Min bror och jag
Bilden är från det glada 80-talet nere vid Gräddö hamn på Rådmansö där vi hade våra båtar.
Efter att i hela sitt liv varit en inbiten rospigg, flyttar nu min bror med hustru till Öland och Roslagen blir en aning fattigare. Vi jobbade tillsammans i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice i 27 år här i Stockholm och vi har alltid varit och är fortfarande bästa kompisar. Jag tänker inte bli sentimental utan jag är enbart glad för er skull, som lever drömmen fullt ut. Öland är ju er (andra) plats på jorden!
Självklart kommer jag att hälsa på er under mina resor söderut och vi kommer säkert att ha tät telefonkontakt nu när Bajen är tillbaka i allsvenskan...för du går väl inte och blir Kalmarfans nu?
Stort Grattis till er som får möta vår och sommar på den vackra ön! Vi ses snart!
På Södermalm jobbade vi i många år tillsammans.
Kan det vara en föregångare till Allt om Trädgård som mamma läser för oss?
Jag var Sverige och du var alltid Kanada när vi spelade hockeyspel. Kanada vann oftast med 10-0, men det gjorde inte så mycket. Att få spela hockey med storebrorsan var ändå så stort. De där blanka skorna putsade jag på balkongen för en krona.
45 år i trädgårdar
Nu i vår firar jag att jag jobbat 45 år med trädgårdsarbete! 28 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, då vi skötte trädgårdar runt om i Stockholm och 17 år som trädgårdsmästare på Engsholms Slott. En ny säsong har startat och jag har börjat trädgårdsvårstäda för 45:e gången. Att jag sedan dräller omkring i gröna rum även på min fritid, gör att jag ganska ofta befinner mig i trädgårdar...
Andra jubileum i år:
Bloggen fyller 10 år i juni
Engsholms lindallé (då den planterades) fyller 100 år i maj
Jag har bott i Stockholm i 40 år
Hur ska jag fira allt det här!?
Jag visste tidigt i livet vad jag ville jobba med!
Av kärlek till Stockholm
I 40 år har jag nu bott i Stockholm och min kärlek till huvudstaden bara växer!
Från Högalidskyrkans norra torn 2012
Visst finns det många fel med Stockholm, som biltrafiken, ett sönderbyggt City, stressen och att staden ligger på helt fel breddgrad! Men eftersom jag inte längre jobbar i Stockholm så kan jag välja att vistas på de bästa och vackraste platserna, som Djurgården och Långholmen till exempel..
Jag tar sällan bilen in till stan och om jag måste passera det sönderbyggda, City så gör jag det så snabbt jag kan, utan att se mig omkring. Mina dåliga knän gör att jag inte kan hålla stockholmarnas takt på trottoarer och vandringsvägar och jag undviker den värsta kylan! Men jag älskar verkligen denna stad!
Mina drömmars stad
Barn av sin stad
Minns du den stad
I en förvandlad stad
Stad i världen
Jag blir kvar i mina drömmars stad!
En dag i en trädgårdsarbetares liv 1972 vs 2007
Jag hittade en gammal dagbok i en låda, med en text som handlar om en höstarbetsdag för länge sedan. Jag var 18 år, bodde hemma hos föräldrarna i Norrtälje, hade nytaget körkort, pendlade de sju milen till Stockholm varje dag och drömde om att flytta till huvudstaden efter lumpen. Vi hade haft vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB i två år och fortsatte sedan att driva företaget i ytterligare 25 år i Stockholm. Redan 1972 skötte vi om Centralbadets trädgård varje morgon (vilket jag beskriver i boken Stockholms gröna rum) och det var ju lite roligt att min pappa tog hand om de växter som togs bort från planteringarna, för att plantera dem på vårt lantställe på Rådmansö. Det hade jag glömt! På våren tre år senare gick flyttlasset till Stockholm där jag fortfarande lever mitt liv.
Jag brukar fortfarande skriva sådan här texter. Längre ner här i inlägget beskriver jag en septemberdag 35 år senare!
En dag i en trädgårdsarbetares liv 25 oktober 1972 - jag är 18 år.
Kl. 4.30 Dörren till mitt rum öppnas och jag vaknar men är alldeles borta i huvudet av trötthet.
Kl. 4.35 Går upp, klär på mig och gör mig i ordning.
Kl. 4.45 Sätter mig vid matbordet och äter flingor med mjölk, Picko (vår Pudel) får mjölken som blir kvar. Mamma har gått och lagt sig igen. Pappa och jag sitter vid bordet och halvsover, ingen säger något.
Kl. 4.55 Vi går ner till garaget där firmans VW-buss står.
Kl. 5.00 Vi hämtar upp en av våra anställda.
Kl. 5.15 Vi anländer till Texacomacken vid Syninge där min bror och två anställda väntar. Brorsan tar över och kör vidare mot Stockholm.
Kl. 6.15 Vi kommer fram och det är fortfarande mörkt ute.
Kl. 6.30 Vi kör ett lass sand på Pickupen till en villa i Solhöjden.
Kl. 7.00 Fortsätter in till Centralbadet på Drottninggatan 88 som vi har tillsyn på varje dag. Vi krattar löv och gräver upp växter från planteringarna.
KL. 9.00 Vi äter lunch på restaurang Drotten – grillkorv med potatis.
Kl. 11.30 Återvänder till Spånga där vi lastar av skräp från Pickupen i en container. Höstgrävargänget har gjort klart några kvarter. Sen sitter vi nere på vårt kontor och pratar en stund. Tar ut trehundra kronor från Sparbanken.
Kl. 13.30 Vi hjälper Lasse att flytta möbler från Järnvägsgatan i Sundbyberg till Spånga.
Kl. 15.30 Vi åker hem och brorsan kör. Hemma äter vi pannkakor.
Kl. 18.00 Pappa och jag åker ut till Rådmansö och jordslår växter (från Centralbadet) och när vi kommer hem så badar jag. Så går en dag i mitt liv just nu, inte så olik alla de andra dagarna.
En ung trädgårdsmästare. Den här bilden är nog tagen några år efter den dag jag beskriver här ovan.
En septemberdag i en slottsträdgårdsmästares liv 2007 - jag är 53 år
4.45 Väcktes av en alldeles för ilsken signal på mobilen, måste skaffa mig en ny.
Hasade mig upp och såg på himlen över stan att det skulle bli en vacker dag. Solen hade inte gått upp men man anade att himlen var molnfri. Kaffe och en ostmacka, en snabb titt på internet för att sedan packa väskan och börja resan till slottsparken.
6.00 Väl framme efter en trött resa började jag dagen med att ösa ur båten. Såg solen gå upp och hälsade den värmekällan välkommen, det var ju bara 9 grader den här morgonen. Började dela pioner som skulle planteras i stora perennslänten. Innan gästerna vaknade såg jag över borggården och terrassen så att allt såg fint ut. Plockade lite i de rosa pelargonerna och gav de i år så svaga änglatrumpeterna en snabb blick.
7.00 Frukost (min andra) med kockar och vaktmästare. Färskt bröd och kokt ägg. Tog in sallad till köket och plockade in en korg Aroma-äpplen till gästerna. Planterade de delade vita och rosa pioner i stora slänten. Tänkte att de skulle bli ett vackert blickfång i den stora slänten nästa år.
8.00 Gästerna vaknade och begav sig från hotellet upp till slottet för att äta frukost. Då kunde jag fortsätta mitt arbete från igår då jag började ett jättearbete med att slå en stor yta med röjsågen. Nästan två meter höga brännässlor, sly och ogräs. Det är tungt arbete som måste göras. P4 Radio Stockholm i örat.
10.00 Arbetet fortsatte och på radion handlar det om hur man skulle få människor att sluta röka. Skönt att man inte har sådana laster.
11.00 Äntligen lunch, jag var riktigt hungrig. Personalmaten är mycket god och idag blev det spagetti&köttfärssås.
På väg tillbaka till röjsågen ringde E som hade idrottsdag med sin skola. På med den bullrande maskinen igen och på radion handlade det nu om jordbävningen i Sumatra. Dotter ringde och vi pratade fotboll, bl.a. att Brasilien slog Mexiko i en vänskapsmatch.
13.00 Några gäster anlände med sjöflyg som lade till vid bryggan. Jag blev äntligen klar med röjningen och nu skulle allt krattas ihop och köras bort. En kort fikapaus. Polisen kom för att leta efter en tonårsflicka som försvunnit och som setts i trakten.
14.00 Krattade ihop jättehögar och började köra bort lass efter lass efter lass efter lass...efter lass.
17.00 Åt middag och tippade stryktips på Svenska spel på internet. Vi är fem som tippar ett 96 raders system och den här gången var det min tur att tippa. Pallade ett Signe Tillish och gick ner till mitt rum. Tog en kopp kaffe.
19.00 Lyssnade på sportradion och tittade lite på internet. Vilade och läste lite. I morgon är det fredag och det ska bli underbart med helgledigt.
Hasade mig upp och såg på himlen över stan att det skulle bli en vacker dag. Solen hade inte gått upp men man anade att himlen var molnfri. Kaffe och en ostmacka, en snabb titt på internet för att sedan packa väskan och börja resan till slottsparken.
6.00 Väl framme efter en trött resa började jag dagen med att ösa ur båten. Såg solen gå upp och hälsade den värmekällan välkommen, det var ju bara 9 grader den här morgonen. Började dela pioner som skulle planteras i stora perennslänten. Innan gästerna vaknade såg jag över borggården och terrassen så att allt såg fint ut. Plockade lite i de rosa pelargonerna och gav de i år så svaga änglatrumpeterna en snabb blick.
7.00 Frukost (min andra) med kockar och vaktmästare. Färskt bröd och kokt ägg. Tog in sallad till köket och plockade in en korg Aroma-äpplen till gästerna. Planterade de delade vita och rosa pioner i stora slänten. Tänkte att de skulle bli ett vackert blickfång i den stora slänten nästa år.
8.00 Gästerna vaknade och begav sig från hotellet upp till slottet för att äta frukost. Då kunde jag fortsätta mitt arbete från igår då jag började ett jättearbete med att slå en stor yta med röjsågen. Nästan två meter höga brännässlor, sly och ogräs. Det är tungt arbete som måste göras. P4 Radio Stockholm i örat.
10.00 Arbetet fortsatte och på radion handlar det om hur man skulle få människor att sluta röka. Skönt att man inte har sådana laster.
11.00 Äntligen lunch, jag var riktigt hungrig. Personalmaten är mycket god och idag blev det spagetti&köttfärssås.
På väg tillbaka till röjsågen ringde E som hade idrottsdag med sin skola. På med den bullrande maskinen igen och på radion handlade det nu om jordbävningen i Sumatra. Dotter ringde och vi pratade fotboll, bl.a. att Brasilien slog Mexiko i en vänskapsmatch.
13.00 Några gäster anlände med sjöflyg som lade till vid bryggan. Jag blev äntligen klar med röjningen och nu skulle allt krattas ihop och köras bort. En kort fikapaus. Polisen kom för att leta efter en tonårsflicka som försvunnit och som setts i trakten.
14.00 Krattade ihop jättehögar och började köra bort lass efter lass efter lass efter lass...efter lass.
17.00 Åt middag och tippade stryktips på Svenska spel på internet. Vi är fem som tippar ett 96 raders system och den här gången var det min tur att tippa. Pallade ett Signe Tillish och gick ner till mitt rum. Tog en kopp kaffe.
19.00 Lyssnade på sportradion och tittade lite på internet. Vilade och läste lite. I morgon är det fredag och det ska bli underbart med helgledigt.
Jag är för ung...!
Året var 1985 och barn, föräldrar och personal från min dotters fritidsgård skulle göra en utflykt med övernattning vid Gripsholms slott. Det var i juni månad och vi anlände till det vackra slottet på eftermiddagen. Vi började med lekar i parken och jag hade ett av barnen på ryggen när jag sprang nerför en backe och halkade så illa att mitt vänstra knä ´´vek såg åt fel håll´´ kan man säga, och jag föll handlöst. Som tur var så klarade sig barnet utan skador. Själv blev jag liggande med svåra smärtor och några runt omkring mig tyckte att jag skulle försöka resa mig upp och prova benet. Jag föll ihop igen och svimmande av smärtan. Min dotter som då var 8 år var såklart orolig för vad som hade hänt.
´´Skadan bestod i att en benbit från vänster skenben, innehållande större delen av skenbenets inre ledyta mot lårbenet, var avbruten och nedpressad, innebärande inkongruens i ledytan´´...som det hette!
Jag jobbade i vårt familjeföretag som utförde anläggningsarbeten och trädgårdsskötsel i Stockholm och nu blev jag tvungen att i omgångar vara borta under långa perioder från arbetet. Under hela 1986 var jag sjukskriven. Men jag minns att jag vid ett tillfälle åkte till jobbet en vinter och skottade snö på en gård med kryckan i ena handen och snöskyffeln i den andra.
Bilden är från Gräddö hamn 1985
Vid den här tiden så ägde jag en laxkutter på 9x3 meter som låg i Gräddö hamn på Rådmansö utanför Norrtälje. Jag hade hittat min drömbåt året innan skadan. Nu blev det omöjligt att klara av den vilket gjorde att jag blev tvungen att sälja den.
Jag återgick till mitt trädgårdsarbete i vårt familjeföretag trots att läkaren tyckte att jag borde skaffa mig ett jobb som inte var så fysiskt krävande. Vi jobbade ju mycket med trädgårdsanläggning och nu skulle jag inte kunna utföra de tyngsta arbetena...var det sagt. Jag har inte stått på knä sedan 1985 men visst har jag annars jobbat nästan som innan skadan.
Trots allt så har jag fortsatt genom åren med trädgårdsarbetet och 1998 började jag på Engsholms slott. Visst känner smärta i knäet när jag överanstränger det, men det har gått förhållandevis bra under åren.
Nu börjar dock knät bli slitet och med tiden blir man tvungen att byta ut mina knäleder, nya knän helt enkelt. Min äldre syster har bytt ut bägge sina knäleder och det funkar utmärkt.
Den här vintern har varit den besvärligaste hittills och jag har fått varit hemma ett tag på grund av värk när jag går.
Jag kan inte göra en sådan operation ännu därför att...jag är för ung! Det känns fint...tror jag...!?
När man gör en sådan komplicerad operation så är det meningen att det ska hålla livet ut och om jag nu ska leva i 20-30 år till så kommer en ny knäled inte att hålla så länge. Jag antar att man vill vänta tills jag slutat jobba. Men åren fram till dess kommer att bli jobbiga, jag har ju fått artros i det andra knät nu också.
Jag blir ju lite orolig både för jobbet men även för att jag inte ska kunna gå mina vandringar här i Stockholm eller i skogar mm. Men nu ska jag träna upp musklerna runt knäet för att bli starkare. Jag vill vara ju slottsträdgårdsmästare ett tag till.
Nu kan jag säga som alla coola människor ´´jag ska träna ikväll´´ - jag ska börja på gym!
40 år som trädgårdsarbetare
Just den här morgonen den 15 juni för exakt 40 år sedan vaknade jag som 16-åring för att börja jobba min första arbetsdag. Skolan hade slutat och vi hade under våren startat vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB.
Det var samma år som The Beatles splittrades, Jocke Berg i Kent föddes, skilsmässor blev tillåtna i Italien och Sveriges Television började sända program i färg...!
40 år är en lång tid och kanske att man skulle valt en annan väg någon gång i arbetslivet för att utvecklas som människa. Men av någon anledning har jag stannat i det gröna. Jag trivs i naturen och i trädgårdar. Jag blir lugn där.
Vi hade alla våra trädgårdsuppdrag i Stockholm och pendlade varje dag från Norrtälje där vi alla bodde. Det var min far, bror och jag och även några anställda. Som mest var vi ungefär tio-tolv trädgårdsarbetare i företaget. Till att börja med handlade det mesta om att sköta nyanlagda gårdar på stora bostadsområden och vi utförde även anläggningsarbeten. Det var en tuff tid för en trött tonåring då vi åkte tidigt från Norrtälje, jobbade hårt långa dagar och kom hem sent, åt mat och stupade i säng...i stort sett. I fem år åkte jag 15 mil tur och retur till Stockholm varje dag men när jag gjort lumpen gick flyttlasset till Stockholm.
Jag vet inte om mitt trädgårdsintresse vaknade just under de där första jobbiga åren då arbetsuppgifterna inte var så spännande och mest bestod av gräsklippning och ogräsrensning. Med åren blev jag allt mer intresserad av växter och hur de passade in i olika miljöer. Jag började köpa trädgårdslitteratur och jag har samlat på mig en del böcker.
När vi så fick skötseln av kulturhusens trädgårdar på Södermalm, Djurgården, Gamla Stan, Långholmen och andra platser i innerstaden så växte intresset allt mer. De gamla gårdarna vid kulturhusen i stan gjorde att jag såg det vackra med trädgårdar, de var nu inte bara en arbetsplats.
I 27 år jobbade jag i Norrtälje Trädgårdsservice och under alla dessa år lärde jag mig mycket om trädgård och att planera och organisera arbeten.
Jag slutade i företaget 1996 då det blev omräkning av alla skötselområden och det då ganska nya företaget Vivaldi dumpade priserna så kraftigt att vår uppdragsgivare valde att gå på det lägsta priset. Givetvis klarade de inte av att bjuda på samma skötsel och service som vi gjort.
Så här i efterhand känns det som om det trots allt var en mening med det som skedde. 27 år är en lång tid och nu väntade nya utmaningar...
1998 hamnade jag på Engsholms slott och det är redan beskrivet här på bloggen. Nu firar jag alltså 40 år som trädgårdsarbetare och intresset för trädgård har väl bara ökat med åren. Nu jobbar jag kanske inte lika fysiskt hårt längre och i slottsparken finns sällan någon större stress även om arbetet kan vara tungt i perioder. I Stockholm då jag jobbade i familjeföretaget kunde det bli oerhört stressigt i perioder.
Nu är det inte enbart glädje och lycka att arbeta med trädgård. Efter 40 år med fysiskt arbete så har kroppen blivit en aning sliten och mina knän protesterar ibland.
Besvikelser i trädgårdar har vi väl alla varit med om, då växter blir uppätna av vilda djur, när vildsvin har plöjt upp gräsmattan eller att svampsjukdomar drabbar rosor. Vissa dagar då man känt sig riktigt besviken brukar jag säga att jag ska börja köra Taxi i stället.
I Engsholms slottspark hittade jag ett litet paradis, det där paradiset som jag drömde om då jag var liten. Från första stund blev jag förälskad i platsen och i trädgården och så länge jag orkar och får, blir jag kvar här. Här finns fina arbetskamrater och vi får utsökta luncher.
Den 22 juni 2005 skrev jag mitt första blogginlägg utan att jag hade en aning om att någon skulle läsa det jag skrev. Idag är den ganska många som hittat hit och trots att jag tycker att jag börjar upprepa det jag skriver om så är det fortfarande ganska kul det här med att skriva blogg.
Hur firar man då att man jobbat med trädgård i 40 år?
Uppdaterat: Jag är ledig i morgon onsdag och ska välja ut ett bra fikaställe att fira på. Ska även besöka några planteringar som verkar intressanta...
Min barndomsstad Norrtälje
Min mor flyttade in till Norrtälje från skärgården som tvååring 1927 och min far kom till stan med sin familj 1940 och samma år mötte han min mor och de levde sedan tillsammans tills min far dog år 2000. När jag föddes i Norrtälje i mitten av 1950-talet bodde det ca. 7000 personer i den lilla staden som ofta kallas Roslagens huvudstad. År 1900 bodde det ca 3000 personer här och år 2000 fanns det drygt 16 000 i själva staden Norrtälje, i hela kommunen bor det idag ca 55 000.
Norrtälje fick sina stadsprivilegier 1622 av Gustav II Adolf men redan på 1200-talet fanns här en handelsplats. År 1719 brändes staden ner av Ryssarna men byggdes sedan upp på nytt och redan 1726 invigdes en ny kyrka. Norrtäljes äldsta hus är troligen det med adressen Tullportsgatan 10 som byggdes upp just efter 1719. I övrigt ligger stans äldsta bebyggelsen efter ån.
Vattenkraften i ån som rinner genom staden har tidigare utnyttjats till att driva bl.a. mjölkvarnar och även en borrkvarn för borrning av gevärs- och pistolpipor som tillvekades i byggnaden från 1700-talet och som nu inrymmer Roslagsmuseet.
När jag var barn fiskade vi abborre, mört och braxen till katterna i det skitiga vattnet. Idag är vattnet renare och man fiskar i stället havsöring i Norrtäljeån. Allt var inte bättre förr!
Det blev mycket fotboll redan då, men då satt jag inte i en skön soffa och såg världsfotboll utan spelade själv i stadens pojklag, på idrottsparken eller på Vargheden eller på någon egen plan där man satte samman lag med kvarterets andra fotbollsgrabbar.
1969 kvalade stadens hockeylag Norrtälje IK till högsta serien och jag gick och såg alla matcher som laget spelade. Tabell. Tyvärr så orkade vi inte enda upp till eliten men det var stor fest i stan den vintern 1969 som var året innan vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB.
På sommaren svämmar Norrtälje över av turister och framför allt av sommarboende från alla sommarstugor. Norrtälje kommun har flest antal fritidshus i landet med sina 15 000 hus och antalet sommargäster i kommunen ligger mellan 125 000 och 200 000.
Staden har förändrats mycket sedan 1950-talet och det är nödvändigt med förändring men man önskar att vissa byggnader fått ett helt annat utseende. Vissa nyare hus i staden är rent katastrofalt fula och andra har en riktigt bra arkitektur.
1975 blev längtan till huvudstaden för stor och flyttlasset gick till Stockholm där jag köpte mig en lägenhet och nu är jag en inbiten stockholmare som ofta besöker barndomsstaden där i Roslagens famn, där min familj finns och där barndomsminnen dyker upp när jag vandrar i stan.
Se även kategorin Roslagen
Norrtälje fick sina stadsprivilegier 1622 av Gustav II Adolf men redan på 1200-talet fanns här en handelsplats. År 1719 brändes staden ner av Ryssarna men byggdes sedan upp på nytt och redan 1726 invigdes en ny kyrka. Norrtäljes äldsta hus är troligen det med adressen Tullportsgatan 10 som byggdes upp just efter 1719. I övrigt ligger stans äldsta bebyggelsen efter ån.
Vattenkraften i ån som rinner genom staden har tidigare utnyttjats till att driva bl.a. mjölkvarnar och även en borrkvarn för borrning av gevärs- och pistolpipor som tillvekades i byggnaden från 1700-talet och som nu inrymmer Roslagsmuseet.
När jag var barn fiskade vi abborre, mört och braxen till katterna i det skitiga vattnet. Idag är vattnet renare och man fiskar i stället havsöring i Norrtäljeån. Allt var inte bättre förr!
- Norrtälje gevärsfaktori fanns i Norrtälje från 1623 till 1842.
- Pythagoras fabrik tillverkade tändkulemotorer gjorde sina första motorer 1908 och den sista på 1960-talet.
- En annan stor arbetsplats i Norrtälje var gjuteriet som grundades 1864 och lades ner 1985, där jobbade min far under en tid på 1940-talet.
- I mitten av 1800-talet blev Norrtälje en känd kurort med bl.a. gyttjebad. Ett societetshus byggdes i mitten av 1800-talet och fanns kvar till 1945, societetshuset låg på andra sidan ån (parkering nu) om man befinner sig vid det nybyggda Åtellet. Lite längre ut mot societetsparken låg varmbadhuset. och just societetsparken finns fortfarande kvar från den tiden. När socitetetslivet hade sin tid i Norrtälje så anlände man med ångbåt eller med tåg från Stockholm. Under andra världskriget dog badlivet ut, det fanns annat att tänka på än att rulla runt i gyttja och dricka punsch.
- Sjöfarten har självklart också varit viktig för staden.
Det blev mycket fotboll redan då, men då satt jag inte i en skön soffa och såg världsfotboll utan spelade själv i stadens pojklag, på idrottsparken eller på Vargheden eller på någon egen plan där man satte samman lag med kvarterets andra fotbollsgrabbar.
1969 kvalade stadens hockeylag Norrtälje IK till högsta serien och jag gick och såg alla matcher som laget spelade. Tabell. Tyvärr så orkade vi inte enda upp till eliten men det var stor fest i stan den vintern 1969 som var året innan vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB.
På sommaren svämmar Norrtälje över av turister och framför allt av sommarboende från alla sommarstugor. Norrtälje kommun har flest antal fritidshus i landet med sina 15 000 hus och antalet sommargäster i kommunen ligger mellan 125 000 och 200 000.
Staden har förändrats mycket sedan 1950-talet och det är nödvändigt med förändring men man önskar att vissa byggnader fått ett helt annat utseende. Vissa nyare hus i staden är rent katastrofalt fula och andra har en riktigt bra arkitektur.
1975 blev längtan till huvudstaden för stor och flyttlasset gick till Stockholm där jag köpte mig en lägenhet och nu är jag en inbiten stockholmare som ofta besöker barndomsstaden där i Roslagens famn, där min familj finns och där barndomsminnen dyker upp när jag vandrar i stan.
Se även kategorin Roslagen
De gamla vykorten i inlägget är från 1940, 1950 och 1960-talen.
Stora Torget
Wallinska gårdarna från 1730 vid Lilla Torget
Roslagsparken
Café DC 3
Societetsbron vid sitt gamla läge
Varmbadhuset (rivet sedan länge)
Socitetshuset
Norrtälje marknad förts onsdagen i oktober.
Lilla Torget med stadshotellet.
Blivande slottsträdgårdsmästare i en park.
Dagens låt
Min plats på jorden
Stockholm har inte Roslagens charm, inte Gotlands vackra karga eller sandiga stränder, inte heller Österlens mjuka fantastiska landskap vid havet. Men Stockholm har så mycket annat.
Flyttlasset från Roslagen till huvudstaden gick när jag var 21 år och jag har aldrig ångrat mig. Det är här jag bor och kommer att göra så länge till...kanske i resten av mitt liv.
Under 27 år jobbade jag i Stockholm i vårt familjeföretag men när företaget avvecklades och jag hittade den där annonsen på arbetsförmedlingen i Vällingby om att en slottsträdgårdsmästare söktes till ett slott i Sörmland och jag blev den som fick jobbet, då valde jag att jobba långt utanför stan.
Mitt Stockholm är inte det trånga stressiga city utan jag har helt andra favoritplatser. Södermalm finns i mitt hjärta efter alla år som jag jobbat där uppe i alla vackra trädgårdar och på Långholmen kan man vandra när som helst....året om, det är alltid lika vackert. Att jag älskar Djurgården har väl alla som följt bloggen förstått, Skeppsholmen är en oas mitt i stan, i Gamla Stans gränder finns en lite mystisk och härlig känsla och längs stränderna här hemma i Bromma vandrar jag ofta.
Flyttlasset från Roslagen till huvudstaden gick när jag var 21 år och jag har aldrig ångrat mig. Det är här jag bor och kommer att göra så länge till...kanske i resten av mitt liv.
Under 27 år jobbade jag i Stockholm i vårt familjeföretag men när företaget avvecklades och jag hittade den där annonsen på arbetsförmedlingen i Vällingby om att en slottsträdgårdsmästare söktes till ett slott i Sörmland och jag blev den som fick jobbet, då valde jag att jobba långt utanför stan.
Mitt Stockholm är inte det trånga stressiga city utan jag har helt andra favoritplatser. Södermalm finns i mitt hjärta efter alla år som jag jobbat där uppe i alla vackra trädgårdar och på Långholmen kan man vandra när som helst....året om, det är alltid lika vackert. Att jag älskar Djurgården har väl alla som följt bloggen förstått, Skeppsholmen är en oas mitt i stan, i Gamla Stans gränder finns en lite mystisk och härlig känsla och längs stränderna här hemma i Bromma vandrar jag ofta.
Kvastmakarbacken på Södermalm
Blockhusuddens café
Utsikt från Waldemarsudde
Djurgårdsstaden
Gustav Adolfs Torg
Rosendals trädgård
Bellmansmuseets trädgård
Gamla Stan
Utsikt från min balkong, mot Kungsholmen.
En svart 2:a för 10 000 kr.
1975 flyttade jag till Stockholm från lilla trygga Norrtälje i Roslagen. Vårt familjeföretag som sysslade med trädgårdsanläggning och trädgårdsskötsel hade alla uppdrag i Stockholm och vi pendlade de sju milen enkel resa varje dag i trånga bilar. Som tonåring blev man oerhört trött av resorna och dagarna blev långa.
Jag hade tidigt bestämt att när jag gjort lumpen skulle jag absolut flytta till Stockholm vilket jag egentligen drömt om sedan jag var barn.
För att få en lägenhet i ett bra område krävdes det lite kapital även för en hyresrätt. Året var 1975 och i Dagens Nyheter fanns mängder av annonser där man helt öppet sålde hyresrätter svart. Min far och jag tittade på två lägenheter i Bromma och jag fastnade för en 2:a på nedre botten med en liten uteplats. Det var ett lugnt område nära stan. Vi tittade också på en lägenhet i Vällingby som revykungen Gösta Bernhard ägde och av honom skulle jag få köpa ett kontrakt men jag fick inte lov att ha mitt namn på dörren.....det skulle stå G. Bernhard.
Så det blev Bromma och jag minns när vi gjorde upp affären. Fastighetsägaren mötte oss i lägenheten och tog emot 10 000 kr som hyreskontraktet kostade, vilket motsvarar ungefär 50 000 kr idag. Pengarna hade jag lånat av mina föräldrar.
Annonserna i Dagens Nyheter stoppades senare och de öppet svarta affärerna blev inte längre öppna utan skedde på ett försiktigare sätt. Än idag säljs hyresrätter i Stockholm men nu måste man nog att ha de rätta kontakterna för att komma åt ett hyrekontrakt som man är villig att betala för. Husägarna vill ju inte ha Janne Josefsson efter sig.
För att i stället vara laglig (och det ska man ju...mitt olagliga köp 1975 är väl preskriberat nu) så köper man en bostadsrätt och om man vill bo centralt eller i närförort så kostar det många miljoner. För samma pris som en etta kostar centralt i Stockholm får man en hel gård inne i landet.
En etta på Birkagatan 34 kostar idag 2 350 000 kr.
En villa med 7 rum i Hedemora kostar 890 000 kr.
Jag hade tidigt bestämt att när jag gjort lumpen skulle jag absolut flytta till Stockholm vilket jag egentligen drömt om sedan jag var barn.
För att få en lägenhet i ett bra område krävdes det lite kapital även för en hyresrätt. Året var 1975 och i Dagens Nyheter fanns mängder av annonser där man helt öppet sålde hyresrätter svart. Min far och jag tittade på två lägenheter i Bromma och jag fastnade för en 2:a på nedre botten med en liten uteplats. Det var ett lugnt område nära stan. Vi tittade också på en lägenhet i Vällingby som revykungen Gösta Bernhard ägde och av honom skulle jag få köpa ett kontrakt men jag fick inte lov att ha mitt namn på dörren.....det skulle stå G. Bernhard.
Så det blev Bromma och jag minns när vi gjorde upp affären. Fastighetsägaren mötte oss i lägenheten och tog emot 10 000 kr som hyreskontraktet kostade, vilket motsvarar ungefär 50 000 kr idag. Pengarna hade jag lånat av mina föräldrar.
Annonserna i Dagens Nyheter stoppades senare och de öppet svarta affärerna blev inte längre öppna utan skedde på ett försiktigare sätt. Än idag säljs hyresrätter i Stockholm men nu måste man nog att ha de rätta kontakterna för att komma åt ett hyrekontrakt som man är villig att betala för. Husägarna vill ju inte ha Janne Josefsson efter sig.
För att i stället vara laglig (och det ska man ju...mitt olagliga köp 1975 är väl preskriberat nu) så köper man en bostadsrätt och om man vill bo centralt eller i närförort så kostar det många miljoner. För samma pris som en etta kostar centralt i Stockholm får man en hel gård inne i landet.
En etta på Birkagatan 34 kostar idag 2 350 000 kr.
En villa med 7 rum i Hedemora kostar 890 000 kr.
Cykelsemester runt Mälaren 1953
År 1953 började det gå charterresor med flyg till Mallorca från Sverige men det var nog bara de med mycket god ekonomi som hade råd med dessa resor. Semesterresorna för de flesta handlade nog mer om campingliv efter vägarna eller i båt på sjön då på 1950-talet under de korta semestrarna.
Min familj reste med cykel och det var ganska långa sträckor som avverkades. Det här året 1953 gick semestern runt Mälaren och det var säkert en spännande resa med den tidens mått. Under tio dagar cyklade de den långa sträckan på mellan 40-50 mil och jag kan tänka mig att det inte alltid var en njutbar resa....det fanns väl uppförsbackar även på den tiden.
1953 var året då den första motorvägen i Sverige invigdes mellan Lund och Malmö och samma år tillsatte riksdagen en utredning om en övergång till högertrafik som blev verklighet först den 3 september 1967.
Det här året rådde en stor paratyfusepedimi i Sverige.
Då spreds sjukdomen ut över landet via smittat kött från ett slakteri i småländska Alvesta. Närmare 9 000 människor insjuknade, 90 personer dog. Syster berättade att de inte fick bada i Mälaren på grund av smittorisken.
Jag är född i april 1954 och den här resan skedde i juli 1953 vilket gör att jag var med på något sätt under färden. Annars var det mor, far, storasyster och min bror som fanns med på den här cykelfärden runt Mälaren. Min far var 30 år och min mor 28 det här året och min storasyster som då var 10 år cyklade på egen cykel och min bror som var 6 år satt i barnstol på min mors pakethållare. Min far hade packningen på sin cykel och de smyckade cyklarna med vimplar från de olika orterna de besökte.
Norrtälje-Stockholm-Södertälje-Trosa-Nyköping-Oxelösund-Nyköping-Flen-Strängnäs-Enköping-Kalmarsand-Norrtälje
Avskrivet av mors egen dagbok:
13/7
Start kl. 6.15 från Norrtälje med cykel med Stockholm som första mål. Liftar från Rö med lastbil till Stockholm. Framme i Stockholm kl. 9.00. Start därifrån kl. 11.00 till Södertälje. Framme kl.15.00. Härlig tältplats intill tjusigt havsbad som tyvärr var stängt. Tennisplan, golfbana och restaurang intill. Såg stan på eftermiddagen samma dag.
14/7
Startade kl. 10.00 och åt frukost vid en källa efter vägen. Framme vid Trosa kl. 13.00. Såg på stan och kyrkan, åkte sedan till Stensund som hade en härlig tältplats vid havsvik 6 km. från Trosa. Badade, åt middag och gick en härlig promenad runt udden. Regn på natten.
Trosa 1953
15/7
Start från Trosa kl. 10.30 till Nyköping. Anlände dit efter en bra cykelfärd kl. 14.00. Underbart vacker stad. Tältade mittemot ett tjusigt folkets park där Harry och jag var in och dansade på kvällen och hörde på Staffan Broms. Samma dag besåg vi Mikaelikyrkan (väldigt vacker) samt Nyköpingshus. Var in på Tempo.
(mor berättar att när familjen besökte Nyköpingshus så kom de för sent till visningen men fick lova att titta själva och eftersom alla dörrar låstes skulle de ringa vaktmästaren då de var klara från en telefon där inne. Nu kom de inte ihåg telefonnumret och det tog lång tid innan de lyckades få rätt nummer till vaktmästaren).
16/7
Startar kl. 11.00 mot Oxelösund varifrån vi fick en härlig båtfärd till ön Beten som ligger ute i havsbandet. Tältplats på hela ön, mycket välordnat. En man som skötte om campingen delade ut hö för att ha under sovplatsen i tältet. Härlig sandstrand och underbara klippor. Vackert väder, låg på klipporna och solade oss hela dagen. På kvällen satt vi och såg på havet och båtarna som gick förbi.
Här bedrevs ålfiske och både mor och syster berättar idag att de minns just ålfisket här så starkt.
17/7
Start från Beten lördag förmiddag kl. 11.00. Regn som gick över vid tvåtiden. Väntetid i Oxelösunds Bygdegård där vi drack kaffe och choklad. Åter genom Nyköping och upp till Flen dit vi kom söndag förmiddag efter att ha övernattat vid en halmstack på halva vägen. Skaplig tältplats invid strandbad med servering. Härligt väder med bad.
19/7
Startar därifrån kl. 12.00 och anländer till Strängnäs kl. 16.20. Handlade i snabbköp, därefter till tältplatsen som var bra vid Långberget intill staden med tjusig utsikt över hela stan. Åt middag och gick ut och såg på stan som var väldigt vacker.
20/7
Vi såg Strängnäs domkyrka och var uppe i tornet som var 75 meter högt. Startar därifrån kl. 12.30 mot Enköping. Färja över Mälaren. Framme kl. 16.00. Dålig tältplats. Åt middag, såg på stan, var in till Kekonius och köpte bröd. Såg båten på ängen bakom tältplatsen där ån gick fram.
21/7
Östergrans kyrka och till höger min syster våren 1953 då hon fick en ny röd cykel på födelsedagen.
Start därifrån kl. 6.30. Härlig cykeltur på fin väg fram till Kalmarsand. På vägen dit såg vi på Övergrans kyrka där Harry är konfirmerad samt Yttergrans kyrka som är stiftets minsta med 70 sittplatser och byggd på 1100-talet. Stannade i Bålsta och handlade. Härlig tältplats i Kalmarsand där vi låg och hade det härligt hela dagen. Barnen badade. Dagen efter gick färden hem till Norrtälje igen med en övernattning till i en skogsbacke.
En Volvo Duett årsmodell 1953 och en Saab från samma år. Det hände säkert att någon sådan här glänsande ny bil syntes på vägarna under familjens cykelfärd runt Mälaren men biltrafiken var säkert inte så besvärande detta år 1953. Vägarna var smala och inte alltid asfalterade. Det var ganska vanligt att familjer gav sig ut på cykelsemestrar på den här tiden och man vinkade glatt åt varandra då man möttes efter vägarna.
Kvastmakarbacken på söder 1953
Återförening efter 45 år
Centralt i Roslagens huvudstad låg gården där jag växte upp. Mina tidigaste minnen i livet kommer från den platsen och där bodde jag de nio första åren av mitt liv.
Det var en bra plats och en lycklig tid, vi lekte i södra bergen som låg intill gården ...Kalle och jag. Vi fiskade i ån nere på stan, vi såg matinéer nere på Sagabiografen och så gott som varje dag lekte vi tillsammans. När jag så 1963 flyttade till andra sidan stan kom vi ifrån varandra, vi fick väl nya vänner, nya intressen och man rörde sig inte över så stora ytor då. Det märkliga var att vi bodde i samma stad fram till 1975 utan att träffa på varandra. Vi flyttade alltså båda två till Stockholm samma år.
För ett tag sedan fick jag en kommentar här och jag blev mycket överraskad.
Det var en bra plats och en lycklig tid, vi lekte i södra bergen som låg intill gården ...Kalle och jag. Vi fiskade i ån nere på stan, vi såg matinéer nere på Sagabiografen och så gott som varje dag lekte vi tillsammans. När jag så 1963 flyttade till andra sidan stan kom vi ifrån varandra, vi fick väl nya vänner, nya intressen och man rörde sig inte över så stora ytor då. Det märkliga var att vi bodde i samma stad fram till 1975 utan att träffa på varandra. Vi flyttade alltså båda två till Stockholm samma år.
För ett tag sedan fick jag en kommentar här och jag blev mycket överraskad.
Det visade sig att han just planterat en syrenberså, googlade på syrenhäck och hamnar på min blogg som han läste ett tag innan han började förstå att det var barndomsvännen som skriver bloggen.
Idag besökte jag honom i Grisslehamn där han bor med sin fru i ett fantastiskt vackert hus alldeles vid fiskehamnen och med utsikt ut mot havet. Så möts vi då efter 45 år och jag sitter i den nya bersån vid hamnen och allt känns så naturligt mitt i det märkliga. Jag är glad att ha träffat dessa genomtrevliga människor och nu tror jag inte att det dröjer 45 år tills vi ses igen.
Idag besökte jag honom i Grisslehamn där han bor med sin fru i ett fantastiskt vackert hus alldeles vid fiskehamnen och med utsikt ut mot havet. Så möts vi då efter 45 år och jag sitter i den nya bersån vid hamnen och allt känns så naturligt mitt i det märkliga. Jag är glad att ha träffat dessa genomtrevliga människor och nu tror jag inte att det dröjer 45 år tills vi ses igen.
Utsikt från huset och in över hamnen. Huset på bilden tillhör granntomten och på andra sidan hamnen ligger Hotell Havsbaden.
Högst upp i huset har de inrett en ateljé men en fantastisk utsikt in över fiskehamnen och ut mot havet.
En skärgårdstjej
Min mor föddes på en av Roslagens alla vackra öar och har sedan dess varit Roslagen trogen. Här på Calle Schewens och Rönnerdals marker gungar min mor och det här inlägget är en hyllning till den finaste mor och vän man kan ha.
En gång på 50-talet.
En gång på 50-talet.
Slottsträdgårdsmästare sökes
Nu är det exakt tio år sedan jag för första gången klev in i vår slottspark. Vi hade avlutat vårt familjeföretag (där jag jobbade i 27 år) och jag jobbade tillfälligt hos en trädgårdsanläggare i Sköndal. Den här vintern 1997/1998 åkte jag runt i Stockholm och beskar fruktträd, jobbet i övrigt var ganska likt det vi hade i vårt eget företag, skillnaden nu var att jag inte själv kunde planera mina dagar. Jag kände också att jag var trött på att flacka runt till många olika trädgårdar och att sitta i Stockholms bilköer stora delar av arbetstiden.
En dag tog jag mig upp till arbetsförmedlingen i Vällingby för att se vad de kunde erbjuda mig, det här var innan jag hade dator. Bland alla anläggningsarbeten och trädgårdsskötseljobb vid bostadsområden såg jag en annons som fick mig att börja drömma lite. ´´Slottsträdgårdsmästare sökes´´ löd annonsen som jag skrev ut och tog med mig.
Jag ringde samma dag och anmälde mitt intresse. Trädbeskärningen i Stockholm fortsatte och en dag när jag befann mig i ett träd i Hässelby så ringde VD:n på slottet och sa att hon ville träffa mig för en intervju.
Några dagar senare åkte jag från företaget i Sköndal som ligger i ett sunkigt industriområde och platsen ser ut som ett helvete helt enkelt. Kontrasten när jag kom in i slottsparken en timma senare var enorm. Slottet ligger mycket vackert på en udde och jag tänkte direkt att här vill jag vara.
Det var inga konferenser den här dagen och när jag bankade på stora slottsporten så fick jag det gladaste och trevligaste mottagandet man kan tänka sig. Jag fick kaffe och väntade i ett av de vackra rummen på att slottets VD skulle komma. Från industriområdet med den gamle egensinniga ägaren till anläggningsfirman till ett vackert rum i ett slott och med en ung, trevlig och positiv kvinnlig VD.
Under intervjun ställde hon frågan - hur ser din drömträdgård ut? Nu gällde det att inte bara svara spontant och som jag brukar, att jag tycker om lite vilda trädgårdar...det kunde ju missuppfattas. Om jag inte minns fel så svarade jag att jag var noggrann och tyckte om gammaldags växter och att det var viktigt att växter ska passa in i den miljö de ska växa i. Det där med vilda trädgårdar betyder inte att de ska var misskötta och slarviga utan mer att trädgården inte bör innehålla för många räta linjer och för putsade växter. Växter ska få utvecklas så naturligt som möjligt.
Hur som helst fick jag komma ut till slottet ännu en gång för att träffa vaktmästaren som jag skulle ha ett visst samarbete med. Till slut valde de mig som kom att bli den evigt bloggande slottsträdgårdsmästaren. Jag kommer att fortsätta att hålla platsen hemlig eftersom det är en privatägd konferensanläggning som är stängd för allmänheten.
Trots att kroppen börjar bli en aning sliten efter snart 40 års trädgårdsarbete så känner jag att jag absolut kan hänga med några år till. Jag trivs oerhört bra här, både med jobb, arbetskamrater och den fantastiska miljön.
.
En dag tog jag mig upp till arbetsförmedlingen i Vällingby för att se vad de kunde erbjuda mig, det här var innan jag hade dator. Bland alla anläggningsarbeten och trädgårdsskötseljobb vid bostadsområden såg jag en annons som fick mig att börja drömma lite. ´´Slottsträdgårdsmästare sökes´´ löd annonsen som jag skrev ut och tog med mig.
Jag ringde samma dag och anmälde mitt intresse. Trädbeskärningen i Stockholm fortsatte och en dag när jag befann mig i ett träd i Hässelby så ringde VD:n på slottet och sa att hon ville träffa mig för en intervju.
Några dagar senare åkte jag från företaget i Sköndal som ligger i ett sunkigt industriområde och platsen ser ut som ett helvete helt enkelt. Kontrasten när jag kom in i slottsparken en timma senare var enorm. Slottet ligger mycket vackert på en udde och jag tänkte direkt att här vill jag vara.
Det var inga konferenser den här dagen och när jag bankade på stora slottsporten så fick jag det gladaste och trevligaste mottagandet man kan tänka sig. Jag fick kaffe och väntade i ett av de vackra rummen på att slottets VD skulle komma. Från industriområdet med den gamle egensinniga ägaren till anläggningsfirman till ett vackert rum i ett slott och med en ung, trevlig och positiv kvinnlig VD.
Under intervjun ställde hon frågan - hur ser din drömträdgård ut? Nu gällde det att inte bara svara spontant och som jag brukar, att jag tycker om lite vilda trädgårdar...det kunde ju missuppfattas. Om jag inte minns fel så svarade jag att jag var noggrann och tyckte om gammaldags växter och att det var viktigt att växter ska passa in i den miljö de ska växa i. Det där med vilda trädgårdar betyder inte att de ska var misskötta och slarviga utan mer att trädgården inte bör innehålla för många räta linjer och för putsade växter. Växter ska få utvecklas så naturligt som möjligt.
Hur som helst fick jag komma ut till slottet ännu en gång för att träffa vaktmästaren som jag skulle ha ett visst samarbete med. Till slut valde de mig som kom att bli den evigt bloggande slottsträdgårdsmästaren. Jag kommer att fortsätta att hålla platsen hemlig eftersom det är en privatägd konferensanläggning som är stängd för allmänheten.
Trots att kroppen börjar bli en aning sliten efter snart 40 års trädgårdsarbete så känner jag att jag absolut kan hänga med några år till. Jag trivs oerhört bra här, både med jobb, arbetskamrater och den fantastiska miljön.
.
Trädgårdsmästare i Paris/paradiset
När jag växte upp i den lilla staden i Roslagen hade jag ett litet trädgårdsland där jag sådde blommor, det finns ingen bild från det landet men det finns några tidiga bilder med trädgårdskänsla. Jag var inte så gammal då jag började drömma om att bli trädgårdsmästare i Paris.
Tro det eller ej men jag gick i söndagsskola som det hette och där skulle man ´´lära sig´´ att bli en kristen medborgare (tror att jag skulle ha passat bättre som buddist men det fanns inga sådana söndagsskolor). Där minns jag att jag såg en bild av paradiset som jag inte kunde glömma och på något sätt förväxlade jag paradiset med Paris....eller om jag trodde att det var samma plats men jag sa att jag ville bli trädgårdsmästare i Paris. Efter skolan startade vi vårt familjeföretag och vi skötte trädgårdar i Stockholms förorter, det var egentligen så långt ifrån både paradiset och Paris man kunde komma.
Med nytagna körkort reste en kompis och jag ner till Paris och där blev jag grymt besviken....jag såg inte en enda trädgård som liknade bilden från söndagsskolan (mogna funderingar av en 18-åring?). Paris i övrigt var en vacker stad men jag tror att jag skulle uppskatta den staden mer nu när jag är äldre.
Många år senare fick vårt företag i alla fall trädgårdsskötseln vid kulturhusens vackra trädgårdar på Södermalm och på Djurgården, det var ett steg i rätt riktning.
När jag ännu senare i livet började i slottsparken som trädgårdsmästare kom jag ännu ett steg närmare bilden jag hade framför mig, bilden av paradiset. Kanske är det att överdriva något att slottsparken skulle vara något paradis (jag blir ju ganska sliten efter varje säsong) men vissa morgnar när jag kommer till parken då fjärden ligger stilla och solen går upp är det ganska likt ett paradis och långt vackrare än Paris. I maj när syrener och fruktträd blommar är det även då nästan smärtsamt vackert i slottsparken.
Barndomshemmet till salu
Mitt barndomshem i Norrtälje är till salu. I början av 1950-talet flyttade familjen in i den här lägenheten och här levde jag mina första nio år. Här tog jag mina första steg och här började jag odla i ett trädgårdsland tidigt i livet.
Det var en mycket bra plats att växa upp på, här fanns de vilda södra bergen där vi byggde kojor och levde som farliga indianer och här ordnade bror till en skogsbrand. Huset ligger centralt och just nedanför rinner ån genom den lilla staden och där fiskade vi ofta även om vattnet då inte var så rent som det är nu. Fiskarna gav vi till katterna.
På söndagen visades lägenheten och bror, syster och jag gick dit för att se vårt gamla hem igen. Jag skulle vara den som var spekulant och som skulle återvända till hemstaden efter många år i huvudstaden.
Lägenheten var helt nyrenoverad och jag hade svårt att hitta en känsla av att ha bott här, men jag var ju bara nio år då jag flyttade härifrån och det var ju ett tag sedan. Däremot så minns jag varje kvadratmeter ute på gården och berget intill, man vistades ju mest utomhus förr.
Det var en mycket bra plats att växa upp på, här fanns de vilda södra bergen där vi byggde kojor och levde som farliga indianer och här ordnade bror till en skogsbrand. Huset ligger centralt och just nedanför rinner ån genom den lilla staden och där fiskade vi ofta även om vattnet då inte var så rent som det är nu. Fiskarna gav vi till katterna.
På söndagen visades lägenheten och bror, syster och jag gick dit för att se vårt gamla hem igen. Jag skulle vara den som var spekulant och som skulle återvända till hemstaden efter många år i huvudstaden.
Lägenheten var helt nyrenoverad och jag hade svårt att hitta en känsla av att ha bott här, men jag var ju bara nio år då jag flyttade härifrån och det var ju ett tag sedan. Däremot så minns jag varje kvadratmeter ute på gården och berget intill, man vistades ju mest utomhus förr.
Bilden är från annonsen på Hemnet och det är svårt att tro att detta var vårt vardagsrum. I den här lägenheten bodde vi fem personer och det som idag fungerar som sovrum var då mitt och mina syskons rum, mina föräldrar sov i vardagsrummet. Bilden på mig är tagen av en fotograf som kom till gården och det ser ut som om jag inte riktigt litar på honom.
Jag frågade min mor vad lägenheten kostade när vi köpte den men hon kommer inte riktigt ihåg men det handlade om ca. tusen kronor och vid försäljningen 1963 fick vi ungefär tre tusen för lägenheten. Utgångspriset idag är 1.150.000 för lägenheten som är på 56 kvadratmeter.
Härifrån flyttade vi till ett modernare hus på andra sidan stan och där jag bodde till 1975 då jag emigrerade till huvudstaden.
Rummet på 1950-talet och år 2007, det såg så litet ut idag.
I hemmet hade vi en radiogrammofon som det kallades och eftersom jag undrade vad som spelades i vårt hem gick jag ner i min mors källare idag och hittade våra gamla skivor där många var stenkakor.....!? Det känns som om jag är född för mycket länge sedan......
Här är några av skivorna:
Jag frågade min mor vad lägenheten kostade när vi köpte den men hon kommer inte riktigt ihåg men det handlade om ca. tusen kronor och vid försäljningen 1963 fick vi ungefär tre tusen för lägenheten. Utgångspriset idag är 1.150.000 för lägenheten som är på 56 kvadratmeter.
Härifrån flyttade vi till ett modernare hus på andra sidan stan och där jag bodde till 1975 då jag emigrerade till huvudstaden.
Rummet på 1950-talet och år 2007, det såg så litet ut idag.
I hemmet hade vi en radiogrammofon som det kallades och eftersom jag undrade vad som spelades i vårt hem gick jag ner i min mors källare idag och hittade våra gamla skivor där många var stenkakor.....!? Det känns som om jag är född för mycket länge sedan......
Här är några av skivorna:
- Lill Babs första inspelning från 1954 - Min mammas boogie/Svar till ung och kär
- Lappflickan !!!! med Thory Bernhards från 1955
- Alice Babs - Min egen lilla gunghäst/Lille Prins sol
- Jens Mathisen - Bimbo !!
- Owe Törnqvist och Ulla Bella - Anders och Brita/På festplatsen
- Glenn Miller - Chattanooga choo choo. Se nedan.
Laxkuttern Pyrona ´´Tjabo II´´
På 80-talet hade jag flera olika båtar och besökte Roslagens vackra skärgård. Ibland saknar jag den tiden och flera gånger har jag varit på väg att skaffa båt igen men när jag funderat färdigt har jag alltid kommit fram till att jag har fel jobb för att ha båt. Det finns för lite sommarledighet för att jag ska kunna leva båtliv.
Den här Laxkuttern (eller ´´däckare´´ som den egentligen bör kallas) köpte jag 1985 vid Tranebergs varv och den hette då ´´Tjabo II´´ av alla namn. Hos mig fick den namnet Pyrona...efter någon saga som jag läst för dottern när hon var liten.
Båten hade haft Tranebergs varv som hemmahamn i över tjugo år och de senaste tio åren hade den tillhört Gunnar Hillenbrand. På 60-talet ägdes båten av en Berggren som var hamnkapten vid varvet då. Tändkulemotorn som då fanns i båten blev förstörd av något material då Tranebergsbron renoverades på 60-talet och Berggren fick av försäkringsbolaget en ny motor. Motorn var en Mercedes diesel 180 från 1962. Teakdäcket lades 1980-82. Berggren lämnade senare båten till försäljning vid en båtfirma i Vårby och tysken Dietrich Leve blev ny ägare.
Resan till sin nya hemmahamn Gräddö på Rådmansö blev en resa man inte glömmer i första taget. Min bror och jag startade tidigt på morgonen från Stockholm och vid Vaxholm började problemen med dieselmotorn. Den stannade med jämna mellanrum hela vägen till Gräddö och jag tror att vi kom i hamn vid midnatt. Det visade sig vara skit i hela bränslesystemet och Pyrona fick besöka varvet i sin nya hemmahamn Gräddö för att få problemet åtgärdat.
Kort tid efter det att jag köpt båten råkade jag ut för min knäolycka och fick gå gipsad och med kryckor hela den sommaren. Det skulle till ytterligare två operationer innan jag blev så ok att jag kunde fortsätta med mitt yrke.
Min far hjälpte mig att inreda en sovhytt i båten, nya durkar i förhytten, en ny motorlucka och ett matbord. Jag renoverade så gott jag kunde trots gipsat knä.
Det blev inte så många turer med den här båten eftersom in knäskada blev besvärlig i flera år. Pyronas nya hemmahamn blev Dyvik mellan Norrtälje och Stockholm.
Det här meddelandet fick jag den 1 juni 2009
Mitt namn är Patrick Hillenbrand, son till Gunnar Hillenbrand, tidig ägare av Din laxkutter Pyrona som Du bekriver på http://gardener.blogg.se/category/min-historia.html
Min far skulle har fyllt 62 år igår, han gick tyvärr bort för tidigt i cancer 2004. Jag sökte på hans namn i Google och fick en träff på båten "Tjabo II". Jag kunde inte låta bli att läsa Din blog som för övrigt är mycket intressant. Jag var ungefär mellan 6 och 12 år då pappa hade Tjabo II. Det lite konstiga namnet, som Du mycket riktigt påpekar kom från den lilla vita Malteser hunden från "Asterix och Obelix" som pappa hade döpt till Tjabo och som jag tyckte också skulle passa på båten. Pappa la ned mycket tid på båten som han tyckte mycket om och jag har många minnen från vår tid på Tjabo II, särskilt en sen varm sommarnatt någonstans ien nattvik i mälaren då vi tittate på den historiska VM semi final i fotboll mellan Franskrike och Västtyskland som avgjordes på straffsparkar (Tyskland vann, till gljäde för pappa Gunnar då han kom från Tyskland).
Jag kommer vidare ihåg hur jag hjälpte pappa att lägga teak däcket sommaren 1981 m.m. Själv växte jag upp hos min mor ute i Skärgården, Skarpö och seglade mycket. Numera bor jag, min svenska fru och våra två små flickor permanent i Queensland Australien sedan 2001. Vi besöker Sverige årligen och bor ofta på Väddö, där svärföräldrarna har sommarhus. Kärleken för vatten, svensk skärgård och båtar sitter kvar!
Jag har inte sett en bild på Tjabo II de senaste 27 åren så varmt tack för de varma minnena som Dina bilder återkallade. Båten ser ut att vara i ett föredömligt skick.
Bästa hälsningar
Dr Patrick Hillenbrand
Båten hade haft Tranebergs varv som hemmahamn i över tjugo år och de senaste tio åren hade den tillhört Gunnar Hillenbrand. På 60-talet ägdes båten av en Berggren som var hamnkapten vid varvet då. Tändkulemotorn som då fanns i båten blev förstörd av något material då Tranebergsbron renoverades på 60-talet och Berggren fick av försäkringsbolaget en ny motor. Motorn var en Mercedes diesel 180 från 1962. Teakdäcket lades 1980-82. Berggren lämnade senare båten till försäljning vid en båtfirma i Vårby och tysken Dietrich Leve blev ny ägare.
Resan till sin nya hemmahamn Gräddö på Rådmansö blev en resa man inte glömmer i första taget. Min bror och jag startade tidigt på morgonen från Stockholm och vid Vaxholm började problemen med dieselmotorn. Den stannade med jämna mellanrum hela vägen till Gräddö och jag tror att vi kom i hamn vid midnatt. Det visade sig vara skit i hela bränslesystemet och Pyrona fick besöka varvet i sin nya hemmahamn Gräddö för att få problemet åtgärdat.
Kort tid efter det att jag köpt båten råkade jag ut för min knäolycka och fick gå gipsad och med kryckor hela den sommaren. Det skulle till ytterligare två operationer innan jag blev så ok att jag kunde fortsätta med mitt yrke.
Min far hjälpte mig att inreda en sovhytt i båten, nya durkar i förhytten, en ny motorlucka och ett matbord. Jag renoverade så gott jag kunde trots gipsat knä.
Det blev inte så många turer med den här båten eftersom in knäskada blev besvärlig i flera år. Pyronas nya hemmahamn blev Dyvik mellan Norrtälje och Stockholm.
Det här meddelandet fick jag den 1 juni 2009
Mitt namn är Patrick Hillenbrand, son till Gunnar Hillenbrand, tidig ägare av Din laxkutter Pyrona som Du bekriver på http://gardener.blogg.se/category/min-historia.html
Min far skulle har fyllt 62 år igår, han gick tyvärr bort för tidigt i cancer 2004. Jag sökte på hans namn i Google och fick en träff på båten "Tjabo II". Jag kunde inte låta bli att läsa Din blog som för övrigt är mycket intressant. Jag var ungefär mellan 6 och 12 år då pappa hade Tjabo II. Det lite konstiga namnet, som Du mycket riktigt påpekar kom från den lilla vita Malteser hunden från "Asterix och Obelix" som pappa hade döpt till Tjabo och som jag tyckte också skulle passa på båten. Pappa la ned mycket tid på båten som han tyckte mycket om och jag har många minnen från vår tid på Tjabo II, särskilt en sen varm sommarnatt någonstans ien nattvik i mälaren då vi tittate på den historiska VM semi final i fotboll mellan Franskrike och Västtyskland som avgjordes på straffsparkar (Tyskland vann, till gljäde för pappa Gunnar då han kom från Tyskland).
Jag kommer vidare ihåg hur jag hjälpte pappa att lägga teak däcket sommaren 1981 m.m. Själv växte jag upp hos min mor ute i Skärgården, Skarpö och seglade mycket. Numera bor jag, min svenska fru och våra två små flickor permanent i Queensland Australien sedan 2001. Vi besöker Sverige årligen och bor ofta på Väddö, där svärföräldrarna har sommarhus. Kärleken för vatten, svensk skärgård och båtar sitter kvar!
Jag har inte sett en bild på Tjabo II de senaste 27 åren så varmt tack för de varma minnena som Dina bilder återkallade. Båten ser ut att vara i ett föredömligt skick.
Bästa hälsningar
Dr Patrick Hillenbrand
Stugan i Roslagen
Min stuga i Roslagen sålde jag 2002 på grund av att jag inte hade tid att sköta trädgårdstomten, en annan anledning var att jag inte ville binda upp all ledig tid på ett och samma ställe.
Bilderna underst är från 60-talet då bröderna ägde huset.
Nu säljs även min mors stuga i samma by och det känna märkligt att se annonsen med huset och bilder av alla rummen. Där har jag tillbringat många somrar och man är van att se sin mor där hela somrarna. Nu orkar hon inte längre och hon blir allt ensammare där ute så det är dags för någon annan att ta över.
Den var en mycket spännande tomt och i huset bodde tidigare två bröder som byggt upp en trädgårdstomt som till slut blev alldeles för överarbetad och smyckad med all sorts kitsch. Det var staket runt alla planteringar, solur, statyer, dammar mm. Det blev operation avskvalning av tomten när jag köpte stället och jag ändrade färgen på huset från gul till röd, renoverade hela huset invändigt och gjorde trädgården efter min egen smak. När det så började bli färdigt så lessnade jag och sålde. Några hus ifrån mig här bodde då Yvonne Ryding och Kjell Bergqvist och under sköna sommarkvällar hörde man Yvonnes allt annat än ljuva stämma över bygden .......
Bilderna underst är från 60-talet då bröderna ägde huset.
Nu säljs även min mors stuga i samma by och det känna märkligt att se annonsen med huset och bilder av alla rummen. Där har jag tillbringat många somrar och man är van att se sin mor där hela somrarna. Nu orkar hon inte längre och hon blir allt ensammare där ute så det är dags för någon annan att ta över.
Mitt Roslagen
Slottsträdgårdsmästarens anor
Ju äldre man blir dest mer tänker man på sitt ursprung och hur jag hamnat i den här delen av Sverige. På min mors sida kommer jag från en gammal skärgårdssläkt i Furusund dit min morfarsfar (bilden) kom från Stockholm år 1860.
Han köpte del i en storbåt och flyttade till grannön där han gifte sig med en skärgårdsflicka och gården de skaffade sig finns ännu kvar i släkten. Morfar seglade med segelfartyg på alla haven för att senare segla med frakt på närmare håll.
Man kan se delar av det det sista segelfartyget han var kapten på vid sjöhistoriska museet här i Stockholm.
Min farfar kom från bergsmanssläkt i Västmanland och han flydde från gruvorna för att långt senare hamna i Norrtälje där sedan min mor och far möttes. Jag är uppväxt i Norrtälje och anledningen till att jag blev trädgårdsmänniska var att min far började i trädgårdsbranchen och att vi i famljen startade eget trädgårdsanläggningsföretag. Nu tror jag nog att trädgårdsyrket stannar av i släkten (efter mig) då alla andra har helt andra yrken.
På det här vackra segelfartyget var min morfar kapten och det blev hans sista skuta.
Trots att jag lämnade Roslagen för 32 år sedan för storstaden så känner jag starka band och jag besöker ofta min släkt där. På 80-talet hade jag själv båtar och vistades i Roslagens ytterskärgård så ofta jag kunde och jag hoppas att jag framöver kan hitta tillbaka till båtlivet igen.
För mig är den yttersta delen av skärgården där man har det öppna havet helt inpå sig.....det vackraste jag kan tänka mig. Att få uppleva sena sommarkvällar eller de magiska tidiga sommarmorgnarna där ute är något som jag verkligen vill återuppleva.
Ön vid havsbandet heter Vattungarna
Han köpte del i en storbåt och flyttade till grannön där han gifte sig med en skärgårdsflicka och gården de skaffade sig finns ännu kvar i släkten. Morfar seglade med segelfartyg på alla haven för att senare segla med frakt på närmare håll. Man kan se delar av det det sista segelfartyget han var kapten på vid sjöhistoriska museet här i Stockholm.
Min farfar kom från bergsmanssläkt i Västmanland och han flydde från gruvorna för att långt senare hamna i Norrtälje där sedan min mor och far möttes. Jag är uppväxt i Norrtälje och anledningen till att jag blev trädgårdsmänniska var att min far började i trädgårdsbranchen och att vi i famljen startade eget trädgårdsanläggningsföretag. Nu tror jag nog att trädgårdsyrket stannar av i släkten (efter mig) då alla andra har helt andra yrken.
På det här vackra segelfartyget var min morfar kapten och det blev hans sista skuta.
Trots att jag lämnade Roslagen för 32 år sedan för storstaden så känner jag starka band och jag besöker ofta min släkt där. På 80-talet hade jag själv båtar och vistades i Roslagens ytterskärgård så ofta jag kunde och jag hoppas att jag framöver kan hitta tillbaka till båtlivet igen.
För mig är den yttersta delen av skärgården där man har det öppna havet helt inpå sig.....det vackraste jag kan tänka mig. Att få uppleva sena sommarkvällar eller de magiska tidiga sommarmorgnarna där ute är något som jag verkligen vill återuppleva.
Ön vid havsbandet heter Vattungarna
Norrtälje Trädgårdsservice AB
Familjeförtaget startas
1970 startade vi familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice AB. Det var min far, bror och jag som började verksamheten med att sköta stora bostadsområdens gårdar runt om i Spånga. Jag var 16 år och vi pendlade de sju milen enkel resa från Norrtälje varje dag. Min far och min bror hade pendlat samma resa i många år redan, då de jobbat i olika företag i Stockholm. Men nu hade vi vårt eget företag och vi hade hur mycket jobb som helst framför oss. Stolta och förväntansfulla slet vi hårt för att få verksamheten att fungera.
Vi började anställa trädgårdsarbetare och som mest var vi tolv personer samtidigt i företaget. Vi utförde både anläggningar och skötsel av trädgårdar. Min far hade tidigare varit en duktig verkmästare vid en anläggningsfirma i många år och min bror hade erfarenhet av både anläggning och trädgårdsskötsel. Flera av de anställda pendlade med oss i en VW-buss från Roslagen varje dag, men även personer från Stockholm jobbade hos oss. Efter fem års pendlade bestämde jag mig för att flytta till Stockholm - vilket jag ju hade bestämt redan då jag var liten.
Vi hade skötsel av trädgårdar bl.a. i:
- Spånga
- Hjorthagen
- Bromsten
- Bromma
- Åkeshov
- Ulvsunda
- Kristineberg
- Innerstaden.
- Centralbadets trädgård
Kvastmakarbacken
Mäster Pers gränd i Vita bergen
Vita bergen
Kulturhusens trädgårdar i Stockholm
Kulturhusen (söderkåkarna) ligger vid de allra vackraste platserna i Stockholm som t.ex. Fjällgatan, Bastugatan, kvarteren kring söders tre församlingarskyrkor Katarina, Maria och Sofia. Sammanlagt hade vi ca. 130 adresser att besöka på vår skötselrunda. Visst var många gårdar små men vi fick ligga i för att hinna med innan det var dags att börja om från början igen.
Vi har under alla år i de vackra trädgårdarna på Södermalm hunnit plantera en hel del buskar och träd som förhoppningsvis står kvar som ett minne efter oss lång tid framöver. Jag har alltid haft ett stort intresse för växter och har läst mig till en hel del kunskap och har en stor samling av trädgårdslitteratur. Eftersom jag levt ett långt arbetsliv med trädgårdar, så har jag lite lärt mig en del hur växter beter sig i olika trädgårdar.
De sita åren var det endast min bror och jag plus en eller två anställda som skötte alla dessa små trädgårdar krävde ständig skötsel och det var viktigt för oss att sköta dem väl.
På vintrarna beskar vi träd, ibland hjälpte vi till med vindsröjningar och vi hade även snöröjning och då mycket handskottning eftersom det ofta handlade om innergårdar där man inte kom in med maskiner. Det kunde vara ett mycket tungt och stressigt jobb vid stora snöfall och det tog på kroppen att handskotta tung blötsnö i stressigt tempo. Jag minns en julafton då vi fick rycka ut och då man gick förbi fönster såg man människor fira jul där inne i sina hem.
Vi avslutade företaget här i stan 1996 och de sista åren hyrde vi huset vid Sjötullen på Långholmen som ligger alldeles vid vattnet intill strandbadet. Det huset hyr nu Magnus Härenstam. Dessförinnan hyrde vi ett rum i fastigheten som ligger i hörnet av Götatan-Klevgränd.
Vita bergen
Kulturhusens trädgårdar i Stockholm
De sista tio åren som företaget var verksamt, koncentrerade vi arbetena vid Stockholms kulturhus trädgårdar på Södermalm, Djurgården, Gamla Stan och City. Nu hade vi vackrare trädgårdar att sköta och att utföra mindre anläggningar i.
Kulturhusen (söderkåkarna) ligger vid de allra vackraste platserna i Stockholm som t.ex. Fjällgatan, Bastugatan, kvarteren kring söders tre församlingarskyrkor Katarina, Maria och Sofia. Sammanlagt hade vi ca. 130 adresser att besöka på vår skötselrunda. Visst var många gårdar små men vi fick ligga i för att hinna med innan det var dags att börja om från början igen.
Vi har under alla år i de vackra trädgårdarna på Södermalm hunnit plantera en hel del buskar och träd som förhoppningsvis står kvar som ett minne efter oss lång tid framöver. Jag har alltid haft ett stort intresse för växter och har läst mig till en hel del kunskap och har en stor samling av trädgårdslitteratur. Eftersom jag levt ett långt arbetsliv med trädgårdar, så har jag lite lärt mig en del hur växter beter sig i olika trädgårdar.
Här på söder bodde och bor många konstnärer och kända artister som fått förtur till de vackra gamla husen. Vid ett tillfälle på Malmgårdsvägen 53 hjälpte vi till att rigga för filminspelningen av Raskenstam 1983 med Gunnar Hellström, Inga Gill och Agneta Fältskog m.fl. Flera filmer såg vi spelas in i de här gamla kvarteren som t.ex. 1939 och Kådisbellan.
De sita åren var det endast min bror och jag plus en eller två anställda som skötte alla dessa små trädgårdar krävde ständig skötsel och det var viktigt för oss att sköta dem väl.
På vintrarna beskar vi träd, ibland hjälpte vi till med vindsröjningar och vi hade även snöröjning och då mycket handskottning eftersom det ofta handlade om innergårdar där man inte kom in med maskiner. Det kunde vara ett mycket tungt och stressigt jobb vid stora snöfall och det tog på kroppen att handskotta tung blötsnö i stressigt tempo. Jag minns en julafton då vi fick rycka ut och då man gick förbi fönster såg man människor fira jul där inne i sina hem.
Vi avslutade företaget här i stan 1996 och de sista åren hyrde vi huset vid Sjötullen på Långholmen som ligger alldeles vid vattnet intill strandbadet. Det huset hyr nu Magnus Härenstam. Dessförinnan hyrde vi ett rum i fastigheten som ligger i hörnet av Götatan-Klevgränd.
Nya vägar
Efter 27 års arbete tillsammans skiljdes min brors och mina vägar, han fortsatte företaget några år till hemma i Roslagen och jag jobbade en kort stund hos en trädgårdsanläggare i Sköndal innan jag såg annonsen på arbetsförmedlingen som löd: Slottsträdgårdsmästare sökes. En eftermiddag lämnade jag det fulaste av industriområden i Sköndal och åkte ut till slottsparken som var så vacker att jag blev stum. Jag hade sedan anställningsintervjun med en VD och chef som var allt annat än en sur gammal trädgårdsanläggare i Sköndal.
Efter 27 års arbete tillsammans skiljdes min brors och mina vägar, han fortsatte företaget några år till hemma i Roslagen och jag jobbade en kort stund hos en trädgårdsanläggare i Sköndal innan jag såg annonsen på arbetsförmedlingen som löd: Slottsträdgårdsmästare sökes. En eftermiddag lämnade jag det fulaste av industriområden i Sköndal och åkte ut till slottsparken som var så vacker att jag blev stum. Jag hade sedan anställningsintervjun med en VD och chef som var allt annat än en sur gammal trädgårdsanläggare i Sköndal.
Södervandring
Idag gick jag en liten vandring vid våra gamla gårdar uppe runt Katarina kyrka och bort mot Åsögatans slut. Här bodde och bor säkert än idag Britt Edvall som vi jobbade åt vid flera tillfällen och på samma gata bodde (och bor än idag) Joppe Philgren från Docenterna.
Södermalm är en trivsam stadsdel och kommer man bara bort från de stora stråken Hornsgatan, Folkungagatan och Götgatan så känns det som att befinna sig i småstadskvarter. Här finns massor av specialbutiker och caféer ....inte ett bankpalats eller ett varuhus så långt ögat når. Här uppe på söder ser man alla kategorier människor och det är ett helt annat folkliv än i de andra stadsdelarna. Däremot är våra gamla stamfik borta....Kaffe-Petter på Folkungagatan 81 heter nu ´´En annan grek´´ och Sofia kaffestuga på Erstagatan heter Matkultur. Trots söderidyllen så skulle jag inte vilja bo här då det är för långt till fria naturområden.
I det här huset på Långholmen invid badstranden hade vi vårt förråd och matrum några år på 1990-talet fram till 1996. Bilden från den 20 april 2008
Idag gick jag en liten vandring vid våra gamla gårdar uppe runt Katarina kyrka och bort mot Åsögatans slut. Här bodde och bor säkert än idag Britt Edvall som vi jobbade åt vid flera tillfällen och på samma gata bodde (och bor än idag) Joppe Philgren från Docenterna.
Södermalm är en trivsam stadsdel och kommer man bara bort från de stora stråken Hornsgatan, Folkungagatan och Götgatan så känns det som att befinna sig i småstadskvarter. Här finns massor av specialbutiker och caféer ....inte ett bankpalats eller ett varuhus så långt ögat når. Här uppe på söder ser man alla kategorier människor och det är ett helt annat folkliv än i de andra stadsdelarna. Däremot är våra gamla stamfik borta....Kaffe-Petter på Folkungagatan 81 heter nu ´´En annan grek´´ och Sofia kaffestuga på Erstagatan heter Matkultur. Trots söderidyllen så skulle jag inte vilja bo här då det är för långt till fria naturområden.
I det här huset på Långholmen invid badstranden hade vi vårt förråd och matrum några år på 1990-talet fram till 1996. Bilden från den 20 april 2008
Jag och min bror...en gång i tiden
Några av adresserna till de gårdar vi skötte på Söder, Gamla Stan och Djurgården. Vissa gårdar i Gamla Stan hade vi endast några blomsterlådor att plantera i och sköta.
Södermalm:
Maria
Bastugatan 1, 3, 5, 7, 22-24, 30, 32, 36, 30, 44, 48
Hornsgatan 8, 24, 26, 28-32, 34-38, 40, 42, 44, 46, 48, 50
Brännkyrkagatan 18, 19, 20, 22, 24, 25, 26
Tavastgatan 6, 11
Pryssgränd 3, 10, 12
Bellmansgatan 16, 18
Blecktornsgränd 10
Lilla Skinnarviksgränd 2, 6
Torkel Knutssons gata 9-15
Yttersta Tvärgränd 2, 3-9, 6, 10
Södermärlarstrand 111, 115
S:t Paulsgatan 5, 11
Götgatan 26, 28
Repslagargatan 13
Högbegsgatan 71
Katarina
Katarina Östra Kyrkogårdsgränd 11, 13
Nytorgsgatan 14-16
Tjärhovsgatan 36-38
Fjällgatan 16, 18, 24, 26, 30-36, 38, 40
Urvädersgränd 13
Klevgränd 14, 16
Höga Stigen 3, 7
Katarina Kyrkobacke 2, 3, 5, 7
Svartensgatan 31
Roddargatan 3-5
Högbergsgatan 10, 12, 14, 16
Nytorgsgatan 5
Mäster Mikaels Gata 2, 7, 9, 11
Sofia
Nytorget 3, 5, 7, 9, 13
Kvastmakarbacken 1
Malmgårdsvägen 57-61
Långholmen
Knaperstavägen 1-3, 9, 11, 13
Långholmsmuren 2
Djurgården
Djurgårdsslätten 78 (Lilla Hasselbacken)
Falkenbergsgatan 5
Långa Gatan 9, 10, 11
Breda Gatan 4, 5, 6, 7, 8
Gamla Stan
Västerlånggatan 56, 58
Svartmangatan 8-10
Själagårdsgatan 6, 19
Kindstugatan 7, 11
Skomakargatan 11
Trädgårdsgatan 1, 3, 7
Köpmangatan 14
Österlånggatan 10, 12, 29, 37
Skeppsbron 46
Kåkbrinken 11
Triwaldsgränd 3
Övrigt
Regeringsgatan 79-83, 90
Vanadislunden 1, 2, 3
Drottninggatan 88
Maria
Bastugatan 1, 3, 5, 7, 22-24, 30, 32, 36, 30, 44, 48
Hornsgatan 8, 24, 26, 28-32, 34-38, 40, 42, 44, 46, 48, 50
Brännkyrkagatan 18, 19, 20, 22, 24, 25, 26
Tavastgatan 6, 11
Pryssgränd 3, 10, 12
Bellmansgatan 16, 18
Blecktornsgränd 10
Lilla Skinnarviksgränd 2, 6
Torkel Knutssons gata 9-15
Yttersta Tvärgränd 2, 3-9, 6, 10
Södermärlarstrand 111, 115
S:t Paulsgatan 5, 11
Götgatan 26, 28
Repslagargatan 13
Högbegsgatan 71
Katarina
Katarina Östra Kyrkogårdsgränd 11, 13
Nytorgsgatan 14-16
Tjärhovsgatan 36-38
Fjällgatan 16, 18, 24, 26, 30-36, 38, 40
Urvädersgränd 13
Klevgränd 14, 16
Höga Stigen 3, 7
Katarina Kyrkobacke 2, 3, 5, 7
Svartensgatan 31
Roddargatan 3-5
Högbergsgatan 10, 12, 14, 16
Nytorgsgatan 5
Mäster Mikaels Gata 2, 7, 9, 11
Sofia
Nytorget 3, 5, 7, 9, 13
Kvastmakarbacken 1
Malmgårdsvägen 57-61
Långholmen
Knaperstavägen 1-3, 9, 11, 13
Långholmsmuren 2
Djurgården
Djurgårdsslätten 78 (Lilla Hasselbacken)
Falkenbergsgatan 5
Långa Gatan 9, 10, 11
Breda Gatan 4, 5, 6, 7, 8
Gamla Stan
Västerlånggatan 56, 58
Svartmangatan 8-10
Själagårdsgatan 6, 19
Kindstugatan 7, 11
Skomakargatan 11
Trädgårdsgatan 1, 3, 7
Köpmangatan 14
Österlånggatan 10, 12, 29, 37
Skeppsbron 46
Kåkbrinken 11
Triwaldsgränd 3
Övrigt
Regeringsgatan 79-83, 90
Vanadislunden 1, 2, 3
Drottninggatan 88
