På jakt efter ett vårdträd
Nu vill jag själv ha ett vårdträd. Ett eget vårdträd, för mig och min familj. Men eftersom jag bor i ett flerfamiljshus så känner jag inte så starkt för just de träd som växer på gården här utanför, även om det finns månghundraåriga ekar här som jag ser från mitt fönster.
I Engsholms slottspark finns det många stora, gamla och vackra träd, men inte direkt något som skulle kunna fungerar som ett vårdträd och jag kommer ju heller inte att finnas på platsen i så många år till.
Jag känner stor vördnad inför gamla träd och nu vill jag ha just ett stort och gammalt träd som jag skulle kunna besöka när jag behöver ha lugn och ro. Där skulle jag kunna sitta under trädet och känna någon slags beskydd och närhet. Trädet skulle även ge mig lycka och välgång. Inte för att jag på något sätt är olycklig...men det låter så fint det där med...lycka och välgång. Jag skulle kunna ta med te/kaffe/vin och en bok och vistas där vid trädet en stund då man känner sig stressad eller orolig.
Så att...nu i sommar kommer jag att leta efter mitt vårdträd i Stockholmsområdet och det får gärna vara en gammal lönn, lind eller ek. Ett träd som skulle vara som en klok och trygg gammal vän till mig, i resten av mitt liv. Det får dock inte vara något berömt träd dit andra trädnördar eller sökare vallfärdar till.
Om jag hittar mitt träd så kommer det att få en central plats här på bloggen...
Vanliga vårdträd förr var just ek, lind och lönn men även hästkastanj, ask, oxel och alm. Barrträd användes aldrig som vårdträd.
De vanliga och traditionella vårdträden är inget för små trädgårdar eftersom de skulle ta för mycket plats och även stjäla allt ljus.
Anledningen till att jag just idag börjar söka efter mitt vårdträd har egentligen ingenting med att göra att vi idag fällde en stor gammal ask i slottsparken. En ask som vägrade att släppa tagen men som till sist fick se sig besegrad.
Träd som växer på gårdsplaner röner en uppmärksamhet som inte kommer andra till del, men drabbas i gengäld av ett större slitage, dras in i familjelivet, behängs med minnen, förvandlas med tiden själva till krönikor.
Werner Aspenström
Har ni något vårdträd på er gård?
Fick upp en liten Ask planta för två år sedan den var tänkt som ett vårdträd, men den såg inget pigg ut i höstas få se om den klarat sig.
Gillar också tanken med ett vårdträd.
Kul med bussbilderna!
Mariana
En så fin tanke!
Hoppas att du hittar ditt träd.
Tråkigt med asken. Här hos oss har kommunen tagit bort nästan alla gamla, vackra askar till vår stora sorg. När vi kom hem en dag från jobbet hade de sågat ner en hel allén med askar. Det känns väldigt tomt utan dem.
Mariana: Lycka till med er ask!
Janicke: Tack...jag ska söka hela sommaren.
Anna-Karin: Asken har haft stora problem med askskottsjukan under några år. http://www-skogsskada.slu.se/SkSkPub/MiPub/Sida/SkSk/Read/ReadDetails.jsp?DiagnosisID=849
När jag hör ordet vårdträd ser jag framför mig en grusad gårdsplan med en gräsrundel i mitten, och där växer en stor gammal ek. Klassiskt...
Själv tänker jag mig att äppelträdet jag planterade, på din inrådan, ska bli mitt vårdträd i min lilla trädgård.
Ja faktiskt. Det är en ganska så lång historia bakom det men jag ska ta det mycket kortfattat. Jag tror faktiskt, känns att det är så, att vårdträdet hittade mig! Jag såg det första gången för 20 år sedan, körde upp på infarten till gården där det växte, trädet var det som lockade mig dit för att undersöka närmare, nyfiken som jag är, allt var så igenvuxet att huset inte syntes. Och på det sättet fann jag den här gården, och förälskade mig i huset.
Sedan, många många år senare blev gården till salu...och nu bor jag här! Trädet är en lärk. Du skrev att barrträd aldrig användes som vårdträd, men lärken kanske är ett mellanting eftersom det släpper sina barr om vintern. I alla fall så känner jag mycket speciellt för det här trädet. Sitter ofta med ryggen tätt emot och tittar på utsikten och fiskarna i dammen. När jag gjorde dammen var jag rädd för att stora rötter av lärken måste kapas eftersom lärken växer så nära...men inte en enda rot var där det behövdes grävas. Som om det liksom var tänkt att dammen skulle ligga precis där..
Ja, det är mycket som är konstigt och som känns som om ödet spelar in i livet, men lärken och jag har hittat varandra, och huset! :) Blev en lång kommentar det här känner jag, men det speglar hur pass viktigt jag tycker att det här med vårdträd är.
Ha det gott!
Ang. Askar, såga inte ner alla, om ni har möjlighet så låt dom stå kvar.
Klä dom gärna i ny skrud med allehanda klätterväxter som behagar!
När asken väl är död så utgör den inte någon spridningsrisk för ask döden.
Åsa: Mhm...inte så vanligt med ett fruktträd som vårdträd...men det där bestämmer man ju själv. Hoppas att det ger dig lycka och välgång.
Boije: Vad fint...att ni hittade varandra. Jag tycker om långa kommentarer!
Oxel.
Kram.
michael ahlberg: Håller med dig...men vår ask var riktigt dålig.
Sofia: Självklart oxel. Självklart! ...glömde! Kram
Vi har en stor ask. Ger jättefin skugga men man får kratta mycket. Nu är jag lite orolig eftersom den inte ser lika tät ut som förr. En askallé några hundra meter härifrån är svårt drabbad av viruset. Vägverket har nu ersatt döda och halvdöda träd med lönn.
Slottsträdgårdsmästaren: när jag läste vad du söker kom jag att tänka på en suptall! Enda nackdelen är väl att de oftast står intill vägar.
Jag har en gammal ek i min trädgård, den är över fyra meter i omfång... och syns i den tredje bilden i ett av mina äldre inlägg: http://intercontinentalgardener.blogspot.com/2010/08/bredablick-revisited.html
Det växer faktiskt en liten rönn i gropet där stammen börjar grena sig. Det känns som eken ville ha en liten kompis att prata med. Det ser så mysigt ut för den lilla rönnen, även om jag förstår att den inte kan ha någon längre framtid i sin utsiktsplats däruppe.
Och sist men inte minst - Gott Nytt År till dig, Hasse, från Seattle!
Karin: Njaä... ingen suptall tror jag. Vill nog ha ett eget träd.
The Intercontinental Gardener: I slottsparken hade vi en lönn som växte sig ganska stor...i en alm, men till slut dog den...såklart. Ja önskar dig också ett riktigt Gott Nyrr År!
Vi hade en jättegran som vårdträd till mitt barndomshem. Mitt på gårdsplanen stod den. Var det Viktor Rydberg som skrev "Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat"? Fast jag har svårt för granar. De är mörka och dystra.
När vi köpte vår gård för snart 20 år sedan "hittade" jag vårt vårdträd i beteshagen,alltså inte i trädgården.
Det är en gigantiskt stor sälg!
Ingen som sett den har trott att sälgar kan bli så stora,den har en stor underbar krona,att sitta vid den när alla insekter "festar" på våren är en riktig höjdare.
Den är mitt i blickfånget från vårt köksfönster och det går nog inte en dag utan att jag sänder en speciell tanke till detta naturens under.
Som grannar till sälgen växer en massa enar.
Tyvärr börjar den bli sliten och många stora grenar har blåst ned på senare år.
Själv har jag alltid älskat stora pampiga Valnötsträd och när jag slutade ett jobb för något år sedan fick jag ett träd på ca 2 meter. Min enda plats att sätta detta på var i min sommarstugeträdgård på 350 kvm...och där står det kvar. Tanken är att jag ska hitta min Herrgård med rejäla arealer, men ännu får det stå kvar på min lilla täppa...(jag ser verkligen trädet ta över hela huset och himlen över den minimala trädgården inom några år...så jag får intensifiera herrgårdssökandet under våren).
Mira: Ja, granar är mörka och dystra...om de inte står i en gammal urskog. Då blir de plötsligt spännande och vackra.
Rosita: Vad fint, att du valde ditt träd och att det blev en sälg. Den blir ju inte så gammal men du får väl välja en ny sälg sen.
Åsa: Lycka till med ditt herrgårdssökande...jag tror att ditt valnötsträd blir perfekt vid en herrgård.
Jag hittade mitt vårdträd för 17 år sedan. Det står vid stranden i byn där jag bor och jag besöker det nästan varje dag och tittar kärleksfullt på hur det mår.
Jag tar också bilder på det varje månad för att njuta av naturens växlingar. En del månadsbilder kan man se i högra marginalen på min blogg, längst ner i raddan där.
Det är underbart med ett träd man kan återvända till och hålla om:-) kram H.
Fint att du hittat ditt träd Hillevi. Jag ska söka tills jag hittar mitt. Kram
Woaw, vilket underbart träd!
Mitt torp har varit i familjens ägor sedan början på 40-talet, min farmor och farfar köpte det. I mitten på 50-talet tog mina föräldrar över pappa planterade då vårdträdet, en ask som hunnit bli ganska stor. Vi brukar spänna upp hängmattan där så man kan ligga i den och spana upp i trädet. Ett kommande projekt är att göra en bänk som går runt det, den ska vara ganska bred så man ha kuddar där och så man kan krypa upp med en bok och sitta och spana ner över sjön.
Nina Lindh: Visst är det...Rumskullaeken.
Kersti: Så fint det låter!
