Fika bland trädgårdsbilder
Lars Forslin vid några av hans över 50 bilder som hänger i caféet i Tulpanens hus under hela mars månad.
Internet fylls hela tiden av trädgårdsbilder som visas på hemsidor och bloggar och vi som vill visa trädgårdsbilderna blir allt bättre på att fånga det vi vill visa. Även våra kamerautrustningar blir allt bättre och kameratillverkarna tävlar med pixlar och optik. Men ibland är det skönt att se riktiga proffsbilder, vilket jag gjorde idag.
I vanliga fall har jag lite svårt för alla dessa närbilder på blommor, jag lockas mer av miljöbilder av trädgårdar. Bilder som visar hur en trädgård är uppbyggd och hur den har format sig själv genom att växa ut på olika sätt.
Att ta miljöbilder i trädgårdar med alla olika gröna nyanser, skuggor och ljus som vandrar hela tiden...är vansinnigt svårt.
Men! Idag föll jag helt för ett gäng närbilder i Tulpanens hus. Lars har verkligen fångat växternas själ på ett fint och känsligt sätt. Ljuset är speciellt vackert och bilderna blir som konstverk.
Nu är det inte bara närbilder som han visar. Min absoluta favorit är den rufsiga sparven på den rufsiga solrosen.
Över 50 bilder finns runt väggarna i caféet i Tulpanens hus i Bromma och jag kan verkligen rekommendera ett besök.
Lars och jag hade en intressant och trevlig pratstund om fotografering, om trädgård och lite om livet där i caféet, omgivna av alla trädgårdsbilder. Utanför fönstret sken marssolen som sakta har börjat sitt jobb med att smälta all snö.
Dagens låtar - Russin- och lillaparkmusik.
Älskar sparv/solrosbilden. Jag är barnsligt förtjust i fåglar. Kan aldrig se mig mätt på dem. De små liven är så okuvliga på något sätt - tar för sig. Så fort man sätter en pinne i marken eller någon ornament i rabatten landar dem där som om den var ditsatt just för dem. Gräver man ut minsta vattenspegel, är de där och plaskar för fullt i "deras" damm. Ja, bilder med fågelmotiv tilltalar mig. Blir snabbt matt om det bara är närbilder på blommor. Men det är klart, så här års är man tacksam för varje färgklick.
Sparvbilden är helt underbar, jag fastnade direkt när jag såg den.
Hoppas du får en fin vecka med dagsmeja och takdropp!
Fastnade också för sparvbilden direkt jag såg den men även den översta där man kan känna försommarvärmen dallra. En bild jag vill gå in i, känna värmen, känna dofterna, känna sommaren.
Javisst, det svåraste är att fånga stora delar av trädgården på samma bild. Och lägg därtill att tvingas fota mitt på dagen när ljuset är platt och dött... Det blir lätt "Ärtgrön gräsfeber"..för att citera Kalle Anka. (jag gillar ju Kalle, läser den så fort jag kommer över den!)
schyst blogg, kolla gärna min- http://veckansorfil.blogg.se
Jättecharmig sparvbild, den är så näpen! Håller också med om att det är finast när man ser lyckade helhetsbilder från trädgårdar.
Underbara bilder,vårlängtan är en svår prövning,tack!
Tistlar och torrt. Jag tycker det är vackert. Gammalt är fint. jag tror jag nästlat in mig på fult som är fint.
tistlar och torrt. Jag gillar fult som är fint.
Inte för att vara tjatig, men. Jag är tydligen ingen pärla på tekniken. Då är risken för upprepning överhängande. t t t torrt är inte t t t trist.
Helt fantastiska bilder. Tack!
Kul att ni gillar bilderna! Ni som bor i Stockholm - kom gärna och kika, det är gratis – men det goda fikat kostar förstås.
Apropå miljöbilder från trädgårdar: Jag fotograferar gärna sådana, dock är det ingen sådan bild med den här gången. Man kan säga att bra miljöbilder ställer stora krav också på trädgården, och det är tyvärr alltför sällan som hela miljön är så tip-top som man skulle önska, så därför valde jag bort många sådana bilder, men några finns med.
Dessutom: en trädgårdsmiljö som gör sig bra på bild måste vara perfekt planerad och underhållen och fotograferas i rätt ögonblick när den står på topp. Kan oftast bara göras om man stannar flera dagar på en plats, eller ännu hellre, bor och verkar på platsen. Oftast gör jag därför utsnitt av platser, vyer som man då kan rensa från ovidkommande element och göra en starkare bild av än vad den hela miljön kanske skulle utgöra. Att fotografera handlar väldigt mycket om att renodla.
Att fotografera vackra trädgårdsmiljöer är egentligen mer att avbilda något som trädgårdsmästaren har åstadkommit, kanske inte det mest kreativa fotograferandet.
Hej igen,
Det blev lite snurrigt ovan: jag kom på att jag väl har några bilder med där man ser trädgårdsmiljön i större perspektiv. Dessutom har jag några landskap med och frågan är ju var man drar gränsen. En trädgård är ju också ett landskap, men ett människoskapat sådant, med intentionen att vara estetiskt tilltalande.
Annars vill jag också säga att en tanke jag har är att se växterna inte bara som växter, utan som former och färger, alltså en lätt abstraktion av växten till en mer allmängiltig färg- och form, eller estetisk, nivå. Rena artporträtt intresserar mig inte så mycket, självklart tar jag sådana, men det är sällan dessa jag ställer ut.
De bästa bilderna tycker jag är sådana där resultatet blir större än summan av delarna, alltså när man lyckas få till det så att färg, form och ljus skapar en helhet som slår an något hos betraktaren och det behöver inte alls vara fråga om en blomma; knoppar och frukter intresserar mig minst lika mycket, ja kanske mer, eftersom en blomma blir för många just en blomma som ska artbestämmas etc. Det kan stå i vägen för upplevelsen av bilden.
Vissa av tavlorna är egentligen inget mer än ljus och torrt gräs, och kanske är det dessa som fascinerar mig mest, eftersom där är det ljuset och färgerna som utgör motivet om man ska hårdra det.
Sammanfattningsvis: jag vet i stort sett alltid vad det är för växt jag fotograferar, men det konstnärliga målet är att utnyttja växten som en råvara till kompositionen. I ytterlighetsfallet alltså. Det finns naturligtvis en glidande skala därifrån till rena artporträtt och jag tror inte att någon kommer att uppleva bilderna som alltför abstrakta, det är i alla fall min förhoppning.
Det är flödet det handlar om. Eller så brukar jag säga: att Se.
Många säger: titta på bilden, titta på den trädgården, titta på skogen...titta på den och det (vad det nu kan vara)
Men jag säger: att Se.
Det är stor skillnad på att SE och TITTA.
Det är det som är skillnaden.
Sedan behöver inte en trädgård vara, citat: "en trädgårdsmiljö som gör sig bra på bild måste vara perfekt planerad och underhållen..."
Om trädgårdarna vore så himmelska så skulle det vara enkelt att vara fotograf! Utmaningen är mycket att fotografera det man Ser och inte det som man har mitt framför ögonen.
Däremot håller jag med om att en trädgård, oavsett om den är perfekt och allt detta, så måste man som fotograf: " ...och fotograferas i rätt ögonblick"
Det är där detta med att kunna SE kommer in.
Ha det gott!
Ja, seendet är naturligtvis det viktigaste. Utan det så kan man ha hur fin kamera som helst och det blir ändå platt. Så att börja titta ordentligt är egentligen första steget och kanske mer än så tror jag. Om man sedan ser något tilltalande som man vill plåta så får man stanna upp och ofta renodla motivet, innan man tar bilden.
Det jag skrev om att en trädgård måste vara i tip-top skick, menar jag gäller när man pratar om trädgårdsvyer (apropå att någon efterlyste fler sådana motiv). Det är därför det är så svårt, för generellt har vi inte trädgårdar med den putsen i Sverige. Jag kan dock tycka att det blir tråkigt och föredrar egentligen trädgårdar i en mer naturliga stilen, typ Drömparken. Där fotar jag ofta vyer, men även där blir det mest utsnitt. Jag menar att det är där seendet kommer in i bilden(!). Vad fotografen gör är att ta fram en vy och visar upp den, komponerar egentligen något eget av det material som finns tillstädes. Där ligger kreativiteten. Att bara avbilda en trädgård rätt upp och ner är kanske inte så spännande. Å andra sidan krävs det en hel del fantasi även för att ta en trädgårdsvy som är till sin fördel. Det är en sorts landskapsfoto och det handlar om att hitta en intressant förgrund, en lugn bakgrund och något däremellan som står fram, precis som i landskapsfoto i naturen.
Just det du nämner om flöde är intressant. Jag upplever nästan alltid att mina bästa bilder kommer till i en känsla av flow. Man känner sig inspirerad av tid, plats och ljus och mycket faller på plats. Det är egentligen dessa tillfällen man lever på som fotograf och som man går ut för att uppleva. Därför planerar jag sällan bilder i detalj. Jag åker till en plats där jag vet att det kan finnas mycket intressant just då, men sedan är det förstås stundens ingivelse som avgör vilka bilder det blir.
Ken Rockwell har en omfattande sajt för fotonördar. Han skriver mycket om utrustning, men han skriver också väldigt bra och lättfattliga artiklar om just det vi talat lite om här: seende, komposition etc.
Han skriver rakt ut att utrustningen inte betyder någonting alls, och i princip håller jag med honom, även om uttalandet är ganska karaktäristiskt för Ken Rockwells drastiska, humoristiska stil, så man får ta det med en nypa salt. Men andemeningen är ju att en god fotograf kan ta bra bilder med vilken kamera som helst, bara han är medveten om kamerans svagheter, och det är ju en god fotograf per definition :-)
Här är en länk till en mycket kortfattad artikel om bildtagning. http://kenrockwell.com/tech/fart.htm
Än finns det hopp för min lilla gamla motsträviga kompaktkamera; vilken jag försöker tvinga att se saker och ting som jag ser dem, trots att den kameran inte har förmågan; tekniskt sett! :)
En kompaktkamera kan absolut ta fina bilder. Jag vill bara kasta in här att sedan jag gick över till digital systemkamera för tre år sedan så fick mitt fotograferande en helt ny dimension! Jag upplevde att jag kunde se mycket bättre vad jag häll på med; lägga skärpan exakt där jag ville ha den, kolla skärpedjup etc. Så för mig var det en otrolig kick att börja plåta med en systemkamera igen faktiskt. Jag misstänker att det kan vara så för flera, och om man som jag gjorde – står och tvekar inför att ta språnget över till system, så vill jag bara säga att gör det, du kommer knappast att ångra dig.
