175 nya träd (Ginkgo biloba) ska planteras utefter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm för att förbättra miljön och de första 20 träden planterades mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan i många minusgrader nu i december. Att plantera dem i kyla och mörker ska inte vara något problem då träden befinner sig i vintervila. När alla träden planterats finns nu 209 gickgoträd längs Hornsgatan.

Bild från Dagens Nyheter

Jag tycker att det är mycket intressant att man har valt just Ginkgo biloba eller Kinesiskt tempelträd som det också kallas, som gatuträd i Stockholm. När jag hörde talas om att man skulle plantera träd längs Hornsgatan så tog jag för givet att man skulle använda lind igen.

80-90 % av Stockholms gatuträd är lindar och det är mycket vanskligt att använda endast en art så flitigt. Skulle linden drabbas av någon allvarlig sjukdom som alm (almsjuka) och ask (askskottsjuka) har gjort så skulle det bli en katastrof i stan. Det behövs alltså variation och när jag hörde att man valt Ginkgo till Hornsgatan blev jag mycket glad och jag kommer att följa utvecklingen av träden noga.

Bild från Wikipedia

Ginkgo är ett vanligt gatuträd i New York och i Sverige planterade trädet längs Nygatan i Trelleborg redan på 50-talet.

Trädet är tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat. Ginkgo biloba blir ungefär 15 meter högt hos oss (30 meter på sin naturliga växtplats men i Sydkorea lär det finnas ett träd som är 61 meter högt) och har ett lummigt och vackert utseende. Bladen som egentligen är barr är solfjäderformade och ljust gröna.

Nu ser jag fram mot våren då tempelträden börjar grönska på Hornsgatan och jag antar att det kommer att bli en hel del bilder på träden här på bloggen nästa år.

Mer om Ginkgoträdet här.

Förhistoria

Den moderna Ginkgon är uppenbart nära släkt med påträffade fossil från Perm, 270 miljoner år gamla. Från mitten av Jura och sedan under Krita utvecklades ginkgoer i många former och spred sig över Laurasien. Därefter blev de ganska sällsynta. Framme i Paleocen fanns bara en Ginkgo-art kvar, G. adiantoides, och från slutet av Pliocen finns Ginkgo-fossil endast i ett litet område i mitten av Kina. Det var här som ett fåtal individer överlevde till modern tid.

Ginkgons befruktning liknar vindpollinerade blomväxters men pollenslangen levererar inte, som hos dessa, spermien till ägget. Ginkgons pollenslang växer in i fröets yttervägg och får där näring så att hangametofytenkan växa till och producera de spermier som sedan simmar den sista sträckan fram till ägget.

Odling

Ginkgon har länge odlats i Kina. Några träd som planterats vid tempel tros vara mer än 1500 år gamla. Man trodde länge att tempelträden var de enda som fanns. Men nu känner man till åtminstone två små bestånd i västra Kina. På grund av Ginkgons höga anseende inom Buddhismen och Konfucianismen finns den planterad på många ställen i Korea och Japan. I båda dessa områden har den förvildats genom fröspridning till naturliga skogar.

Ginkgon odlas även för sina frön som äts som efterrätt i Japan. ^[1]

Ginkgoer är populära som bonsaiträd, bl a för att de kan överleva i miniatyrformat under århundraden. Märkligt nog är Ginkgon ovanligt tolerant mot luftföroreningarna i moderna storstäder. Eftersom den dessutom har ett vackert utseende passar den utmärkt för plantering i stadsmiljö, och är mycket populärt till exempel i USA. ^{[källa behövs]}

Ett extremt exempel på dess härdighet är att fyra Ginkgoträd växte närmare än 2 km från platsen för atombombsdetoneringen i Hiroshima 1945. Ginkgon var en av få arter som överlevde explosionen på så nära håll. Trädet är mycket robust och långlivat. Det äldsta exemplaret finns i Kina och är omkring 1250 år gammalt.

I synnerhet japanska forskare har utnyttjat ginkgon som en modellorganism för studier av ligninbiosyntes.