Antroposofernas sätt att sköta fruktträdets kronor har jag nog tagit upp tidigare här på bloggen men det tål att fundera vidare på.
Själv tycker jag väldigt synd om alla dessa stackars fruktträd som misshandlas av okunniga personer med motorsågar och som på ett snabbt sätt förminskar trädkronorna, eller att träden misshandlas på annat sätt.
Kanske något att tänka på för programmakarna i TV när de ska ta fram nya trädgårdsprogram. En beskärnings-skola! För att rädda Sveries fruktträd.

Träd borde få utvecklas så naturligt som möjligt men vad gäller just äppelträd måste vi med varsam hand vara med och styra lite för att få ett starkt träd som orkar hålla upp frukten utan att grenar bryts av tyngden. Grenar med trubbig grenvinkel...alltså mer vågrät växande grenar blir starka till skillnad mot grenar som växer rakt uppåt. med spetsig grenvinkel. Genom att på ett tidigt stadium styra grenarna utåt så behöver man inte göra de stora beskärnings-ingreppen sent då träden är stora.

Jag förstår absolut hur antroposoferna tänker här (bilden ovan), att träden ska utvecklas på ett naturligt sätt. Det blir lite svårare att nå frukten men det finns ju stegar. I mindre trädgårdar kanske man heller inte kan ha så höga kronor och då blir det ett problem. Man kan köpa fruktträd med svagväxande grundstam som inte blir så höga men de är inte lika härdiga som de mer starkväxande. De här träden har haft en skötselplan från början vilket gör att inget fel har begåtts under åren. I vanliga villaträdgårdar byter husen ägare och träden beskärs därmed på olika sätt.

Det viktiga är uppbyggnadsbeskärningen för att få grenarna att växa mer vågrätt för att bli staka, gallring om träden blir för täta och även att hålla in längden på grenarna så att de blir starka men att man gör det kontinuerligt så att man slipper avlägsna grova grenar när trädet blir äldre.
Sedan ska trädet få utveckla en krona på ett så naturligt sätt som möjligt.

Granhäck i Bergianska trädgården i Stockholm.

.

Beskär man ett körsbärsträd för hårt och sågar bort alltför grova grenar så kommer trädet att svara med gummiflöde och såren blir mycket svåra att valla igen. Om man måste beskära sitt körsbärs träd av någon anledning så var försiktig och ta inte bort för grova grenar, lämna inga stubbar och beskär på hösten.

Gummiflöde ser ut som kåda som kommer ut ur ett beskärningssår eller en spricka i barken. Det kan orsakas av sjukdomen bakterios och även av dåliga markförhållanden men oftast av för kraftig beskärning och beskärning under fel tid.

Den beskärning som är viktig är som vanligt uppbyggnadsbeskärningen där man i tid tar bort grenar som växer in i trädet eller korsar varandra så att de skaver upp sår i barken. Torra grenar går bra att ta bort när som helst men den bästa tiden är alltid på hösten efter skörd då man slipper störa blomning eller då bären ska mogna.

Så lämna trädet ifred så mycket som möjligt, låt det växa upp och bli stort och vackert. Viktigt är alltid att tänka på var man planterar sitt träd, tänk er trädet som fullvuxet och fundera om det kommer att stjäla solljus av tomten eller att det inte står för nära byggnader eller grannar. Det är mycket vanligt att man inte tänkter på detta.

Fruktträdsbeskärning
Nu är det beskärningstider igen och det här är den första vintern på mycket länge som jag inte ägnar mina dagar åt fruktträdsbeskärning. Överallt i landet klättrar man nu omkring i trädkronorna med sekatörer och sågar eller balanserar på stegar med mer eller mindre bra kunskaper om beskärning.
Många trädgårdsägare har säkert efter flera års utövande hittat ett sätt som fungerar, man får mycket frukt och träden mår bra. För er som är helt ovana delar jag gärna med mig av mina erfarenheter här. Grundprinciperna för beskärningen är:

Läs även Lars Forslins artikel från Odlaren om Fruktträdsbeskärning - den är mycket bra!

Att hålla trädet glest är viktigt av flera anledningar, dels för att frukten ska belysas av solen och dels för att förhindra svamp- och skadeinsektsangrepp. Svamp trivs i en tät krona där blir fuktigt och varmt. Det gamla talesättet att man ska kunna kasta hatten genom trädet efter beskärningen är en ganska bra beskrivning.

Att hitta en förgrening när man kortar in en gren är inte alltid så lätt, i vissa fall är det bättre att ta bort en hel gren än att bara kapa den mitt i. Vid beskärningen ska man också försöka styra så att grenarna riktar sig ut från kronan och få en så trubbig grenvinkel som möjligt vilket gör att grenen blir starkare och klarar att bära höstens frukt. Som vanligt så får man aldrig lämna några stubbar i trädet utan beskär grenen strax utanför grenkragen.
För att slippa den allra värsta skottbildningen på sommaren (vattenskott) så ska man akta sig för att gå för våldsamt fram med beskärningen. Ju grövre grenar man tar bort desto mer skott kommer att växa ut under sommaren.

Att beskära i skålform (man tar bort hela mittpartiet av kronan) kan vara bra om man vill ha frukten ordentligt belyst men problemet är att hela kronan blir en skog av nyskott (vattenskott) under sommaren. Idealet är om trädet får en naturlig trädkroneform med grenar som växter glest och snett uppåt, på så vis så stoppar man den vilda tillväxt som blir om man tar bort alla uppåtgående grenar. Ett bra sätt att få en vacker krona är att binda ner starkt uppåtgående grenar och på så vis stoppa tillväxten och locka fram fruktved.

Jag tycker att det är viktigt att man efter beskärningen ser ett vackert träd. Det handlar ju inte bara om att få mängder av äpplen på hösten, under största delen av året finns ingen frukt i trädet och i nästan ett halvår är trädet naket, då man ser hela uppbyggnaden av kronan.
En bra balans i fruktträdens krona ger harmoni i hela trädgården. För min egen del så utskattar jag bäst fruktträden under blomningen som inträffar under vår absolut vackraste tid på året.

Har man riktigt gamla träd med åldrande fruktved är det viktigt att föryngra fruktveden och då måste man ta bort den gamla fruktveden genom att korta in grenar för att framkalla ny fruktved. Det bästa är att skaffa sig en bra beskärningsbok med bilder för att vara säker på hur man går till väga.

Att välja rätt beskärningsverktyg är också viktigt. En bra sekatör är ett måste och vad man använder för grensåg är en smaksak. Här skrev jag om det tidigare.
Idag besökte jag Rosendal som hastigast och där var fruktträdgården avstängd då gräsmattan blir förstörd om man skulle trampa omkring där på den vårmjuka mattan. Trädbeskärningen var igång och jag blir lite fundersam då jag ser att de hela tiden använder stångsaxar. Om jag pratar av egen erfarenhet så tycker jag att man inte får så bra beskärningssnitt med ett två-tre meter långt skaft före saxen. Själv vill jag stå på en stege och komma intill så att jag ser vad jag gör och kan lägga en snyggt snitt. Det är också mycket jobbigare för kroppen att stå på marken och jobba uppåt men de kanske har hittat ett bra sätt som passar här.

Trädet här ovan och som finns på Rosendals trädgård har beskurits på ett helt perfekt sätt. Här blir inte tillväxten så stor som om man skulle ha öppnat upp hela kronan. Här är ändå långt mellan grenarna så att frukten får ljus och trädet är även mycket vacker i formen. Grenarna är starka och klarar att bära mycket frukt. Nu har de här träden i långa tider beskurits av kunnigt folk, det kan däremot vara ett stort problem om man kommer till ett gammalt träd som behandlats illa tidigare. Det är mycket svårt och tar många år att bygga upp trädet på det sätt man själv vill.

Utanför Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand knuthamlar man lindarna eftersom man vill ha utsikt mot Riddarfjärden. Just här vet jag inte om jag tycker att det är en lämplig metod. Att knuthamla i trång gatumiljö är en sak men att vackra lindar ska behöva se ut så här för utsiktens skull......här blir jag kluven....

I Tyskland och i södra Europa är det vanligt att knuthamla plataner där man tidigt har tvingat krongrenarna till att växa i en paraplyform genom att binda ner grenarna. Först när kronan fått den önskade formen kan man börja med knutbeskärningen.
I Sverige är det endast lind, pil och möjligen ask som kan knuthamlas. Trädet måste beskäras ofta (varje eller vartannat år) för att inte beskärningssåren ska bli för stora och att man behåller den tänkta knutformen. Det här är alltså en kostnadskrävande metod.

Problemen med gatuträd
Jag tycker som vanligt att man ska försöka i det längsta låta även gatuträd få utvecklas så naturligt som möjligt och det är då viktigt att man väljer träd som inte blir så stora att de måste beskäras regelbundet.
Men just knuthamling kan se ganska ok ut i gatumiljö, i alla fall när trädet grönskar. Där stora träd redan finns och där kronan måste reduceras är alternativet att ta bort trädet och ersätta det med mindre träd, då handlar det dock om mycket stora kostnader

Lind är det överlägset vanligaste gatuträdet i stockholmsområdet eftersom det är vackert, tål det tuffa livet i stan ganska bra och tål även att beskäras. Livslängden på ett gatuträd räknas till 50-75 år och det är då viktigt att välja rätt art och sort. Eftersom almen inte används längre och att lind är så tåligt så finns risk att man överanvänder den så att mångfalden minskar. Det är ju en risk att pröva nya träd i gatumiljö eftersom det är kostsamt och tar lång tid att få resultat. Runt Sankt Eriksgatan här i Stockholm växer hästkastanj och det är mycket vackert speciellt när de blommar men då är problemet att trädet är känsligt för vägsalt och för drabbas ibland av bladfläckssjuka. Hur man än söker för att hitta alternativ till linden upptäcker man problem för träden att växa i gatumiljö....det är ju ingen miljö för träd helt enkelt.

Av lindar så har sorten ´Rancho´ börjat ta över i stadsmiljö då kronorna blir konformiga och då inte tar lika stor plats som den rena arten Tilia cordata. Rancho introducerades så sent som 1961 i USA och sorten blir bara 10-12 meter hög. Den sägs vara helt fri från bladlusangrepp som orsakar honungsdagg. Sorten har planterats i Kungsträdgården.
´Greenspire´ från USA och ´Erecta´ från Tyskland prövas också i Sverige.

Fortsättning på tidigare inlägg där jag berättar om beskärning vid plantering.
Eftersom jag ofta ser hur träd planterats och sedan lämnas att växa fritt känner jag att jag vill skriva några rader om den viktiga uppbyggnadsbeskärningen. Det är inte lätt att beskära ett träd som låtits växa fritt i tio år och med en så sen beskärning få en bra form av kronan. Det är viktigt att man tar reda på hur stort trädet kommer att bli när det är fullvuxet. Ofta ser man i både villaträdgårdar och i bostadsområden hur träd planterats för nära hus, skymmer utsikt eller hindrar att sol når tomten. Ta noga reda på hur högt trädet blir och även hur bred kronan kommer att bli. Det blir aldrig bra att hårdbeskära ett träd och sedan behöva beskära trädet varje år därför att det är felplacerat. Plantera inte stora parkträd som lind, alm, lönn mm i små trädgårdar. Det finns flera bra träd som inte blir så höga.

Uppbyggnadsbeskärning är viktigt då ett träd ska formas så att de passar in på den plats där det planterats. Att tidigt korrigera fel i uppbyggnaden är viktigt då man slipper göra stora ingrepp senare. Planterar man ett träd och låter det växa utan uppbyggnadsbeskärning kommer ofta kronan för lågt och korsande grenar skaver mot varandra så att sår uppstår där sedan röta får fäste.
Man börjar med uppbyggnadesbeskärningen 1-2 år efter planteringen. Genom att varje år se till att riktningen på grenar blir den rätta så lämnar man små sår som inte är skadligt för trädet. Grenar som är placerade förr tätt blir svaga och med en grengallring så att grenarna kommer i lagom avstånd från varandra blir kronan stark. Grenar med spetsig grenvinkel mot stammen är svagare än de med trubbig grenvinkel. Det är alltså viktigt att korrigera det på ett tidigt stadium. Välj grenar med trubbiga grenvinklar eller styr de spetsiga med beskärning vid sidogrenar.

Vissa träd som lönn, lind och alm utvecklar ofta dubbelstammar. Träd med dubbla stammar är svagare än om trädet har en genomgående stam. En gren är fäst i stammen med en grenkrage och är vinkeln trubbig så blir den mycket starkt förankrad i stammen. Dubbelstammiga träd riskerar att fläkas när trädet kommit upp i tio till femton års ålder. Alltså är det viktigt att tidigt avlägsna den ena stammen. Det viktigaste med uppbyggnadsbeskärningen är att försöka behålla trädets naturliga form. För många år sedan skulle jag hjälpa en person att beskära träd och buskar på en tomt och när jag kom dit så förklarade kvinnan att hon ville att jag skulle beskära både träd och buskar i bollform?..jag gick därifrån! Träd och buskar måste få utvecklas så naturligt som möjligt. Att hjälpa träden på traven vid ett tidigt skede med uppbyggnaden gör dock bara trädet gott.

Gatuträd
När man bygger upp gatuträd måste man se till att få en grenfri höjd av 5-6 meter. Vid gångvägar räcker det med 2-3 meter. Det är här viktigt att tidigt avlägsna grenar som växer för lågt på stammen så att man slipper stora sår. Något som jag tycker stör ett träds skönhet är då man inte ser efter stamskott som växer upp från marknivå, det ser slarvigt och ovårdat ut.