bilen, så att jag fick tillfälle att åka ut till Blockhusudden idag igen och lämna det! Vi vandrade en stund innan det blev dags för Lexus att följa med Julia ut till landet några dagar. Cissi och jag blir alltså gräsänklingar till ett tag!
Innan det utlovade regnet, fotograferade jag stockrosorna på Breda gatan i Djurgårdsstaden igen och nu blommade de mer än förra gången jag besökte den här gamla vackra stadsdelen, som absolut inte får förväxlas med nya Norra Djurgårdsstaden. Den här lilla staden där husen började byggas på 1700-talet, uppkom inte genom att arkitekter tävlade om att rita den mest udda byggnaden.
När jag ändå befann mig i den här delen av stan, passade jag på att fotografera det fantastiska katalpaträdet på Karlaplan som nu blommade som allra bäst. Jag älskar verkligen de här sent blommande träden, som tar över när alla andra träd blommat klart! Nu väntar jag in kinesträden som snart går i blom utanför Åhléns City!
Och regnet kom! Och jag hade balkongdörren öppen hemma i Brommanästet, så att jag kunde höra det sövande ljudet av regnet. Bryggde kaffe, tog fram boken och lutade mig tillbaka i soffan. Regnet fortsatte att falla över huvudstaden resten av dagen och jag somnade en stund!
16 juli – tisdag
När jag kom ut till Blockhusudden på förmiddagen hade Cecilia en trevlig arbetskamrat på besök, men det var något som saknades på udden den här dagen. Jag möttes inte av en fyrbent kompis som hoppade glatt omkring mig. Lexus var är ju på landet några dagar! Visst brukar Cecilia vara glad när jag kommer, men har inte för vana att bete sig riktigt på samma sätt som Lexus…
Vi tog Djurgårdsfärjan över till Slussen och gick genom den stora komplicerade arbetsplatsen och vidare upp mot Mosebacke. En grotesk kryssare hade ankrat utanför Skeppsholmen och skymde en stor del av den vackra utsikten! Finns det ingen gräns för hur stora dessa kryssare får vara?
Vi vandrade min vanliga väg från Mosebacke mot Fiskargatan och sedan ner mot Högbergsgatan, där lavendeln blommade fantastiskt fint mittemot Katarina kyrka. Fortsatte Mäster Mikaels gata bort mot Fjällgatan och upp till Stigbergsgatan, där vi som vanligt stannade en stund vid Anna Lindhagens fina täppa. Det är en speciell känsla när man står här och blickar ut över staden. Den här tiden på året finns det dock inte mycket som blommar i parker och trädgårdar. En del rosor hänger fortfarande med. Det är perenner och sommarblommor som står för prakten nu!
Målet idag var Thaibåten vid Norra Hammarbyhamnen och vi korsade Vitabergsparken och Nytorget, för att sedan hungriga och med raska steg gå mot den efterlängtade lunchen! Vi hade en fin stund på båten med god mat, men nästa gång hoppas vi på bättre väder så att vi kan sitta ute.
Vi tog Djurgårdsfärjan tillbaka till Djurgården!
På kvällen blev det många åsikter på Stockholms gröna rums Facebooksida, om de gigantiska kryssarnas vara eller inte vara i Stockholm. Själv ser jag dem som stora miljöbovar och något som misspryder vår vackra stad. Om fartygen ändå hade någon slags skönhet, det här är endast gigantiska vita lådor, som från söders höjder skymmer de den vackra utsikten.
17 juli – onsdag
Varje gång jag stiger in i Linnés Hammarbys trädgård, slås jag av den stillhet och tystnad som där råder och jag kan mycket väl förstå varför Linné trivdes så bra på den här platsen. Solen bröt igenom molnen just när vi betalt vårt inträde och började vandra runt bland blommande perenner i den vackra trädgården. ´´Historiens vingslag´´ är ett slitet uttryck, men det passar bra här bland de gamla byggnaderna från 1700-talet. Vi gick i Linnés fotspår i lunden där skogsbingeln och andra lundväxter trivs och ännu en gång sa jag – här ska man helst vara under vår och försommar, då floran är som vackrast och då lunden fylls av fågelsång!
Vi fikade i äppelträdgården under ett Druväppleträd. Vingliga bord och en överfull kaffekopp skapade en komisk stund, som fick Cecilia att gråtskratta och tappa sin mascara! Det bjuder jag på…
Vi fortsatte vår Uppsaladag med att besöka stadens äldsta handelsträdgård, Landqvists handelsträdgård som startade sin verksamhet 1922. Då låg trädgården vid södra Årsta i Uppsala, men flyttade till Danmarks-Kumla 1975. Det är idag grundaren Arvid Landqvists barnbarn som driver handelsträdgården.
Färden gick vidare till Ulva kvarn med anor från 1300-talet, som ligger vid Fyrisån 7 kilometer norr om Uppsala och jag hade aldrig tidigare varit i de här trakterna. Jag tycker om gamla bruksorter och platser där kvarnar en gång hjälpte folket att mala säd till mjöl. Det stora vackra kvarnhuset från 1700-talet användes som kvarn ända fram till 1963 och än i dag brusar vattnet från fallet intill. Nu kan man vid caféet sitta vid fallet och försöka tänka sig tillbaka till tiden då kvarnen var i drift.
Som sagt, Lexus är på landet utanför Uppsala den här veckan, eller han är på kollo brukar vi säga! Vi stannade till vid Cecilias tidigare lantställe för att hälsa på honom en stund, när vi ändå hade vägarna förbi. Det blev ett kärt återseende och visst kändes det en aning sorgligt när vi åkte därifrån, men han kommer hem till udden igen på fredag!
Vi passerade en plats som fick mig att trampa hårt på bromspedalen! En åker var som en enda stor blomsterbukett med blå honungsfacelia och vit baldersbrå! Så gudomligt vackert! Bonden hade självklart valt bort det besvärliga ogräset baldersbrå om han/hon kunde, men för oss som mest tänker på skönheten, gjorde den här platsen vår dag! Houngsfacelian älskas även av bin och säkert även av bonden som använder växten till gröngödsling.
Innan vi återvände till huvudstaden, stannade vi på Fullerö handel, som är ett mecka för prylintresserade heminredare. I trädgården växte vackra rosor kring rosenbågar och lusthus som var till försäljning. Kaffet drack vi i ett sådant lusthus.
Hemma i stan hämtade jag min nya laptop, som jag brottades med på kvällen! Nu är allt i sin ordning och jag kan åter igen flytta min ´´verksamhet´´ till udden när jag befinner mig där!
18 juli – torsdag
Vi träffades på en trädgårdsresa med Rosebuds resor till Italien 2007, då vi bland annat besökte fantastiska Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante. Idag besökte vi Börje och Mariana i deras vackra trädgård i Österhaninge. Det var 8 år sedan jag var där senast och det har hänt en hel del i trädgården sedan dess. Jag tycker mycket om de olika trädgårdsrummen, som är fyllda med så mycket vackra och spännande växter. Antalet magnolior växer för varje år och vi måste nog återvända hit nästa vår när de blommar, som Mariana sa!
Det blev en mycket trevlig stund med fika och samtal om trädgård och livet! Hunden Monty (efter Monty Don) följde oss hela tiden och inne i ateljén satt papegojan Harry och pratade. Inte nog med att Mariana tillsammans med Börje skapat en vacker trädgård, hon är konstnär också, målar underbara tavlor och gör fantastiska skulpturer i keramik.
19 juli – fredag
Att åka tunnelbana i semestertider är ett äventyr! Flera sträckor renoveras på olika sätt och jag förstår att man passar på nu när de flesta pendlare har semester. Så jag var inställd på lite strul, men att gröna linjen var avstängd mellan Torildsplan och Hötorget på grund av signalfel hade jag inte räknat med. Men det var lite trevligt att ta Tvärbanan till Liljeholmen i stället och fortsätta därifrån in till stan!
Vi möttes utanför Åhléns och kunde konstatera att kinesträdens gula blommor endast börjat slå ut lite försiktigt på något enstaka träd. Om en vecka kan jag nog fotografera de utslagna blommorna. Vi gick bort till Norra Bantorget för att titta på perennerna. Den fina parken som fick pris för sin utformning var sig inte lik den här dagen. I december 2009 tog Nyréns Arkitektkontor välförtjänt emot Sienapriset för årets utemiljö med motiveringen:
För ett projekt som påtagligt höjer livskvaliteten i Stockholms mest trafikintensiva kärna. Efter decennier av förfall har Norra Bantorget uppgraderats till en lummig oas, resolut inplanterad i asfalten. Idén är djärv och utförandet så formsäkert och elegant att stadsbruset trollats bort. Att stockholmarna älskar parken är tydligt, för första gången på mycket länge är Norra Bantorget en verklig mötesplats för folket.
Det är 10 år sedan nu och jag vet inte om parken fortfarande är en mötesplats för folket - för alla kategorier stockholmare.
Terrassen vid Brantingsmonumentet var fylld av människor som tycktes ha flyttat dit nu under sommaren. I fontänerna tvättades kläder som hängdes upp på tork och det lockade faktiskt inte till att vistas i parken. Det kändes lite som att inkräkta i någon annans hem, så vi gick till Centralbadets trädgård i stället där dagliljor och hosta blommade vid dammen och den gröna cityoasen var lika vacker som alltid. Nu var även renoveringen av Hårlemanska huset färdig!
I Humlegården blommade stäppsalvian som en flod runt Linné och grekvädden blommade här och där. Eldtöreln var på väg att gå i blom.
Vi mötte upp min dotter som jobbar i närheten av Stureplan och köpte varsin sallad på Holy Green i Moodgallerian. Vi satte oss i Berzelii park i skuggan under blodboken och tittade bort mot magnoliaplanteringen, där det som vanligt bodde folk. Sov i sovsäckar och det kanske är så parker ska vara i en storstad. Jag vet inte!
Nu har Lexus kommit hem från landet och är åter tillbaka på udden!
Facebook-kompisen Marie Hultqvist visade bilder på Kvilleeken i Småland och nu kunde jag se att det fantastiska trädet fortfarande har en grönskande gren. Kämpen vägrar att ge upp! I 900 år, som det nu står på en informationsskylt, har Europas äldsta ek stått här, men lever nu på lånad tid. Förra året besökte Cecilia eken och då såg den ut på liknande sett, så i år trodde jag att den skulle avsluta livet.
Jag såg eken 2010 och då var hela trädkronan levande, men eken har mått dåligt sedan 2012 och kämpat mot både torra somrar, mjöldagg och ekvecklare. Järnbandet som håller ihop den gamla kämpen har även suttit för hårt vilket har hindrat näringstransporten mellan kronan och rötterna. Järnbanden har nu bytts ut mot en ny typ av vajer som ska vara skonsammare för trädet. Häng kvar i livet några år till, så kanske jag hinner se dig grönska ännu en gång!
20 juli – lördag
Dagens utflykt gick ut till Färingsö, där vi först åt god Thaimat i Juntras vackra trädgårdsservering. Vi satt i ett lusthus med stora blommande hortensia ’Annabelle´ omkring oss och njöt av stillheten. Det blev även ett besök i Gustavshills handelsträdgård när vi ändå var i närheten och självklart måste vi fika lite på Äppelfabriken också, där vi satt inne i det stora lusthuset som är klätt med enorma Clematis ’Summersnow’. Lexus fick en hundglass med korv i en skål. Trädgården är verkligen vacker invid växthuset, där den höga fantastiska Valerianan växer bland rosenskära och andra vackra blommor.
Vid Isbladskärret på Djurgården satt vi sedan i kvällssolen och drack vin, hela tiden med ett öga på korna som betade i närheten. Eftersom jag lider av koskräck, hade vi en säker reträttväg ut ur hagen. Korna hade dock fullt upp med att beta det frodiga gräset och vi fick en lugn stund fram till solnedgången. Sedan vandrade vi sakta hemåt igen.
21 juli – söndag
Ännu en utflykt stod på dagens program och Malin följde med oss till Tungelsta för en handelsträdgårdsrunda. Där finns många gamla handelsträdgårdar och vi besökte fyra stycken som låg nära varandra, några ser ut att leva med konstgjord andning och kommer nog inte att finnas kvar hur länge som helst.
Vi började i Sune Tryggs pelargonparadis där nästan 450 olika sorters pelargoner samsas i ett oerhört vackert blomsterhav. Cecilia och Malin valde med omsorg ut sticklingar och även jag köpte två stycken, Zonalpelargonen Westdale Appleblossom och Viva Carolina som är en mycket vacker lila-vit hängpelargon.
Vi fortsatte till Via handelsträdgård, Stig Carlssons handelsträdgård och avslutade med Blomorado, för att till sist bli bjudna på stora härliga smörgåsar och kaffe av Malin på TM Bagarstuga i Västerhaninge. Tack så mycket och ha nu en skön semester!
Det blev en mycket händelserik och rolig vecka och nästa vecka väntar 30 graders värme och vi får nog ta det lite lugnare då. Men en av dagarna har vi dock tänkt besöka Engsholms slottspark!
Förra årets vecka 29, se här!
Vi var i Hvar
Vecka 28, 2019 - Vi var i Hvar
Vecka 27, 2019 - Nu är det juli igen
1 juli – måndag
Det finns många skillnader med att bo på Djurgården och i Brommanästet. En stor skillnad är att jag i Bromma bor tre trappor upp - utan hiss! På udden kliver man rakt ut i en vacker trädgård.
Jag tog tunnelbanan till Skanstull och gick ner mot kolonilotterna som klättrar på sluttningarna vid Årstaviken. Ungefär 500 lotter finns här mellan Skanstull och Tanto. Här i söderläget råder zon 1 och man kan egentligen plantera vad man vill i den här sluttningen. Katalpa, näsduksträd och tulpanträd trivs utmärkt här. Jag var på jakt efter rosor att fotografera, stora rosor som inte är så tuktade och som växer i lite vildare trädgårdar. Den här dagen bjöd på sol med vackert fluffiga moln, men det blåste ganska hårt från väst. Tänkte tillbaka på förra sommaren när 30 grader varmt blev normalt. I år är det lättare att vandra. Knappt 20 grader idag.
På håll såg de ut som stora hortensior, Annabelle tänkte jag först, men de lyste vitare och när jag kom fram till lotten på Anna Åbergssons väg, såg jag att det var rosor med enorma klasar. Visst är de vackra, sa kvinnan som befanns sig i trädgården när jag fotograferade rosorna. Hon berättade att den här moderna buskrosen som blommade så galet heter Sally Holmes och att den funnits i hennes lott i sex år. Rosen blir 120 cm hög och remonterar. Den har dock inte blommat så här fantastiskt tidigare sa hon och det verkar som att det är ett mycket bra år för rosor.
Köpte kaffe och en mjukglass vid Göstas korvrestaurang i Tanto och jag har mycket svårt för mannen som serverar där. Råkade ut för honom tidigare i år. Han har ett märkligt sätt att bemöta sina kunder. Mig tappade du nu!
Det finns flera koloniföreningar som gränsar till varandra här längs Årstaviken och man ska akta sig för att blanda ihop dem. Uppe i Södra Årstalunden hittade jag en gigantisk honungsros - ’Lykkefund’ - som växte vid en parkstig, vilket gör att man går genom en tunnel med dessa fantastiska rosor. Det var just en sådan ros som jag var ute efter att fotografera idag, så jag åkte hem nöjd!
I perioder går saker och ting sönder, samtidigt! Just nu har min bärbara dator gett upp, min rakapparat slutade att fungera och nu stannade även kaffebryggaren. Som tur är leasar jag bil nu!
2 juli – tisdag
Regn över huvudstaden. 13 grader på förmiddagen när jag begav mig ut till Djurgården för att bjuda Cecilia på favoritstället Café Skroten vid Nya Djurgårdsvarvet, eftersom hon idag firar att hon jobbat 29 år på Kungliga Djurgårdsförvaltningen! Cecilia var bara 18 år när hon började jobba åt kungen och som någon skrev på hennes Facebooksida – Vilket lyckoskott för dem! Grattis bästa trädgårdsmästaren, nästa år får du ta emot guldklocka av kungen!
Vi gick till Breda gatan i Djurgårdsstaden för att se hur långt stockrosorna kommit. Tittade tillbaka i veckodagboken 2018 och då hade blomningen hunnit längre än i år, under vecka 27. När jag kommer hem från min resa, blommar de nog som bäst!
Det är rosens dag och jag visade underbara Celsiana på Facebooksidan!
3 juli – onsdag
Himlen färgades magiskt röd i öster och koltrasten sjöng utanför Brommanästet när jag satt uppe mitt i natten för att se Brasilien-Argentina i Copa America. Tyvärr blev Messis Argentina utslagna!
Åkte in till stan för att växla valuta och när dom granskade mitt id, så samlades flera personer och diskuterade och sneglade på mig. Efter en stund kom en av dem fram till mig och sa att det blivit ’’röd gubbe’’ på mitt id, men så gnuggade hon på kortet och plötsligt blev jag grön och fick min valuta! Antar att dom trodde att jag var en bedragare. Så kan det gå!
Vid stadsbibliotekets park, som går ihop med Observatorielunden, var bäckfåran klar nu och det porlade fint vid den snyggt lagda stenrännan, som är kantad av perenner. Rosenplanteringarna uppe vid biblioteket brukar vara väldigt dåligt skötta, men i år såg det riktigt prydligt ut och rosorna kom fram på ett helt annan sätt än tidigare.
Packar väskan och laddar för i morgon då taxin kommer 04.30.
Förra årets vecka 27 - här!
Hela förra årets dagbok - här!
