Backåkra
Jag vet, det blir mycket strand och hav, men hela Österlens kust är ju en enda lång sandstrand!
- Vaknade i ett rum utan fönster, eller med ett litet fönster i ena kortsidan av rummet, där solen sken in på mig efter nattens hårda åskväder.
- Jag har redan ändrat uppfattning om Backåkra vandrarhem. Jag fick en tyst natt. Hörde inte en människa och frukostbuffén var helt strålande. Flera olika hembakta bröd och allt annat man kan önska till en frukost. Riktigt bra!
- Vandrade genom de där ko- och hästhagarna på väg mot havet och stannade till vid Dag Hammarskölds Backåkra och han hade verkligen valt en plats att få vara ifred på. Vid havet låg en tråkig camping där folk nästan bodde på varandra. Jag vandrade efter stranden bort från campingen och sanden var blöt efter regnet. Satt en lång stund och såg ut över havet.
- Hade ett ärende in till Simrishamn. Åt en fantastisk paj på Thulins på Storgatan.
- Stannade i Skillinge och gick en sväng med kameran. Så fint. Alla jag såg inne på tomterna pratade en dialekt som jag....kände mig hemma med...! Undar om det bor några skåningar kvar här?
- Satt några timmar nere vid Kyls strandbad. Precis vid strandkanten så att vågorna just nådde fötterna. Brassen och en bok...slumrade till ibland, till ljudet av vågorna.
- Handlade hos Handlaren i Löderup.
- Åt en rödspättefilé vid Löderups strandbad.
- Jag har fixat bra boende fram till måndag. Jag stannar på Österlen, här trivs jag och här känner jag mig lugn. Västkust och Köpenhamn får vänta lite.
Spår efter en vandrare med hund.
Backåkra vandrarhem
Dag Hammarskölds Backåkra.
Hästarna och korna höll sig på avstånd och om man är ko- eller hästrädd så kan man vara lugn. De äter hela tiden.
Kommentarer
Postat av: Mariana
Det går ingen nöd på dej.
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren
Inte direkt Mariana!
Postat av: Anonym
Livsfarliga bilder för den nyss har lämnat Skåne för landet Halland.
Jag kände hur det droooooog i hjärtat.
Postat av: Katarina/Kollitott
När jag var på Backåkra kom tre hästar i fullt sken rakt emot oss och vek av precis i sista sekunden - de skrämde mig i alla fall - men de var fina, såna där gula hästar! Men bättre på avstånd...
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren
Katarina/Kollitott: Aj...förstår att det blev lite osäkert där. Den här gången tittade de inte ens upp.
Trackback
