Mitt nyvaknade skogsintresse gjorde att jag blev intresserad av nationalparken Norra Kvill, en småländsk urskog som ligger i Vimmerby kommun i Småland och har en yta av 114 hektar. En urskog är ett område som aldrig utsatts för mänsklig exploatering som jordbruk eller skogsbruk. I Sverige är 0,5 % av skogen urskog och jag vet inte om den här skogen räknas dit? Men att den är gammal är helt klart.
I själva kärnan av området har inga avverkningar skett de senaste 150 åren. Omkring 80 % av nationalparkens träd består av tall, många över 350 år. Vissa tallar är 35 meter höga och har en omkrets på 2,5 meter. Det var verkligen en häftig känsla att se upp mot trädkronorna.

Sista dagen på min resa genom Sverige gick jag upp tidigt och efter frukostbuffén på Fredensborgs Herrgård begav mig till Norra Kvills nationalpark där man anlagt en vandringsled som är drygt 3 km. lång och som är lätt att gå men med några ordentliga stigningar upp mot utsiktsplatsen där man har en fantastisk utsikt över bygden. Man passerar också två vackra små skogssjöar under vandringen, Stora och lilla Idegölen.

Vid parkeringen finns en informationstavla och en toalett, eller bajamaja-typ och sedan finns det på några platser efter leden skyltar som visar vägen. Annars är det verkligen urskogskänsla där marken är  täckt med  många olika fantastiska mossor, stora stenblock och kullfallna träd som får ligga kvar för att brytas ner och återgå i naturens kretslopp. Inget städande här.
På vissa platser antar jag att det är spår av Gudrun man ser, då det ligger träd som plockepinn kors och tvärs.

Den här nationalparken är verkligen en trolsk plats. Den mjuka marken (vill aldrig mer gå på asfalt), tystnaden, de ljud jag hörde den här septembermorgonen var trädkronornas sus högt där uppe och några trädstammar som gnällde i vinden, någon varnande fågel, men annars var det helt tyst. Jag hade kanske hoppats att se något djur, som en älg som stillade törsten i någon av de vackra sjöarna (drömbild). Men jag hade nöjt mig med att möta någon svartoxe eller raggbock (som är en insekt och ingen sökare på match.com) som ska finnas här. Men tyvärr, ingenting!

Svampar fanns det gott om, små, stora, vackra och fula. En såg ut som en muffins och borde väl då vara ätlig...eller? Nej, någon svampexpert är jag inte.
Det var verkligen en bra start på dagen och en perfekt avslutning på min roadtrip genom landet, men det kändes lite märkligt och nästan brutalt att sedan kasta sig ut på trafikerade och stressiga vägar igen efter den här stilla vandringen.

Länsstyrelsen i Kalmar: Beskrivning av området
Natura 2000-området Norra Kvill är nationalpark sedan 1928. Området utgörs av urskogsartad barrblandskog på starkt kuperad och blockig moränmark i utkanten av det småländska höglandet. Skogen har lång kontinuitet och bär spår efter flera skogsbränder. Avverkningar har inte ägt rum på över 150 år och vissa av tallarna är över 350 år gamla. I området finns rikligt med torrträd, vindfällen och annan död ved, vilket gör att det finns gott om lämpliga boplatser för hålhäckande fåglar och goda förutsättningar för ett rikt insektsliv. Här finns bl.a. de akut hotade skalbaggarna svartoxe, hårig blombock och raggbock.
Vegetationen domineras av barrblandskog men det finns även inslag av örtrik granskog på fuktig, näringsrik mark, t.ex. vid bäckravinen i områdets östra del. Två näringsfattiga skogstjärnar, Stora och Lilla Idgölen, finns i området. I anslutning till tjärnarna finns mindre partier med sumpskog och våtmarker.

Sveriges alla 29 nationalparker.