Återförening efter 45 år
Det var en bra plats och en lycklig tid, vi lekte i södra bergen som låg intill gården ...Kalle och jag. Vi fiskade i ån nere på stan, vi såg matinéer nere på Sagabiografen och så gott som varje dag lekte vi tillsammans. När jag så 1963 flyttade till andra sidan stan kom vi ifrån varandra, vi fick väl nya vänner, nya intressen och man rörde sig inte över så stora ytor då. Det märkliga var att vi bodde i samma stad fram till 1975 utan att träffa på varandra. Vi flyttade alltså båda två till Stockholm samma år.
För ett tag sedan fick jag en kommentar här och jag blev mycket överraskad.
Idag besökte jag honom i Grisslehamn där han bor med sin fru i ett fantastiskt vackert hus alldeles vid fiskehamnen och med utsikt ut mot havet. Så möts vi då efter 45 år och jag sitter i den nya bersån vid hamnen och allt känns så naturligt mitt i det märkliga. Jag är glad att ha träffat dessa genomtrevliga människor och nu tror jag inte att det dröjer 45 år tills vi ses igen.
Utsikt från huset och in över hamnen. Huset på bilden tillhör granntomten och på andra sidan hamnen ligger Hotell Havsbaden.
Högst upp i huset har de inrett en ateljé men en fantastisk utsikt in över fiskehamnen och ut mot havet.
Vilka härliga bilder! ;-)
Och vad härligt att ni äntligen träffats igen!
Det låter helt suveränt!! :)
Kram från Ronja
Tänk hur det kan bli, vad kul att ni träffats igen efter så många år!! Internet är verkligen suveränt ibland. Jätte vackra bilder!
Ps! klättervinet och ormen var otroligt att läsa om!
Har själv planterat vildvin...men den är fortfarande pytteliten så...ingen fara här hemma i alla fall :o)
Tänker dock på dig och "din orm" ibland då jag passerar den! ;o)
Ja internet är inte så tokigt och Azola det lär nog dröja då innan du får ormar i vinet!
Så underbart! Internet bjuder ofta på överraskningar.
Och så glad jag blir över bilder från underbara Grisslehamn - där jag tillbringat så mycken tid under alla år jag hade tillgång till Kolskär.
Så fint din kompis bor. Jag vet vart det är:)
och nere i hamnen fanns hamncafét med sintt goda kaffe, jäyyetgoda strömmingssmörgåsar med rödlök, trevliga människor och oftast fick man en ny bekantskap där. Fick bland annat kontakt med en kul konstnär som skänkte mig en handmålad affisch som han gjort till sin egen utställning. Nu har jag den inramad på min vägg. Den är vacker - med havsmotiv.
Inkan: Visst är det en härlig plats och jag har vistats lite här som barn och alltid återvänt och kommer alltid att göra så.....och nu har jag ett trevligt par att hälsa på vid besöken i den vackra byn vid havet.
Härligt att få vara lite nostalgisk eller hur.
