Beskärning av syrenhäck
Hur beskär man sina prydnadsbuskar, är en evig fråga i trädgårdsvärlden och många tror att man helt enkelt måste ansa och klippa i sina buskar i trädgården varje år. Men - prydnadsbuskar mår bäst och blir allra vackrast om de får utvecklas naturligt utan att formas på något sätt. Då menar jag inte tuktade häckar eller formklippta buxbom så klart.
På äldre buskar bör man dock avlägsna de allra äldsta grenarna (ända nere vid marken, inga stubbar) för att ge nytt liv åt växten. Annars låter man dem bara växa, vilt och vackert. Finns det något vackrare än en gammal syrenhäck eller beså, där grenarna har böjt sig av sin egen tyngd, vilket gör blomningen rikligare.
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris kan bli mycket gammal, det kan man se runt gamla torp och gårdar. Men allt det vackra med de charmiga och de knotiga gamla syrenerna, kommer dock till en period i växternas liv då åldrandet går mot döden, då de tunga grenarna bryts av och börjar förmultna. Det är då vi måste hjälpa till att föryngra de gamla kära vännerna. Fram med sågen (tyvärr måste man oftast använda motorsågen till detta) och kapa av hela buskaget till 10 cm höga stubbar. Det är mycket viktigt att inte lämna högre stubbar, eftersom de då med tiden förmultnar och gör att de nya grenarna som har sitt fäste i stubbarna faller omkull. De nya skotten ska alltså komma från de låga stubbarna och på så vis bilda ett nytt starkt, friskt grenverk som åter ska försköna platsen i många år framöver.
I Engsholms slottspark finns just en sådan gammal syrenhäck som jag gick och sneglade på i många år innan jag tog mitt beslut att börja föryngringsbeskära den 45 meter långa och 6 meter breda häcken. Den blommade fantastiskt varje försommar och var gudomligt vacker mot vår ´´Röda Stuga´´ - se bilden nedan. Men när man inspekterade de grova stammarna som lagt sig mot marken så var det som om syrenerna skrek på hjälp! Rädda oss trädgårdsmästar´n!
Jag lyssnade på den gamla häcken och delade in beskärningsarbetet i tre etapper. Efter blomningen i början av juni 2005, sågade jag ner den första tredjedelen av häcken och där 4-5 meter höga stammar stått, fanns nu endast stubbar kvar. Det tog däremot inte lång tid innan nya skott syntes på stubbarna och under sensommaren började nya små mjukt gröna stammar utvecklas. Under vintern hittade rådjuren till de fräscha syrenstammarna och gjorde den första uppbyggnadsbeskärningen åt mig. På ungefär en halvmeters höjd renklippte jag sedan de slarvigt beskurna/avätna stammarna och där förgrenade sig sedan buskarna, vilket gjorde att häcken blev tät i uppbyggnadsskedet.
Jag väntade sedan två år och 2007 fällde jag mittenpartiet och den sista tredjedelen av den gamla häcken föll sommaren 2009. Alla dessa häckplantor har svarat med att växa sig stora och fina och blommar nu ljuvligt i hänryckningens tid i slottsparken. Idag har de växt samman och man ser inte längre nivåskillnaderna. Anledningen till att jag beskar häcken i vartannat-årsintervaller var att vi inte skulle bli av med all blomning på en gång. Så om er gamla syrenhäck skriker på hjälp - var inte rädd att ta fram sågen. Efter 5 år har ni en vackert blommande syrenhäck igen. De första blommorna kommer redan 2-3 året efter beskärningen.
De finns de som säger att man väl kan ta några grenar i taget av den gamla häcken. Det är inte att föredra, eftersom de nya skotten inte kan konkurrera med de gamla stammarna och de får heller inte tillräckligt med ljus för att växa sig starka, utan blir svaga och ostabila. Gallra de grövsta grenarna i en syrenhäck kan man göra om man har en yngre häck.
Beskärningen utföres med fördel efter blomningen i juni, men man kan även beskära under vårvintern.
På äldre buskar bör man dock avlägsna de allra äldsta grenarna (ända nere vid marken, inga stubbar) för att ge nytt liv åt växten. Annars låter man dem bara växa, vilt och vackert. Finns det något vackrare än en gammal syrenhäck eller beså, där grenarna har böjt sig av sin egen tyngd, vilket gör blomningen rikligare.
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris kan bli mycket gammal, det kan man se runt gamla torp och gårdar. Men allt det vackra med de charmiga och de knotiga gamla syrenerna, kommer dock till en period i växternas liv då åldrandet går mot döden, då de tunga grenarna bryts av och börjar förmultna. Det är då vi måste hjälpa till att föryngra de gamla kära vännerna. Fram med sågen (tyvärr måste man oftast använda motorsågen till detta) och kapa av hela buskaget till 10 cm höga stubbar. Det är mycket viktigt att inte lämna högre stubbar, eftersom de då med tiden förmultnar och gör att de nya grenarna som har sitt fäste i stubbarna faller omkull. De nya skotten ska alltså komma från de låga stubbarna och på så vis bilda ett nytt starkt, friskt grenverk som åter ska försköna platsen i många år framöver.
I Engsholms slottspark finns just en sådan gammal syrenhäck som jag gick och sneglade på i många år innan jag tog mitt beslut att börja föryngringsbeskära den 45 meter långa och 6 meter breda häcken. Den blommade fantastiskt varje försommar och var gudomligt vacker mot vår ´´Röda Stuga´´ - se bilden nedan. Men när man inspekterade de grova stammarna som lagt sig mot marken så var det som om syrenerna skrek på hjälp! Rädda oss trädgårdsmästar´n!
Jag lyssnade på den gamla häcken och delade in beskärningsarbetet i tre etapper. Efter blomningen i början av juni 2005, sågade jag ner den första tredjedelen av häcken och där 4-5 meter höga stammar stått, fanns nu endast stubbar kvar. Det tog däremot inte lång tid innan nya skott syntes på stubbarna och under sensommaren började nya små mjukt gröna stammar utvecklas. Under vintern hittade rådjuren till de fräscha syrenstammarna och gjorde den första uppbyggnadsbeskärningen åt mig. På ungefär en halvmeters höjd renklippte jag sedan de slarvigt beskurna/avätna stammarna och där förgrenade sig sedan buskarna, vilket gjorde att häcken blev tät i uppbyggnadsskedet.
Jag väntade sedan två år och 2007 fällde jag mittenpartiet och den sista tredjedelen av den gamla häcken föll sommaren 2009. Alla dessa häckplantor har svarat med att växa sig stora och fina och blommar nu ljuvligt i hänryckningens tid i slottsparken. Idag har de växt samman och man ser inte längre nivåskillnaderna. Anledningen till att jag beskar häcken i vartannat-årsintervaller var att vi inte skulle bli av med all blomning på en gång. Så om er gamla syrenhäck skriker på hjälp - var inte rädd att ta fram sågen. Efter 5 år har ni en vackert blommande syrenhäck igen. De första blommorna kommer redan 2-3 året efter beskärningen.
De finns de som säger att man väl kan ta några grenar i taget av den gamla häcken. Det är inte att föredra, eftersom de nya skotten inte kan konkurrera med de gamla stammarna och de får heller inte tillräckligt med ljus för att växa sig starka, utan blir svaga och ostabila. Gallra de grövsta grenarna i en syrenhäck kan man göra om man har en yngre häck.
Beskärningen utföres med fördel efter blomningen i juni, men man kan även beskära under vårvintern.
Kommentarer
Trackback
