Även om det är mycket arbete i trädgården så ser man att Christina njuter bland grönsaker och blommor!

När vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice och skötte om många av Stockholms kulturhus trädgårdar, hyrde vi Sjöstugan invid badplatsen på norra Långholmen. Därifrån såg vi hur Stora Henriksviks trädgård växte fram i början av 1990-talet. Men det tog faktiskt många år innan jag för första gången steg in i trädgården och tog min första kopp kaffe på det ställe som kom att bli mitt favoritsommarcafé i huvudstaden.

Christina sköter fortfarande om sin vackra trädgård och även om söta kaniner idag ställer till vissa problem i odlingarna, så är trädgården lika vacker som vanligt. Det lär bli många fikabesök även i år här i den av stora vackra träd skyddade trädgården invid Mälarens strand

De hade en dröm om en 1700-talsträdgård, om ett café och om ett mindre museum för vår stora tidlösa skald Carl Michael Bellman. Christina som alltid varit intresserad av trädgård och trädgårdshistoria drömde om få skapa en historisk trädgård och skissade på hur den skulle kunna se ut. En dag hamnade denna skiss i stadshuset där kommunalfullmäktige höll sammanträde och där skissen på den tänkta trädgården blev mycket uppskattad. Det skrevs avtal med staden och det beslutades att Lars Helgö och Christina Trapp skulle få starta sin verksamhet vid Stora Henriksvik och nu började en ny tid i platsens brokiga historia. Huset som var förfallet och stått tomt sedan 1978 skulle renoveras och en 1700-talsträdgård skulle anläggas på marken ner mot Mälaren. Drömmen hade blivit sann och nu väntade mycket arbete med både hus och trädgård. Under sommaren 1992 öppnades Bellmansmuseet med caféet som kom att heta Blå Kanin efter den krog som låg här på 1700-talet. 

Det första året fick marken ligga orörd och där växte då ogräs som tistlar, skräppor och brännässlor. Året efter var det dags att börja anlägga den nya trädgården. Christina läste på om 1700-talsträdgårdar och Stora Henriksviks trädgård kom att likna en malmgårdsträdgård som adel och borgare i staden anlade på 1700-talet vid sina bostäder för att odla nyttogrödor till husbehov. Odlingskvarteren är uppdelade i korsform där de fyra kvarteren på uråldrigt arabiskt vis symboliserar det som en gång var världsdelar. De fyra gångarna var Edens floder som mynnade ut i den runda planteringen i mitten som skulle förställa paradisets källa.

I ett av kvarteren odlas perenna kryddväxter som salvia, mynta och timjan som är både vackra och användbara. I de tre andra kvarteren finns olika sorters grönsaker som sallat, böner, persilja, rotfrukter och kål som används inne i caféet.

Till trädgården valde Christina ut tidstypiska växter som skulle växa tillsammans med grönsakerna, bl.a. den ljuvligt vackra sommarkyndeln med sina små ljuslila blommor, kornvallmo, prästkragar, ringblommor, kvanne, isop, kungsljus, bolltistel, malvor, anisört, myntor, malört, nepeta och luktärter.

Här växer sallat i olika sorter i svängda rader tillsammans med kål, mangold och andra grönsaker. Sommarblommorna blandar sig lite vilt och charmigt bland kryddväxter och grönsaker, vilket gör den här platsen till den lustgård som den faktiskt är.