Ulf Gråbergs underbara barocklott i Norra Tanto.

 

 

 

 

 

I 20 år har jag pendlat mellan min bostad i Bromma och jobbet i Engsholms slottspark på Mörkö, en sträcka på sju mil och varje morgon när jag kört Essingeleden söderut, har jag sneglat upp mot det märkliga huset på höjden i Gröndal. Det vita huset med lökkupol som kallas Villa Utsikten, har blivit som ett magiskt sagohus på något sätt. Vem bor där uppe och varför har byggnaden den där lökkupolen? Och hur tar man sig dit?

 

Ibland har jag sett att någon promenerar på en gångbana intill den hysteriskt trafikerade Essingeleden och jag har då tänkt att jag någon dag ska ta den vägen upp mot lökbyggnaden och idag blev det äntligen verklighet. Som vanligt när jag såg byggnaden på håll, föll blicken på takets ryskinspirerade kupol och det kändes lite spännande att närma sig villan. Jag började min vandring hemma i Bromma på morgonen och gick över Tranebergsbron, ut mot Lilla Essingen, över till Stora Essingen och under Essingeleden för att komma upp på gångbanan som skulle ta mig till Gröndal. Det här är allt annat än någon vacker vandring i Stockholms gröna rum kan jag säga. Trafiken dånade intill mig och det var svårt att hitta något vackert att fästa blicken på, förutom huset på höjden framför mig.

 

När jag till slut kom fram och vek av vid parkvägen upp mot huset, blev omgivningarna vackrare. Utsikten var storslagen även om den galna Essingeleden såklart störde. När jag så stod framför Villa Utsikten var det som att magin och mystiken försvann på något sätt, som det ofta händer när man gör verklighet av drömmar. Jag tycker fortfarande mycket om byggnaden och jag undrar fortfarande vem som bor där!

 

Jag tog trapporna ner till stranden och började vandra bort mot Liljeholmsbron. Utefter strandvägen fanns långa sträckor med trädäck bort till Gröndals båtklubb. Efter det att jag vandrat över Liljeholmsbron gick jag bort till Café dello Sport på Pålsundsgatan 8, för en snabbfika innan jag fortsatte till Långholmen. Där hälsade jag på tre kompisar som på lite olika sätt brinner för trädgård.

 

När jag vandrade hemåt över Västerbron hade jag lyssnat å ljudbok i nästan tre timmar när Karin Berglund läste ur sin underbara bok ´´Det var en gång en trädgård´´. På vissa platser under min vandring, där det inte fanns mycket vackert att se, blev det en skön och lite märklig kontrast när Karin läste om sin trädgård med huset från mitten av 1800-talet som var omgärdat av syrener som nådde upp till taket. Hon berättade även om fantastiska blommor, många som jag själv har som favoriter, samtidigt som dånande långtradare drog förbi på Essingeleden. Som tur var gjorde jag avstickaren ner till vackra Långholmen där båtarna lades i kanalen och borta vid Stora Henriksvik var det säsongspremiär för mitt favoritcafé!

 

 

 

 

Så kom då äntligen april och den första veckan åkte jag till värmen i Italien, där vi besökte underbara Florens och Venedig i blåregnets tid. När jag kom tillbaka hem till kylan i slottsparken, planerade vi att låta robotar ta hand om en stor del av gräsklippningen i parken och eftersom gräsklippning inte tillhör mina favoritsysselsättningar så protesterade jag inte på något sätt och så får ju nästa slottsträdgårdsmästare det lite lindrigare. Försäljaren av robotarna sa att jag skulle få mer tid över till att göra slottsparken fin. Tänk så fiffigt...! 

 

Det är nu i april som vårbruket i slottsparken tar fart, när snön smälter och trädgården åter börjar få liv efter en lång vintervila. Det är verkligen en prövning att vara trädgårdsmästare i landet med de långa vintrarna, men nu vaknar slottsträdgårdsmästaren i mig igen och jag njuter av allt som börjar gro. En svag doft av jord sprider sig i planteringarna bland snödroppar, vintergäck och krokus, och perennerna runt omkring förbereder sig inför en ny säsong. Årets första citronfjärilar flyger vilset omkring på jakt efter nektar från de tidigaste vårblommorna. Vintern städas bort, gräsmattor krattas och i planteringarna klipper jag perennernas blast, som på de flesta ställen får ligga kvar mot marken och bilda den bästa jord och gödsel till trädgårdsväxterna. I parkens planteringar används ingen konstgödsel utan endast organiskt material som gräsklipp och klipp från perennerna, men även kompostjord och väl brunnen kogödsel blir näring och jordförbättring åt växterna. 

 

När ljuset återvänder efter mörka vintermånader, anländer de trumpetande tranorna, som på vingliga ben börjar dansa på åkern ner mot sjön och när de övriga fåglarnas vårkonserter ekar allt starkare i backarna runt slottet, då är det som mest att göra för slottsträdgårdsmästaren. Mitt i allt vårarbete är det ändå viktigt att ibland stanna upp och njuta av trädgårdens och naturens uppvaknande, att uppmärksamma de små förändringar som sker varje dag. Efter att marken legat frusen och täckt av snö under vintern, blir varje liten grodd i planteringar eller i naturen runt omkring, som ett stort mirakel. När livet i jorden åter vaknar gläds jag till och med åt liljebaggar och små groende ogräsplantor, dessa trädgårdsfiender som jag senare bekämpar med full kraft.

 

Årets april blev kall! Mycket kall och den 18:e när jag åkte till jobbet med sommardäck, var det glashalt på E4:an och trafiken rullade mycket sakta, men trots den låga farten inträffade många olyckor. Snön och kylan hade gjort att påskliljor och penséer såg fullständigt besegrade ut av Kung Bores sena attack, men under dagen när temperaturen steg, sträckte de på sig igen, som om inget hänt.

 

Blåsippor i täta mattor vid jordkällaren, scilla överallt och trots den bitande kylan visade sig vitsipporna lite försiktigt redan i mitten av månaden. Taltrasten sjöng som aldrig förr och den klättrade snabbt på min lista över favoritfåglar. Vaktmästaren/Fastighetsansvarig/Kompis J, åkte till Holland och tittade på tulpaner under vecka 16 och jag kärrade jord i slottsparken och hoppades att inget tekniskt fel skulle uppstå på anläggningen. Nästa år åker jag till tulpanerna och då behöver jag inte ta semester, eftersom jag då är Friherre!

 

Det fortsatte att vara kyligt i slutet av månaden, men försiktigt började narcisser blomma i planteringarna och jag sprutade tulpanernas nyuppkomna blad med Trico Garden. Det fungerade till 100%, inte ett enda angrepp från våra kära rådjur!

 

Nu har jag åtta månader kvar att jobba, men jag längtar först och främst efter värme! Sköna maj välkommen!

 

 

Mellan 19 april och 1 maj pågår en blomstrande vårfest i Ulriksdals orangeri, som byggdes på 1600-talet. Ljuset och alla statyer skapar stundtals ren magi när fantastiska, historiska tulpaner visades. Förste slottsträdgårdsmästare vid Drottningholm, Paulina Landin står för regin och jag njöt en timma bland dessa 150 historiska tulpaner, innan jag återvände till den mycket tveksamma och långsamma våren utanför i verkligheten.

 

 

 

 

 

Egentligen är jag ganska mätt på Kungsans rosablommande Prunus 'Accolade', men jag kunde trots det inte låta bli att ta några bilder när jag hastigt passerade Stockholms folkpark idag. Sociala medier svämmar nu över av fantastiska bilder av trädens blomning som är starten på huvudstadens vår och visst gläds även jag åt de två rosa alléerna som skapades 1998 när Stockholm skulle bli kulturhuvudstad. Men som sagt, lite mätt är jag och min rosakvot är fylld för för ett tag framöver!

 

 

 

Isola Bella i Italien när magnolior blommade den 10 april 2010 - se mer här!

 

 

 

 

 

Sommaren 1976 förlovade vi oss i en gondol i Venedig - min dotters mamma och jag. Den 6 april 2017 var jag tillbaka i den vackra staden, nu tillsammans med min dotter och hennes halvsyster. Att vandra i stadens labyrint av kanaler och smala gränder är verkligen något utöver det vanliga. Gondoler glider romantiskt fram invid de gamla husen och jag såg en gondoljär som surfade på sin mobiltelefon samtidigt som han styrde in sin vackra gondol under av stadens 150 broar. Det kanske inte var så romantiskt, men Internet finns ju även i Venedigs gondoler..! Här finns dock inga bilar, utan man vandrar i gränderna eller åker båt av något slag. Den magiskt vackra staden med alla vattenvägar är byggd på miljontals träpålar av ek och alm som slagits ned i den sandiga och leriga jorden.

 

Vi tog snabbtåget från Florens som tog två timmar och kostade 500 kr tur och retur och vi fick en riktigt fin solig dag tillsammans, då temperaturen låg på 20 grader. Det blev ingen färd med gondol den här gången, utan vi vandrade först över den bro som går över Canal Grande vid tågstationen och kom in i lugna och stilla kvarter på andra sidan, men ju mer vi närmade oss de stora turistplatserna med Markusplatsen som slutpunkt, fylldes gränder och broar av människor. Markusplatsen med sin pråliga katedral i bysantinsk stil passerade vi snabbt, för att åter söka oss in i de trånga gränderna med de små broarna och de spännande butikerna. Vi åt på en pizzeria och fikade på ett annat ställe invid en bro med gondolstation, innan vi vandrade tillbaka mot tågstationen och åkte de 26 milen tillbaka till sköna Florens! Ibland i 300 km/tim.

 

Venedig, staden som grundades redan under den sena antiken, är ständigt hotad av översvämningar och i och med klimatförändringarna översvämmas många platser hela 60 gånger om året. I början av 1900-talet hände det endast 10 gånger om året. Samtidigt sjunker staden sakta men säkert och under hela 1900-talet sjönk Venedig med 23 cm. 

 

 

 

 

 

Under dag 4 på vår Florensresa, besökte vi Florens södra sluttning med Bardini garden och Piazzale Michelangelo, som låg ganska nära vårt hotell vid Ponte Veccio. Efter att vi ätit dotterns födelsedagsfrukost på hotellets takterrass, klättrade vi upp till Bardini garden och fick äntligen se den omtalade pergolagången med blåregn. Vi hade hoppats att den här vackra växtens blommor skulle gått i blom under vårt besök och vi hade tur ännu en gång, eftersom de var i sin allra bästa blomning. Blommande blåregn är verkligen något av de mest effektfulla och vackra man kan se och vi tog ett och annat foto...!

 

Nu hade vi inte tid att upptäcka resten av den här trädgården med den fantastiska utsikten över Florens, utan vi vandrade vidare, backe ner och backe upp till Piazzale Michelangelo där det även finns en rosenträdgård. Det var dock endast några få rosor som slagit ut, men självklart kastade sig den vackra gula klätterrosen Rosa Banksia luta plena över murar och träd. Själva utsiktsplatsen var lite av en turistfälla med bussar och marknadsstånd, men utsikten var makalös!  

 

På bussen ner mot stan, fick vi reda på terror-attentatet på Drottninggatan hemma i Stockholm! 

 

 

 

 

 

 

Huvudorsaken till Toscanaresan var att min dotter fyllde år och hon hade bestämt i förväg att hon ville äta sin födelsdagslunch i Belmond Villa San Michele i Fiesole som ligger utanför Florens. Vi tog bussen upp för den sagolikt vackra sluttningen och när vi kom gående upp till det gamla klostret från 1500-talet och som idag är ett lyxhotell med en fantastisk restaurang, blev vi helt tagna av den mycket vackra trädgården. Att självaste Michelangelo ritat byggnadens fasad på 1500-talet gjorde gjorde mig yr...!

 

När jag tittade på mina bilder så upptäckte jag att jag hade blivit så förblindad av trädgården att jag glömde ta bilder som skulle visa den makalösa utsikten ut mot Florens, som låg där nere i dalgången som en liten småstad. Men man får tänka sig vyn! Maten och vinet var fantastiskt och med vyn ut över det vackra Toscana så mådde vi gott den här varma soliga dagen. Visst var det här en lyxig plats, men atmosfären var avslappnad och vi blev mycket vänligt bemötta av personalen, som ordnade en födelsdags-efterrätt till min dotter!

 

Som min mor skulle ha sagt -  det här var en plats att minnas!

 

Två veckor efter vårt besök på San Michele, firade stjärnmäklaren Fredrik Eklund sin födelsedag här och han fyllde även lika många år som min dotter...!

 

 

 

 

 

För 18 år sedan åkte jag med Engsholms slott på en vin- och matresa till Toscana. Vi landade i Bologna och stannade till en kort stund i Florens för att se på några av sevärdheterna. På en bild från den resan kan jag se att jag klappar vildsvinet på trynet vid Piazza del Mercato Nuovo, vilket lär betyda att man kommer att återvända till staden och så blev det! På ett annat ställe läser jag att om man lägger ett mynt vid trynet, så betyder det tur.

 

Jag, min dotter och hennes halvsyster reste till renässansens vagga, den vackra staden vid floden Arno, för att fira min dotters födelsedag. Vi bodde nära Ponte Veccio, bron som funnits här sedan romartiden och strax ovanför vårt hotell hade vi den fantastiska gröna sluttningen. Där finns bland annat Villa Bardini med sin vackra trädgård där blåregnet just den här veckan blommade som allra bäst.

 

På morgnarna åt vi frukost högst uppe på hotellets lilla takterrass med utsikt över hela staden och jag hade min favoritkatedral i blickfånget hela tiden! Mitt minne från 1999 då jag senast besökte Florens var att trafiken var hetsig och att vi skulle se upp för ficktjuvar. Den här gången upplevde jag en skön atmosfär och ett lugn, trots att det kunde vara mycket folk på vissa platser. Det är ju inte någon stor stad med sina 370 000 invånare och den omfamnas av gröna vackra sluttningar. Vi åt fantastiskt god mat på både mysiga och fina restauranger och besökte även flera takterrasser, som blev något av ett tema när vi vandrade runt i staden där temperaturen varje dag låg på 20 grader.

 

En kväll när min dotter och jag besökte en sportbar för att se Barcelona vinna över Sevilla, gick vi förbi vildsvinet och klappade det på trynet ännu en gång, vilket betyder att jag ännu en gång kommer att återvända till staden där Michelangelo och Leonardo da Vinci en gång verkade!

 

Ännu en gång har min dotter ordnat en fantastisk resa, men en resplan som var helt perfekt och i kommande blogginlägg från resan visar jag många av de platser som hon ritat in i sin guidebok!