Site Meter

Krollilja - Lilium martagum



 
Krolliljan blommar när man börjar bli lite ledsen att allt blommat över så fort, när försommarblomningen är över och då högsommarblommorna tar över, de som inte är så iögonfallande som vårens- och försommarens stora massblomning.

Krolliljan är den härdigaste av alla liljor och trivs i både sol och skugga men det är i lundar den trivs allra bäst. Ursprunget är skogar och ängsmarker i Syd- och Centraleuropas bergstrakter.
Den är flerårig, blommar i juli och doftar på nätterna. Det är en odlad art som förvildats och påträffas ofta runt slott och herrgårdar. Den är härdig i nästan hela landet och kan bli upp till 1,5 meter hög.

I Sune Jonssons Blombok kan man läsa:
De äldre floristerna (t.ex. Liljeblad) försummar inte att tala om att ´´Rötterna, kokta, ätas i Sibirien som en hvardags-föda.´´
´´För ändamålet kokas dessa i mjölk eller stekas i askmörja´´ (Henriksson), alltså precis som våra gamla kolare och skogsarbetare stekte sin potatis i härdens aska. Henriksson uppger också att det var vanligt att koka och anrätta lökarna i italienska hushåll.









Prestonsyren - Syringa x prestoniae



Namnet kommer från den person som förädlade den här syrenen, Isabella Preston från Kanada. Prestonsyrenen är en hybrid mellan hängsyrenen Syringa reflexa och Syringa villosa. Den blir 3-4 meter hög beroende på sort.
Enligt Lars Forslin ska de här prestonsyrenerna som finns vid Ulriksdals slottsträdgård vara av sorten ´Royalty´ och den ljusa på nedersta bilden en ´Coral´...och jag litar på honom.

Prestonsyrenen är en stadig syren somtål tuffa lägen, den är vindtålig och har ett ännu stadigare växtsätt än bondsyrenen, har mörkare blad och blommar också ca. två veckor senare.
Blomklasarna är upprätta och något hängande. Sol eller halvskuggit läge. Det är en perfekt häckväxt.

Olika sorter är:
  • Coral - rosa blommor och klarar sig upp till zon 6.
  • Elinor - mörkt purpurrosa knoppar och ljust lavendelblå som utslagna. Zon 5.
  • Hiawatha - mörkrosa knopp och ljust rosa som utslagen. Zon 5
  • James Mc Farlane - rosaröd. Zon 5.
  • Redwine - vinröd. Zon 6.
  • Royalty - pruprufärgade blommor. Zon 5.
  • Miss USA - rent vit. Zon 5.





Sorten 'Coral' Smeddsbacksgatan på Gärdet 9 juni 2019
 

Ramslök - Allium ursinum




Den vackra ramslöken växer ofta i så här stora bestånd som bilderna från Alnarpsparken visar. Den blir upp till 50 cm hög och blommar i maj-juni. Ramslöken är sällsynt men finns upp till Uppland i fuktiga lundar i mullrik jord. Från mitt fönster här i Bromma ser jag en backe som är fylld av ramslök och i Riddersholm på Rådmansö växer den i stora bestånd.

Det luktar lök på de platser som ramslök växer. Så här skriver Matprinsessan om ramslök i matlagning.

Linné uppmärksammade ramslöken 1741 utanför Lummelundas kyrka på Gotland och beskrever den så här: Bladen voro lansettlika och nästan till skapnaden like bockeblad (liljekonvalj). Stjälken var kvarterslång, helt bar, på ena sidan flat och på andra kullrig. Han slutades med en balja, som var vit, utur vilken många blommor komma utur en punkt vardera med sine särskilte blomskaft. Blombladen 6, lansettlika, vita och utsparrande. Bönder berättade om denna att där hon växer, fördriver hon andra öreter och ogräs, varpå vi ock hade ögonskenliga prov: ty under de buskar där ramset växte stod ingen annan ört.

Linné säger också att mullvadar avskyr ramslök.





Fick ett recept från Christiane som bor i Düsseldorf i Tyskland.

Apropå ramslöken finns det verkligen många goda recept här i Tyskland. Enklast är det att göra en pesto till pasta (ramslök, pinjenötter, riven parmesanost, salt, peppar, olivolja), men min favoritrecept är "Ramslök-Cappuccino". Här är recepten för fyra portioner:

125 g potatis (mjölig kokande)
2 salladslökar i fina tärningar
1 matsked smör
1 dl vitt vin
150 g ärter (djupfrust)
6 dl grönsaksbuljong
salt
nymalen peppar
riven muskotnöt
125 ramslök (plockat före blomningen)
100 g Crème fraîche
socker
1 dl mjölk

Skala potatisar och skär i tärningar. Hetta upp en gryta med smör och fräs potatis och lök. Tillsätt vin och låt koka till vinet är nästan bort. Tillsätt ärter, grönsaksbuljong, salt och peppar och låt det koka ca. 10 min. till potatisen är mjuk.
Putsa och tvätta ramslöken och hackar den grov. Häll soppan och ramslöken över till en matberedare eller mixa soppan och ramslöken med mixerstav tills den blivit en slät soppa. Jag passerar soppan dessutom genom en fin sil, men om du har en matberedare är det inte nödvändigt.
Häll soppan tillbaka i grytan och tillsätt crème fraîche. Hetsa upp soppan igen men låt inte koka. Smaka av med salt, peppar, riven muskotnöt och en pris socker.
Värm upp mjölken och visp den skummig (till exempel med en Aerolatte). Halla soppan i koppar , ger en matsked mjölkskum,  riven muskotnöt och nagra ramslökstrimlor ovanpå.

Med vänliga hälsningar

Christiane
 
Österlen 18 maj 2019

Näverhägg - Prunus maackii


Alviks centrum 2010
 
 
 
Näverhäggen härstammar från Manchuriet och Korea. Det här trädet blommar ungefär samtidig med Prunus padus i maj och är härdig upp till zon 5. Trädet trivs i sol-halvskugga och blir ca 8-10 meter högt. Näverhägg kallas också ibland för gulbarkig hägg och är ett snabbväxande träd som har en vackert flagnande gulbrun bark. Bladen blir på hösten vackert gula.

Den blommar med vita blommor i maj och på hösten får trädet små svarta bär.
Sorten ´Amber Beauty´ har en mer färgad bark och något smalare krona. Andra sorter är ´Taiga´ med gul bark och ´Honey´ med honungsgul bark. Till arten hör även kopparhäggen, Prunus maackii ´Copper´ som blommar med rosavita blommor och ljust gulgröna blad på våren. Kopparlysande bark. Trädet blir ca 10-15 meter högt.





Alvik centrum 6 oktober 2013

Gulsippa - Anemone ranunculoides



Gulsippor finns i södra och mellersta Sverige och trivs i lövskogar och lundar på bl.a. kalkhaltig lerjord. Den kan trivas på vissa håll ända upp i Jämtland men är vanlig endast i Skåne och på Gotland...och här utanför mig i Bromma..!
Den liknar vitsippan på bladen och de växter ofta tillsammans under samma tid i april/maj. Gulsippans blommor är mindre än vitsippans och är växten är giftig.

Den har krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd precis som vitsippan. Det händer någon gång att gulsippor och vitsippor korsas och hybriden kallas då svavelsippa och de blommorna har en blekt gul färg.

Det finns en odlad sort för trädgårdar som heter ´Semiplena´ och har halvfyllda blommor. På Zetas trädgård i Stockholm kan man även köpa den rena arten.

Det här kan man läsa ur Svensk botanik från 1809:

Om Hvitsippan är vårens förnöjande budbärare, så är Gulsippan det icke mindre. Lik denna väljer hon Lunden till sin skyddsort, fastän likaså sällsam som den förra är allmän. I Skåne är den likväl mindre rar, och mötes äfven i de öfre provinserna såsom i Uppland, Östergötland, och har dessutom blifvit anmärkt kring Åbo i Finland.



Vårlök - Gagea lutea



Vårlöken är en av de örter som blommar tidigast på våren och ingen kan väl undvika de gula guldstjärnorna som de kallas på norska. Som namnet antyder så är det en lökväxt och kan på så vis lagra näring i löken och blomma tidigt. Den börjar blomma tidigt i april och blommare senare tillsammans med blåsippor, vitsippor och nunneört. Eftersom den trivs i något skuggiga lägen så växer den i lundar, trädgårdar och parker. Vårlöken vill ha mullrik jord
Den brukar blomma bara en kort tid men i år 2010 då våren är lite kylig har den blommat längre än vanligt.

När den blommat färdigt böjder den sig mot jorden och släpper sina frön som är oljerika vilket gör att myrorna gillar dem och på så vis sprids växten.

Carl Magnus Lidman skriver i sin botanik:
´´I egenskap av lökväxt har den förmåga att höja sig ur jorden så tidigt om våren, att dess oansenliga fägring ej löper fara att av oss tillbakasättas för de många medtävlarinnorna under vårens senare del, såsom gullvivan, vitsippan, liljekonvaljen. Säkerligen har därför denna lilla vårväxt alltid uppmärksammats vida mer än många av högsommarens yppiga, men i snår och skog dolda örter och buskar´´.



Praktmagnolia - Magnolia x soulangeana



Praktmagnolian som är en av de vanligaste av släktet, är en hybrid mellan Magnolia denudata och Magnolia liliiflora, skapad i Soulange-Bodinparken år 1820. Den är ganska känslig hos oss och trivs endast i zon 1 och i skyddade lägen även i zon 2.

Som andra magnolior vill den ha kemiskt sur jord som är näringsrik, fuktig och väldränerad. Den vill  även ha ett soligt läge där den då får stora vackra blommor i april/maj.
Där den trivs kan den bli upp till 6-8 meter hög, men då i allra sydligaste Sverige eller längre söderut i Europa. Bilderna är tagna den 9 april 2010 i parken Giardini Pubblici som ligger i Milano.
Blomknopparna är lilarosa och när de sedan blommar på bar kvist, är de vita.
Magnolior ska helt inte alls beskäras men om det blir nödvändigt av någon anledning så gör man det efter blomningen.

Det finns några sorter av praktmagnolian:
  • ´Alba Suberba´ - vit
  • ´Alexandrina´ - vitlila
  • ´Brozzonii´ - vit, svagt rosa bas
  • ´Burgundy´ - djupt purpurfärgad
  • ´Lennei´ - vit-rosa-lila
Se även inlägget Magnolia-frossa


Google

Mistel - Viscum album

 
Jag har gjort det lätt för mig den här gången och hämtat text från Wikipedia och Den virtuella floran. Eftersom jag även länkat till dessa platser så tror jag att det är ok. Bilderna är i varje fall mina och tagna den 2 april 2010 i Bergianska trädgården där de växter på en Ontariopoppel (Populus x jackii)
Tidigare kunde man köpa äppelträd med mistel inplanterat, på Zetas trädgård men jag hittar inte det i årets katalog.Antagligen blev de för svåra att sälja då de var för dyra.
   
Läs  här om den magiska misteln.
Googles bildsök på mistel.
 

Europeisk mistel

I den nordiska mytologin berättas hur misteln genom sin märkvärdiga växtplats undgick Frigg när hon gjorde sin världsexkursion för att av alla levande varelser ta löfte att de inte skulle skada Balder. Förutom detta är misteln mycket välkänd för många botaniska egendomligheter. Misteln förekommer endast som en halvparasit på träd, vanligen på grenar och kvistar högt uppe i kronan. Den växer som en tät rundad buske som syns bäst när trädet är avlövat. Misteln har nämligen vintergröna blad.

 

I Norden är den sällsynt och påträffas i lövskogsrika trakter i södra Skandinavien, till exempel i östligaste Småland, på Mälaröarna, på Kinnekulle och i sydöstra Norge. Den växer här oftast på lind. I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, tränger sig mellan barken och veden och sänker korta grenar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Även stammarnas yta är tydligt grön och saknar korkbetäckning. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, gaffelformigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast 2 motsatta blad per gren.

 

Misteln är tvåbyggare, det vill säga hanblommor och honblommor finns hos olika individer. Blommorna är små och ofullständiga. Ståndarna utgöras av en mängd pollensäckar på insidan av hanblommans 4 kalkblad. Honblomman har utom de 4 hyllebladen en liten uppstående kant, som motsvarar foderblad, och 1 pistill, vars fruktämne inte är tydligt utbildat, för det ensamma fröämnet ligger inbäddat i blomaxelns spets,. Dessa små blommor sitter oftast 3 och 3 i små knippen. De har ockragul färg som i synnerhet hos hanblommorna är ganska livlig, och äpplelik doft. Eftersom växten blommar tidigt på våren, då dess värdträd ännu står bladlöst, är denna enkla blomma tillräcklig för att locka insekter som småbin, humlor och flugor.

 

Frukten är ett klotrunt, vitt eller grönvitt, transparent bär med ett enda, tillplattat frö och mycket klibbigt kött, rikt på viscin, ett klibbigt slem som fäster fröet säkert vid trädets bark, då en fågel äter bäret och avstryker fröet på grenen. Detta slem kan användas till fågellim, och det har därför sagts, att fåglarna i detta fall plantera sitt eget fördärv. Viscinet är också vattenabsorberande och skyddar fröet mot uttorkning. Mistelns frö innehåller ofta mer än en grodd.

(Hämtat från Wikipedia)

 




Beskrivning. Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren. Frukterna äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen.

 

Eftersom fruktköttet är klibbigt  och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern.


Utbredning. Misteln förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Den växer framförallt på lind (Tilia cordata) och lönn (Acer platanoides), men andra träd som aplar, hagtorn och popplar kan också vara värd för mistlar. Däremot växer inte mistlar på ek (Quercus robur) i vårt land. Det har diskuterats om misteln i Sverige representerar rester av en forntida vegetation, eller om de är sentida inkomlingar. Stöd finns för den förra uppfattningen eftersom mistelpollen påträffats som fossil. Första fynduppgift publicerades år 1638 (Nordstedt 1920).

 

Användning. Av de klibbiga bären gjordes förr i tiden ett lim med vilket man fångade fåglar. Linné skriver om detta i Flora Svecica 1755, att fåglarna "träckar till sin egen olycka".

 

Övrigt. Asaguden Balder skall enligt sagan ha dödats av en mistelpil sedan allt annat i världen avkrävts löfte att inte skada honom. Misteln ansågs förr besitta magiska egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot ont i allmänhet och vådeld i synnerhet. Seden att kyssas under en mistel kommer från England där den är känd sedan 1700-talet. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.

(Hämtat från Den virtuella floran)

 

Google


Kornvallmo - Papaver rhoeas



Oemotståndlig är den. Kornvallmo lämnar ingen oberörd. En ettåring som är ett fantastiskt vackert ´´ogräs´´ antingen där de lyser ute på åkrar i stora bestånd eller har flyttat in lite busigt i trädgårdar som här i Bellmanmuseets trädgård på Långholmen.
Kornvallmo härstammar från Europa, Medelhavsområdet och de tempererade delarna av Asien. Växer vild upp till Mellansverige, men är vanligast i Skåne, på Gotland och Öland.

Den är röd. Men finns i olika sorter och färger i rosa. Blommar i juni-september med ca 7 cm stora blommor. Trivs i sol i väldränerad jord som inte är för näringsrik, gärna mager, den trivs inte i lerjord. Kornvallmo blir ca. 80 cm hög.
Man sår den direkt på växtplatsen. Tror att jag ska kasta ut vallmofrö över hela slottsparken i år...







Dagens ´´Dagens växt´´  tillägnar jag Katarina.



Japansk ligustersyren - Syringa reticulata

 
De här bilderna på den japanska ligustersyrenen tog jag i Uppsala botaniska trädgård 2008. Ligustersyrenen kan man använda upp till zon 5 och trivs som många andra syrener på något lerhaltig jord i sol. Den blir bred och  kan bli upp till 7 meter hög, kan också formas till ett litet träd.
Den japanska ligustersyrenen blommar och med gräddvita blommor och doftar starkt  i juni-juli. Bilderna här tog jag den 4 juli.

Den lär finnas i Berzelii park i Stockholm, vilket jag har missat.

Vanligare i odling är var. mandshurica, som är lägre, 3-4 m, och har en flagande grå/brun bark. Den blommar i juni i vitt och blommorna sitter i klasar. Doftar inte.





Vintergäck - Eranthis hyemalis


 

Vintergäck är en av de allra första blommor man ser på våren och där jag bor finns ett stort bestånd av den här vackra blomman. Trots det så har jag aldrig fotat dem vilket jag kommer att göra nu i vår och fylla på med bilder här.

Nedanstående text har jag helt och hållet kopierat från CD-skivan Perenner och lökväxter.

Vintergäck är en välkänd och rikblommande växt som är vildväxande i västra Europa och kan odlas i stora delar av vårt land. Höjden på växten är 8-10 cm. De flikiga bladen, som kommer först efter blomningen, sitter på långa stjälkar. Den 1,5-2 cm stora blomman har en klargul färg. Blomningen sker under mars-april och ofta i samband med snösmältningen. I etablerade bestånd är blomningen mycket riklig och vintergäck kan bilda stora, gula mattor tidigt på våren.

Det finns även en namnsort med större blommor som heter ’Tubergenii’. Den har senare blomningstid som normalt infaller i april. Knölen är brunsvart till färgen och äldre exemplar kan ge ett stort antal blommor. Vintergäck går bra att odla som undervegetation under buskar och träd.



   
Växtplatsen

Under blomningstiden bör växtplatsen vara solig och varm, men kan senare på säsongen vara mer skuggig. Jorden ska vara dränerad och får inte vara gräsbevuxen.

Plantering av nya knölar sker under september månad. För att få bäst etablering bör man först lägga knölarna i vatten. Plantera i grupper med 15-20 knölar. Planteringsdjup är 4-5 cm och plantavstånd 5-6 cm. Vintergäck vill stå orörda och därför bör man vara försiktig vid jordbearbetning eller rensning.



Förökning

Förökning kan ske med sådd och genom delning. Vintergäck självsår sig lätt och kan på sikt bilda stora mattor om de får stå orörda. Detta gör ibland att den kan upplevas som ett ogräs. Frösådd kan ske på försommaren då fröet har mognat. Det sås direkt på växtplatsen, men gror först nästkommande år.

Man kan även dela egna etablerade bestånd genom att gräva upp smålökar och plantera ut dem på nya växtplatser.






31 mars 2016 i Traneberg
 
31 mars 2016 i Traneberg
 

 

Persisk syren - Syringa x persica



Den här persiska syrenen hittade jag i Göteborgs botaniska trädgård och den blommar och doftar gott i maj. Den tros vara en hybrid mellan S. afghanica och S. laciniata
Persisk syren blir 1,5 till 2 meter hög och har ett upprätt och ganska glest växtsätt. Blommorna är ljust purpurlila och bladen lansettlika. Den här syrenen vill liksom de flesta syrener ha ett soligt eller halvskuggigt läge i väldränderad jord.

 

Syringa persica ´Laciniata´

Persisk syren. Buske med flikiga blad och starkt doftande rosablå blommor i maj-juni. Soligt läge och en humusrik, fuktig jord passar bra. Zon I-VI


Det finns även den här vita varianten Syringa x persica ´Alba´.

Tokyokörsbär - Prunus x yedoensis

Bergianska trädgården 7 maj 2016
 
Längs Eriklundsgatan är Prunus x yedonensis (Tokyokörsbär)


Ett litet körsbärsträd med ´´vasformig´´ krona som kan bli 4-5 meter högt och trivs i vanlig trädgårdsjord upp till zon 3. Tokyokörsbäret har vita blommor med rosa mitt.
Förökning sker genom ympning. Sorter av tokyokörsbäret är ´Ivensii´ som endast blir 2,5 meter hög, klarar sig upp till zon 3. och ´Shidare yoshino´.
 
2017 planterades ett Tokyokörsbärsträd vid Djurgårdsbrunn på Djurgården av Djurgårdsförvaltningen och även två stycken på Djurgårdsvägen vid Liljevalchs.
 



Trollhassel - Hamamelis

Hamamelis x intermedia - Hybridtrollhassel
Hamamelis japonica - Japansk trollhassel
Hamamelis millis - Kinesisk trollhassel

Hamamelis japonica - Bergianska trädgården i Stockholm 15 februari 2015
 
 Hamamelis japonica - Bergianska trädgården i Stockholm 4 februari 2017
 
Trollhasseln blommar mycket tidigt och får trädgårdsälskare att börja hoppas på en ny växtsäsong redan februari-mars. Det är lätt att få dem blomma om man tar in kvistar för att ha i vas. De blommar alltså på bar kvist och är mycket frosttåliga. De bör dock ha en vindskyddad växtplats och trivs bäst i halvskugga. Bladen på alla arter får vackra höstfärger. Man behöver inte beskära trollhassel.

Japansk trollhassel
Japansk trollhassel är härdig upp till zon 2 och blir ca. 2-3 meter hög (5 meter i Japan). Den vill ha mullrik, fuktig och väldränerad jord i sol eller halvskugga. Blommorna är lite förvridna, gul-röda.

Det finns en sort som heter Hamamelis japonica ´Zuccariniana´ som har små citrongula blommor.

Kinesisk trollhassel
Den är den mest känsliga arten av hamamelis som vi har i Sverige och kan bara odlas i zon 1. Den blir också mindre än den japanska trollhasseln och blir sällan över 2 meter hög (5 meter i Kina). Den har stora sött doftande blommor som också kommer tidigt på bar kvist. På hösten blir bladen vackert gula.

Hybridtrollhassel
Hybridtrollhasseln är en hybrid mellan japansk och kinesisk trollhassel. Den får något större blommor än den japanska trollhasseln och den finns i olika sortnamn vilka blir olika höga.
  • ´Arnolds Promise´ - bred buske. Zon 2.
  • ´Diane´ - röda blommor. Zon 2. (finns i Humlegården och vid Kullatäppan på Djurgården))
  • ´Jalena´ - orangegula blommor. Zon 2.
  • ´Orange Beauty´ - Zon 2.
  • ´Pallida´ - Zon 2. Toppbetyg i Zetas katalog.
 
Hamamelis x intermedia 'Westerstede'  i Berzelii park 16 februari 2016
 
 Hamamelis x intermedia 'Diane' vid Kullatäppan på Djurgården! 
 
 
Google

Rosa ´Leverkusen´

Den här rosen knockade mig helt och hållet när jag såg den i en koloniträdgård på Långholmen i Stockholm. för några år sedan. Jag var osäker på vad det var för sorts ros, men jag fick till slut tag på ägaren till koloniträdgården och fick på så vis veta namnet.

Leverkusen härstammar från Tyskland år 1954 (årsbarn med slottsträdgårdsmästaren)
Den växer mycket kraftigt, är rikt förgrenad och får bågböjda grenar när den växer utan stöd. Den blir ca 3,5 meter hög men kan ibland bland bli ännu större. Den här rosen har mörka, glänsande läderartade blad och medelstora fyllda blommor i  ljust citrongult, mörkare i mitten och riktigt ljus längre ut. I knoppstadiet är de orangeröda. Den doftar svagt till medestarkt, en friskt doft av citron.

Den här rosen lanserades som den första första fyllda gula klätterrosen.

Blommar från slutet av juni till slutet av juli och remonterar svagt under resten av säsongen.  Om man klipper av blomklasar när de börjar ändra färg efter första blomningen så uppmuntras den till rikligare omblomning. Den är härdig och kan trivas på en nordlig växtplats skriver Lars-Åke Gustavsson i boken Rosor för Nordiska trädgårdar men jag tror nog inte att man ska plantera den i ett rent nordligt läge. Den lär inte drabbas av några svampsjukdomar....så det är bara att handla i vår!

Bilderna är tagna 2007 i den vackra lilla koloniträdgården på Långholmen och jag tycker att Leverkusen är rent ljuvlig tillsammans med den vita rosen polstjärnan.




Indiankrasse - Tropaeoleum majus



Jag tycker om krasse, både buskkrasse och slingerkrasse. Jag odlade krasse när jag var liten, i mitt trädgårdsland på Verkstadsgatan i Norrtälje. Doften liknar inget annat och jag tycker att blommorna är vackra. Jag skulle vilja ha en sådan där krassegång som finns i Monets trädgård i Giverny.
Indiankrasse är en flerårig växt som hos oss är ettårig och härstammar från Columbia och Peru. Den är lättodlad och trivs i sol till halvskugga i inte alltför näringsrika jordar där den utvecklar mycket bladmassa på bekostnad av blomningen. Den blir 30 cm hög och de slingrande hybriderna får ett par meter långa rankor och den blommar från juli tills frosten kommer. Färg från rödorange till gul. Bladen som är mycket C-vitaminrika och blommorna är ätliga och med sin peppriga smak är de perfekt att ha i salladen.


Man brukar så den inomhus i april, gror bäst om de får ligga i 37 gradigt vatten ett dygn innan sådd. Som vanligt så planterar man ut plantorna när risken för frost är över. Plantavstånd ca 30 cm.
I södra Sverige kan man så den direkt på växtplatsen.
De buskiga sorterna kan man använda i planteringar, krukor och som kantväxt mm. De slingrande passar bra som marktäckare, till spaljéer och pergolor.

I Wikipedia läser jag:
Indiankrasse kom till Europa med spanska upptäcktsresande under 1500-talet och då under namnet "Perus eldröda blomma", för att understryka ursprungslandet. Då indiankrasse ansågs reta sexualdriften har den även blivit kallad kärleksblomma. Andra medicinska åkommor som ansågs kunna botas var skoskav, snuva och barnlöshet. Carl von Linné skrev följande om krasse; "När thet hönset gifvet wärper dhe mycket".

Bladlössen på grönsaker skyr krassen, den verkar också avskräckande på vita flygare, ullöss och myror. En välgörande växt i trädgården.



´Juwel of Africa´




Tropaeolum majus nanum ´Tip Top Lemon´


Rödblommig hästkastanj - Aesculus carnea



Det sägs att den här arten är en korsning mellan den vanliga hästkastanjen Aesculus hippocastanum och den rödblommiga, buskformiga amerikanska arten Aesculus pavia och eftersom den fått fördubblat kromosomtal räknas den som en ny art.
Trädet vill ha ett skyddat läge med näringsrik jord och blir ca 10-15 meter högt och får en rund krona. Blomställningarna är mindre än hos vanliga hästkastanjer, ungefär 10-15 cm, mattröda blommor. Härdig upp till zon 3. Den rödblommiga hästkastanjens frukter är nästan helt släta, eller endast få taggar, till skillnad från den vanliga hästkastanjens taggiga frukter.

Sorten ´Briotii´ är vackrare och friskare än arten och hittades som frösådd i Frankrike 1858. Den har ett ljusare bladverk, större blomklasar och en klarare röd färg. Blommorna lutar något nedåt eller står rätt ut. Trädet som kan bli 15 meter hög i Sverige, ställer ganska höga krav på en skyddad plats och en bra jord. Klarar sig också upp till zon 3. Trädets löv får på hösten en intensivt gul färg. Ett ´Briotii´ finns på Stureplan i Stockholm.

I Europa och i södra Sverige har hästkastanjer drabbats av en del problem....läs mer här.

I Stockholm finns rödblommig hästkastanj bl.a. på Stureplan, Norrmalmstorg, Norra bantorget och Wallingatan 36.


 Stureplan

Fågelbärsträd - Prunus avium



Fågelbärsträd borde användas i alla större trädgårdar och parker för dess skönhet i maj då trädet blommar, men även för bladens vackra höstfärger. I Engsholms slottspark finn några enstaka vilda fåglebärsträd i en backe vid parkeringen.

Fågelbärsträd används ofta som ympunderlag till olika sorter av de odlade söta körsbären (Bigarråer). Jag läser i Ingmar Holmåsens bok Träd och Buskar att det råder delade meningar om trädet är ursprungligt vildväxande i Europa eller om det har införts från Asien.
Trädet blir upp till 20 meter högt och rötterna är grova och utbredda. Det växer fort upp till fyrtioårsålder för att sedan stanna av och trädet blir sällan äldre än 100 år.

Växtplatsen bör vara solig, näringsrik, fuktig och kalkhaltig. Fågelbärsträd trivs  dock inte att stå i fuktig mark utan växer ofta i sluttningar I Sverige växer trädet vilt upp till Värmland-Uppland och är häridigt upp till zon 4. Trädet växer ofta insprängt i skogar och bildar sällan egna täta bestånd, men på västgötabergen ska de dock finnas i stora bestånd av fågelbärsträd.

Den teakliknande veden används till möbelfaner och Chippendalemöblerna tillverkades av Prunus avium.  Även i och svarvnings- och bildhuggeriarbeten användes fågelbärsträdets ved.
På gamla träd spricker barken ofta upp och ofta angrips fågelbärsträdet av blåsvamp som ger upphov till täta samlingar av skott, häxkvastar. Det drabbas också ofta av gummiflöde som är en bateriesjukdom som ibland kommer av felaktig beskärning som utförts vid fel tidpunkt eller att man lämnat stubbar av grenar man sågat av.
Höstfärgen på löven är vackert från gul, orange till vinröd.

Trädet blommar i maj och på hösten bär trädet de saftiga och söta stenfrukterna som fåglarna älskar.
Sorten Prunus avium ´Plena´ har fyllda blommor.

Kuriosa - från boken Träd i Stockholm:
Prunus är det latinska namnet på körsbärsträd i allmänhet. Avium betyder ´´fåglarnas´´ och syftar på trädets bär som fåglarna älskar. Bark, blad och körsbärskärna har en bitter smak som efter tuggning blir mandelsmakande. Då bildas bittermandelolja, druvsocker och blåsyra vilket är ett gifitgt ämne och överdriven konsumtion av t.ex. bittermandel kan medföra förgiftning.

Från www.eplanta.com
Sortegenskaper
Fågelbär förökas med frö som stratifieras 2-4 månader och sedan sås ut så tidigt som möjligt på våren.
E-materialet härstammar i huvudsak från några frökällor i Skaraborgs län och torde för närvarande utgöra det härdigaste materialet som finns att tillgå på marknaden. Härdig i zon 4-5. I såväl Öjebyn som Röbäcksdalen har plantor från de frökällor som provodlats, hittills klarat sig överraskande bra, dock med skador, även om variationen är stor.
Under de senaste åren har ett ympfröplantage anlagts med utvalda moderträd från med utvalda moderträd från Skaraborg, Dalarna och Uppland för att ytterligare bättra på härdigheten och öka jämnheten i avkomman.

Bilderna i inlägget är taget den 6 maj 2009 på Vidängsvägen här hemma i Bromma.






Rosa ´Ispahan´

Rosen heter Ispahan och har röstats fram som årets vackraste ros 2009 av Projektgruppen Rosens dag.
Kan man annat än tycka att valet var mycket bra? En damascena-ros från 1832.



Ispahan, idag Esfahan är både en provins och stad i Iran, berömda för moskridéer, trädgårdar, rosor, persiska mattor och hantverk skriver Lars-Åke Gustavsson i ´´Rosor för Nordiska trädgårdar´´.

Det här är en krafigväxande buskros med mestadels upprätta huvudgrenar och bådböjda sidogrenar och den är en mycket frisk ros som sällan drabbas av svampsjukdomar. Den doftar starkt och gott. Ispahan är härdig och blommar från midsommar och större delen av juli. Vore det inte för att den blommar då verksamheten i slottsparekn ligger nere så skulle jag definitivt ha denna vackra ros.
Ursprunget är okänt men troligen en hybrid mellan en damascenerros och en gallicaros.





Bilderna är tagna i Uppsala botaniska rosenträdgård där jag vandrade runt i en morgon i juli 2009.

Snödroppsträd - Halesia carolina



För många år sedan såg jag ett snödroppsträd blomma i Göteborgs botaniska trädgård och den synen fastnade i mig och jag har flera gånger sedan dess försökt att komma i rätt tid till botaniska där i Göteborg men antingen har jag kommit lite för tidigt eller så har trädet just blommat färdigt. Det är ett fantastiskt vackert träd i blomningen och det har blivit ett favoritträd för mig.
Det finns fyra arter av Halesia som växer i nordöstra Amerika och i östra Kina.

Snödroppsträdet klarar sig upp till zon 2 och jag skulle alltså kunna prova det i slottsparken i Sörmland. Den vill ha djup, näringsrik, mullrik, fuktighetshållande och kalkfri jord. Trädet kan bli upp till 14 meter högt (i Sverige 4 meter) och har en brett konisk krona där de lägsta grenarna växer vågrätt från stammen.

Det är blomningen som gör trädet så fantastiskt. Med vita, hängande blommor i grupp om tre blommor som är ca 3 cm långa blommar de i juni. Blommorna har en söt doft. De ljusgröna och senare bruna frukterna har 2 cm långa skaft

Efterlysning
De här bilderna har jag stulit på nätet men jag kommer att ta egna bilder nästa gång jag befinner mig vid ett blommande snödroppsträd. Nu undrar jag om någon vet var jag kan hitta ett sådant här träd i Sverige...mer än i Göteborgs botaniska.




Snödroppsträd finns att se på dessa platser:
  • Göteborgs botaniska
  • Alnarps park
  • Kiviks Esperöds arboretum.
  • Alphems arboretum
  • Karlstads stadspark
Google

Tidigare inlägg Nyare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails