Site Meter

Tyresta nationalpark - Bylsjöslingan




Bylsjöslingan i Tyresta nationalpark utgår från Tyresta by där Nationalparkernas hus ligger. Här finns många olika leder att vandra, en sammanlagd sträcka på 5 mil. I byn finns även café, en lanthandel och grillplats. För att göra tvärtom mot alla andra så gick jag den här leden motsols vilket gjorde att jag mötte de andra vandrarna. Det passade mig perfekt eftersom jag blir stressad av att ha folk både bakom mig och framför mig.

Några leder:
  • Urskogsstigen - 2,5 km. Utgår från Tyresta by.
  • Årsjön-Stensjön - 3 km.
  • Barnvagnsslingan - 5 km. Utgår från Tyresta by.
  • Hällmarksslingan - 5 km. Utgår från Tyresta by.
  • Bylsjöslingan - 6 km. Utgår från Tyresta by.
  • Fornborgsslingan - 6 km.
  • Tyresta by/Stensjödal - 8 km.
Att toppa min vandring i onsdags då jag gick Fornborgsslingan över de branddrabbade områdena, hade jag ingen förhoppning om idag och skillnaden märktes direkt då stigarna/vägarna här var mycket enkla att vandra på, för enkelt faktiskt. Om jag ska gå i skogen så vill jag inte gå på alltför välordnade stigar och här kunde man gå fyra i bredd om man ville. Men om man bortser från stigarnas utformning så är ju den gamla skogen här så vacker och trolsk som man kan förvänta sig av en urskog. Här i Tyresta finns en tall som nått en ålder av 400 år och här finns också södra Sveriges äldsta gran som är 300 år gammal.
Men själva urskogsstigen som är 2,5 km lång och där de allra äldsta träden finns, får vänta på mig ett tag eftersom det var lördag nu och för mycket folk på lederna. För att få full upplevelse av den äldsta urskogen här vill jag nog gå här en tidig onsdagsmorgon i stället.

Bylsjöslingan är 6 km lång och alltså lätt att vandra. Efter 1 km mötte jag en italiensk kvinna som såg aningen förvirrad ut där med sin stora hink fylld av svamp (får man plocka svamp i en nationalpark?). Hon frågade något på italienska som jag såklart inte förstod, men när hon nämnde något om taxi så pekade jag i den riktningen som jag kom ifrån. I hennes hink låg svampar som såg rätt farliga ut...enligt mig som inte är någon svampexpert direkt. Jag hoppas att hon visste vad hon hade plockat.
Jag vandrade vidare och eftersom jag har blivit präglad av storstaden under alla år som jag bott i Stockholm, och vill att det ska hända något med jämna mellanrum så tyckte jag ett tag att det blev liiite enformigt ett tag...med den här skogen. Visst var det var vackert men naturen skiftade inte så mycket i utseende och jag väntade på en sjö. Några platser med utsikt fanns inte då markerna här saknar högre berg.

Men jag fick min sjö när jag nådde fram till Bylsjön som har mjuka stränder med en del låga bergspartier. Nu förändrades min vandring ganska ordentligt och anledningen var att här sammanstrålar Bylsjöslingan med....Barnvagnsslingan! Hit fram är vägen så bra att man kan köra barnvagn fram till sjön. Vid sjöns bästa rastplatser hade massor av familjer med barnvagnar slagit läger. Eldar brann för grillning och familjerna såg ut att trivas i det varma och soliga septembervädret. Jag fick tränga mig fram för att ta några bilder av sjön och det var långt ifrån samma känsla som när jag nådde fram till Stensjön i onsdags. Under den sista sträckan fram till Tyresta by mötte jag många familjer med barnvagnar och det blev nog trångt runt Bylsjön senare under dagen.
Konstaterade att de människor som fanns här i skogen idag var joggare, svampjägare, barnvagnsfamlijer och en fotograferade trädgårdsmästare.

Att göra en vandringsväg där man kan ta med barnvagnen är ju riktigt bra för de som besöker Tyresta, att barn får komma ut i naturen, långt från biltrafik och oljud. Men den här leden var inget för mig som söker lugn och ro i skogen. Jag vill vandra på riktiga skogsstigar där man får jobba lite för att ta sig fram och jag vill helst vara helt ensam eller endast möta någon enstaka under vandringen. Men som sagt...utefter stigarna och vägarna så växte skogen vacker med höga gamla träd, mjuka mossor och svampar på marken och längs stigarna porlade härliga skogsbäckar.

Framme vid byn besökte jag Nationalparkerna hus där man kunde se Sveriges olika naturtyper i uppbyggda montrar. De visade även en film från Tyrestabranden där man såg att helikoptrar hämtade vatten i sjöarna för att släcka branden. Tolv helikoptrar fanns på plats då 1999, de flesta kom från försvaret. 2,5 miljoner kubikmeter vatten användes till att släcka branden och det pumpade även upp mängder av vatten från saltsjön.
Innan jag återvände hem köpte jag en bok om branden som getts ut av Naturvårdsverket där man får följa vad som händer med naturen efter en storbrand. Vid nästa besök här ska jag gå den där urskogsslingan där de allra äldsta träden växer.
Skogarna här är vackra och spännande och jag trivs plötsligt långt inne i stora skogar men nu börjar längtan till havet att återvända...

Se även min vandring på Fornborsslingan den 22 september.






Ett undantag från de välordnade stigarna...
















Kommentarer
Postat av: Mariana

Mycket vackert, man kan känna lugnet genom bilderna.

2010-09-26 @ 19:17:02
Postat av: Catarina

Åhhh, underbara bilder. Det känns som 100 år sedan jag var där, inte riktigt..... men länge sen är det.

Var där med skolan på 70-talet-

Ha de gott. Catarina

2010-09-26 @ 20:26:36
URL: http://www.catspassions.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0