Site Meter

Doug Bruce - mannen utan minne

En dag stod han i New York utan att veta vem han var eller var han kom ifrån. Dokumentären ´´ Unknown white male´´ om Doug Bruce som gick på TV i lördags handlade om en ung framgångsrik börsmäklare som helt tappade minnet. Dokumentären är långfilmslång och det är spännande att följa Dougs sökande efter sin identitet och när han väl fick reda på vem han var börjar han sitt nya liv. Han kände inte igen sin famlij eller sina vänner och han hade ändrat sin personlighet från en kaxig börsmäklare till en lågmäld, snäll och lite försynt kille som inte visste om han ville få tillbaka sitt minne igen.

15392-1387

Nu börjar jag tvivla igen....som jag gjorde med Ambres....vad gör inte folk för att hitta på en bra story och tjäna sig en hacka?

Kan han ha hittat på allt detta för att göra en film tillsammans med några vänner, som visas över världen och handlar om ett ovanligt fall av minnesförlust? Det fanns säkert stora pengar att göra på en intressant och spännande berättelse om en man som tappar minnet. Hur många biofilmer har det gjorts om folk som tappat minnet?
Eller var det bara ett simpelt vadslag med kompisarna på krogen?
Eller kan han ha blivit så trött på sitt gamla liv att han medvetet velat börja om från början och lämnade det gamla bakom sig och vem tänker inte så ibland?
På så vis kan man ju göra sig av med all bekantskap man inte längre vill veta av, man behöver inte stå för de misstag man gjort utan vara helt ren och börja bygga ett helt nytt liv.

I en artikel i Washingtonpost nämns att han inte visste vem George Bush var (underbara tanke) men kunde obehindrat diskutera problemen i Mellanöstern. I artikeln så misstänker man att hela den här historien är en bluff, han har granskats tufft och det finns flera tecken på att han berättelse inte stämmer.

Han har alltså förlorat sitt episodiska minne - hela hans livshistoria.
Även det semantiska minnet har han förlorat (eller?) - kunskapsminnet.
Däremot har han procedurminnet kvar - minnas att gå, springa eller cykla.


Jag medger att jag under filmen helt köpte storyn för att senare börja tvivla.
Vem kan man lita på när man inte ens litar på sig själv?

När vi ändå är inne på ämnet minne....läs detta i Aftonbladet.
Eller det här.

Kommentarer
Postat av: Inkan

Hej igen...säger hon som varit ute i kylan.
Äntligen är jag inkopplad, uppkjopplad igen.
Med helt nytt minne ( he,he)

Jag såg också den här filmen och blev fundersam. Trots att jag läst om liknande fall i någon tidningen tidigare. Men människans hjärna är en mycket invecklad "dator" - och hans far samt systrarna tror jag inte skulle ställa upp om de märkte att det var fejk. De upplevde ju att hans personlighet var annorlunda. Killen var i alla fall mer sympatiskt idaq -än i de gamla filmsnuttar där han verkade så speedad, som om han alltid var tvungen att vara en "extra häftig kille som alltid var superaktiv"
Det verkar lite ohälsosamt i mina ögon.

2007-12-02 @ 23:42:21
URL: http://blaafaagel.blogspot.com/
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Inkan: Om man fick välja skulle jag nog kunna tänka mig att radera en hel del...men mycket skulle jag vilja behålla. Men en omstart lockar.

2007-12-02 @ 23:59:16
Postat av: Trolda

Håller med dig helt om att det visst vore fint att kunna "radera" vissa bitar ur minnet...Och en OMSTART kan man ju faktiskt ALLTID göra! =D

Trolda - Omstartad...=D

2007-12-03 @ 14:07:36
URL: http://trolda.blogg.se
Postat av: Gunnar

Hej
Även om det finns en del som man nog skulle vilja glömma så är det nog bättre att ha minnet intakt.Fast ibland undrar man över varför vissa saker ligger kvar o annat försvinner.

Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Trolda: Önskar dig lycka till med din omstart!
Gunnar: Det vore ju bra om man själv kunde bestämma vad som skulle sparas och raderas ur minnet.

2007-12-04 @ 06:19:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0